Hur definierar du high/low fantasy?

[Leon]

Arthur-sagorna är för övrigt bra exempel på High Fantasy som utspelar sig i vår värld.

Alltså, är Arthur-sagorna (i sin bredaste definition antar jag - från Mallory till T.H. White till Zimmer Bradley) fantasy eller är fantasy Arthuriana.'

Lite på samma linje som @Bolongo ang. High Fantasy vs Sword & Sorcery -definitionerna - jag tror man får förstå det här som moderna litterära genrer, inte någon objektiv kategori baserat på att det finns fantastiska element.

För att dra det till sin spets: Homeros är inte fantasy.

Följaktligen är inte Mallory det heller.

T.H. White är kanske ett gränsfall och Marion Zimmer Bradely är det defintivt.

 

[Gamiel]

Något jag upplever bland internet diskutioner är att "lågfantasy" många gånger används som synonym med smutsig fantasy, vilket gör att jag har sett folk som ger Warhammer Old World som exempel på lågfantasy trots att det finns monster överallt, vi har officiella magiskolor, flertalet icke-mänskliga raser springer omkring och är i konstant politisk/militär interaktion med människofolken, etc.

Conan: Magin är sällsynt, smutsig

Är den? Conan verkar snubbla över magiker, magiska o fantastiska platser i var/var annat äventyr o jag upplever att magi i sig inte ses som något smutsig i sig (vi möter goda mystiker o flera riken har hov mystiker) utan det är en fråga om att de flesta magiker vi träffar på har rollen som skurkar.

Conan själv hatar magi

Referens fråga här: jag vet att Conan har en misstro mot magi (men han har en misstro mot mycket) men jag har inte något minne av att han (eller berättaren) säger att han hatar det, utanför andra Conan filmen, vet någon i vilken historia det tas upp att han ska hata det?

 

[JohanL]

För att dra det till sin spets: Homeros är inte fantasy.

Följaktligen är inte Mallory det heller.

Det här tycker jag inte följer. Homeros är mytologi som man som läsare förväntas tro är faktiska händelser (och därför inte fantasy enligt normaldefinitionerna). Det förväntas man inte kring Arthur-sagorna, de är avsiktligt fiktion.

 

[Hundenilunden82]

Något jag upplever bland internet diskutioner är att "lågfantasy" många gånger används som synonym med smutsig fantasy, vilket gör att jag har sett folk som ger Warhammer Old World som exempel på lågfantasy trots att det finns monster överallt, vi har officiella magiskolor, flertalet icke-mänskliga raser springer omkring och är i konstant politisk/militär interaktion med människofolken, etc.


Är den? Conan verkar snubbla över magiker, magiska o fantastiska platser i var/var annat äventyr o jag upplever att magi i sig inte ses som något smutsig i sig (vi möter goda mystiker o flera riken har hov mystiker) utan det är en fråga om att de flesta magiker vi träffar på har rollen som skurkar.


Referens fråga här: jag vet att Conan har en misstro mot magi (men han har en misstro mot mycket) men jag har inte något minne av att han (eller berättaren) säger att han hatar det, utanför andra Conan filmen, vet någon i vilken historia det tas upp att han ska hata det?

Att Conan hatar och misstror magi är ett genomgående tema som främst utkristalliseras i de klassiska Sword & Sorcery-berättelserna av Robert E. Howard. I böckerna och serietidningarna nämns hans inställning till magi och magiker främst på följande sätt:

• Ursprungliga noveller och böcker: I författaren Robert E. Howards originaltexter betraktar Conan magi som onaturligt och ohederligt. Han förlitar sig hellre på sitt svärd.
• Senare pastischer och serier: Konceptet om att Conan aktivt avskyr och har nolltolerans mot trollkarlar utvecklades och förstärktes tydligt av senare författare som tog över serien, exempelvis L. Sprague de Camp. Det är också ett bärande element i många Conan-serietidningar.

I populärkulturen: I monoliths figur/brädspel är det en etablerad spelmekanisk sanning att han och hans barbariska cimmeriska klan avskyr magi.

 

[Theo]

Det finns ingen low fantasy. High fantasy myntades för att beskriva fantasylitteratur som lutar mer åt Tolkien i kontrast mot sword and sorcery. Low fantasy är ett bastardiserat ohygge till uttryck som uppstått bara för att man ska prata om i vilken mån magi används som en övernaturlig för modern teknik och moderna samhällsfunktioner i rollspelsvärldar och rollspelsinspirerad fantasylitteratur.

Håller med.

"Low fantasy" verkar oftast användas för vad jag lite raljant brukar kalla "fantasy för folk som inte gillar fantasy".

 

[Franz]

Det här tycker jag inte följer. Homeros är mytologi som man som läsare förväntas tro är faktiska händelser (och därför inte fantasy enligt normaldefinitionerna). Det förväntas man inte kring Arthur-sagorna, de är avsiktligt fiktion.

