Idag har jag spelat...

[TheDawn]

Spelade Call of Cthulhu igår. Så många möten i en den där långa kampanjen (ni vet vilken jag menar) och jag känner att jag tappade ångan för länge sedan. Jag har alltid älskat CoC och ansett det som ett riktigt bra rollspel men i formatet av långa kampanjer börjar jag tappa kärleken. Jag tror att i min ungdom använde jag systemet mest för att göra one-shots som kanaliserade 90-tals splatter mer än kosmisk skräck och hela den där historiska realismen som alla andra tycks spela CoC för förstår jag mig bara inte på. När man också spelar samma karaktär så länge märker man mycket tydligare hur CoC-systemet inte alls bryr sig om karaktärsutveckling (mekaniskt pratar jag om så klart) vilket får allting att kännas så statiskt.

Har de senaste mötena börjat ta större risker. Sådant man inte bör göra i CoC spel för att se om jag kan få död på min karaktär (som ett privat experiment liksom), men än så länge ingen lycka med det. Börjar känna mig osäker om spelledaren är av den typ som kommer tillåta karaktärer att dö. Vi lär bli varse framöver.

 

[mrund]

alltid älskat CoC och ansett det som ett riktigt bra rollspel men i formatet av långa kampanjer börjar jag tappa kärleken

Asså, när man har spelat ett tag märker man att det finns anmärkningsvärt många onda kroppshoppande trollkarlar med ett exemplar av Necronomicon i bokhyllan och ett tentakelmonster i källaren.

 

[TheDawn]

Asså, när man har spelat ett tag märker man att det finns anmärkningsvärt många onda kroppshoppande trollkarlar med ett exemplar av Necronomicon i bokhyllan och ett tentakelmonster i källaren.

Om det ändå var så väl. Nästan tjugo möten in och jag tycker knappt det har hänt någonting alls. Lite trollkarlar och Necronomicon vid det här laget vore en frisk fläkt.

 

[mrund]

Om det ändå var så väl. Nästan tjugo möten in och jag tycker knappt det har hänt någonting alls. Lite trollkarlar och Necronomicon vid det här laget vore en frisk fläkt.

Du borde spela med mig, det hör jag.

 

[Necronauten]

Dragit igång en Legend in the Mist kampanj, och nu i veckan hade vi först första ”riktiga” speltillfälle (har tidigare bara surrat regler och byggt karaktärer och värld).

Känner mig positivt inställd till spelet även om det är väldigt tidigt. Systemet är väl egentligen bara en variant av Fate med väldigt små inslag av PbtA.

Får se hur det känns om några veckor. Spelarna är lite ovana att det inte finns några siffror på karaktärsbladen och att allt är taggar. Men än så länge tror jag det bara hjälpt dom att vara mer kreativa i vårt samberättande.

 

[Oldtimer]

Om det ändå var så väl. Nästan tjugo möten in och jag tycker knappt det har hänt någonting alls. Lite trollkarlar och Necronomicon vid det här laget vore en frisk fläkt.

Jag trodde först att det var Masks of Nyarlathotep ni spelade, men om inget har hänt på nästan tjugo spelmöten, så kan det ju inte vara den.

 

[TheDawn]

Jag trodde först att det var Masks of Nyarlathotep ni spelade, men om inget har hänt på nästan tjugo spelmöten, så kan det ju inte vara den.

Det är den och vi har hunnit Peru (prologen) som kändes ganska trälig fram till ett ganska otillfredsställande slut, New York där vi kanske hade en eller max två möten som kändes som de ledde någonstans, och håller nu på med London som kanske är det träligaste trälet som någonsin trälat. Vi har börjat bryta oss in precis överallt nu och ändå känns det inte särskilt spännande. Det blir liksom bara en rad blaséinbrott.

 

[mrund]

Det är den och vi har hunnit Peru (prologen) som kändes ganska trälig fram till ett ganska otillfredsställande slut, New York där vi kanske hade en eller max två möten som kändes som de ledde någonstans, och håller nu på med London som kanske är det träligaste trälet som någonsin trälat. Vi har börjat bryta oss in precis överallt nu och ändå känns det inte särskilt spännande. Det blir liksom bara en rad blaséinbrott.

Gammalt bondetips: när korna går gall byter man tjur.

 

[Oldtimer]

Det är den och vi har hunnit Peru (prologen) som kändes ganska trälig fram till ett ganska otillfredsställande slut, New York där vi kanske hade en eller max två möten som kändes som de ledde någonstans, och håller nu på med London som kanske är det träligaste trälet som någonsin trälat. Vi har börjat bryta oss in precis överallt nu och ändå känns det inte särskilt spännande. Det blir liksom bara en rad blaséinbrott.

