Jag tänker lite likadant. Jag eftersträvar blorbighet i mina mordmysterier och liknande, men jag lutar mig då rätt mycket på det här med saliens/tapet som ett slags gradient mer än som bibär uppdelning. Jag försöker se till så att allt som är viktigt är förberett, men sedan kan jag improvisera sånt som bara är tapet, eller som följer naturligt på det förberedda. Ofta tänker jag på det som att jag jobbar fraktalt, dvs jag förbereder de hårda faktumen, de viktiga övergripande sanningarna och sedan kan detaljer uppträda när man zoomar in och tittar närmare.
Jag spelleder just nu Tatters of the King igen; där är ju väldigt mycket förberett antingen i originaläventyret eller så har jag lagt till saker jag tyckt saknat. Men medan vi spelar är det nästa ingen improvisation alls; saker är så som de bestämdes att de skulle vara innan vi började spela det aktuella mötet. Jag flyttar inga ledtrådar, ändrar inga attityder, osv. Det som är bestämt är bestämt och världen är åtminstone tänkt att "ligga still under fötterna" så att säga.