Midichlorians - för eller emot?

Kraften är 100% verklig i original trilogin där den låter folk göra omöjliga skott med X-wingen, fösvinna i en hög kläder, strypa grismän, flytta föremål, hoppa omöjligt högt, lyfta flygplan, kommunicera över långa avstånd och flytta föremål. Den ör extremt verklig. Jag ser inte hur den skulle vara mer verklig i prequelsen ärligt talat.

Problemet med ”Jag vill att det ska vara mer mystiskt och religion” är att det inte är särskilt mystiskt eller religion i original trilogin där folk är D&D trollkarlar med lasersvärd! Det är inte ens Gandalf nivåer av subtilitet utan folk kastar blixtar och tanke mördar via Skype.
 
Alltså hade det presenterats mer åt det här håller så hade vi inte haft den här diskussionen, för då hade jag vart ombord.
Det var lite det jag menade men hur förklaringar alltid innebär förenklingar och om man etablerar någon som "objektivt sant" så dödar det möjligheten för tolkning, och det inneboende reduktivt för typ ingenting kan så enkelt eller absolut definieras i verkligheten som det kan göra i en fantasivärld. Men om man återintroducerar tvivel igen så öppnar man upp hela grejen och den blir spännande (tycker jag).

Är midikloreanerna en patrikel eller en våg?
Hur reagerar Jediortodoxin på midikloreanförnekarna?
Är de orsak eller verkan osv?

Det skulle kunnat finnas så många sätt att göra hela den tanken mer spännande på än hur det gjordes. Men att SW hanterar mytologi bättre än teknologi och vetenskap är ju bara något jag tycker, det är ju inte sant bara för det.
Är det inte detta filter man alltid måste titta på Stsr Wars genom? Annars är det ju en rätt tunn historia med coola rymdskepp. Vilket trots allt för mig alltid varit grejen. Han Solo är cool, Falcon ser häftigt ut. Darth Vaders dräkt! O.s.v. Jag trodde nog inte att någon ansåg att världsbygget, och Kraften, i sig själv var så förbaskat intressant. Det är ju därför rollspelet är bra (och gör allt bättre) eftersom vi där problematiserar och gräver och utforskar och ger (tvetydiga) förklaringar.

Så det är mitt perspektiv hela tiden. Annars går det ju knappt att de skiten... ;)
 
Jag har inga jätteproblem med Midichlorians men det hade lika väl kunnat strykas. Jag ser det lite som ett IQ-test (jag är medveten om att att IQ-test inte är detsamma som ett blodprov). Det visar upp ett värde, men det betyder egentligen inte särskilt mycket.
Ser man till Luke så hade hans höga värde inte betytt något alls om de inte köpte R2-D2, då hade han väll antagligen bott hela livet på Tatooine.
 
Du har rätt, jag mindes fel.
Nä, Luke lyfter delvis en x-vinge faktiskt. Han får bara inte upp den hela vägen.

Men det är detaljer. Jag skulle inte kunna se kraften som något som kan bortförklaras i SW-universat men väl köpa tanken på att de kraftanvändare vi ser är unika individer och kanske inte representativa. Vilket ju återigen är prequel-filmernas problem - att de förvandlar jedisarna till något konformistiskt och byråkratiskt. (Jag fattar att det är för att få fram poängen om deras fall, men jag tycker det är ett så pass stort brott med vad världsbygget redan presenterat att jag inte riktigt tror på det. Det hade behövts göras på ett annat att kännas trovärdigt.)
 
hoppa omöjligt högt
Vem hoppar omöjligt högt föresten?

Enda jag kommer på är Luke på ökensvävaren när han fejkhoppar ner i sarlackgropen, använder trampolinen för att katapulta sig upp och gör en saltomortal som förvisso är sjukt imponerande och lååååååååååååååååååååååååååångt bortom mina egna förmågor men ser ut att vara ungefär inom vad en toppatlet kanske skulle kunna mäkta med.

Väldigt annorlunda från prequals.
 
Enda jag kommer på är Luke på ökensvävaren när han fejkhoppar ner i sarlackgropen, använder trampolinen för att katapulta sig upp och gör en saltomortal som förvisso är sjukt imponerande och lååååååååååååååååååååååååååångt bortom mina egna förmågor men ser ut att vara ungefär inom vad en toppatlet kanske skulle kunna mäkta med.
Har för mig att Luke gör något hopp i Empire strikes back också som är lätt orimligt, typ från stillastående rakt upp. Oavsett, ja, prequelsen skruvar verkligen upp kraftanvändandets förmågor. Samtidigt som man huvudsakligen presenterar dem fysiskt, det hoppas och kastas grejer, men den mentala/esoteriska sidan är rejält nedtonad jämfört med hur balansen ser ut i originaltrilogin. Vilket är tråkigt.
 
Har för mig att Luke gör något hopp i Empire strikes back också som är lätt orimligt, typ från stillastående rakt upp.
Ja precis, när han ska bli nedfryst och hoppar upp ur frysmaskinen. Det är ju mer subtilt än i prequelsen, men det sker.
 
