Hur förvärvar man vetenskaplig kunskap om olika former av rollspel?

 
Svarte Faraonen said:
Min poäng är väl mest att jag tänker att det borde finnas metoder för att bedriva någon form av vetenskapligt arbete kring även mer undflyende begrepp kring subkulturer, stilar och liknande. Grejen är väl att även en sådan mer stringent analys behöver ta sitt avstamp i mer ovetenskapliga betraktelser – de är de omedelbara observationerna och tankarna som ger uppslag till vad man vill undersöka närmre.
Click to expand...
Kanske inte 100% vad du tänker på, men! Någon sorts ingång. Jag använde kvalitativ metod i min masteruppsats och tyckte det var superintressant. Boken Qualitative Inquiry in Everyday Life: Working with Everyday Life Materials av den danske psykologen Svend Brinkmann användes som inspiration till min metod. Tycker den har väldigt bra resonemang om vetenskaplig validitet kring kvalitativa studier och just själv-observation, t ex att man skriver ner saker man har varit med om och analyserar med hjälp av relevanta teorier och litteratur. Tror det hade kunnat vara en ingång!

För att lyfta schulz & van etteger om fenomenologiska studier (min sammanfattning): ”Utgången för fenomenologisk teori är att människor agerar kroppsligen med den här livsvärlden, inte bara som subjekt med objekt, utan genom att vara en del av den. Fenomenologiska studier kan beskrivas som ”redogörelser av’subjektiva upplevelser’, snarare än subjektiva redogörelser av upplevelser” (Schultz & van Etteger 2017:181)”.
 
Last edited:
Jag är så där gammalmodig och tycker att om det ska vara vetenskapligt, så måste det finnas ett empiriskt element. Hur uppnår man det? Ingen aning! Det klassiska i sociologi är att man hittar ett dataset att göra något nytt med, men lycka till med det kring rollspel! Det klassiska inom psykologi är att man konstruerar något sorts nytt test med intressanta mätpunkter[1], men återigen, lycka till med det inom rollspel!

Jag har ingen susning var du ska gräva fram det empiriska innehållet som krävs för vetenskaplighet. Kanske kan du göra någon sorts språklig analys på textmassan, men det känns inte riktigt som vad det handlar om?

[1] Som sedan visar sig inte reproducera i majoriteten av fallen.
 
JohanL said:
Jag är så där gammalmodig och tycker att om det ska vara vetenskapligt, så måste det finnas ett empiriskt element. Hur uppnår man det? Ingen aning! Det klassiska i sociologi är att man hittar ett dataset att göra något nytt med, men lycka till med det kring rollspel! Det klassiska inom psykologi är att man konstruerar något sorts nytt test med intressanta mätpunkter[1], men återigen, lycka till med det inom rollspel!

Jag har ingen susning var du ska gräva fram det empiriska innehållet som krävs för vetenskaplighet.
Click to expand...
Varför skulle det vara svårare än inom annan samhällsvetenskap? Enkäter och intervjuer är väl den gängse metoden inom många fält. Det skulle räcka långt även för rollspel. Men det behöver så klart skötas av en institution med resurser för att gå i mål, om det var det du menade.
 
Ja, så klart att det går att uppnå vetenskaplig intersubjektivitet på många andra sätt än upprepbara experiment.

Problemet för mig med en rollspelsvetenskap är snarare vad vi studerar. Rollspel som produkt? Rollspels som social praktik? Rollspel som konstform? Här skiljer den sig nog från t. ex. filmvetenskap och litteraturvetenskap som har ett tydligt, fysiskt/extant studieobjekt (som förvisso kan studeras utifrån olika angreppsvinklar).
 
Leon said:
Problemet för mig med en rollspelsvetenskap är snarare vad vi studerar. Rollspel som produkt? Rollspels som social praktik? Rollspel som konstform? Här skiljer den sig nog från t. ex. filmvetenskap och litteraturvetenskap som har ett tydligt, fysiskt/extant studieobjekt (som förvisso kan studeras utifrån olika angreppsvinklar).
Click to expand...
TL;DR: Det finns många sätt att studera spelande och de har alla sina grundantaganden, kunskapssyn, samt fördelar och nackdelar.

Ja, vi måste titta på spelet som utspelar sig i samspel mellan deltagarna. Dessutom är det de som spelar som också är "publiken", så det skiljer sig från teatern.

Om vi är intresserade av att veta mer om det måste vi observera vad som sker (lämpligen med videodata och interaktionsanalys). Om vi är intresserade av hur det på verkas av det regelsystem som är skrivet måste vi också göra dokumentanalys. Om vi är intresserade av hur spelarna upplever det och måste vi också intervjua dem och/eller be dem göra dagbok. Vi kan också använda en autoetnografisk metod där vi dokumenterar vår egen upplevelse av att spela eftersom den skiljer sig från att stå vid sidan.

Allt ovanstående låter oss beskriva och tolka vad som sker i spelandet i ett specifikt fall, men vi kan inte generalisera till "det allmänna fallet". Men genom en teoretiskt grundad analys kan vi abstrahera resultatet vilket gör att det kan återanvändas i andra studier. Forskningsansatsen kan vara någon form av pragmatism, interpretativism/hermeneutik, eller kritisk realism.

