Idag har jag spelat...

[Organ]

ALIEN RPG - jag körde scenariot Hope's Last Day. På svenska med svenska regler. Även kartorna hade jag lagt in svenska texter på och skrivit ut i A2. Dessutom fick varje spelare ett ID-kort att ha runt halsen. Företagspolicyn hos Weyland-Yutani är strikt med att alla måste bära ID-kort synligt hela tiden. Två av de färdiga rollfigurerna strök med, men resten klarade sig undan. Vi noterade att lite stress kan vara till hjälp, men när stressnivån når 9-10 fumlar man i stort sett med allt man försöker företa sig. Gruppen tyckte det var kul, men de ogillade de gruppkonflikter som finns inbyggt i scenariot via de personliga agendorna. Blir nog tyvärr inget återbesök till det spelet.

Ja, Stress-reglerna är verkligen speciella. En eller två-tre stresstärningar är bara bra. Man håller sig på tårna, adrenalinet pumpar och systemet verkar till ens fördel. Och om man tvingas slå panikslag så blir resultatet, lite hur man än slår, ändå hanterbart. Men ofelbart så når man till slut en punkt där det hela tippar över, när nackdelarna plötsligt växer sig större än fördelarna. Och detta sker alltid mer överraskande och mer förödande än någon är beredd på. Och ögonblicket när man då ser blicken i spelarnas ögon förvandlas till panik är rent ljuvligt.

Vad gäller detta med grupkonflikter så som de förekommer i Alien så är de verkligen inte för alla. Jag personligen är ingen vidare fan av fenomenet men Alien tycker jag ändå är undantaget. De kan dock vara värt att notera att det är något som endast är inbyggt i Cinematic-scenarior som det ovan. Kör man traditionellt kampanjspel så bestämmer man nivån av detta när man gör sina rollpersoner på samma vis som i vilket spel som helst.

 

[Oldtimer]

Ja, Stress-reglerna är verkligen speciella. En eller två-tre stresstärningar är bara bra. Man håller sig på tårna, adrenalinet pumpar och systemet verkar till ens fördel. Och om man tvingas slå panikslag så blir resultatet, lite hur man än slår, ändå hanterbart. Men ofelbart så når man till slut en punkt där det hela tippar över, när nackdelarna plötsligt växer sig större än fördelarna. Och detta sker alltid mer överraskande och mer förödande än någon är beredd på. Och ögonblicket när man då ser blicken i spelarnas ögon förvandlas till panik är rent ljuvligt.

Nu körde vi Evolved Edition, så stresstärningarna ger inte panikslag. Men du har ju helt rätt. När man är uppe i 9-10 stresstärningar, så är ju sannolikheten att inte få en etta liten. Och om nu stressen ger dig +6 eller mer på stresstabellen, så är det garanterat fummel och du misslyckades med det du försökte. Stackars Hannah Singleton var uppe i tolv stresstärningar när de gjorde sin desperata rusning bort mot skeppet. Hon hade minimal chans att lyckas, och blev infångad av en xenomorf.

Vad gäller detta med grupkonflikter så som de förekommer i Alien så är de verkligen inte för alla. Jag personligen är ingen vidare fan av fenomenet men Alien tycker jag ändå är undantaget. De kan dock vara värt att notera att det är något som endast är inbyggt i Cinematic-scenarior som det ovan. Kör man traditionellt kampanjspel så bestämmer man nivån av detta när man gör sina rollpersoner på samma vis som i vilket spel som helst.

Jag hade mest tänkt att använda det till One-Shots på kommande spelveckor, så filmiska scenarior är det jag tänkte använda. Och gruppkonflikter hör ju till Alien, men mina spelare var klart obekväma med det. Tyvärr.

 

[Albrekt]

Jag har hunnit ha ett par spelmöten med min Mutant: År Noll grupp. Vi spelar i ett framtida Jakarta, The Junk Delta. Arken ligger i Jakartas gamla zoo (primaternas inhägnad).

Det blir jordbävning i Arken. (Detta förvånar ingen runt vårt bord eftersom vi spelar i Indonesien. Tektonisk aktivitet är en vardaglighet här.) Men Arkens museibygge rasar samman, och den lilla vattenreningsmakapären tar också en smäll. Inte bra.

Två dagar senare skakar allt igen och ett dån hörs nordvästifrån. Ett enormt dammoln stiger över träden. Gruppens stalker, Sanca, och hundförare, Ravenox, går ditåt. En stor ravin har öppnat sig och berggrund har trängt upp ur deltats urgamla jord. Bergväggen som exponerats nere i ravinen har ett stort cirkelrunt hål in i berget, som ett rör. Insidan är kritvitt: GPB-15 står det på insidan. De klättrar in i röret, in i mörkret. En maskin uppenbarar sig därinne och anfaller genast med borr och laser! "Varning! Kollaps! Främmande livsformer! Hygieniseringsprotokoll aktiverat!" Sanca hinner få av ett skott men slås till marken. Ravenox och Mukti (hans hund) sliter ut Sanca ur röret. Lyckligtvis verkar den levande maskinen vilja stanna kvar i sitt rör. Ravenox halvbär Sanca, blåslagen med en bruten arm, tillbaka till Arken.

RPna tar för lång tid på sig att komma tillbaka till Reningsfabriken. Fixaren Millix, som jobbar för deras tidigare boss Johamed, är redan där: "En kula per 10 vattenransoner. Sedan kan ni sälja vattnet i Arken för 10 gånger det priset! Alla vinner!" Fan också. De går ut i Zonen för att hitta lite artefakter i stället...