Meta-klyschor kring spelbordet

Hade en lång kampanj där spelarna misslyckades i slutet för att en enskild spelare suttit på en helt central ledtråd, inte visat eller diskuterat den med gruppen, och tolkat den helt fel.

och vill man veta mer så får man signa upp sig på din Pateron (minimum tier 2)?
 
- Jag, Kejsaren över cirka halva settingen, har kallat er hit för att ge er ett asviktigt uppdrag. Ni ska rädda hela världen! Det kommer att bli både svårt och farligt.
- Ok… men då kanske vi får lite hjälp? Som några magiska föremål eller en bråkdel av Kejsardömets enorma tillgångar?
- Absolut inte! Ni får klara er på det ni har i fickorna.
Mmm, kommer ihåg det från Trinity - vi ska storma Alien-skeppet och hela solsystemet står på spel. Får vi några grunkor med oss? Tok heller!
 
Jfr andra soloäventyret om Ensamma Vargen. Kungariket har blivit invaderat. Nu måste vi hämta hem det magiska svärdet som är på lån till ett fredligt grannrike! Vem skall vi skicka dit? Jomen titta, nu dök det upp en helt okänd, uppenbart traumatiserad tonåring som har sprungit genom skogen i tre dagar och sovit i myrstackar, för han tycker det är viktigt att meddela att rikets viktigaste militärhögskola har blivit nedbränd och alla lärarna dödade. Toppen! Honom skickar vi, mol allena!
Är det inte en poäng där att det måste vara en Kai-riddare som använder den, och man är den enda som finns?
 
Är det inte en poäng där att det måste vara en Kai-riddare som använder den, och man är den enda som finns?
Det låter bekant, men varför skicka iväg grabben ensam? Någon vidare Kai-riddare kan ju inte den arma gymnasisten vara ännu.
 
Det låter bekant, men varför skicka iväg grabben ensam? Någon vidare Kai-riddare kan ju inte den arma gymnasisten vara ännu.
Ingen förväntar sig väl att det ska vara något konstigt med uppdraget? Sedan sänks båten på en gång och det visar sig att kriget har börjat där borta också.
 
48. Spelarna som aldrig vill byta system, och helst inte rollpersoner heller. SL vill gärna testa nya system, men spelarna är inte så sugna på att lära sig nytt, eller är bara förtjusta i sina gamla RP (gärna om de hunnit levla upp lite och bli bra kraftfulla).
 
49. Spelaren som förklarar varför dennes egna system är bättre och något ni borde byta till för att ”denne spelat rollspel så många år” (särskilt när ni började spela samtidigt).
 
- Jag, Kejsaren över cirka halva settingen, har kallat er hit för att ge er ett asviktigt uppdrag. Ni ska rädda hela världen! Det kommer att bli både svårt och farligt.
- Ok… men då kanske vi får lite hjälp? Som några magiska föremål eller en bråkdel av Kejsardömets enorma tillgångar?
- Absolut inte! Ni får klara er på det ni har i fickorna.
Asså, Gustav III skickade iväg två adelsmän till Frankrike under brinnande revolution för att de skulle kratta manegen för en storkungling invasion av svenska, ryska m.fl arméer. Adelsmännen fick ingen lön, fick bekosta resan själva, och det slutade med att de gick på teater, åt god mat, snodde en turistbroschyr och var nära att bli påkomna som (dåliga) spioner av nån random vakt i Le Havre.

Sån skit händer.
 
Asså, Gustav III skickade iväg två adelsmän till Frankrike under brinnande revolution för att de skulle kratta manegen för en storkungling invasion av svenska, ryska m.fl arméer. Adelsmännen fick ingen lön, fick bekosta resan själva, och det slutade med att de gick på teater, åt god mat, snodde en turistbroschyr och var nära att bli påkomna som (dåliga) spioner av nån random vakt i Le Havre.

