Idag blev jag klar med en grej.
Skickade precis in ett råmanus till min redaktör på drygt 11 500 ord.
Ett projekt som tagit nästan orimligt lång tid, men där under tiden mycket saker kommit emellan, måendet fått motta många smällar, andra uppgifter har fått prioritet, och mycket av arbetet faktiskt har handlat om att hitta nya sätt att jobba när de gamla sätten inte längre fungerat.
Jag har upptäckt att jag arbetar som bäst när jag jobbar på ett sätt som mycket liknar det
@krank beskriver, med undantaget att det för mig inte alls kommer naturligt då jag
tidigare kunnat vara rätt yvig och spontan i mitt skapande och liksom "litat" på att det kommer dyka upp ett läge av dopaminladdat hyperfokus och så
vips så var grejen klar. Det funkar inte längre, så jag måste göra på ett annat sätt.
Erfarenheten från denna gång är också att verktygen man använder kan spela jättestor roll. Jag kan knappt jobba i Google Docs längre, det är för tungrott och fullt av distraktioner och för nära till resten av internet. Så jag har börjat skriva mitt material i Obsidian istället och det är en mycket bättre upplevelse där avståndet mellan vad jag tänker och nedskriven text känns kortare, och det är lättare att hålla fokus.