Nybörjarrollspel för spelledare

En setting/motsv som de spelsugna är taggade på. Det är nr 1, helt klart.

Annars tror jag på nåt som är lätt att SLa, typ en dunge eller något annat tydligt avgränsat. Känns som en annan grej som kan vara rätt avskräckande för en ny SL.
 
Det rollspel som flest nybörjare jag spelat med har kunnat ta till sig automatiskt är Ur Varselklotet. Jag tror att en av de viktigare delarna är hur lätt miljön och karaktärerna är att börja leka i, och det är mycket lägre tröskel att vara en Sunes Sommar-unge än att vara en utredare från sekelskiftet/ädel alv/FBI-agent. Att mysterierna per definition är mysterium som barn lyckas lösa är också det mycket mer nybörjarvänligt, det sätter ramar både för hur komplicerade ledtrådarna ska vara och hur fysiskt utmanande de ska vara att få tag på.

Färdigheterna är också tydliga, och det finns inga direkta specialfall att ta hänsyn till mekaniskt. Bara att slå och göra.

Tyvärr ogillar barn väldigt mycket att spela barn, i alla fall mina. Men för vuxna nybörjare är det min första rekommendation
 
Christoffer said:
När folk frågar sådant om krigsspel brukar det finnas två grupperingar, den första tar avstamp i system och försöker rekommendera något enkelt och med slimmade regler eller ialf inte med så mycket reglertext, eller så försöker de rekommendera sådant som påminner om saker som inte är klassiska krigsspel utan kanske ser ut som eller lånar mekanik från euros tex.

Den andra gruppen är den jag själv tillhör skulle istället fråga, vad är du taggad på? Aha du har läst om andra världskriget i norra Afrika, eller du har läst om Shiloh och vill uppleva det, eller du har läst om Alexander den store, eller du senaste filmen om Napoleon och vill veta hur fruktansvärt historisk inkorrekt den var, eller du har läst om modern krigföring och läst Tom Clancy precis och vill spela något om morgondagens eventuella krig? Komplexa system kanske är ett första hinder, men finns pepp och inspiration och intresse så är det oproblematiskt, och löser sig allt som oftast.

Så varför inte bara fråga var personen har för favoritbok den läst senast eller film som ses på varje år och ta det därifrån?
Click to expand...
Ja, det är så jag tänker också. Det är lönlöst att sia om vad den generella nybörjaren gillar. Är De fördömda rätt för att folk har mer relation till western än fantasy och science fiction? För hur många som är födda hitom millennieskiftet stämmer det? Men hittar man någon som faktiskt är det så är det förstås helt rätt val. Det betyder ju också att det snarare behövs en stor flora av spel som är lätta att ta till sig för en nybörjare och har en tillräckligt tydlig identitet för att man ska kunna hitta det man är intresserad av, men som inte är så pass specifika att man måste slänga ut mycket av det man gillar.
 
luddwig said:
Däremot kan nog De fördömda kännas knepigt för en ny spelledare eftersom det brukar bli en del bedömningar och improviserande. Det är heller inte ett spel som ger någon grundlig förklaring av hur rollspelande eller spelledande går till.
Click to expand...
Men lite så, många saker i OSR-spel förutsätter att SL kan improvisera fram regler som inte är formulerade i boken.
 
Inhuman
  • Tydlig pitch som berättar hur och varför man ska spela spelet.
  • Kort - kan spelas på runt timmen - minskar buy-in
  • Tydligt spelstruktur
  • Färdiga karaktärer (nåja, typ - men det är i alla fall knäppt att skapa något man inte vet vad det ska användas till)
  • Prompter i varje akt av spelet för att inspirera till att skapa stämning
  • Kan spelas medan man läser det
  • Insinuerad värld
 
Svarte Faraonen said:
Det är lönlöst att sia om vad den generella nybörjaren gillar. Är De fördömda rätt för att folk har mer relation till western än fantasy och science fiction? För hur många som är födda hitom millennieskiftet stämmer det?
Click to expand...

Ja, vad spelaren själv är taggad på är såklart viktigt. Min begränsade erfarenhet av att spela med barn är dock att de är taggade på nästan allt. Riddare - spännande. Rymdvarelser - spännande. Spökjägare - spännande. Kofösare - spännande. Kanske kommer det där med starka preferenser senare i livet? På konvent har det ibland även dykt upp ungdomar som velat spela De fördömda så ett visst intresse finns i den ålderskategorin också. Till min stora förvåning kan jag tillägga. Jag trodde själv att västen var en genre som i stort sett uteslutande tilltalade äldre.
 
verlandes. said:
Men lite så, många saker i OSR-spel förutsätter att SL kan improvisera fram regler som inte är formulerade i boken.
Click to expand...

Ofta beskrivs OSR dessutom på ett sätt som ställer det i relation till traditionella rollspel i allmänhet och moderna DnD i synnerhet. För den som är ny till hobbyn och vill börja spelleda men inte har koll på traditionella rollspel eller moderna DnD blir sådana beskrivningar antagligen obegripliga.
 
