En tolkning som aldrig slagit mig. Jag har främst sett "The Shadow over Innsmouth" som dels en rädsla för att något främmande tar över i det fördolda, men främst en illustration av Lovecrafts ogillande av rasblandningar (eller "artblandningar" kanske vore mer korrekt i det här fallet), på samma sätt som i "Facts Concerning the Late Arthur Jermyn and His Family"
[Kutulu] Det här museumäventyret måste väl redan finnas?
- Thread starter krank
- Start date
Gerkub
Gelékub
- Joined
- 8 Mar 2021
- Messages
- 1,317
Jag vill egentligen inte att tråden går för mycket utanför ämnet, men jag tar upp det för att jag tycker att det är ett trevligt diskussionsämne: jag minns att jag skrek till av skräck av en viss väldigt kroppslig och rälig scen i Färgen från bortom tid och rum.
(Frun förvandlas till aska)
En grej som ”låste upp” Lovecraft för mig är tanken att egentligen är inte stoffet eller plotten i berättelserna det viktigaste (även om det också är viktigt), utan språket och stämningen, den där febriga känslan. Jag känner en personlig koppling till den eftersom jag upptäckte Lovecraft ungefär under samma period som jag hade min första panikattack.
Det koloniala eller postkoloniala perspektivet är också väldigt intressant i det sammanhanget, på grund av den där rädslan för att verkligheten krackelerar, rädslan för att du är inte längre en framstående medborgare i en ”högkulturell” nation, utan bara jord och aska.
Last edited:
Gerkub
Gelékub
- Joined
- 8 Mar 2021
- Messages
- 1,317
Ja! Och självbiografiska detaljer som att han var otroligt rädd för att hans egna gener var befläckade av sinnessjukdom, då både hans mamma och pappa hamnat på institution.
Påminner mig om hur fattiga vita kan ta till sig rasistiska ideologier. Att ”vi må vara fattiga men vi är fortfarande vita och därför mer högstående”. Men vad händer när också vitheten hotas?
Ja, jo, för all del – men det är ju också så att hela berättelsen slutar med att huvudpersonen vaknar och upptäcker att han själv också är en Deep One, att han i sitt släktträd har fiskmonster etc. Så berättarjaget upplever alltså väldigt bokstavligt ett äckel inför den egna kroppen, som i princip driver honom rätt nära självmord. Så även om han ogillar rasblandningar så tar det sig åtminstone här uttryck som body horror och ett förfrämligande inför den egna kroppen. De här med korruption (kroppslig och mental) var ju överlag en del av hela "eeeew"-delen av hans skräck, på många sätt. Sannolikt, skulle jag säga, påverkat av omständigheterna kring pappans död (syfilis, vad jag minns)…
Jag funderade på att be en moderator bryta ut saker ur den här tråden – Lovecrafts skräck, potentiella sandlådor etc – men jag har ärligt talat ingen aning om var man ens skulle börja.
Jag funderar dock på att flytta just själva äventyrs-tankarna till en annan tråd; kanske till en ny eller så skriver jag bara i min arbetsdagsboks-tråd. Här känns det som att det är lite svårt att hitta grejer just nu. Därmed inte sagt att det är någon annans "fel" än mitt; det är intressanta diskussioner och jag har deltagit. De kan gott fortgå – jag anser trådens ursprungsfråga som besvarad med ett "nej, det verkar faktiskt som att det inte gjorts förut" och det var egentligen allt jag behövde här.
Jag funderar dock på att flytta just själva äventyrs-tankarna till en annan tråd; kanske till en ny eller så skriver jag bara i min arbetsdagsboks-tråd. Här känns det som att det är lite svårt att hitta grejer just nu. Därmed inte sagt att det är någon annans "fel" än mitt; det är intressanta diskussioner och jag har deltagit. De kan gott fortgå – jag anser trådens ursprungsfråga som besvarad med ett "nej, det verkar faktiskt som att det inte gjorts förut" och det var egentligen allt jag behövde här.