Ja precis, när han ska bli nedfryst och hoppar upp ur frysmaskinen. Det är ju mer subtilt än i prequelsen, men det sker.

Ja, han hoppar rakt upp ur frysningsmaskinen och jättehögt upp så att Vader måste leta efter honom.
 
de förvandlar jedisarna till något konformistiskt och byråkratiskt. (Jag fattar att det är för att få fram poängen om deras fall, men jag tycker det är ett så pass stort brott med vad världsbygget redan presenterat att jag inte riktigt tror på det. Det hade behövts göras på ett annat att kännas trovärdigt.)
Det som retar mig så mycket med detta är att det hade kunnat göras till något intressant, men det blir varken hackat eller malet. Jag har diskuterat med massvis med personer, även här på forumet, som menar att det inte stämmer att jedisarna blivit för bekväma och byråkratiska i prequelsen utan att de ska ses som 100% schyssta och att allt de gör är rätt.

För mig fallerar två grejer kring detta i prequelsen. Jag hade velat att Anakin på riktigt blir förbannad över hur konformistiska jedisarna har blivit. Att han verkligen uttrycker att han alltid trott att de stått för godhet och rättvisa men hur de i själva verket är pragmatiska hycklare. Som det är nu i prequelsen blir Ani förbannad på jedisarna enbart när de står i vägen för hans personliga vilja vilket känns rätt egoistiskt.

För det andra saknar jag någon form av eftertanke hos jedisarna när allt gått åt helvete i slutet på Episod III. Att de kanske kunde reflektera lite kring att allt kanske inte gått åt skogen om de gjort saker annorlunda. Nu känns det som att de är totalt ovetande om sin egen del i det hela.
 
Är det inte detta filter man alltid måste titta på Stsr Wars genom? Annars är det ju en rätt tunn historia med coola rymdskepp. Vilket trots allt för mig alltid varit grejen. Han Solo är cool, Falcon ser häftigt ut. Darth Vaders dräkt! O.s.v. Jag trodde nog inte att någon ansåg att världsbygget, och Kraften, i sig själv var så förbaskat intressant. Det är ju därför rollspelet är bra (och gör allt bättre) eftersom vi där problematiserar och gräver och utforskar och ger (tvetydiga) förklaringar.

Så det är mitt perspektiv hela tiden. Annars går det ju knappt att de skiten... ;)

Mjo, men jag har nog alltid upplevt och förhållit mig till Star Wars först och främst som någon sorts mytologisk-fantasy i rymdoutfit mer än att det liksom handlar om rymdskepp. För mig ligger ju Star Wars otroligt mycket närmare exempelvis Sagan om Ringen än Star Trek, och precis som att Sagan om Ringen inte handlar om hästraser, mithrilrustningar eller smidesteknik så handlar inte Star Wars om sin teknologi.
Fokuset i bägge berättelserna ligger på på tematik, mytologi, allegori, metafysik och hela det köret mycket mer än vad de handlar om världsbyggets teknikaliteter.

Genom hela första trilogin så är teknologin i Star Wars hardviftad "rule of cool" medans allt tematiskt fokus läggs på att göra kraften till den centrala faktorn i berättelsen. Den bekräftas ju narrativt genom lite "standardmagi" men det är ju hur man förhåller sig till kraften och vad den betyder som är berättelsen, inte vilka spells man får i sina slots. Därför talas det om kraften väldigt mycket i termer om filosofi eller spiritualitet, vilket också är det filmen talar med tittaren om, vi befinner oss i dialog med världsbyggets tema genom karaktärernas relation till kraften. Precis som i Sagan om Ringen som också väldigt tydligt använder det mytologiska anslaget för att tala med läsaren om helt andra saker är det som konkret sker i berättelsen.

Att Jediorden inte är någon absolut allvetande auktoritet på ämnet "kraften", utan ett gäng flumgubbar ute i ödemarken som talar i gåtor, är ju det som bjuder in till det samtalet med publiken. Tolkar man allt som Obi Wan och Yoda säger i första trilogin som 100% objektivt kanoniskt sant så kanske man upplever det annorlunda men till skillnad från teknologin i Star Wars så är ju kraften någonting det faktiskt frågas, undersöks och filosoferas om, medans tekniken placeras tydligt i bakgrunden och "just works".

Och just eftersom teknologi och vetenskap inom ramen för Star Wars konsekvent "bara funkar" så skolas vi som tittare in i att inte ifrågasätta. Hur funkar hyperdrives, deras extremt avancerade självmedvetna AI, laservapen, gravitation-på-alla-rymdskepp, långvägskommunikation, flygande städer och rymdkonstruktionslogistik? Skit i det, teknologin bara funkar. Teknologin och vetenskapen framställs som perfekt (även om den ibland är lite smutsig och möjligtvis kan småstrula lite när ploten behöver det), den framställs inte som rörig, ofullständig, svår att förstå etc. Star Wars handlar inte om teknologi. Kraften däremot framställs väldigt tydligt som bortom teknologin, som någon sorts högre, mer svårgreppbart och också mycket viktigare och kraftfullare. Om den teknologiska nivån i Star Wars fyller någon funktion så är det ju för att illustrera kraftens roll i universumet, och därför också kraftens funktion i berättelsen och i dialogen med tittaren.

