Idag har jag spelat...

Fortsatte Blades in the Dark igår. Hann med ett score och i det stora hela hade vi väldigt roligt. Det är fortfarande delar av systemet som känns förvånansvärt kryptiska och administrativa för ett system som vill sätta storyn i första rummet men vi börjar hitta vad som går, och inte går, att göra i systemet. Har fortfarande en känsla av att vi är en aning för granulära i vårt beslutsfattande (jag gär en grej, slår ett slag, gör en annan grej, slår ett slag), där vi istället borde tala om intentioner och låta slagen forma berättelsen.

Denna gång lyckades jag luska ut xp-systemet i alla fall. Där, om ingen annan stans, är systemet väldigt tydligt i att du skall spela ut din karaktär till det yttersta och försätta denne i så svåra situationer som möjligt. Och jag gjorde just det; spelade min roll och såg till att hans specifika värderingar och motivationer satte honom i en så prekär situation som möjligt. På så sätt fick jag mer xp än jag fått på alla tidigare spelmöten sammanlagt.
 
Äventyrarna har efter en mycket lång resa äntligen kommit till Arhem, Marjura. Innan de kom till stadens enda värdshus som accepterar utomstående gäster, så lyckades de rädda ett barn från en brinnande byggnad i hamnen. De har på resan från Kalland i Krun överlevt både pirater (svarta piratankor) och stora sjöormar. Mycket av det har varit tillfälligheter och ren och skär tur. För de må vara erfarna spelare, men deras rollpersoner är inte lika "salta" som de själva....

Skärmdump från Junker Hildur, i Arhem Marjura

Värdshuset Junker Hildur - svavelvinter.png
 
Igår ledde jag Aliens och Hopes Last Day. Fysiskt bordsrollspel. Det kändes verkligen som en Alien film! Men MoSh är fortfarande bättre på rymdskräck.
Var det första versionen eller den nya från Evolved Edition Starter Set?
Körde ni med de färdiga rollfigurerna? Hur upplevde dina spelare de inbyggda konflikterna inom gruppen?
Jag körde det som en one-shot för några månader sedan och just konflikterna inom gruppen var något som mina spelare ogillade starkt.
 
Var det första versionen eller den nya från Evolved Edition Starter Set?
Körde ni med de färdiga rollfigurerna? Hur upplevde dina spelare de inbyggda konflikterna inom gruppen?
Jag körde det som en one-shot för några månader sedan och just konflikterna inom gruppen var något som mina spelare ogillade starkt.
Jag var kört Chariot of the Gods två gånger och har tyckt att konflikterna funkade utmärkt - men kan vara bra att nämna det före spel, så att spelarna är beredda på att det finns PvP-element.
 
... tyckt att konflikterna funkade utmärkt - men kan vara bra att nämna det före spel, så att spelarna är beredda på att det finns PvP-element.

Håller med. Konflikterna mellan rollpersonerna är ett intressant och tematiskt passande inslag i Alien-äventyren men det gäller att spelarna är beredda på det och omfamnar det.
 
Var det första versionen eller den nya från Evolved Edition Starter Set?
Körde ni med de färdiga rollfigurerna? Hur upplevde dina spelare de inbyggda konflikterna inom gruppen?
Jag körde det som en one-shot för några månader sedan och just konflikterna inom gruppen var något som mina spelare ogillade starkt.
Det var Evolved. Körde med färdiga Rollerna.

Jag förklarade tydligt Agendas och kommunicerade att de var frivilliga att spela på men att det också gör spelet riktigt bra. Gav råd att eventuell PvP eller dylika konflikter hålls till Akt 3.
Det var spelare som var mycket ovana med hemliga agendor och konflikt. De flesta undvek agendorna - spelarna var inte helt 100% bekanta med varandra.

Personen som spelade Synteten tyckte att han tappade mycket av vad spelet handlade om(stress och panik) så han kände sig lite tråkig och disconnected, men hade kul ändå.
 
Det är absolut inget fel på att Alien (cinematic) har inomgrupps-konflikter. Antagligen mitt fel som inte sålde in den idén till mina spelare innan vi började. De är inte vana vid rollspel med sådana inbyggda konflikter.
Men vi hade kul ändå och tre av de ursprungliga rollfigurerna lyckades fly från en säker död med skytteln.
 