Body horror, ja jo, kanske det. Men ännu mer av "Vänta nu, du menar att jag inte alls är den jag trodde att jag var?! Jag är bara delvis människa, och delvis något helt annat?!" Den fasta grunden för vår huvudpersons existens har plötsligt ryckts undan och verkligheten faller ihop för honom.
Gerkub
Gelékub
- Joined
- 8 Mar 2021
- Messages
- 1,317
Har du läst Thoths ring av Arthur Conan Doyle? Den skiljer sig rätt mycket från din idé men delar många teman. Kanske kan vara nån sorts inspiration om inte annat.
Det jag tar fasta på är ju just vad Lovecraft väljer att använda sig av när han ska visa att något är något helt annat. Det är inte en slump att det är fiskmän – fjäll, slemm, kallblodighet, utstående ögon. När Lovecraft ska stoppa in "det främmande"; det som ska fylla en med vämjelse och äckel och förfrämmande, så blir det inte sällan just… slemmigt. Ja, när det inte är typ straight-up "svarta människor" eller "rasblandning" eller… "sjömän" (eller rasblandade sjömän som har sexorgier, som i The Call of Cthulhu).
Äckel och vämjelse jobbar han ju med inte bara med fiskmännen, utan med de människoätande ghoulerna, med shoggotharna, och med en hel del andra varelser och företeelser. Även när han använder andra teman så är det ändå ofta just det äckliga och vämjeliga han använder för att skapa dessa teman. Tänker jag.
Få av hans berättelser gör ju så att säga bara en enda sak. Även om en berättelse kanske har ett specifikt tema som sitt starkaste, så finns ju andra – både aktiva teman och olika sorters symbolik som används för att skapa dem.
Last edited:
Oscar Silferstjerna
Futurist
Som postmodernt skolad akademiker kan jag inte undgå att fundera på hur både Lovecraft och en del av de mer sentida CoC-uttolkarna skildrar Den Andre. Det är ofta det som blir skräcken och/eller avgör vilka som blir antagonister och protagonister. Jag har ju redan nämnt kultisterna, stapelvara i åtminstone CoC. Man kan förstås stryka dem, men ett annat grepp är att göra dem till RP. Om det skulle funka i Kutulu vet jag inte. Men kanske kan de faktiskt också ägna sig åt någon form av utredning? Troligen då för att skydda sin verksamhet.
Jag tänker att man också helt enkelt kan ha dem som – som jag nämnde ovan – positiva SLP:er. I Gabbies Träskets Drömmar till exempel visar det sig ju att de "onda" voodoo-cthulhu-kultisterna i själva verket utförde sina ritualer för att hindra Cthulhu från att vakna.
Jag tänker att "kultister" (religiösa minoriteter) och andra grupper som ofta är "othered" ("andrade"? Jag har ingen aning om svensk nomenklatur här) överlag bör kunna funka som uppdragsgivare till RP, eller som hjälpsamma experter, etc.
Oscar Silferstjerna
Futurist
Ja. Det här är ju också, tänker jag, ett (av flera möjliga) sätt att befolka Kutulu-London. Grupperingarna och personerna kan alltså vara både ”andra” (”othered”) och andra än i Lovecrafts egen fiktion. Jag tror också att Alexandrasällskapet behöver inta en central position eftersom de redan är etablerade i spelet.
(Jag väntar lite med att starta en sandbox-tråd. Vill läsa på först så att jag har något vettigt att säga.)
Last edited:
Oscar Silferstjerna
Futurist
Just 1920-talets London finns redan till CoC. Det hade åtminstone jag missat. Ett oerhört matigt supplement, verkar det som.
Last edited:
Lemur
Chatbot som låtsas vara en lemur
- Joined
- 7 Sep 2015
- Messages
- 2,289
Låter lite som the curse of Nineveh, som handlar om skumma egyptiska artefakter på British Museum.
Låter intressant – finns det att köpa nånstans fortfarande? PDF:en verkar helt nedplockad, så man kanske får jaga i begagnatlådorna framöver…
Hur nära ligger plotten?
