Jag tycker det finns en väldigt central skillnad på "teoretisk kunskap överlag" och på den som diskuteras i rollspel (och även speldesign): underhållning är subjektiv. Det går inte att formulera teori eller ens ett ramverk för teori, för det kommer alltid finnas undantag, och med för grova generaliseringar eller specificeringar riskerar undantagen att bli omöjliga att samtala om.
Jag tycker att det blir så konstigt när man utgår från att syftet eller målet med teoribildning är att det ska vara heltäckande.
Vad har Berit och cerit och derit för nytta av dessa teorier och verktyg så tillvida att dom själva inte är spelskapare ? Skall jag spela ett brädspel så läser jag inte teorier om vad som gör spelet jag vill spela komplext utan jag läser en recension av spelets grundmekanik och sedan så ser jag vilken komplexitetsnivå spelet ligger på och uppfyller spelet en mekanik och en komplexitetsnivå jag gillar så spelar jag och troligtvis så läser jag inte ens en recension utan jag ser en lets play på YoutubeFast… Det verkar ju funka rätt bra att bygga teori om andra former av underhållning?
Teori handlar väl inte om vem som har "rätt"? Är det inte bra om Berit och de andra som gillar svåra spel (hennes kompisar Cerit och Derit) kommer på teorier och verktyg kring vad som gör spel svåra, vad som ger olika typer av svårighet, etc?
Jag tycker att det blir så konstigt när man utgår från att syftet eller målet med teoribildning är att det ska vara heltäckande. All teoribildning inom (typ) alla områden har undantag. Det har inte hindrat filmvetenskapen, liksom.
Fast… Det verkar ju funka rätt bra att bygga teori om andra former av underhållning?
Teori handlar väl inte om vem som har "rätt"? Är det inte bra om Berit och de andra som gillar svåra spel (hennes kompisar Cerit och Derit) kommer på teorier och verktyg kring vad som gör spel svåra, vad som ger olika typer av svårighet, etc?
Vad har Berit och cerit och derit för nytta av dessa teorier och verktyg så tillvida att dom själva inte är spelskapare ? Skall jag spela ett brädspel så läser jag inte teorier om vad som gör spelet jag vill spela komplext utan jag läser en recension av spelets grundmekanik och sedan så ser jag vilken komplexitetsnivå spelet ligger på och uppfyller spelet en mekanik och en komplexitetsnivå jag gillar så spelar jag .
Jag tror även det har att göra med vilken bakgrund man kommer ifrån vilken syn man har på detta . Många av er här är akademiker och akademiker (in my opinionated mind) älskar att analysera och skapa teorem och samla data.Du har så klart rätt i att om du inte tror att det ger dig något så ska du strunta i att spilla tid på det.
Själv har jag försökt lära mig om hur man skapar bra berättelser de sista åren och jag tycker att det har gett mig större behållning av att läsa skönlitteratur och se filmer att delvis förstå hantverket bakom. Det ger ytterligare en dimension till upplevelsen - och det ger redskap till att tänka vidare kring litteratur och film.
Ofta när uttrycken dras in, skrikande och protesterande, i rollspelsdiskussioner överlag så är de ur sammanhang och används för att generalisera saker som inte alltid har med saken att göra.
Kategorisering kan vara fine det med, men när det ofta sker mot en bakgrund av uppenbara preferenser (som om saker avfärdas som 'rälsade' exempelvis) så blir helt enkelt teorin till mer skada än nytta. För mig.
Vad har Berit och cerit och derit för nytta av dessa teorier och verktyg så tillvida att dom själva inte är spelskapare ?
Jag är väldigt mycket teoretiker i många fall och tycker generellt sett att det är kul att diskutera teorier, oavsett om de leder någonvart eller inte. Men när det gäller rollspelsteorier ser jag bl.a. två drag som går helt på tvärs med det som jag tycker är intressant med teoretiska diskussioner: "Metan" har jag redan nämnt, att det rätt kvickt tenderar att bli en diskussion om diskussionen. Ett annat drag är att många är så snara att använda teoribyggena som vapen, dels för att slå ner på de som inte läst alla obskyra teorier sedan tidernas begynnelse, dels för att "bevisa" att det som inte följer de intrikata teorierna är offer för badwrongfun. På WRNU är de dragen extremt tydliga.@Dr_Dängrot Svarar nog mer utförligt senare men själv har jag undrat det motsatta. Ni som inte fått ut något av det, eller som t.o.m ogillar att det är något som diskuteras, känner ni samma sak inför teoretiskt kunskap överlag, eller är det0 endast just rollspel? Jag menar, det är för mig uppenbart att rollspel, som alla socialla, kulturella och kreativa aktiviteter, kan förknippas med en rad olika fält inom psykologi, etnologi och allt vad det kan vara. För att inte tala om vi som skriver och säljer våra spel. Då öppnas ännu fler fält upp med allt från kickstartanalyser till bildkomposition.