Går man tillbaka till forntiden (80-talet) så var två stycken spel viktiga för den första (?) rollspelsvågen:

Drakar och demoner
Mutant

Då dessa två spel fortfarande existerar och åtminstone det förstnämnda ”lever” så skulle jag rekommendera dessa.

Sedan är frågan om nybörjarspel är något som mer handlar om att det ska vara lätt att ta till sig regelmässigt, eller om det snarare ska vara något som känns coolt och spännande. Jag tror själv att det sistnämnda (coolhetsfaktorn) är det som ger mersmak. Av egen erfarenhet (som började lira DoD och Mutant i tioårsåldern 1983-1984) så kan regler vara svåra eller enkla men spelade liten roll när spelvärlden kändes frän och lockande. Typ.
 
Detta känns som något som nästan är lättare att definiera baklänges, alltså vad det inte bör vara. Men när jag tänker på det hamnar ju det i mellanfåran, alltså inte för extremt åt något håll. Håller helt med om att det viktigaste är vad de är taggade på att spelleda! Vad för stämning och värld känns roligast? Systemet blir sekundärt.

Tänker att vi kan vara duktiga där som mer erfarna spelledare att just hjälpa dom fram genom den myriad av spel och världar som finns så de hamnar så rätt som möjligt från början. Så det inte blir det mest tillgängliga (D&D 5E), men inte heller något alltför obskyrt.
 
Skall tilläggas att det inte är fel i sig att börja med det mest populära, men är verkligen inte det optimala startpunkten för alla. Började själv spelleda med D&D 5E och det var tämligen fel för mig, kämpade hela tiden att böja det till vad jag själv eftersträvade. Tycker dessutom strid i rollspel är den tråkigaste delen som spelledare, inte optimalt.
 
entomophobiac said:
Fiasco, för att det snabbt låter folk tänka i relationer och agera ut roller. Har använt det som "inkörsport" flera gånger.

Apocalypse World, för att det går att spela från de första kapitlen rakt av, har bra paketering av både vad spelledaren gör (MC moves) och vad rollerna kan (playbooks).

Star Wars d6, av lite samma skäl som AW. Släng fram templates och börja leka stjärnkrig.

Gillade Brindlewood Bay väldigt mycket, så som @Monokel spelledde det, och insåg inte förrän i efterhand att det har någon sorts Cthulhusörja med i sitt grundutförande. Annars hade jag nog rekommenderat det också.

Olika rollbaserade varianter av Maffia/Varulv tycker jag kan ta med sig det som gör rollspel roliga, men det är ju också lite halvtabu att rollspela de spelen bland folk som spelar dem mer kompetitivt.

Personligen tycker jag en ska undvika fantasy och regler, om det inte är specifikt vad de som frågar är ute efter (ofta vill folk ha Dungeons & Dragons, exempelvis), och istället trycka stenhårt på aktiviteten rollspelande.

Jag tycker ett bra nybörjarspel ska:
- Knyta an till saker som de som kommer spela redan gillar och förstår
- Gå fort att komma igång med
- Inte kräva "pluggande" i någon större utsträckning
- Foksuera på interaktion mellan alla deltagare
Click to expand...
Det finns ett "hack" på Brindlewood bay som heter "Rosewood Abbey". Det är inspirerat av Rosens namn, men där är det uttryckligen inte några övernaturligheter som är orsaken till mysterierna. Kanske kan vara något för dig att kolla in om du gillade grundspelet men inte vill ha cthulu-mythos inblandat?
 
Genlab Alfa och Drakar och Demoner är förstklassiga nybörjarrollspel, även för SL. Matten är inte svår, och det är mycket viktigare at spelet har ett ”normalt” innehåll, så att SL inte måste sälja in en viss spelstil. Enkla narrativa spel är inte enkla på det viset, och en bunt väl utförda regler och en kul dungeon gör allt mycket enklare för SL än om man förväntas kunna narratologi redan.
 
luddwig said:
Ofta beskrivs OSR dessutom på ett sätt som ställer det i relation till traditionella rollspel i allmänhet och moderna DnD i synnerhet. För den som är ny till hobbyn och vill börja spelleda men inte har koll på traditionella rollspel eller moderna DnD blir sådana beskrivningar antagligen obegripliga.
Click to expand...

Öht är väl OSR och dess estetik i hög grad en acquired taste.
 
Laser & Feelings är ju rätt lätt, både gällande mekanik och världbygge. Kort också, vilket är ett plus för att få in nykomlingar, då det är mindre investering.
 
Brödbane said:
Laser & Feelings är ju rätt lätt, både gällande mekanik och världbygge. Kort också, vilket är ett plus för att få in nykomlingar, då det är mindre investering.
Click to expand...
Min tes är att det snarare är jättesvårt för en ny spelledare att ta sig an t.ex. Laser & Feelings. Oklart om jag har rätt, men tankegången är att ett sådant oerhört regellätt system antar förförståelse för hobbyn.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top