Jag skulle nog säga att det är någonstans mitt emellan. Såvitt jag förstått sågs de tidiga berättelserna om Arthur som historia, eller i alla fall möjlig historia. Medan det senare medeltida berättelserna om Arthur ansågs vara mer fiktion. Så jag skulle säga att Arthurlegenden hamnar någonstans mitt emellan.

 

[Gamiel]

Att Conan hatar och misstror magi är ett genomgående tema som främst utkristalliseras i de klassiska Sword & Sorcery-berättelserna av Robert E. Howard. I böckerna och serietidningarna nämns hans inställning till magi och magiker främst på följande sätt:

• Ursprungliga noveller och böcker: I författaren Robert E. Howards originaltexter betraktar Conan magi som onaturligt och ohederligt. Han förlitar sig hellre på sitt svärd.
• Senare pastischer och serier: Konceptet om att Conan aktivt avskyr och har nolltolerans mot trollkarlar utvecklades och förstärktes tydligt av senare författare som tog över serien, exempelvis L. Sprague de Camp. Det är också ett bärande element i många Conan-serietidningar.

Kan du ge något konkret exempel?

Håller med.

"Low fantasy" verkar oftast användas för vad jag lite raljant brukar kalla "fantasy för folk som inte gillar fantasy".

Är inte det "magisk realism"?

 

[erikt]

Jag skulle nog säga att det är någonstans mitt emellan. Såvitt jag förstått sågs de tidiga berättelserna om Arthur som historia, eller i alla fall möjlig historia. Medan det senare medeltida berättelserna om Arthur ansågs vara mer fiktion. Så jag skulle säga att Arthurlegenden hamnar någonstans mitt emellan.

Det mesta av Arthur-legenden som vi känner den är medeltida fan-fiktion.
Man trodde att Arthur antagligen var en historisk person, som det fanns en del berättelser om. Sen kom Geoffrey av Monmouth med sin .... väldigt fria ... tolkning av den brittiska kungalängden, vilket inkluderade åtskilliga skrönor om Arthur.

Sen (på 1100- och 1200-talet) så skrevs det mängder av Arthur-berättelser som spann vidare på de äldre berättelserna. Dessa nya texter visste man ju var fiktion, eftersom de var alldeles nypåhittade, och det mesta av det vi tänker på som Arthurlegenden är baserat på dessa berättelser.

 

[Hundenilunden82]

Kan du ge något konkret exempel?


Är inte det "magisk realism"?

Ett av de absolut bästa och mest kända exemplen där Conans hat mot magi står i direkt centrum är Conan the Barbarian #20 (från Titan Comics/Heroic Signatures, utgiven och skriven av jim zub
I det specifika numret tvingas en svårt skadad Conan möta sina inre demoner och samarbeta med karaktärer som använder magi för att överleva guden Sets vrede. Det blir en enorm inre konflikt för honom eftersom läsaren här får en direkt påminnelse om hans absoluta grundregel: Conan hatar magi.

• Conan the Barbarian #4 (Marvel Comics, – "The Tower of the Elephant": Detta är serieversionen av Robert E. Howards mest kända novell. Conan bryter sig in i ett torn tillhörande den ondskefulle magikern Yara. Numret etablerar tidigt i Marvels utgivning Conans djupa avsky mot trollkarlar, deras illusioner och den onaturliga svarta magi som korrumperar civilisationer.
• Savage Avengers Annual #1 (Marvel Comics, : I denna moderna serie dras Conan (genom tidsresor) in i Marvels nutida universum. Läsare och recensenter lyfte särskilt fram just detta nummer för hur underhållande det är när Conan tvingas interagera med Marvels magiska hjältar. Hans kompromisslösa hat mot allt vad trollkarlar heter krockar totalt med karaktärer som Doctor Strange.
• The Savage Sword of Conan #6 (Marvel/Titan, : Skriven av jason arron . Här drivs en äldre King Conan upp i ett hörn där han tvingas ta till det enda han genuint avskyr – magi – för att besegra en ännu mörkare, Lovecraft-liknande ondska. Författaren bygger hela berättelsens dramatik på hur extremt mycket det tar emot för Conan att bryta mot sin egen princip.

 

[Theo]

Är inte det "magisk realism"?

Det är onekligen ett visst överlapp, men jag föredrar Pratchetts definition av "magisk realism": fantasy skriven på spanska.

 

[chrull]

Varje definition som gör Tolkien till Low Fantasy utgår på förhand, skulle jag säga.

Läste du resten av inlägget eller bestämde du dig bara för att hugga direkt?