Om vi istället på ett mer naturvetenskapligt vis med rötter i positivism vill uttala oss om orsak och verkan eller vill uttala oss om det allmänt giltiga i en population, snarare än att förstå det specifika, krävs experimentell metod eller survey-metodik.

Att göra ett sant experiment på spelande är svårt. Bästa förebilderna för sådana studier finns i gruppsykologi. Anledningen till att det är svårt är att ett sant experiment kräver randomisering av deltager till försöksgrupp och en kontrollgrupp. Dessutom ska man konstanthålla alla variabler förutom den man manipulerar (den oberoende variabeln). Då kan vi säga att en observerad skillnad i den variabel vi mäter (beroende variabel) beror på vår manipulation. Vad vi väljer att manipulera och mäta grundar sig i vår teori om hur rollspelande funkar vilket gör att vi ställer upp en hypotes som en avspeglar en förväntad relation mellan variablerna.

Anledningen till att vi inte kan göra ett sant experiment är att vi inte kan förutsätta att våra spelgrupper är lika varandra och vi kan inte låta samma spelare spela samma äventyr flera gånger. Det ger upphov till störvariabler. Det här gör att man måste använda en kvasiexperimentell metod. Det är svårare att vara säker på att skillnader vi ser härrör från manipulationen, men det går. En nackdel är att det krävs väldigt många spelgrupper för att se en effekt. En tumregel är 30 spelsessioner i både kontrollbetingelsen och i försöksbetingelsen för att få syn på måttliga effekter med 95% säkerhet. Om vi har fem deltagare i varje session så blir det 350 deltagare. Vi få vi se även små effekter krävs avsevärt fler. Om vi bara är intresserade av stora effekter, 90% säkerhet, riktad hypotes (att vi tror att effekten ska gå i en viss riktning) och accepterar att inte ha kontrollgrupp kan vi få ned antalet till 90. Men då har vi också en svagare försöks design.

Jag har inte sagt något om survey-metodik för att studera en population av rollspelare. Det är dels för att jag inte tycker att det är så spännande och dels för att jag inte kan metoden särskilt bra. Det får andra som vet vad de pratar om göra göra.
 
Svarte Faraonen said:
En annan metod är att försöka sig på någon sorts analytisk ansats mot spelen, där man beslutar sig för att jämföra dem i fråga om sådant som vilken spelstil de förmedlar i text, vilken spelstil de faktiskt belönar regelmässigt, vilka grundantaganden de tycks vila på och liknande.
Click to expand...
Jätteintressant!

Ett litet instick (som kanske nämnts, ber om ursäkt i så fall).

Vid en sådan jämförelse, vems perspektiv på spelandet tas? Spelens författare, spelens användare eller någon annan? Jag tror att det är viktigt att se hur en sådan perspektivering gör något med den följande analysen. Hur ser t ex rollspelare på regeln ”Spelledaren har alltid rätt!” eller den ibland nämnda regeln ”Man får ändra på reglerna om de inte passar en!”?

Angränsande är väl också frågor om tolkning — hur ska den som studerar spel beskriva(s som) tolkande subjekt? Är t ex Gary Gygax uttalande om rollspel rätt eller fel och varför då? Och den som hävdar antingen det ena eller det andra, hur kan man förstå dennes relation till tolkningen? Kan en fd kollega till Gary Gygax verkligen ha tillräckligt mycket distans till tiden som beskrivs för att vi ska anse beskrivningen av TSR som (tillräckligt) saklig?

Jag tycker också att det finns något gränsöverskridande mellan vad text och aktivitet innebär. Många rollspelare vittnar om hur tillfredsställande det är att bara äga och läsa ett rollspel, även om det aldrig spelas. Andra kan ägna sig intensivt åt rollspelande utan vare sig text eller regler. Det hår väl fint att avgränsa sig här, men då borde väl också analysen följa på den.

Hoppas att mitt lilla bidrag var läsvärt. Följer diskussionen med intresse!
 
Herr Grönstedt said:
Att göra ett sant experiment på spelande är svårt. Bästa förebilderna för sådana studier finns i gruppsykologi. Anledningen till att det är svårt äta att ett sant experiment kräver randomisering till betingelser och en kontrollgrupp. Dessutom ska man konstanthålla alla variabler förutom den man manipulerar (den oberoende variabeln). Då kan vi säga att en observerad skillnad i den variabel vi mäter (beroende variabel) beror på vår manipulation. Vad vi väljer att manipulera och mäta grundar sig i vår teori om hur rollspelande funkar vilket gör att vi ställer upp en hypotes som en avspeglar en förväntad relation mellan variablerna.
Click to expand...
Det här låter i mina öron både lockande och väldigt utmanande. Blir det inte väldigt viktigt att avgränsa frågeställningen till något som går att undersöka oavsett spelgrupp, spel, de enskilda deltagarnas bakgrund mm?

Dvs, hur ska vi vara säkra på att ”vi mäter det som avses att mätas”?