Försöker inte heller vara dryg. Är bara oerhört förvånad.
Teori behöver inte alls vara pekpinnar, moral eller benhårda preferenser.
Jag (akademiker och högskolelärare) möter ofta studenter som ifrågasätter behovet av teori och begrepp. "Om man har ett recept som funkar, varför byta?" verkar de resonera. Då blir mitt svar att det förstås inte är något fel på deras recept, men att det är 1) svårt att veta att receptet funkar bättre än andra recept om man inte funderar på hur själva receptet ser ut och varför det ska se ut på just det sättet och 2) vad ska de göra om deras recept inte visar sig fungera? I (för)skola är det här högst aktuell problematik när man som professionell möter olika barn med olika behov och står inför uppgiften att åtminstone försöka undervisa dem alla.Jag tror även det har att göra med vilken bakgrund man kommer ifrån vilken syn man har på detta . Många av er här är akademiker och akademiker (in my opinionated mind) älskar att analysera och skapa teorem och samla data.
För mig är en fullgod annalys har jag kul ,skapar det jag gör njutning . Jag behöver inte förstå varför det är kul eller varför det skapar njutning. Det är känslan av njutning jag vill åt och en annalys eller teori om varför jag njuter behövs inte.
Ett annat drag är att många är så snara att använda teoribyggena som vapen, dels för att slå ner på de som inte läst alla obskyra teorier sedan tidernas begynnelse, dels för att "bevisa" att det som inte följer de intrikata teorierna är offer för badwrongfun. På WRNU är de dragen extremt tydliga.
Jag är väldigt mycket teoretiker i många fall och tycker generellt sett att det är kul att diskutera teorier, oavsett om de leder någonvart eller inte. Men när det gäller rollspelsteorier ser jag bl.a. två drag som går helt på tvärs med det som jag tycker är intressant med teoretiska diskussioner: "Metan" har jag redan nämnt, att det rätt kvickt tenderar att bli en diskussion om diskussionen. Ett annat drag är att många är så snara att använda teoribyggena som vapen, dels för att slå ner på de som inte läst alla obskyra teorier sedan tidernas begynnelse, dels för att "bevisa" att det som inte följer de intrikata teorierna är offer för badwrongfun. På WRNU är de dragen extremt tydliga.
Då öppnar jag munnen och använder rösten som herren gav mig och säger att jag ser att ni inte har roligt eller så säger jag att jag har inte roligt . Vad för spel tycker ni om , finns det nått spel vi kan enas om där vi alla kan ha kul?Jag (akademiker och högskolelärare) möter ofta studenter som ifrågasätter behovet av teori och begrepp. "Om man har ett recept som funkar, varför byta?" verkar de resonera. Då blir mitt svar att det förstås inte är något fel på deras recept, men att det är 1) svårt att veta att receptet funkar bättre än andra recept om man inte funderar på hur själva receptet ser ut och varför det ska se ut på just det sättet och 2) vad ska de göra om deras recept inte visar sig fungera? I (för)skola är det här högst aktuell problematik när man som professionell möter olika barn med olika behov och står inför uppgiften att åtminstone försöka undervisa dem alla.
Översatt till din situation så kan jag tex se framför mig hur du hamnar i en ny rollspelsgrupp som inte alls delar din smak för rollspel. Du har kul, men inte de andra (eller tvärtom). Däremot trivs ni bra i varandras sällskap och vill inte sluta spela. Hur ska ni komma vidare?
Jag förstår att du är redo att lösa problemet och det är ju bra! Men tror du att det kan finnas en poäng i att, när ni nu ska diskutera olika typer av spel, reflektera över vad de olika spelen består av, lyfter fram eller vad deras poäng är?Då öppnar jag munnen och använder rösten som herren gav mig och säger att jag ser att ni inte har roligt eller så säger jag att jag har inte roligt . Vad för spel tycker ni om , finns det nått spel vi kan enas om där vi alla kan ha kul?
Fungerar inte det så får jag helt enkelt ta min Mats ur skolan .
Vad har Berit och cerit och derit för nytta av dessa teorier och verktyg så tillvida att dom själva inte är spelskapare ? Skall jag spela ett brädspel så läser jag inte teorier om vad som gör spelet jag vill spela komplext utan jag läser en recension av spelets grundmekanik och sedan så ser jag vilken komplexitetsnivå spelet ligger på och uppfyller spelet en mekanik och en komplexitetsnivå jag gillar så spelar jag och troligtvis så läser jag inte ens en recension utan jag ser en lets play på Youtube
Däremot har jag långa och frekventa diskussioner med @Christoffer på annat håll, där jag tycker det är väldigt givande att prata om det, för det får en praktisk och mindre rätt/fel eller sant/falskt grundposition. (Det är ju också hans fel att jag köpt så mycket indierollspel och recenserat dem.)