Hur definierar du high/low fantasy?
- Thread starter Troberg
- Start date
Mogger
Hipsteranka
En nyfiken fråga, hur används definitionerna? Till vad? Jag är ju ändå någon form av fantasynörd, men har nog aldrig använt termerna. Jag kan ha pratat om High Fantasy vid något tillfälle, men aldrig Low Fantasy. När jag har pratat om High Fantasy har jag avsett fantasy som är väldigt rik på fantastik, där magi, monster m.m. liksom inte är ett dugg mystiskt. Sitter det en mumie på puben med en pint är det ingen som bryr sig.
Beastslayer
ROTN
Jag tror att en del av förvirringen kommer av att “high fantasy” och “low fantasy” används på minst två olika sätt. Den äldre/litterära definitionen, som jag förstått den, handlar ofta om var berättelsen utspelar sig: high fantasy är fantasy i en sekundär värld, medan low fantasy är när det fantastiska bryter in i vår värld eller en mer igenkännbar verklighet. Men i rollspel tycker jag att begreppen oftare används som en samling reglage: hur vanlig magi är, hur synliga monster och ickemänskliga folkslag är, hur episk skalan är, och hur mycket enskilda personer kan påverka världen. Så för mig är det inte en binär uppdelning, utan mer en glidande skala. Low fantasy är när det fantastiska är sällsynt, farligt, mytiskt eller perifert. Världen fungerar ganska jordnära: folk kan dö av infekterade sår, pengar spelar roll, politik och sociala strukturer väger tungt, och äventyren kan handla om sådant som hämnd, överlevnad, brott, krig eller makt på lokal nivå. High fantasy är när det fantastiska är mer närvarande och världsbärande. Magi, gudar, monster, profetior, andra folkslag och kosmiska konflikter påverkar världen och berättelsen tydligt. Hoten är ofta större, rollpersonerna har större handlingsutrymme, och konsekvenserna kan gälla kungariken, världar eller själva kosmologin. Men fokus spelar minst lika stor roll som mängden fantastik. Folk som jagar fredlösa för att ha råd med hyran känns low fantasy även om de fredlösa är orcher. Folk som försöker stoppa en slumrande gud känns high fantasy även om guden är det enda tydligt övernaturliga inslaget. Därför kan samma värld också kännas olika beroende på kampanj. En setting kan innehålla massor av fantastik men ändå spelas som low fantasy om berättelsen handlar om smuts, skuld, politik, sjukdom och överlevnad. Och en till synes ganska lågmagisk värld kan kännas high fantasy om berättelsen handlar om öde, gudar och världens undergång.
Sammanfattningsvis handlar high och low fantasy, för mig, mindre om exakta definitioner och mer om hur högt man skruvat upp det fantastiska, vilken roll det spelar i berättelsen, och vilken känsla av skala världen ger.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 18,550
Det var därför jag frågade, många använder termerna, men på olika sätt.
Allt började med en diskussion med en kompis, som ansåg att en värld med ganska få (men kraftfulla) magiker och nästan inga monster automatiskt är low fantasy, medan jag ansåg att när man rör sig bland härskare över hela världen i stora skeenden så är det ändå high.
För mig har jag mer och mer hamnat i en känsla av "fantasyelementen är poängen med storyn = high, fantasyelementen är bakgrund = low", då jag tycker att den även överlappar bra med de flesta andra definitioner i praktiska fall.
Om vi tar några konkreta exempel att tycka om, high elller low:
Tolkien
Arthurlegenden
Covenantböckerna
Conan
D&D
Ars Magica
Game of Thrones
Beastslayer
ROTN
Ja, den formuleringen gillar jag nog: “fantasyelementen är poängen med storyn = high, fantasyelementen är bakgrund = low”. Det är nog egentligen det jag försökte ringa in med skala och fokus. För mig blir det då ungefär så här: Tolkien är high fantasy, även om magin inte alltid är vardaglig eller “spell list”-aktig, eftersom hela berättelsen drivs av mytologi, öde, Sauron, ringen, alvernas tid som tar slut och världens stora skeenden. Arthurlegenden är lite knepigare, eftersom den kan göras nästan historisk, men i klassisk/mytisk form lutar den high för mig: Merlin, Graalen, öde, kungamakt, helighet och myt är inte bara kuliss utan centralt. Covenantböckerna är high fantasy, ganska tydligt, eftersom den sekundära världen, dess metafysik och dess hot är själva poängen. Conan är däremot mer low fantasy för mig, även om det finns magi, monster och märkliga gudar, eftersom berättelserna oftast handlar mer om överlevnad, våld, begär, makt och äventyr än om att rädda kosmos eller uppfylla ett stort öde. D&D är knepigt eftersom det beror helt på kampanj, men standard-D&D lutar ofta high fantasy för mig: många folkslag, mycket magi, monster som vardagsmat, världshot och rollpersoner som blir extremt mäktiga. Ars Magica skulle jag nog placera någonstans i gränslandet. Det har mycket magi, men världen är i grunden vår medeltid plus det övernaturliga, och beroende på spelstil kan magin vara antingen central eller mer som en dold struktur bakom världen. Game of Thrones börjar för mig ganska low fantasy: politik, arv, krig, äktenskap, pengar och brutal makt är mer centralt än magin. Men ju mer drakar, de döda, profetior och ödesmättade hot tar plats, desto mer glider det mot high. Så jag tror att jag landar i att mängden magi inte räcker som mått. En värld kan ha få magiker och ändå kännas high om de få magikerna och de stora övernaturliga skeendena är det berättelsen kretsar kring. Och en värld kan ha orcher, trollkarlar och monster men ändå kännas low om storyn mest handlar om rå överlevnad, lokal makt och jordnära konflikter.