Okej. Det låter väldigt annorlunda mot när vi spelade den. Peru var ganska läskigt och slutstriden vid pyramiden klart häftig. Och New York var hur mycket händelser som helst. Även där var slutuppgörelsen nere i källaren helt brutal.
London hade några rätt ointressanta Side Quests (väldigt många SIde Quests i kampanjen kändes som rena fillers, med några få lysande undantag), men sedan tog det fart ordentligt.

 

[ingels]

Spelade Call of Cthulhu igår. Så många möten i en den där långa kampanjen (ni vet vilken jag menar) och jag känner att jag tappade ångan för länge sedan. Jag har alltid älskat CoC och ansett det som ett riktigt bra rollspel men i formatet av långa kampanjer börjar jag tappa kärleken.

Spelar samma kampanj som er och har hållit på sedan Oktober 2024 men just nu är allt satt på paus då livet kommer iväg för de andra medlemmarna. Vi kör online så det är nu bara Jag och en England som är kvar. Vi vill fortsätta kampanjen (Vi är i Kina) och att tappa två av originalmedlemmar som varit med från början långt in i kampanjen var fruktansvärt. Vi som är kvar är "in it to win it" och man får hänge sig, det går ju att hoppa av kampanjen och/eller kanske ta ett snack med SL om man inte tycker att det saknas något, man kanske behöver lite tips om vad det är för ställen man bör prioritera i de olika städerna även om sidequests kan ha sin charm men det är nog medt olika länderna/platser som ger spänning till kampanjen om SL ger sig hän och gör alla NPS's med inlevelse.

Spoiler: Game Lodge

Vi tog in på en Hunting Lodge när vi var i Afrika som var riktigt givande och där utmanade jag ödet rejält (Jag hade nog liksom du tappat hoppet lite) då vi nyligen den sista av originalmedlemmarna under en av sessionerna strax före. När jag utmanade ödet så var det som om hela vår sidequest fick det slut det skulle, ondskan förlorade det slaget och vi kunde ta oss vidare till slut. Inte tack vare mig genom handlingar med vapen eller "konstiga dikter man mumlar och får saker att hända" utan mer att jag fick nog och slutade vara feg.

Jag klättrade ner för utsiktstornet som hade börjat brinna då ens annan medlem bestämde sig för att kasta ner en fotogenlykta på något ondsint och misslyckats. Jag tappade greppet och landade på arslet, avfyrade min pistol men missade (som vanligt) när Endicotts hjälpreda dök upp med en hagelbrakare och gjorde slut på ondskans väsen.

Så när ni är i Afrika och kommer till en utsiktsplats hos Colonel Endicott så får ni möta både det ena och det andra

Har de senaste mötena börjat ta större risker. Sådant man inte bör göra i CoC spel för att se om jag kan få död på min karaktär (som ett privat experiment liksom), men än så länge ingen lycka med det. Börjar känna mig osäker om spelledaren är av den typ som kommer tillåta karaktärer att dö. Vi lär bli varse framöver.

Spelet går ju lite granna ut på att man ska riskera liv och mental hälsa för att ta sig vidare. Jag har fortfarande min orginalkaraktär jag spelar med medans den andra kvarvarande medlemmen har förlorat en karaktär och är inne på sin andra. Det har tagit rätt hårt på en när man ovetandes har förlorat sina forna spelkamrater då deras liv inte längre gjort det möjligt för dem att fortsätta kampanjandet men sådant är ju livet. Tycker som sagt att du kanske skulle ha pratat med SL om hur du känner eller med dina Investigator kompanjoner.

 

[terje]

Fall of Delta Green: Vi blev färdiga med uppdraget i Laos. Agent Novak fann att det inte endast odlades opiumvallmo utan också svart lotus, men råkade inandas dess pollen och var sedan hög som ett hus under åtta timmar vilket inte underlättade arbetet... Vår krypskytt tog ut den kinesiske rådgivaren (och tillika odödlige trollkarlen) och när dennes kropp började levitera uppenbarade sig en gestalt i gul skyddsdräkt* och fick med en gest kroppen att falla till marken, slutgiltigt död. Efter detta började basen evakueras och vi lade oss i bakhåll för deras lastbilskaravan. Agent Novak, som tillnyktrat från den svarta lotusens rus, lyckades knäppa krigsherren.

På flygplatsen på väg hem till staterna möter gruppen en främling som säger till dem att det är dags för en dag på kapplöpningsbanan.

* En mystisk figur som förekommit i del 1 av kampanjen (Delta Green under 2010-talet).