Jag har lättare att förstå vetenskapliga studier om rollspel utifrån en mer kulturvetenskaplig utgångspunkt, men kanske är jag för inskränkt här.
 
Basenanji said:
Jätteintressant!

Ett litet instick (som kanske nämnts, ber om ursäkt i så fall).

Vid en sådan jämförelse, vems perspektiv på spelandet tas? Spelens författare, spelens användare eller någon annan? Jag tror att det är viktigt att se hur en sådan perspektivering gör något med den följande analysen. Hur ser t ex rollspelare på regeln ”Spelledaren har alltid rätt!” eller den ibland nämnda regeln ”Man får ändra på reglerna om de inte passar en!”?

Angränsande är väl också frågor om tolkning — hur ska den som studerar spel beskriva(s som) tolkande subjekt? Är t ex Gary Gygax uttalande om rollspel rätt eller fel och varför då? Och den som hävdar antingen det ena eller det andra, hur kan man förstå dennes relation till tolkningen? Kan en fd kollega till Gary Gygax verkligen ha tillräckligt mycket distans till tiden som beskrivs för att vi ska anse beskrivningen av TSR som (tillräckligt) saklig?

Jag tycker också att det finns något gränsöverskridande mellan vad text och aktivitet innebär. Många rollspelare vittnar om hur tillfredsställande det är att bara äga och läsa ett rollspel, även om det aldrig spelas. Andra kan ägna sig intensivt åt rollspelande utan vare sig text eller regler. Det hår väl fint att avgränsa sig här, men då borde väl också analysen följa på den.

Hoppas att mitt lilla bidrag var läsvärt. Följer diskussionen med intresse!
Click to expand...
Ja, jag tänker att det nog kan vara vettigt att kroka in receptionsteori som ett element – än mer än annan kultur blir ju rollspel till i mötet mellan verk och "publik" (där den senare termen inte stämmer så bra). Där lägger man mer sitt fokus på hur verket tas emot, diskuteras, etc.

Frågan om i vilken mån tidigare kollegor eller spelkamrater har distans nog för att fungera som sakliga källor är ju lite av en central punkt för muntlig historia, så vitt jag har förstått – man lägger därför fokus på hur något ihågkoms, återberättas, görs meningsfullt för personen, etc.
 
Basenanji said:
Blir det inte väldigt viktigt att avgränsa frågeställningen till något som går att undersöka oavsett spelgrupp, spel, de enskilda deltagarnas bakgrund mm?

Dvs, hur ska vi vara säkra på att ”vi mäter det som avses att mätas”?
Click to expand...
Ja, så är det. Begreppsvaliditet i våra mått är helt avgörande. Har man inte det faller hela experimentet. Som sagt, roligt men svårt. Men om det inte vore svårt så hade det ju inte varit forskning.
 
En liten allmän fundering kring teori och metod.

Förut tänkte jag ofta att det fanns ”rätt” teori och metod, eller åtminstone en ”användbar” eller ”önskvärd” teori/metod för en viss forskningsfråga.

Nu tänker jag oftare ”ok, om du använder den här teorin/metoden, vad uppnår du då?”
 
Snubblade över ett Vincent van Gogh-citat: "kritiker vill prata om komposition och känsla, konstnärer vill prata om var man köper billigast terpentin".
 
En dimension av detta är vetenskapens större relevans eller vad målet med forskningen är. Vi kan ju forska för att lära oss att göra bättre spel (vilket både kan handla om själva reglerna men också hur de kommuniceras, psykologin vid bordet, etc) eller för att vi vill förstå eller förklara rollspel som ett socialt och kulturellt uttryck i ett större samhälleligt sammanhang. Det kan handla om allt från rollspelarnas demografi till kritiska maktanalyser av hur genus och sexualitet har gestaltats i rollspel genom åren und so weiter.

När det gäller mitt eget ämne, historia, så kan jag å en sida känna en stark vetgirighet, jag vill förstå vissa delar av vår hobbys historia, och i så måtto kan vi tala om en slags existentiell relevans. Jag tycker själv att Jon Petersons böcker präglas av ett sådant tänk, han vill förstå varifrån reglerna kommer, rekonstruera TSRs företagshistoria, spåra hur spelandet har förändrats. Det är lite som alla böcker om slaget vid X, det är helt legitimt att forska om eller skriva om men kunskapen är främst intressant för en lite grupp personer som bara vill veta detta.

Men den historiska forskning jag själv tycker är bäst är den som vill något större, som gör maktanalyser, tar del i debatter eller kuggar i diskussioner av idag, om demokrati, miljö, som ifrågasätter nationella självbilder, dekonstruerar myter, slår hål i på politisk propaganda. Men jag vet inte riktigt vad det skulle vara om vi tänker i termer av rollspelshistoria.
 
Last edited:
Skarpskytten said:
Jag tycker själv att Jordan Petersons böcker präglas av ett sådant tänk, han vill förstå varifrån reglerna kommer, rekonstruera TSRs företagshistoria, spåra hur spelandet har förändrats.
Click to expand...
Är detta en annan Jordan Peterson än den man direkt tänker på...?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top