Hur definierar du high/low fantasy?

Troberg said:
Nej, jag talar om världen han beskriver utanför de centrala händelserna i boken.

Att tolka världen genom de händelserna blir lite som att tolka vår värld enbart utifrån WW1 och WW2. Det är liksom inte normaltillståndet.
Click to expand...

Jag är väldigt tveksam till om man verkligen kan använda de här uttrycken om en värld separerad från sin berättelse. De är litterära genrer. Världsbyggande är något annat.

Men inte helt frikopplat. Även världar har sin inneboende logik, kopplat till berättelsens huvudpersoner. De stora konflikterna i Tolkiens verk (inte bara LotR utan även Quenta Silmarillion, Akallabeth etc) går igenom igen och igen i riken, regioner, historiska händelser etc. Den kosmiska kampen mellan ont och gott personifieras genom Melkor/Morgoth, Fëanor, Eärendil etc.

Det är klart att det går att grotta ned sig i en liten bit mylla någonstans i Arda och skapa en berättelse (eller spela ett äventyr) som är mer jordnära och som inte krokar in i den övergripande kampen mellan ondska och godhet (som ändå är en kosmisk konstant i Arda). Men då undviker man vad som är själva poängen i Tolkiens världsbygge.

Han gör ju själv något liknande med hoberna, både i Bilbo och i början av Ringens Brödraskap. Men det är ju för att skapa en sorts "gemytligt normalengland" som bas för att utforska berättelsens höga teman. På så sätt är det likt portalfantasy.

Men överlag håller jag med Johan. Tolkien är High Fantasy nästan av definition. Andra författare, som kanske tar ut svägnarna mer med "specialeffekter" lyckas sällan få samma episka anslag i både berättelse och "mythos" som Tolkien.
 
Troberg said:
Tolkien är low fantasy, FÖRUTOM just de skeenden som beskrivs i böckerna.

Utanför böckerna så är det rätt så vardagligt liv, några rätt så ordinära väpnade konflikter mellan olika riken osv. Det är ganska tydligt att tex ringkriget eller slaget i Hobbit är väldigt utanför normen, även för den världen.
Click to expand...
Den där världen där det finns dvärgar i bergen som handlar med människor, alver, jättespindlar och troll bor i de olika skogarna, orcher lever som stråtrövare här och där, jätteörnar flyger omkring, magiska svärd kan hittas i trollgömmor, alla känner trollkarlen Gandalf som kommer med magiska fyrverkerier, björnhamnskifte har gårdar, hobbitar bor i kullarna, med mera fantastisk?
 
Gamiel said:
Något jag upplever bland internet diskutioner är att "lågfantasy" många gånger används som synonym med smutsig fantasy, vilket gör att jag har sett folk som ger Warhammer Old World som exempel på lågfantasy trots att det finns monster överallt, vi har officiella magiskolor, flertalet icke-mänskliga raser springer omkring och är i konstant politisk/militär interaktion med människofolken, etc.
Click to expand...
Nu använder jag inte det begreppet, men ja, kolera, kallbrand och skrevsparkar finns inte i High Fantasy. Det handlar inte alls om hur mycket magi som finns, utan var man lägger registret. Warhammer Fantasy har enormt mycket mer magi och fantastiska inslag än LotR, men det kvittar, eftersom det inte har med saken att göra.
 
Gamiel said:
Den där världen där det finns dvärgar i bergen som handlar med människor, alver, jättespindlar och troll bor i de olika skogarna, orcher lever som stråtrövare här och där, jätteörnar flyger omkring, magiska svärd kan hittas i trollgömmor, alla känner trollkarlen Gandalf som kommer med magiska fyrverkerier, björnhamnskifte har gårdar, hobbitar bor i kullarna, med mera fantastisk?
Click to expand...

För att hitta det mesta av det där måste man (läs: en normal hobbit) ju ge sig av på en lång resa ut i Vildmarken. Inget man hittar hemmavid.
Dvärgar är en sak - de är trots allt ett ganska jordnära folk. Gandalf må vara känd, men mest känd för sina fyrverkerier.

Men även för övriga invånare i världen så är det rätt tydligt att mycket av det fantastiska betraktas som sånt som här hemma i sagor och sånger. Tänk till exempel på Eomer och hans ryttares reaktion när de först möter Aragorn, Gimli, och Legolas.
 
