Har du spelat blorbigt?

[Christoffer]

Och! Jag tror att otroligt många olika sätt att spela på med olika förberedelser kan se exakt likadana ut vid spelbordet, att som spelare märker man inte direkt en skillnad mellan om Pierre är redan förbestämd med en liten intrikat backstory som mördare eller om spelledaren bestämmer det allt eftersom för att det verkar roligast. Någon har ju bestämt det i båda fallen, bara lite olika när det sker. Men, man ska inte glömma bort att för den som bestämmer detta så är skillnaden enorm! Att som SL gå in med prepp och behöva begränsas av den och inte ha ett finger på vågskålen är en sak, att gå in med full impro och ständigt bara hitta på nya saker och låta de sakerna allt eftersom fungera som begränsningar är en väldigt annan. Men som sagt, för en utomstående som tittar på ett spelbord, eller för spelarna själva, behöver det inte märkas av öht.

 

[Genesis]

Och! Jag tror att otroligt många olika sätt att spela på med olika förberedelser kan se exakt likadana ut vid spelbordet, att som spelare märker man inte direkt en skillnad mellan om Pierre är redan förbestämd med en liten intrikat backstory som mördare eller om spelledaren bestämmer det allt eftersom för att det verkar roligast. Någon har ju bestämt det i båda fallen, bara lite olika när det sker. Men, man ska inte glömma bort att för den som bestämmer detta så är skillnaden enorm! Att som SL gå in med prepp och behöva begränsas av den och inte ha ett finger på vågskålen är en sak, att gå in med full impro och ständigt bara hitta på nya saker och låta de sakerna allt eftersom fungera som begränsningar är en väldigt annan. Men som sagt, för en utomstående som tittar på ett spelbord, eller för spelarna själva, behöver det inte märkas av öht.

Man ska dock inte underskatta den känslomässiga effekten för alla deltagare. Vissa känner att saker som är preppade är mer ”på riktigt” och får dem att uppleva en solid och objektiv värld. Andra (jag) känner att preppade saker tar bort själva essensen av rollspel och att det gör att en av oss inte deltar i samma aktivitet, och jag känner mig som en försökskanin och inte en medspelare. Vissa känner att utan prepp blir spelet meningslöst, andra att med prepp blir spelet meningslöst, och många känner att det inte spelar någon roll för deras upplevelse. Ingen av dessa känslor är rätt eller fel, men kan ha en stark påverkan på hur man upplever spelet, även om man inte ”ser skillnad”.

 

[Lemur]

Jag håller med om att spelare har en intuitiv känsla för när saker i spelvärlden känns väldigt lägliga. Och att det får världen att kännas mindre verklig.

En teknik för att få in lite micro-blorb i mindre preppat spel är att använda en slags orakel-tärning för att minimera sitt godtycke som SL. Det är som att ha en universell tabell för allt som är opreppat (nivå 3 i blorb-termer?).

 

[Christoffer]

Man ska dock inte underskatta den känslomässiga effekten för alla deltagare. Vissa känner att saker som är preppade är mer ”på riktigt” och får dem att uppleva en solid och objektiv värld. Andra (jag) känner att preppade saker tar bort själva essensen av rollspel och att det gör att en av oss inte deltar i samma aktivitet, och jag känner mig som en försökskanin och inte en medspelare. Vissa känner att utan prepp blir spelet meningslöst, andra att med prepp blir spelet meningslöst, och många känner att det inte spelar någon roll för deras upplevelse. Ingen av dessa känslor är rätt eller fel, men kan ha en stark påverkan på hur man upplever spelet, även om man inte ”ser skillnad”.

Absolut. Man ska inte alls glömma att det kan kännas annorlunda om man vet om vad för prepp som finns och inte finns osv. Men det bygger ju just på att man vet det. Det jag menar är att det inte är så sällan som man förväntar sig att något sätt att spela på ska "se" så annorlunda ut. Att ex. Story now helt föll ner i träsket med att "alla fick hitta på och narrera saker" är ju inte konstigt, för det var synligt och konkret, det var något alla kunde uppleva. Att det inte alls hade med saken att göra hörde som inte dit. Så vad jag menar är mer: Om vi inte stöter på tydliga krockar, typ om vi bortser från att för någon är det väldigt viktigt att Pierres status som mördare bestäms genom vår interaktion kring spelbordet, så behöver vi inte se så stor skillnad på det faktiska spelandet. Du kan anta att det finns noll prepp, någon annan kan utgå från att det finns massa prepp, i spelandet behöver det inte kännas annorlunda förutom för den som sitter inne med just den kunskapen. Ibland kan man fastna i samtal om "vad spelar det för roll om jag bestämmer om Pierre är mördaren nu eller mitt under spel" om ingen märker det öht, och rent krasst, nej det spelar ju ingen roll för mig som spelare om jag inte vet om när (jag kan anta att det är fast eller ej), men är det någon vi vet det kommer spela roll för så är det ju för personen som ska bestämma om Pierrre är mördare eller ej. För denna kommer det spela roll från sekund ett.

