Meta-klyschor kring spelbordet

[Rangertheman]

Den här förklaringen finns väl redan i apocalypse world (tror jag? I alla fall i något tidigare PBTA) men den handlar ju om stats för moves, där konsekvensen av ett lågt slag kan vara en extern anledning till att det går utför.

Om man spelar en CoC-rollperson med låg STR så tror jag att ganska många grupper skulle tycka det var konstigt att man påstår att man har en rollperson som egentligen är stark men det går ofta dåligt när han ska lyfta saker. Där är ju ett misslyckande med att lyfta skivstången att man misslyckas lyfta skivstången, inte att byxorna spricker när man tar i.

Jag har väl aldrig påstått att rollpersonen "egentligen är" något? Tvärtom så säger jag att rollpersonen inte är sina grundegenskaper. Att någon konstant spelar på att rollpersonen har ett lågt värde i en egenskap, eller att de andra tråkar rollpersonen för att han skulle vara sin låga egenskap ger inget kul spel. Och eftersom det är tärningar inblandade kan ju faktiskt Bertil 3-styrka klara av ett styrkeprov som Torkel 18-styrka har misslyckats med.

 

[Hägerstrand]

Jag har väl aldrig påstått att rollpersonen "egentligen är" något?

Nej, men reglerna för tradsystem bygger ofta på att rollpersonernas värden faktiskt beskriver deras förmågenivå. PBTA-instruktionen du citerade är ju inte ett råd för hur man ska tolka sitt CoC-ark, utan en instruktion för hur man ska tolka sin karaktärs ”sharp” eller ”daring”-värden (som inte är direkta karaktärsegenskaper, utan värden på hur de kommer tackla problem i den här historien).

Men det här är OT nu. Du kan såklart applicera PBTA-rådet i alla spel där det förbättrar er upplevelse.

 

[EvilSpook]

En klassiker är ju att SL, spelarna, och äventyret är överens om att rollpersonerna är de ofelbara hjältarna i berättelsen (De utvalda, det sista hoppet, godhetens förkämpar, de som ska rädda världen, etc.), som ska utföra stordåd.

Men där spelsystemet och tärningarna inte riktigt håller med. Så rollpersonerna blir istället bittra, sarkastiska, misstänksamma och handlingsförlamade. Och där de hela tiden behöver räddas.


//EvilSpook

 

[Svarte Faraonen]

Något som är intressant, och kanske lite dystert, är att trådstarten inte specifikt efterfrågar dåliga vanor, men att de exempel folk drar fram nästan uteslutande är negativa.

 

[Mikl]

Jag känner också igen det där med spelare som faller in i att spela eller skapa alla sina rollpersoner likadant.
Var med i en grupp där en spelare alltid gjorde krigare, och en annan spelare nästan alltid gjorde ninjor. (Inte bokstavligen ninjor, men sneaky fighters med någon sorts hemlighet. Alltid en hemlighet.)

Fenomenet är väldokumenterat och inte nytt. För kanske 25 år sedan såg jag någon kalla det för Seagalism. Efter Steven Seagal. Som hade massor av filmroller och spelade alla likadant.