Oscar Silferstjerna
Futurist
Åtminstone den finns här:
Produkten hittades inte
Köp din bok på nätet - över 10 miljoner böcker, låga priser och snabba leveranser på allt från deckare, pocket & kurslitteratur till ljudböcker & e-böcker. Beställ billiga böcker online i Bokus bokhandel
www.bokus.com
Ytterligare en London-relaterad produkt:
Produkten hittades inte
Köp din bok på nätet - över 10 miljoner böcker, låga priser och snabba leveranser på allt från deckare, pocket & kurslitteratur till ljudböcker & e-böcker. Beställ billiga böcker online i Bokus bokhandel
www.bokus.com
Alright, kanske blir en investering nån gång framöver, då =)Åtminstone den finns här:
Produkten hittades inte
Köp din bok på nätet - över 10 miljoner böcker, låga priser och snabba leveranser på allt från deckare, pocket & kurslitteratur till ljudböcker & e-böcker. Beställ billiga böcker online i Bokus bokhandel
Lemur
Chatbot som låtsas vara en lemur
- Joined
- 7 Sep 2015
- Messages
- 2,289
Har inte läst hela men det är nog ganska nära på sina ställen. Men det är mer Egypten-mumie-stämning än mörkaste-Afrika-stämning. Det är också ett äventyr som gör en poäng att att bara utspela sig i London vilket säkert är kul för en som bor i London, medans jag personligen gärna sett en avstickare till Egypten eller något.
Ah, ser coolt ut. Däremot ganska mycket mer av den sorts äventyr/kampanj som jag tänkt mig det här som en subversion av, just för att artefakten inte är viktig egentligen, och sådär. Men helt klart värt att kolla upp ändå.
Synd mest att det inte går att köpa som PDF längre. Jag kommer mig verkligen aldrig för att läsa fysiska böcker längre…
Oscar Silferstjerna
Futurist
Cubicle 7 har gett ut Cthulhu Britannica-produkterna på en licens som har upphört. Chaosium har nu rättigheterna. Nyutgivning verkar vara på väg.
www.chaosium.com
Chaosium acquires Cubicle 7's Cthulhu Britannica and World War Cthulhu lines
Chaosium, publisher of the Call of Cthulhu tabletop roleplaying game, has acquired Cthulhu Britannica and World War Cthulhu from Cubicle 7.
www.chaosium.com
Här är det senaste jag funderat på till själva äventyret:
Häxmästaren (som jag tänker kalla honom ett tag till, för att jag gillar ordet) har underskattat förbannelsens styrka och allvarlighet. Han har fått den genom en pakt med glömda gudar, vilka naturligtvis har sina egna mål med saker och ting. Tanken var att den som stal Ögat skulle dö plågsamt och ganska utdraget. Tanken var att tjuven skulle förmås att återlämna föremålet hellre än att fortsätta lida. Givetvis har häxmästaren ingen bot att ge, tjuven skulle dö oavsett. Men om döden skulle inträffa så räknade häxmästaren med att tjuven inte skulle hinna så långt, utan att de som utredde fallet skulle hitta Ögat och föra det tillbaka till British Museum.
Hade det varit bättre med en renodlat spårnings-besvärjelse? Ja, men någon sådan kan inte häxmästaren. Det är inte som att han är en D&D-magiker med en stor bok fylld av besvärjelser. Man hittar scraps och antydningar i olika källor, testar och försöker, och en vacker dag kanske man får Kontakt och då får man vad man får. Det är inte människan som har kontrollen över magin, så att säga.
Men. Häxmästaren blir väldigt förvånad när det visar sig att förbannelsen drabbar så snabbt och så hårt (och inkonsekvent – vakten verkar ha dött ganska snabbt, men den som tagit Ögat från honom lyckades ju ta sig därifrån). Så nu vill han få tillbaka Ögat innan det skapar alltför stor skandal – om förbannelsen sprider sig och blir värre med tiden kan det ju leda till att oskyldiga dör – och repressalier. Jag vill fortfarande inte att karln ska vara Skeletor ska sägas, bara… kanske inte så brydd om vad som händer med kriminellt pack och en och annan primitiv vilde.