Troberg said:
Om vi tar några konkreta exempel att tycka om, high elller low:

Tolkien
Arthurlegenden
Covenantböckerna
Conan
D&D
Ars Magica
Game of Thrones
Click to expand...
Tolkien - hög. Det är rätt mycket definitionen.
Arthur - hög. Högt litterärt register med ädla dåd och eleverad handling.
Covenant - lurigt. Landet är High Fantasy på alla upptänkliga vis, men Thomas Covenant som landar där är inte en passande High Fantasy-karaktär. Mycket av handlingen härleder från den komplikationen.
Conan - S&S, inte hög.
D&D - sin egen genre, i normalfallet inte hög även om man kan spela den så.
Ars Magica - inte hög. För realistiskt utformad för det.
Game of Thrones - ”gritty” är den bra genretermen här (det är inte Grimdark).
 
Troberg said:
Var klassar du Terry Pratchett? Beowulf? The warrior and the sorceress (som jag mest skulle klassa som "Mad Max-fantasy")?
Click to expand...
Pratchett - humoristisk fantasy.
Beowulf - krigarepik, för ointresserad av moralen och för intresserad av våldet för att vara riktig High Fantasy.
Den sista känner jag inte till. Titeln skriker S&S.
 
Last edited:
Gamiel said:
Jag uppfattade att folket som kom på termen var inte författarna utan kritikerna, o då kritikerna i andra delar av världen än vad författarna varifrån.
Click to expand...
Mer seriöst är magisk realism att använda fantastiska element men med finlitterära ambitioner. Börjar man förklara och systematisera det fantastiska innehållet snarare än att använda det som symboler eller rent berättartekniska grepp, är det fantasy.

På motsvarande vis är Kafkas Förvandlingen inte SF, trots att det handlar om någon som förvandlas till en skalbagge. Men man skulle kunna skriva den SF-berättelsen också, med fokus på hur man gör praktiska saker i skalbaggsform och ”vetenskapliga” förklaringar om hur förvandlingen skedde och kanske kan reverseras.
 
JohanL said:
Nu använder jag inte det begreppet, men ja, kolera, kallbrand och skrevsparkar finns inte i High Fantasy. Det handlar inte alls om hur mycket magi som finns, utan var man lägger registret. Warhammer Fantasy har enormt mycket mer magi och fantastiska inslag än LotR, men det kvittar, eftersom det inte har med saken att göra.
Click to expand...
Hade inte Tolkien grejer som "Great Plague" i sin tidslinje och dog inte Turins syster i sjuksängen?

Hur har det inte med saken att göra?
 
Gamiel said:
Hade inte Tolkien grejer som "Great Plague" i sin tidslinje och dog inte Turins syster i sjuksängen?

Hur har det inte med saken att göra?
Click to expand...
Det kan man ha även i ett eleverat litterärt register. Börjar du beskriva hur groteska och äckliga bölderna är har du nog lämnat det, däremot.

(Och nej, Nienor störtade sig ned i en ravin. Tragiska men esteticerade självmord är fortfarande OK.)
 
För min del skulle jag vilja definiera det med lite referenser från tv- och filmvärlden.
High Fantasy - Dungeons & Dragons, The Witcher.
Middle Fantasy - Game of Thrones
Low Fantasy - Outlander

Alltså, styrs det av hur pass vanligt förekommande magi är i världen och hur lättillgängligt det är för gemene man att nyttja.
 
rollspelspiraten said:
Outlander
Click to expand...
Den här eller en annan Outlander?
R.d05996451b055a9b1a697cf108b9b4e4
 
Exempel på High Fantasy:

Tolkien (fast det tar ett bra tag för The Hobbit att bli High Fantasy, och vill någon argumentera för att första halvan inte är det kommer jag inte att kämpa emot)
Narnia
Arthur-sagorna
Shannara (antar jag, eftersom det är en Tolkien-klon?)
Thomas Covenant, fast med komplikationen att huvudpersonen inte är en High Fantasy-karaktär, och därför inte beter sig som en
The Fionavar Tapestry (fast med extra sex, vilket man inte brukar se)
The Worm Ouroboros (om jag kommer ihåg rätt)
Dreamlands (Lovecraft)
Lord Dunsany
CAS (ofta, i alla fall)

Det är inte den vanligaste genren, särskilt inte längre.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top