Idag har jag spelat...

[TheDawn]

Spelade Call of Cthulhu igår. Så många möten i en den där långa kampanjen (ni vet vilken jag menar) och jag känner att jag tappade ångan för länge sedan. Jag har alltid älskat CoC och ansett det som ett riktigt bra rollspel men i formatet av långa kampanjer börjar jag tappa kärleken. Jag tror att i min ungdom använde jag systemet mest för att göra one-shots som kanaliserade 90-tals splatter mer än kosmisk skräck och hela den där historiska realismen som alla andra tycks spela CoC för förstår jag mig bara inte på. När man också spelar samma karaktär så länge märker man mycket tydligare hur CoC-systemet inte alls bryr sig om karaktärsutveckling (mekaniskt pratar jag om så klart) vilket får allting att kännas så statiskt.

Har de senaste mötena börjat ta större risker. Sådant man inte bör göra i CoC spel för att se om jag kan få död på min karaktär (som ett privat experiment liksom), men än så länge ingen lycka med det. Börjar känna mig osäker om spelledaren är av den typ som kommer tillåta karaktärer att dö. Vi lär bli varse framöver.

 

[mrund]

alltid älskat CoC och ansett det som ett riktigt bra rollspel men i formatet av långa kampanjer börjar jag tappa kärleken

Asså, när man har spelat ett tag märker man att det finns anmärkningsvärt många onda kroppshoppande trollkarlar med ett exemplar av Necronomicon i bokhyllan och ett tentakelmonster i källaren.

 

[TheDawn]

Asså, när man har spelat ett tag märker man att det finns anmärkningsvärt många onda kroppshoppande trollkarlar med ett exemplar av Necronomicon i bokhyllan och ett tentakelmonster i källaren.

Om det ändå var så väl. Nästan tjugo möten in och jag tycker knappt det har hänt någonting alls. Lite trollkarlar och Necronomicon vid det här laget vore en frisk fläkt.

 

[mrund]

Om det ändå var så väl. Nästan tjugo möten in och jag tycker knappt det har hänt någonting alls. Lite trollkarlar och Necronomicon vid det här laget vore en frisk fläkt.

Du borde spela med mig, det hör jag.

 

[Necronauten]

Dragit igång en Legend in the Mist kampanj, och nu i veckan hade vi först första ”riktiga” speltillfälle (har tidigare bara surrat regler och byggt karaktärer och värld).

Känner mig positivt inställd till spelet även om det är väldigt tidigt. Systemet är väl egentligen bara en variant av Fate med väldigt små inslag av PbtA.

Får se hur det känns om några veckor. Spelarna är lite ovana att det inte finns några siffror på karaktärsbladen och att allt är taggar. Men än så länge tror jag det bara hjälpt dom att vara mer kreativa i vårt samberättande.

 

[Oldtimer]

Om det ändå var så väl. Nästan tjugo möten in och jag tycker knappt det har hänt någonting alls. Lite trollkarlar och Necronomicon vid det här laget vore en frisk fläkt.

Jag trodde först att det var Masks of Nyarlathotep ni spelade, men om inget har hänt på nästan tjugo spelmöten, så kan det ju inte vara den.

 

[TheDawn]

Jag trodde först att det var Masks of Nyarlathotep ni spelade, men om inget har hänt på nästan tjugo spelmöten, så kan det ju inte vara den.

Det är den och vi har hunnit Peru (prologen) som kändes ganska trälig fram till ett ganska otillfredsställande slut, New York där vi kanske hade en eller max två möten som kändes som de ledde någonstans, och håller nu på med London som kanske är det träligaste trälet som någonsin trälat. Vi har börjat bryta oss in precis överallt nu och ändå känns det inte särskilt spännande. Det blir liksom bara en rad blaséinbrott.

 

[mrund]

Det är den och vi har hunnit Peru (prologen) som kändes ganska trälig fram till ett ganska otillfredsställande slut, New York där vi kanske hade en eller max två möten som kändes som de ledde någonstans, och håller nu på med London som kanske är det träligaste trälet som någonsin trälat. Vi har börjat bryta oss in precis överallt nu och ändå känns det inte särskilt spännande. Det blir liksom bara en rad blaséinbrott.

Gammalt bondetips: när korna går gall byter man tjur.

 

[Oldtimer]

Det är den och vi har hunnit Peru (prologen) som kändes ganska trälig fram till ett ganska otillfredsställande slut, New York där vi kanske hade en eller max två möten som kändes som de ledde någonstans, och håller nu på med London som kanske är det träligaste trälet som någonsin trälat. Vi har börjat bryta oss in precis överallt nu och ändå känns det inte särskilt spännande. Det blir liksom bara en rad blaséinbrott.

Okej. Det låter väldigt annorlunda mot när vi spelade den. Peru var ganska läskigt och slutstriden vid pyramiden klart häftig. Och New York var hur mycket händelser som helst. Även där var slutuppgörelsen nere i källaren helt brutal.
London hade några rätt ointressanta Side Quests (väldigt många SIde Quests i kampanjen kändes som rena fillers, med några få lysande undantag), men sedan tog det fart ordentligt.