 

[entomophobiac]

Jag håller med om att spelare har en intuitiv känsla för när saker i spelvärlden känns väldigt lägliga. Och att det får världen att kännas mindre verklig.

Det här tycker jag är en knasig ansats, personligen. Ingen kritik mot det, för det är väldigt vanligt, men som med hela exemplet tidigare i tråden där piratandet upplevdes som “lägligt” så kan ju den här känslan infinna sig helt oavsett hur mycket eller lite blorb det är. Spelare som tas ur den gemensamma fantasin så lätt har helt andra problem, upplever jag.

Slumpar vi rätt resultat vid rätt tillfälle liksom.

Själv gillar jag inte etiketter på spelandet, så om jag blorbat eller inte intresserar mig föga. Men 2097s verktyg och beskrivningar är helt oavsett vad väldigt inspirerande!

 

[Genesis]

Absolut. Man ska inte alls glömma att det kan kännas annorlunda om man vet om vad för prepp som finns och inte finns osv. Men det bygger ju just på att man vet det. Det jag menar är att det inte är så sällan som man förväntar sig att något sätt att spela på ska "se" så annorlunda ut. Att ex. Story now helt föll ner i träsket med att "alla fick hitta på och narrera saker" är ju inte konstigt, för det var synligt och konkret, det var något alla kunde uppleva. Att det inte alls hade med saken att göra hörde som inte dit. Så vad jag menar är mer: Om vi inte stöter på tydliga krockar, typ om vi bortser från att för någon är det väldigt viktigt att Pierres status som mördare bestäms genom vår interaktion kring spelbordet, så behöver vi inte se så stor skillnad på det faktiska spelandet. Du kan anta att det finns noll prepp, någon annan kan utgå från att det finns massa prepp, i spelandet behöver det inte kännas annorlunda förutom för den som sitter inne med just den kunskapen. Ibland kan man fastna i samtal om "vad spelar det för roll om jag bestämmer om Pierre är mördaren nu eller mitt under spel" om ingen märker det öht, och rent krasst, nej det spelar ju ingen roll för mig som spelare om jag inte vet om när (jag kan anta att det är fast eller ej), men är det någon vi vet det kommer spela roll för så är det ju för personen som ska bestämma om Pierrre är mördare eller ej. För denna kommer det spela roll från sekund ett.

Javisst, och jag är helt med på att det spelar roll för denne. Men om vi är öppna med hur vi spelar och ingen ljuger för sina vänner så spelar det ju roll för resten av bordet också, oavsett om det ”syns” eller inte. Det är ju väldigt annorlunda aktiviteter vi sysslar med.

 

[Christoffer]

Javisst, och jag är helt med på att det spelar roll för denne. Men om vi är öppna med hur vi spelar och ingen ljuger för sina vänner så spelar det ju roll för resten av bordet också, oavsett om det ”syns” eller inte. Det är ju väldigt annorlunda aktiviteter vi sysslar med.

Exakt. Den moraliska aspekten i att ljuga för folk har jag ju inte ens nämnt, och den aspekten är ju egentligen än mer central. Inlägget rörde mer en post tidigare i tråden om att det inte "syntes" att preppen var blorbig eller ej.

 

[Feuflux]

Har du testat att spela blorbigt som SL eller spelare? Eller iaf försöka köra mer i den stilen? Hur gick det? Kul oxå med spelarperspektiv - kändes det annorlunda?

(Om begrepper är obekant, ta en kik t.ex. i den här tråden: Blorb - Nässes definition )

Aldrig uttalat, men när jag spelleder mysteriespel så kör jag väl blorbigt antar jag. Det står i äventyret att den ockulta boken finns i stadsbibliotekets källare och då är det så. Spelarna behöver dit för att hämta den.
Sedan har jag garanterat brutit mot sådant här (äh, de kan väl lika gärna träffa person X här nu direkt så spar vi lite tid) utan att reflektera alltför mycket. Det är ingen viktig hård princip. Utgångsläget är att spelleda äventyret som det är skrivet, men avvikelser är okej. Vill jag improvisera loss säger jag nog det inför spelstart, "vi kommer spela äventyr x men jag har ändrat en del".

När jag var spelare i Masks så tänker jag mig att det var blorbigt, men har förstås inga bevis på att SL inte flyttade personer/bevis/etc efter behag.

