Ja, Stress-reglerna är verkligen speciella. En eller två-tre stresstärningar är bara bra. Man håller sig på tårna, adrenalinet pumpar och systemet verkar till ens fördel. Och om man tvingas slå panikslag så blir resultatet, lite hur man än slår, ändå hanterbart. Men ofelbart så når man till slut en punkt där det hela tippar över, när nackdelarna plötsligt växer sig större än fördelarna. Och detta sker alltid mer överraskande och mer förödande än någon är beredd på. Och ögonblicket när man då ser blicken i spelarnas ögon förvandlas till panik är rent ljuvligt.ALIEN RPG - jag körde scenariot Hope's Last Day. På svenska med svenska regler. Även kartorna hade jag lagt in svenska texter på och skrivit ut i A2. Dessutom fick varje spelare ett ID-kort att ha runt halsen. Företagspolicyn hos Weyland-Yutani är strikt med att alla måste bära ID-kort synligt hela tiden. Två av de färdiga rollfigurerna strök med, men resten klarade sig undan. Vi noterade att lite stress kan vara till hjälp, men när stressnivån når 9-10 fumlar man i stort sett med allt man försöker företa sig. Gruppen tyckte det var kul, men de ogillade de gruppkonflikter som finns inbyggt i scenariot via de personliga agendorna. Blir nog tyvärr inget återbesök till det spelet.
Vad gäller detta med grupkonflikter så som de förekommer i Alien så är de verkligen inte för alla. Jag personligen är ingen vidare fan av fenomenet men Alien tycker jag ändå är undantaget. De kan dock vara värt att notera att det är något som endast är inbyggt i Cinematic-scenarior som det ovan. Kör man traditionellt kampanjspel så bestämmer man nivån av detta när man gör sina rollpersoner på samma vis som i vilket spel som helst.