 

[P.eLL.e]

Dragit igång en Legend in the Mist kampanj, och nu i veckan hade vi först första ”riktiga” speltillfälle (har tidigare bara surrat regler och byggt karaktärer och värld).

Känner mig positivt inställd till spelet även om det är väldigt tidigt. Systemet är väl egentligen bara en variant av Fate med väldigt små inslag av PbtA.

Får se hur det känns om några veckor. Spelarna är lite ovana att det inte finns några siffror på karaktärsbladen och att allt är taggar. Men än så länge tror jag det bara hjälpt dom att vara mer kreativa i vårt samberättande.

När jag läste ”exempelreglerna”; den där tecknade PDF:en som visade prov på spelet innan det släpptes, blev jag lätt utmattad av alla taggar. Du får återkomma om det blir utmattande eller underlättar samberättande och inte alls är jobbigt. Spelet är ju väldigt snyggt, men jag nobbade det pga detta.

 

[Necronauten]

När jag läste ”exempelreglerna”; den där tecknade PDF:en som visade prov på spelet innan det släpptes, blev jag lätt utmattad av alla taggar. Du får återkomma om det blir utmattande eller underlättar samberättande och inte alls är jobbigt. Spelet är ju väldigt snyggt, men jag nobbade det pga detta.

Det är ju absolut en vanesak skulle jag säga. Jag har spelat en hel del Fate som är väldigt likt (med just taggar/aspekter på saker), så för min del känns det väldigt enkelt. Ingen av spelarna i gruppen har dock kört det tidigare. För några har det redan blivit lite av en "aha-upplevelse" men en spelare fortfarande har lite svårt för det.

Tror det blir lätt så att man stirrar på sitt formulär och taggar så fort man ska göra något och att det låser sig lite. Jag tycker det går lättare att man, som spelare, helt enkelt berättar vad man gör eller vill göra och sedan kollar vilka taggar som man kan lägga till.

Att ha taggen fantastisk akrobat, cynisk optimist eller kanske öga för detaljer istället för +1 på slaget gör att spelarna i mitt fall berättar lite mer ingående om sina handlingar. Men vi får väl se hur länge det bara är nyhetens behag och om vi orkar hålla igång en längre kampanj med detta

 

[Nässe]

Spelar samma kampanj som er och har hållit på sedan Oktober 2024 men just nu är allt satt på paus då livet kommer iväg för de andra medlemmarna. Vi kör online så det är nu bara Jag och en England som är kvar. Vi vill fortsätta kampanjen (Vi är i Kina) och att tappa två av originalmedlemmar som varit med från början långt in i kampanjen var fruktansvärt. Vi som är kvar är "in it to win it" och man får hänge sig, det går ju att hoppa av kampanjen och/eller kanske ta ett snack med SL om man inte tycker att det saknas något, man kanske behöver lite tips om vad det är för ställen man bör prioritera i de olika städerna även om sidequests kan ha sin charm men det är nog medt olika länderna/platser som ger spänning till kampanjen om SL ger sig hän och gör alla NPS's med inlevelse.

Spoiler: Game Lodge

Vi tog in på en Hunting Lodge när vi var i Afrika som var riktigt givande och där utmanade jag ödet rejält (Jag hade nog liksom du tappat hoppet lite) då vi nyligen den sista av originalmedlemmarna under en av sessionerna strax före. När jag utmanade ödet så var det som om hela vår sidequest fick det slut det skulle, ondskan förlorade det slaget och vi kunde ta oss vidare till slut. Inte tack vare mig genom handlingar med vapen eller "konstiga dikter man mumlar och får saker att hända" utan mer att jag fick nog och slutade vara feg.

Jag klättrade ner för utsiktstornet som hade börjat brinna då ens annan medlem bestämde sig för att kasta ner en fotogenlykta på något ondsint och misslyckats. Jag tappade greppet och landade på arslet, avfyrade min pistol men missade (som vanligt) när Endicotts hjälpreda dök upp med en hagelbrakare och gjorde slut på ondskans väsen.

Så när ni är i Afrika och kommer till en utsiktsplats hos Colonel Endicott så får ni möta både det ena och det andra

Spelet går ju lite granna ut på att man ska riskera liv och mental hälsa för att ta sig vidare. Jag har fortfarande min orginalkaraktär jag spelar med medans den andra kvarvarande medlemmen har förlorat en karaktär och är inne på sin andra. Det har tagit rätt hårt på en när man ovetandes har förlorat sina forna spelkamrater då deras liv inte längre gjort det möjligt för dem att fortsätta kampanjandet men sådant är ju livet. Tycker som sagt att du kanske skulle ha pratat med SL om hur du känner eller med dina Investigator kompanjoner.