 

[zonk]

Exakt. Den moraliska aspekten i att ljuga för folk har jag ju inte ens nämnt, och den aspekten är ju egentligen än mer central. Inlägget rörde mer en post tidigare i tråden om att det inte "syntes" att preppen var blorbig eller ej.

Vad gäller SL-prep, är det väl ofta nere under någon slags suddigt socialt kontrakt. Dvs om man inte tagit upp frågan, gör spelarna sina antaganden om hur mkt SL fudgar eller ändrar etc, men det är inte uttalat. Fanns det en förutbestämd tyghandlare i byn eller inte? Var SL beredd på planen med tunnorna, eller blev det så att de råkade finnas bakom värdshuset för att spelarna frågade efter dem? Skulle lönndörren varit mellan rum A och G, och inte mellan C och G (men båda var i efterhand lika rimliga för SL, så lönndörren flyttade sig)?

En helt annan femma om man säger att man ska SLa ett mysterium där mördaren är förutbestämd, och sen inte gör det.

 

[Lemur]

Det här tycker jag är en knasig ansats, personligen. Ingen kritik mot det, för det är väldigt vanligt, men som med hela exemplet tidigare i tråden där piratandet upplevdes som “lägligt” så kan ju den här känslan infinna sig helt oavsett hur mycket eller lite blorb det är. Spelare som tas ur den gemensamma fantasin så lätt har helt andra problem, upplever jag.

Slumpar vi rätt resultat vid rätt tillfälle liksom.

Själv gillar jag inte etiketter på spelandet, så om jag blorbat eller inte intresserar mig föga. Men 2097s verktyg och beskrivningar är helt oavsett vad väldigt inspirerande!

Jag tänker på något exempel jag har för mig att 2097 använde. Att en rollperson behöver vallmo för sin trolldryck och undrar om det växer i eller runt byn. Där det blir en stor skillnad mellan att SL godtyckligt gör tummen upp eller tummen ner, gentemot att SL drar fram en bok med tabeller över olika växters sannolikhet i olika regioner och att de ser att det är 3% chans att det växer vallmo. Visar det sig att det då faktiskt växer vallmo (sjukt lägligt!) så vet man att det var för att man hade otrolig tur och det är en annan känsla än att SL var på gott humör. Det är väl lite mer utmanings-baserat än story-baserat, kanske. Jag säger inte att det är rätt eller fel, men det finns något där.

 

[Rangertheman]

Jag upplever blorb som alltför styrt, dogmatiskt och framförallt prepptungt för att vilja spelleda utifrån dess principer. Men jag tror inte att jag skulle ha några problem att spela med en spelledare som är bekväm med att utgå från dem.

 

[Mogger]

Jag tänker på något exempel jag har för mig att 2097 använde. Att en rollperson behöver vallmo för sin trolldryck och undrar om det växer i eller runt byn. Där det blir en stor skillnad mellan att SL godtyckligt gör tummen upp eller tummen ner, gentemot att SL drar fram en bok med tabeller över olika växters sannolikhet i olika regioner och att de ser att det är 3% chans att det växer vallmo. Visar det sig att det då faktiskt växer vallmo (sjukt lägligt!) så vet man att det var för att man hade otrolig tur och det är en annan känsla än att SL var på gott humör. Det är väl lite mer utmanings-baserat än story-baserat, kanske. Jag säger inte att det är rätt eller fel, men det finns något där.

Ett annat klassiskt exempel är när en SLP skickar en handout till RP med texten "Jag vet vem mördaren är. Möt mig i Mörka gläntan vid midnatt"
Alla spelare vet att de kommer finna ett lik där...

F.ö i vår pågående Mutantkampanj behövde RP ett vapen för att bekämpa ett monster i en underjordisk bunker. De letade runt lite, men chansen var verkligen inte stor. De fick slå på en T10000-tabell (ja, 10 000) och slog fram i princip det enda energivapnet på tabellen, och dessuom av exakt den typ jag skrivit i min prepp var extra effektiv.

Det borde ha tagit ca 500 år IRL att slå just det resultatet givet takten vi spelar på. Utan överdrift!

Det var sjukt lägligt, men 0% godtycke från min sida

 

[Mogger]

...framförallt prepptungt

Det är en sanning med modifikation. Jag visade ju min prepp till Star Wars-kampanjen vi körde. Det var oerhört light. Jag gjorde inget själv utan använde ca 15 tabeller som någon annan gjort. (sedan gjorde jag massa annan prepp för min egen skull (som @God45 kallade det sämsta som någonsin gjorts till ett rollspel någonsin! ) men det är ju mer för att jag tycker att det är kul).