Det är absolut inget fel på att Alien (cinematic) har inomgrupps-konflikter. Antagligen mitt fel som inte sålde in den idén till mina spelare innan vi började. De är inte vana vid rollspel med sådana inbyggda konflikter.
Men vi hade kul ändå och tre av de ursprungliga rollfigurerna lyckades fly från en säker död med skytteln.
Då hade vi nog rätt lika grupp. Hade också 3 av 5 som flydde iväg 😃
 
Noir!

Förbannat invecklat fall. En filmstjärna vill lämna sin studio och istället ta anställning hos en som ägs av Ätt Zovrin, det lokala brottssyndikatet äger nuvarande studion och vill ha henne kvar, en pornografist vill ha utpressningspengar, en Befläckad besvärjerska är på något sätt insyltad och har satt klorna i en annan skådespelare, och allt tyder på att något djävulskt kommer att hända under den stora filmpremiären ikväll.

Hur som haver: rollpersonerna försöker få filmens regissör att vara lite snällare mot filmstjärnan. När varken argument eller hot biter beslutar en av dem sig för att aktivera sin Befläckelse och pröva på lite psykisk hjärnkirurgi.

Exceptionellt mislyckande.

Misslyckat slag för Resistens.

Misslyckat slag för Livsvilja.

Ödespoäng offras; hjälper inte.

Ilya Vostov Mazeri Zovrin blir, mitt på blanka förmiddagen, mitt i ett gräl om personalhantering av all jävla saker, Förmörkad och förloras för all framtid. Berättaren lägger huvudet i händerna och avslutar spelet för den här gången.

Befläckelsen är ingen leksak.
 
Igår spelade mina spelare vidare i Xanathons förbannelse. De följer ju inte äventyret utan drog till hertigens palats som första riktiga ansats. Där hittade de den stackarn utmärglad och skällande som en hund. De lämnade honom i förstebetjäntens vård och har nu tagit sig an stadens logemente vilket var vad de skulle ha börjat med. (Och det här äventyret är inte tydligt med vad som ska göras och jag blev förvånad över vad som förväntas. Rollpersonerna kommer till en stad där hertigen kommer med märkliga dekret, och en dvärg svär över vaktkaptenen Styrbjörn efter att ett dekret lästs upp om att dvärgar är skräp och man förklarar krig mot det dvärgiska grannriket. På det lilla, och eventuellt en "tiggares" inrådan om att söka svar hos en "vaktande björn" ska man alltså anfalla stadens logemente där en massa soldater/stadsvakter finns. Man kan ju försöka smyga men lycka till med det om inte hela gruppen är tjuvar och en 33% chans att springa in i vakter eller betjänter stup i kvarten. Jaja...)

Idag spelade vi Rifts. Här har jag gjort äventyret så då blir det tydligt. Så rollpersonerna satt på ett värdshus va när kungens högra hand svassar in och ber dem undersöka en nyupptäckt reva. På vägen dit stöter de på ett monster och gruppens Crazy (en klass i spelet med uppspeedade supersoldater med ökande galenskap) rusar ut utan rustning och sparkar den. Ingen reaktion. Den slizar upp henne med en av sina två megaskadesvansar och hon hamnar i koma, döende. Gruppens humanoida hund skjuter den och gruppens hjärnsmältare paralyserar den. Crazyn räddas av hjärnsmältarens helning och tar på sig sin megaskaderustning. Monstret dödas. De stöter senare på ett par som är handdelsresande längst kusten nära sjön där de befinner sig och köper lite ammunition och byter monstersvansar mot ammo. De handelsresande har plockat upp en skadad humanoid insekt som fattar tycke för den humanoida hunden men kanske uttrycker sina önskan att visa affektion lite klumpigt så det blir ingen omedelbar romans.
De skiljer sig åt och gruppen hittar revan och kliver genom till en övergiven by som verkar blivit anfallen av nåt som använder eld. När de spanar ser de en grupp med blekhyade cyborger gå genom och undersöka husen. De flashar dem med lite ljus från en svävarcykel vilket får humanoiderna att göra sig redo för strid.
 
Back
Top