Meta-klyschor kring spelbordet

Hade en lång kampanj där spelarna misslyckades i slutet för att en enskild spelare suttit på en helt central ledtråd, inte visat eller diskuterat den med gruppen, och tolkat den helt fel.

och vill man veta mer så får man signa upp sig på din Pateron (minimum tier 2)?
 
- Jag, Kejsaren över cirka halva settingen, har kallat er hit för att ge er ett asviktigt uppdrag. Ni ska rädda hela världen! Det kommer att bli både svårt och farligt.
- Ok… men då kanske vi får lite hjälp? Som några magiska föremål eller en bråkdel av Kejsardömets enorma tillgångar?
- Absolut inte! Ni får klara er på det ni har i fickorna.
Mmm, kommer ihåg det från Trinity - vi ska storma Alien-skeppet och hela solsystemet står på spel. Får vi några grunkor med oss? Tok heller!
 
Jfr andra soloäventyret om Ensamma Vargen. Kungariket har blivit invaderat. Nu måste vi hämta hem det magiska svärdet som är på lån till ett fredligt grannrike! Vem skall vi skicka dit? Jomen titta, nu dök det upp en helt okänd, uppenbart traumatiserad tonåring som har sprungit genom skogen i tre dagar och sovit i myrstackar, för han tycker det är viktigt att meddela att rikets viktigaste militärhögskola har blivit nedbränd och alla lärarna dödade. Toppen! Honom skickar vi, mol allena!
Är det inte en poäng där att det måste vara en Kai-riddare som använder den, och man är den enda som finns?
 
Är det inte en poäng där att det måste vara en Kai-riddare som använder den, och man är den enda som finns?
Det låter bekant, men varför skicka iväg grabben ensam? Någon vidare Kai-riddare kan ju inte den arma gymnasisten vara ännu.
 
Det låter bekant, men varför skicka iväg grabben ensam? Någon vidare Kai-riddare kan ju inte den arma gymnasisten vara ännu.
Ingen förväntar sig väl att det ska vara något konstigt med uppdraget? Sedan sänks båten på en gång och det visar sig att kriget har börjat där borta också.
 
Back
Top