Blir nyfiken, har ni tappat medlemmar för att deras rollpersoner dött, eller har spelarna tröttnat?

 

[Nässe]

Blev Havets Silver till Nordiska Väsen i helgen (med lite plusmeny i form av en

Spoiler

SLP-detektiv som jagade vrakplundrarna, drunknade sjömannagastar på Kyrkogårdsön, besök på en nedlagd fyr etc

.
Blev bra stämning, nästlande i plotten och allt hanns med på några timmar.
En ny karaktär behövdes rullas upp innan - jösses vad bra och snabbt det alternativa bakgrundstabellsystemet är! Kudos till @Nässe och Ligan.
Tack till @MetaLarsson som fixade några extra fina handouts också!

Tror inte det var jag som skrev just de tabellerna men minns inte riktigt. Men kul att du gillar!

 

[Bolongo]

Dungeon World.

Jag försökte köra det här i en kortlivad kampanj (3 sessioner tror jag det blev) när det var nytt, och det kändes oerhört segt.
Nu gjorde jag en snabb one-shot och det flöt på helt obehindrat.
Vad var skillnaden? Tja, delvis kanske jag är en bättre SL än jag var för 14 år sedan.
Men mest tror jag det beror på att förra gången försökte jag köra det helt RAW, alltså att alla äventyr skall improviseras fram vid bordet och man skall piska spelarna till att vara medskapande.
Denna gången tog jag ett gammalt AD&D-äventyr (N1 Against the Cult of the Reptile God), förkortade det friskt för att hinna med det på 3 timmar, skrev en A4 med DW-stats till det, och körde som om det var ett Vanligt Jefla Rollspel.
Det visade sig vara ett framgångsrecept. Spelarna uppskattade det mer än flera betydligt nyare (och idag mer populära) spel som vi har testat.

 

[ingels]

Blir nyfiken, har ni tappat medlemmar för att deras rollpersoner dött, eller har spelarna tröttnat?

De två som fått lov att hoppa av är från Amerika och en är liksom jag Diabetiker som drabbats av någon Nervskada och den andre Amerikanen hade fått nytt jobb och då sket det sig med vår speltid. De är extremt saknade av mig och Britten som är gruppen består av nu.

Våran SL är också Amerikan och ska försöka ragga nya medlemmar via startplaying.games när Halloween drar igång i det stora landet i väst. Skulle någon vara intresserad av att joina vår kampanj där vi nu är i Kina så får ni hojta till. Vi spelar Fredagskvällar (Svensk Tid runt kl 19)

 

[P.eLL.e]

Det är ju absolut en vanesak skulle jag säga. Jag har spelat en hel del Fate som är väldigt likt (med just taggar/aspekter på saker), så för min del känns det väldigt enkelt. Ingen av spelarna i gruppen har dock kört det tidigare. För några har det redan blivit lite av en "aha-upplevelse" men en spelare fortfarande har lite svårt för det.

Tror det blir lätt så att man stirrar på sitt formulär och taggar så fort man ska göra något och att det låser sig lite. Jag tycker det går lättare att man, som spelare, helt enkelt berättar vad man gör eller vill göra och sedan kollar vilka taggar som man kan lägga till.

Att ha taggen fantastisk akrobat, cynisk optimist eller kanske öga för detaljer istället för +1 på slaget gör att spelarna i mitt fall berättar lite mer ingående om sina handlingar. Men vi får väl se hur länge det bara är nyhetens behag och om vi orkar hålla igång en längre kampanj med detta

Där oroar jag mig för just att man tittar på formuläret hela tiden och bara vill köra saker man har taggar för.

 

[mrund]

improv

Du kan få fyra spelare som har almanackor och kan planera förutsägbara sittningar. Eller så kan du få fyra som gillar improv och är bra på det.

 

[DanielSchenström]

I D&D har gänget med rollpersoner nått staden Bergråde där man tydligen måste rida bak-och-fram, betala skatt i öl, och nu också inte vara dvärg. Tydligen är hertigen som styr staden lite konstig i huvudet nu på sista tiden. Men vissa antyder att det är kaptenen för livgardet, en pensionerad pirat vid namn Styrbjörn, som ligger bakom det. Rollpersonerna har inte bestämt sig om de ska göra nåt åt situationen som kommer leda till krig mellan dvärgarna och människorna. Vi får se om rollpersonerna lyckas göra det som krävs här, vilket jag som spelledare blev lite överraskad över hur det är tänkt att spelas. Jag avslöjar inget här nu ifall spelarna är här och läser men ni kommer bli varse här i tråden om de kommer vidare.