Sån skit händer.
Ni kan läsa historien i: Gustav III:s spioner : historien om när Sverige skulle slå tillbaka franska revolutionen av
Thorsten Sandberg
 
Spelledare som alltid, ALLTID, ALLTID! ska husregla vad som än spelas. Det har i det närmaste en tvångsmässig prägling, som att något fruktansvärt händer om SL inte sätter sitt personliga avtryck på systemet. Har spelet inte regler om kroppsdelar så ska de införas. Om det har regler om kroppsdelar så ska de avskaffas. Det handlar inte så mycket om att förbättra eller anpassa reglerna till den egna eller gruppens preferenser, utan att det på något vis skulle finnas ett egenvärde i att inte spela ett spel as written.
 
Spelledare som alltid, ALLTID, ALLTID! ska husregla vad som än spelas. Det har i det närmaste en tvångsmässig prägling, som att något fruktansvärt händer om SL inte sätter sitt personliga avtryck på systemet. Har spelet inte regler om kroppsdelar så ska de införas. Om det har regler om kroppsdelar så ska de avskaffas. Det handlar inte så mycket om att förbättra eller anpassa reglerna till den egna eller gruppens preferenser, utan att det på något vis skulle finnas ett egenvärde i att inte spela ett spel as written.
Ooo, denna är bra. En av mina närmsta vänner (som också är en otrolig spelledare) kan inte spelleda något utan att tweeka och lägga till.

Jag unnar honom detta såklart, det är hans sätt att interagera med spelet, men det är smått komiskt (och jag sa nej när han ville att jag skulle introducera exploderande tärningar till vår Kutulu-kampanj)
 
Spelledare som alltid, ALLTID, ALLTID! ska husregla vad som än spelas. Det har i det närmaste en tvångsmässig prägling, som att något fruktansvärt händer om SL inte sätter sitt personliga avtryck på systemet. Har spelet inte regler om kroppsdelar så ska de införas. Om det har regler om kroppsdelar så ska de avskaffas. Det handlar inte så mycket om att förbättra eller anpassa reglerna till den egna eller gruppens preferenser, utan att det på något vis skulle finnas ett egenvärde i att inte spela ett spel as written.

Stort medhåll om detta.

Folk är olika, men jag har aldrig haft några egentliga problem med regler i rollspel. Det kanske har att göra med att en stor del av min rollspels-skolning skedde med de tidiga utgåvorna av Eon och Neotech, men även både Expert Drakar och Demoner och DnD 3e som vi spelade hade ju skapligt med crunch. Så trots att jag idag föredrar snabbare och mer slimmade regler så har det för mig aldrig funnits en ett problem med att det finns regler i rollspel och att man använder dem, jag tycker inte det är ett dugg störande att det blir strid som följer ett upplägg eller att man rullar tärning för att avgöra om man lyckas med något.

Men är dealen att vi spelar ett rollspel, så vill jag spela det rollspelet vi sagt att vi skall spela. Då skall vi vara överens om hur det fungerar, och om vi skall lösa saker på ett annat sätt än det etablerade, så vill jag veta varför, och hur det isf skall gå till istället.

Om jag skapar en karaktär och gör val i olika situationer utifrån detta så gör jag ju det till viss del utifrån reglerna, regler och fiktion hänger ju ihop. Om jag vet att om jag avlossar en bössa i Delta Green med 15% i Lethality mot ett mänskligt mål och slår 12 på tärningen så vet jag att den dör, om jag förlorar mycket SAN i CoC men misslyckas med INT-slaget så vet jag att jag inte blir galen. Att förstå hur spelet funkar och kunna anpassa sig och fatta beslut utifrån det är en del av dealen, och om det inte respekteras från bägge håll kommer jag tycka det är oerhört frustrerande.

Det är därför, när jag husreglar, också alltid etablerar det med mina spelare och gör det tydligt vad som kommer vara annorlunda och varför, och hur det nya upplägget fungerar osv. Som spelare så tycker jag illa om för mycket godtycklig SL-fiat, och undviker därför att föra in allt för mycket av det själv. De flesta rollspel jag spelat har funkat alldeles ypperligt att spela RAW.
 
Last edited:
Back
Top