Det bygger man upp och förstärker om och om igen i en hel filmtrilogi och sedan i massa annan Star Wars media efter det, men punkterar det i en supertramsig scen med ett jävla blodprov. För mig är det typ som om Gandalf hade delat ut smartphones i Sagan om Ringen*.

* Problemet då skulle alltså inte vara att det vore konstigt random utan att hela berättelsen i Sagan om Ringen bygger på en kritik av industrialismen och massproduktion och att det därför alltså skulle underminera det om berättelsen plötsligt skulle säga "industriell masstillverkning is good actually".
 
Last edited:
Ja precis, när han ska bli nedfryst och hoppar upp ur frysmaskinen. Det är ju mer subtilt än i prequelsen, men det sker.
Ah yes! Det hade jag helt glömt bort. Well, det förtar faktiskt lite av mitt ogillande för prequals.

Det återstår fortfarande mycket ogillande.
 
En störig sak med midichlorians är att det är en "förklaring" som inte förklarar något. Hur sätter sig en jedi i kontakt med kraften? Genom sina midichlorians. Och hur sätter sig midichlorians i kontakt med kraften? Om midichlorians, biologiska varelser, kan interfejsa med kraften direkt, utan att behöva hjälp från sina egna mikrochlorians, borde inte en människa, en biologisk varelse, kunna göra det också?

Det är som att förklara hur människor kan tänka med en liten gubbe i huvudet som styr den stora gubben.
 
Utan att ha läst allas inlägg, så tänker jag såhär om SW rent allmänt. Det är en intressant värld, men eftersom alla såg filmerna vid olika tidpunkter i sina liv och påverkade olika mycket av olika saker som finns däri, så upplever jag att alla har väldigt olika åsikter om vad som "Passar in" och vad som "är" Star Wars. Jag gillade originalens "rymd-samuraj-mystik" det var en kul "god vs ond" historia. Mystiken fungerade bra som odefinierad.

Jag gillade också prequelens väldigt mycket. Det var kul svärdsviftande och coola visuella effekter.
Jag har inga problem med Midochlorians, de finns där för att berätta för oss att Anakin är speciell. Jag ser det mer som en "mycket eller lite" mätare och tycker inte det stör mysticismen kring kraften.

Jag har mycket större problem med the old republic och det som tidigare var fortsättningen efter episod 6 innan Disney tog över. I min mening var det dålig fan fiction som missade poängen. Men här kommer jag åter in på att det är svårt att enas om vad som är "bra" med SW
 
Jag har aldrig förstått varför man gör en stor sak av det.
Det är lite som glittrande vampyrer. När folk känner att något är dåligt men inte kan sätta fingret på varför så hittar man saker som detta att störa sig på.

Glittrande vampyrer och mediklorians kan vara ballt (over 9000!) men då ska materialet vara bra.
 
Jag ska vara helt ärlig med att jag inte tycker att glittriga vampyrer är ett problem heller; och Twilight är inte märkbart mer problematisk eller sämre än nån annan YA-serie. Många som inte tillhörde målgruppen gillade inte de känslor de fick av att se/läsa den, eller för den delen av att se unga tonårstjejer gilla något de själva inte tyckte var bra. Men Rickard har rätt i att vampyrglittret mest verkar vara nåt folk stör sig på för att de inte kan artikulera vad det egentligen är de känner.
 
Någon kan rätta mig om jag har fel här, men en tråkig sak med kraften i prequel-trilogin, förutom midichlorians, är att de aldrig gör något nytt med den.

A New Hope: Obi-Wan villar bort en stormtrooper, Darth stryper en snubbe och Luke siktar övernaturligt bra.
The Empire Strikes Back: Yoda och Darth lyfter och kastar saker med telekinesi.
Return of the Jedi: Kejsaren kastar blixtar

The Phantom Menace, Attack of the Clones och Revenge of the Sith: Folk gör exakt samma saker som ovan.

The Force Awakens: Kylo fryser ett blasterskott i luften.
The Last Jedi: Luke projicerar en illusion av sig själv på en annan planet.
Rise of Skywalker: Rey helar lite.

Inte fantastiskt nyskapande, men det är i alla fall någonting.
 
Det är lite som glittrande vampyrer. När folk känner att något är dåligt men inte kan sätta fingret på varför så hittar man saker som detta att störa sig på.
Jag tycker inte alls att vi som inte gillar midichlorians inte kan sätta fingret på varför. Tycker att folk har varit väldigt bra och tydliga med vad deras problem är. Och jag tycker att folk som gillar midichlorians har varit jättebra på att förklara varför.
 
Back
Top