Men det finns inga krav att du måste preppa allt. Det är lite av en elak nidbild. Lite som när man säger att räls innebär att spelarna har noll inflytande. Det är ju inte heller sant. Sådan hård räls finns bara i teorin.

 

[entomophobiac]

Visar det sig att det då faktiskt växer vallmo (sjukt lägligt!) så vet man att det var för att man hade otrolig tur och det är en annan känsla än att SL var på gott humör. Det är väl lite mer utmanings-baserat än story-baserat, kanske. Jag säger inte att det är rätt eller fel, men det finns något där.

Ur mitt perspektiv är helt enkelt utfallet detsamma. Det finns eller finns inte vallmo. Med andra ord lite samma skillnad som mellan ett enda tärningsslag skada vs tabeller och flera slag, i ett stridssystem. Blorben blir då likvärdig Phoenix Command i mekanisk ingång.

 

[Franz]

Jag skulle nog vara rätt dålig på att spelleda blorb. Som spelledare älskar jag att inspireras av spelarnas tankar och teorier om hur saker och ting är och att improvisera fram ändringar i äventyret baserat på detta även om det inte var skrivet så. Det går väl lite emot hur blorben är tänkt att fungera?

Däremot skulle jag inte ha något emot att köra blorb i egenskap av spelare.

 

[verlandes.]

Lite som när man säger att räls innebär att spelarna har noll inflytande. Det är ju inte heller sant. Sådan hård räls finns bara i teorin.

Detta tror jag är viktigt att påminna sig om. Den återkommande diskussionen om Räls vs Sandlåda utgår ofta från ett slags worst case scenario, till rälsens nackdel. När jag hör folk beskriva hur begränsande ett köpeäventyr är känner jag aldrig igen mig i den spelstil de beskriver.

 

[zonk]

Detta tror jag är viktigt att påminna sig om. Den återkommande diskussionen om Räls vs Sandlåda utgår ofta från ett slags worst case scenario, till rälsens nackdel. När jag hör folk beskriva hur begränsande ett köpeäventyr är känner jag aldrig igen mig i den spelstil de beskriver.

Jag hade, på fullt allvar, vid ett tillfälle en SL som gjorde egna äventyr som var så fruktansvärt rälsade att man ibland undrade varför man öht var där som spelare. Eller ja, man visste ju: för att impas av vilka coola situationer och setups han hade kommit på. Han levde verkligen upp till nidbilden av en rälsande SL.

Vi som spelare var alla rörande överens om att det roligaste han spelledde var det där korta intro-uppdraget som han beklagade sig över att han inte hunnit förbereda ordentligt.

 

[verlandes.]

Vi som spelare var alla rörande överens om att det roligaste han spelledde var det där korta intro-uppdraget som han beklagade sig över att han inte hunnit förbereda ordentligt.

Detta kunde varit jag! Minns tydligt den spelträffen när jag sjabblade till det så att det förberedda äventyret (tror det var Glömda gudars klagan till Symbaroum) "gick sönder". Våndades över den misslyckad spelträffen, tills mina spelare sa att detta var den bästa sessionen hittills. Där och då omvärderade jag hur mina spelträffar skulle se ut och att spelarna skulle ges mycket mer utrymme.

Däremot så tycker jag inte att denna spelstil är exklusiv för spelarstyrda eller platsbaserade spel, även andra sorters äventyr (ja, tillochmed köpeäventyr) har tillgång till ett fritt spel med spelaragens och medskapande.

 

[zonk]

Detta kunde varit jag! Minns tydligt den spelträffen när jag sjabblade till det så att det förberedda äventyret (tror det var Glömda gudars klagan till Symbaroum) "gick sönder". Våndades över den misslyckad spelträffen, tills mina spelare sa att detta var den bästa sessionen hittills. Där och då omvärderade jag hur mina spelträffar skulle se ut och att spelarna skulle ges mycket mer utrymme.

Däremot så tycker jag inte att denna spelstil är exklusiv för spelarstyrda eller platsbaserade spel, även andra sorters äventyr (ja, tillochmed köpeäventyr) har tillgång till ett fritt spel med spelaragens och medskapande.

Absolut. Menade mest att "the räls is out there". Det finns exempel på SL som rälsar så förbannat att man känner sig som en ren statist, som spelare. Som sagt var det ju SLs egenpåhittade äventyr, till på köpet.

 

[Mogger]

Absolut. Menade mest att "the räls is out there". Det finns exempel på SL som rälsar så förbannat att man känner sig som en ren statist, som spelare. Som sagt var det ju SLs egenpåhittade äventyr, till på köpet.

Ja, det är sant. Jag har också upplevt det. Men det var nog på 80-talet. Och på ett konvent nån gång på 90-talet. Nu lever jag i en bubbla så jag har hittat på att det inte finns längre