 

[Troberg]

High Fantasy använder ett högt litterärt register, med världsräddande uppdrag, episkt innehåll, hög moral, och inget snusk och sunk (den har också en minst rätt hög närvaro av det fantastiska, men det är inte vad som definierar den). Om någon går och bajsar är det inte High Fantasy. Tolkien är så mycket High Fantasy det blir. Narnia är en litet lägre High Fantasy. Fionavar är High Fantasy. Thomas Covenant är lurig att klassificera eftersom världen han dräller ned i kör på High Fantasy fast han själv inte gör det.

”Low Fantasy” är inget som finns, det är ett misstag, konstruerat utifrån tanken att om det finns High Fantasy måste väl motsatsen också finnas. Det gör den inte. Den ursprungliga delen i motsatsparet var Sword & Sorcery, men numera har vi också bland många andra Grimdark, Gritty, och humorfantasy.

Överlag är inte High Fantasy världens mest produktiva begrepp, och en begreppsapparat som Farah Mendelsohns Portal-Quest/Immersive/Intrusive/Liminal är mycket mer användbar.

Var klassar du Terry Pratchett? Beowulf? The warrior and the sorceress (som jag mest skulle klassa som "Mad Max-fantasy")?

 

[Troberg]

Varje definition som gör Tolkien till Low Fantasy utgår på förhand, skulle jag säga.

Tolkien är low fantasy, FÖRUTOM just de skeenden som beskrivs i böckerna.

Utanför böckerna så är det rätt så vardagligt liv, några rätt så ordinära väpnade konflikter mellan olika riken osv. Det är ganska tydligt att tex ringkriget eller slaget i Hobbit är väldigt utanför normen, även för den världen.

 

[Leon]

Utan att svara å Johans vägnar så är det åtm för mig ganska enkelt:
- Terry Pratchett: Comic Fantasy/Fantasykomedi
- Beowulf: Historisk legend. Inte fantasy.
- The Warrior and the Sorceress: inte sett, men utifrån beskrivningen är det Sword and Sorcery.

 

[Gamiel]

Utanför böckerna så är det rätt så vardagligt liv, några rätt så ordinära väpnade konflikter mellan olika riken osv. Det är ganska tydligt att tex ringkriget eller slaget i Hobbit är väldigt utanför normen, även för den världen.

Fast gäller inte det väldigt mycket fantasy? Livet går sin gilla gång utanför de stora eventen.

 

[Leon]

Tolkien är low fantasy, FÖRUTOM just de skeenden som beskrivs i böckerna.

Utanför böckerna så är det rätt så vardagligt liv, några rätt så ordinära väpnade konflikter mellan olika riken osv. Det är ganska tydligt att tex ringkriget eller slaget i Hobbit är väldigt utanför normen, även för den världen.

Jag förstår inte det här inlägget. Tolkien är "low fantasy" förutom i de texter han faktiskt skrev?

För om du tittar på allt opublicerat han skrivit så är det ännu mer episkt och magiskt och svartvitt än LoTR. Kanske mindre än svartvit kamp och mer av episk myt, iofs, men det kvalar för mig klockrent in som High Fantasy.

Bara för att vi som inbitna rollspelare vill tänka oss en jordnära, ganska gritty spelvärld runt Tolkiens skrifter så gör inte det att vad han skrev är High Fantasy. Och även om mitt Midgård (som, verkar det som, ditt) är ganska jordnära så behöver det ju inte gälla alla - titta bara på de två filmatiseringar som finns av LoTR (Bakshi 1978, Jackson 2001) - de målar upp en värld som även är episk "i sig själv".

 

[Gamiel]

- Terry Pratchett: Comic Fantasy/Fantasykomedi

skulle lägga till: referenshumorfantasy

 

[lijat]

Fast gäller inte det väldigt mycket fantasy? Livet går sin gilla gång utanför de stora eventen.

Slutsattsen här är väll att mycket fantasy inte är high fantasy. Skillnaden tycker jag dyker upp när du springer till templet för magisk läkning istället för att världen har behov av läkare etc, där magin blir invävd i det vanliga samhället.

 

[lijat]

Jag förstår inte det här inlägget. Tolkien är "low fantasy" förutom i de texter han faktiskt skrev?

För om du tittar på allt opublicerat han skrivit så är det ännu mer episkt och magiskt och svartvitt än LoTR. Kanske mindre än svartvit kamp och mer av episk myt, iofs, men det kvalar för mig klockrent in som High Fantasy.

Bara för att vi som inbitna rollspelare vill tänka oss en jordnära, ganska gritty spelvärld runt Tolkiens skrifter så gör inte det att vad han skrev är High Fantasy. Och även om mitt Midgård (som, verkar det som, ditt) är ganska jordnära så behöver det ju inte gälla alla - titta bara på de två filmatiseringar som finns av LoTR (Bakshi 1978, Jackson 2001) - de målar upp en värld som även är episk "i sig själv".

Frågan blir ju, är det världen eller berättelsen vi klassar som high fantasy eller inte, är det världen kan ju detta onekligen uppstå.