Det här gör också att jag tänker att the stakes kan göras lite högre – man kan tänka sig hela byggnader med döda kroppar, till exempel. Jag tänker också att om rollpersonerna inte lyckas få tag på Ögat i tid och antingen förstöra det, lyckas få bort förbannelsen eller få det tillbaka till häxmästaren så kommer Ögat att transporteras ut från England på ett plan – som sedan störtar ner efter att alla ombord dött. Fruktansvärt, och 100% häxmästarens fel, men inte hans intention.
Which reminds me om att jag nog ska bygga in något sätt för rollpersonerna att hitta en ritual för att "rena" förbannelsen, om de lyckas få reda på exakt vilken förbannelse det är. Någon generell renings-spell tror jag inte funka annars än högst tillfälligt; jag tror man behöver det specifika. Och då tänker jag att de behöver få detaljerna från häxmästaren, eventuellt genom att bryta sig in på hans kontor (han kommer såklart inte att vilja hjälpa dem – men kanske kan utpressing vara en framkomlig väg, om de är beredda på att skaffa sig en fiende?). Och sedan kanske prata med någon som faktiskt vet något om den kultur häxmästaren snott sin förbannelse från?
Häxmästaren (som jag tänker kalla honom ett tag till, för att jag gillar ordet) har underskattat förbannelsens styrka och allvarlighet. Han har fått den genom en pakt med glömda gudar, vilka naturligtvis har sina egna mål med saker och ting. Tanken var att den som stal Ögat skulle dö plågsamt och ganska utdraget. Tanken var att tjuven skulle förmås att återlämna föremålet hellre än att fortsätta lida. Givetvis har häxmästaren ingen bot att ge, tjuven skulle dö oavsett. Men om döden skulle inträffa så räknade häxmästaren med att tjuven inte skulle hinna så långt, utan att de som utredde fallet skulle hitta Ögat och föra det tillbaka till British Museum.
Hade det varit bättre med en renodlat spårnings-besvärjelse? Ja, men någon sådan kan inte häxmästaren. Det är inte som att han är en D&D-magiker med en stor bok fylld av besvärjelser. Man hittar scraps och antydningar i olika källor, testar och försöker, och en vacker dag kanske man får Kontakt och då får man vad man får. Det är inte människan som har kontrollen över magin, så att säga.
Men. Häxmästaren blir väldigt förvånad när det visar sig att förbannelsen drabbar så snabbt och så hårt (och inkonsekvent – vakten verkar ha dött ganska snabbt, men den som tagit Ögat från honom lyckades ju ta sig därifrån). Så nu vill han få tillbaka Ögat innan det skapar alltför stor skandal – om förbannelsen sprider sig och blir värre med tiden kan det ju leda till att oskyldiga dör – och repressalier. Jag vill fortfarande inte att karln ska vara Skeletor ska sägas, bara… kanske inte så brydd om vad som händer med kriminellt pack och en och annan primitiv vilde.
Det här gör också att jag tänker att the stakes kan göras lite högre – man kan tänka sig hela byggnader med döda kroppar, till exempel. Jag tänker också att om rollpersonerna inte lyckas få tag på Ögat i tid och antingen förstöra det, lyckas få bort förbannelsen eller få det tillbaka till häxmästaren så kommer Ögat att transporteras ut från England på ett plan – som sedan störtar ner efter att alla ombord dött. Fruktansvärt, och 100% häxmästarens fel, men inte hans intention.
Which reminds me om att jag nog ska bygga in något sätt för rollpersonerna att hitta en ritual för att "rena" förbannelsen, om de lyckas få reda på exakt vilken förbannelse det är. Någon generell renings-spell tror jag inte funka annars än högst tillfälligt; jag tror man behöver det specifika. Och då tänker jag att de behöver få detaljerna från häxmästaren, eventuellt genom att bryta sig in på hans kontor (han kommer såklart inte att vilja hjälpa dem – men kanske kan utpressing vara en framkomlig väg, om de är beredda på att skaffa sig en fiende?). Och sedan kanske prata med någon som faktiskt vet något om den kultur häxmästaren snott sin förbannelse från?