Hur definierar du high/low fantasy?

Jag skulle säga att det är hur mycket och ofta magi påverkar karaktärernas vardag. Klunkas det healing potions på löpande band eller är magin något som enstaka personer har som man inte så ofta träffar på (alt att den magi man träffar på är obetydligt stark).
 
Jag gillar Sanderson's First Law, och tycker nog den sätter lite ribban för vad fantastik "får" göra om det fortfarande vill behålla mitt intresse. (Helt oberoende av vad någon tycker om Sandersons egna författande, bör tilläggas.)

"An author’s ability to solve conflict with magic is DIRECTLY PROPORTIONAL to how well the reader understands said magic."

Det här brukar delas in mer i Soft Magic, där det ofta är mysteriet som är i fokus snarare än magin som något konkret, och Hard Magic, där magin förhåller sig till fasta regler. Extremt förenklat, men typ så.

Kan se Soft Magic som mer "high fantasy" och Hard Magic som mer "low fantasy", för det är oftast så det brukar te sig, men just fokuset på de fantastiska elementen är nog det jag skulle se som största skillnaden. Om jag som läsare är med på en resa där jag inte är en deltagare, för allt är stort och mystiskt och häftigt, eller om jag är en besökare i en värld som bygger på etablerade (om än påhittade) regler.
 
För mig så handlar det hela om hur mycket eller lite som finns av olika faktorer/troper/stereotyper som är vanliga i fantasy, lite som olika styrreglage på en kontrollpanel.

För mig så handlar det om 5 saker: Magi, Monster, Ickemänskliga Folkslag, Berättelseskala, och Personlig Kraft
  • Magi kan vara nåt hemligt som bara några få känner till eller nåt vardagligt som alla använder, från små effekter som att byta ögonfärg till stora saker som att rasera en hel stad.
  • Monster är varelser med förmågor som är bortom vad vanliga djur i vår värld har, tänk bli helt osynliga och spruta eld och sånt.
  • Ickemänskliga Folkslag är inte bara alver och dvärgar, det är också vargmän och talande uttrar och kaniner i hög hatt som är försenade till fikat.
  • Berättelseskalan måste inte alltid vara så stor, det finns många berättelser som är små och personliga, men jag tycker att det finns lite av en tendens att luta åt det episka, att i slutändan rädda världen eller åtminstone kungariket.
  • Personlig Kraft handlar om hur mycket dom viktiga karaktärerna kan påverka sin värld, hur mycket runt ikring dem berörs, från "jag sticker han med kniven" till "jag tar över tronen och styr hela landet nu".

Sen så är det här inte statiskt heller, reglagen kan ju ändras under resans gång. I A Song of Ice and Fire så börjar vi med några snözombies långt borta som knappt nån har sett, stenar som påstås vara drakägg, några mystiska typer som ryktas kunna magi, och vi följer några olika barn som inte påverkar så mycket, men mot slutet av berättelsen har vi vridit upp många reglage till rätt höga lägen.

Så vad betyder allt det här i praktiken? Tja, kanske inte så mycket, det kan hänga rätt mycket på vibbarna.
 
Som skapare av fantasivärldar har jag inte funderat så mycket över frågan formulerad just i high vs low. För mig personligen är fantasyvärldarnas dragningskraft inte främst beroende av hur hands-on magi fungerar, kosmetik eller liknande, utan mer av hur de bakomliggande mekanismerna får världen att fungera: kosmologi, övervärldsliga makters roll, samhällsstruktur, förekomsten av fler intelligenta arter, ekonomi och motsättningar, synen på individer, död vs liv etc.

Sedan har jag i det egna skrivande alltmer satt värde på det oförklarade och antydda i förhållande till det förklarade.
 
Gamiel said:
Hur mycket fantastiskt som finns. Om det enda fantastiska är att inte är vår värd så är det väldigt låg fantasy, är det mycket fantastiskt så är det hög fantas.
Click to expand...
Ja, det är nog sällan mer komplicerat än så för mig. En slags glidande skala där det ibland kan vara väldigt svårt att definiera ett enskilt verk.

Sen ska påpekas att den ursprungliga litterära definitionen på high fantasy är väl att det utspelas i en helt sekundär värld (om jag minns det rätt).
 
Genren magisk realism (ex. Det är vår värld men det finns en (1) trollkarl som ingen känner till) är Low Fantasy sedan går det gradvis mot High ju fler inslag av fantastik du adderar. Exakt var brytpunkten går kan man naturlugvis inte säga.
 
Low Fantasy: Magi är inte något som syns och märks av varje dag. Utan mer sällsynt.
High Fantasy: Magi är mer direkt och påverkar världen eller berättelsen på olika sätt regelbundet.

Men: En värld behöver inte vara varken eller, och en berättelse kan börja på low och gå till high allt eftersom.
 
Det finns ingen low fantasy. High fantasy myntades för att beskriva fantasylitteratur som lutar mer åt Tolkien i kontrast mot sword and sorcery. Low fantasy är ett bastardiserat ohygge till uttryck som uppstått bara för att man ska prata om i vilken mån magi används som en övernaturlig för modern teknik och moderna samhällsfunktioner i rollspelsvärldar och rollspelsinspirerad fantasylitteratur.
 
I rollspel tycker jag skillnaden främst ligger i hur vanligt magi samt olika folkslag är. Om den lilla byns värdshusvärd är en föredetta äventyrande gnom-svartkonstnär och servitören är en korsning mellan alv och demon och har ett magiskt talande svärd - då är det högfantasy.
Motsatsen (lågfantasy) är väl att ingen i byn tror att magi eller gnomer(alver osv) finns.
 
Men om jag ska fundera lite mer så handlar det nog för mig mer om vad historien handlar om.

Folk som jagar fredlösa för att ha råd med hyran känns low-fantasy även om de fredlösa är orcher.

Folk som ska rädda världen undan slumrande gudar känns hig-fantasy även om det bara finns en enda slumrande gud.

Typ Sagan om belgarion som jag läste i mellanstadiet känns hig-fantasy fastän det bara finns typ sex magiker i hela världen och de flesta tror inte ens att de finns på riktigt, det finns inga orcher alver och sånt (bara massa psudo-vikingar, psudo-rommare, psudo-mongoler och så vidare)

Medan Eon ofta kännts low-fantasy för mig även om de innehåller otroligt mycket fantastik så har det sällan varit fokus när vi spelat det. Det har varit mer inbördeskrig mellan helt vanligt odlingar i soldaten, eller försök att krossa kriminella nätverk i jargiska slumområden
 
Jag skulle säga att Sagan om Ringen är low fantasy, förutom just de bitarna som beskrivs i böckerna (och möjligen alverna).
 
För mig har alltid high vs low fantasy definierats av hur många inslag av fantastik som existerar.

Är alver,dvärgar hober och gubbar i spetsig hatt som kastar eldbollar och onda nekromantiker som rider på drakar och tappra hjältar som svingar magiska svärd vardagsmat så är det high fantasy och är detta legender som ingen levande människa har sett så är det low fantasy
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top