Göra klart grejer

Jag tycker det räcker med deadlines på jobbet och därför tar jag sällan på mig något rollspelsrelaterat som måste blir klart en viss tid (eller överhuvudtaget). Någon enstaka korrekturläsning, om det inte är för tight deadline. Överlag tycker jag det är svårt att ha för mycket press när det är uppgifter som kräver inspiration för att bli gjorda. Att klämma fram inspirerade saker med piskan på ryggen är en ekvation som inte går ihop för mig.
 
För mig fungerar egenuppsatta deadlines som bästa motivationen att kriga på några minuter varje dag när det känns tungt. Dessutom brukar jag visualisera hur många ord/tecken jag skrivit varje dag i ett fint litet diagram för att visa att det går framåt hela tiden. Det är extra viktigt när jag bestämmer mig för att ändra/ta bort något jag inte är nöjd med. Projektet ska inte gå bakåt så jag känner ett behov av att fylla på med minst lika mycket "bra" material för att väga upp.
 
Min största drivkraft är att jag vill se hur det blir rent visuellt. Är marginalerna för smala? Är typnittet i löptexten lagom stort? Hur blev tabellerna? Den konkreta fysiska formen gör stor skillnad. Jag testar olika layoutidéer långt innan texterna är klara.

Första kapitlet blir ofta testbädd. Om det saknas text, så måste den ju skrivas för att provlayouten ska vara tillförlitlig. Kapitlet ska också printas och läggas ut på golvet - uppslag för uppslag - i ett slags Indesign i skala 1:1. Det är oslagbart för att se hur det faktiskt kommer att se ut. Andra kapitlet har antagligen några specialfall som måste lösas - och som kan påverka utformningen i första kapitlet. Då måste det också skrivas färdigt.

Och så vidare tills hela golvet är fyllt med boksidor och boken är klar.
 
Jag lärde mig nyligen att både förmågan att ta itu med saker och att avsluta dem är en psykologisk egenskap som många har allvarliga problem med. Den kallas exekutiv funktion. En svag sådan är vanlig hos folk med bokstavsdiagnoser. Man kan ha en astronomisk intelligens och en sagolik konstnärlig begåvning och ändå inte få speciellt mycket färdigt, just av detta skäl. Det är svårt för mig att riktigt fatta eftersom jag visserligen varken har enorm intelligens eller konstnärlig begåvning, men jag är exekutiv funktion på två ben. Jag har nästan genomgående varit tvungen att vara helt självmotiverande i mitt arbete sedan jag var 22.

Det hjälper förstås inte trådstartaren att få läsa att det finns massor av folk som aldrig får saker klara. Men han är åtminstone inte ensam.
 
Jag lärde mig nyligen att både förmågan att ta itu med saker och att avsluta dem är en psykologisk egenskap som många har allvarliga problem med. Den kallas exekutiv funktion. En svag sådan är vanlig hos folk med bokstavsdiagnoser. Man kan ha en astronomisk intelligens och en sagolik konstnärlig begåvning och ändå inte få speciellt mycket färdigt, just av detta skäl. Det är svårt för mig att riktigt fatta eftersom jag visserligen varken har enorm intelligens eller konstnärlig begåvning, men jag är exekutiv funktion på två ben. Jag har nästan genomgående varit tvungen att vara helt självmotiverande i mitt arbete sedan jag var 22.

Det hjälper förstås inte trådstartaren att få läsa att det finns massor av folk som aldrig får saker klara. Men han är åtminstone inte ensam.

Haha, det är ändå lite betryggande att det verkar relativt vanligt. Jag har inte blivit diagnostiserad med något men man vet ju aldrig. Fokus har ju aldrig varit min starka sida. Var läste du allt någonstans?
 
Vilka fantastiska svar! Tack. Jag har läst alla och massor med bra saker.

Jag har nu gjort några ändringar så får vi se ifall det funkar.
- Jag har gjort en prioriteringslista av de 4 projekt som kommit längst. Projekten är av olika slag och olika storlek.
- Jag har gjort små omorganiseringar i min OneNote
- Jag har delat upp projekten i mindre och fler enheter
- Jag ska ha mer fokus på att få det "klart" än det ska vara perfekt

Jag jobbar oftast inte jättebra mot deadlines då hoppar över detta för tillfället.

Edit. Vid tillfälle ska jag skriva ner en sammanfattning så får ni utvärdera
 
Last edited:
This is what works for me when working on creative hobby projects:

It’s ok to abandon projects or put them in the backlog until further notice. Make this a conscious choice. Work on one project at a time.

Work on projects in stages. You decide what finished means. Mentally commit yourself only to bring the project to the next stage. Make the game ready for first playtest. Update the text with immediate feedback. Chew on it for a while. Set a new goal, say make it ready for an external reviewer to read or run. Sign up to run the game on a convention. Etc.

If you are stuck, reflect on why you are stuck. For me it can happen when there is a design issue where I can’t decide which way to go. First step is to sleep on it. If I’m still stuck, pick one and playtest. Or decide that now is the time to put the project in the backlog and work on something else.

I have periods where I am super inspired and productive. And I have periods where I’m not doing any creative projects at all.

Best of luck with finding an approach that works for you. Creating games should be fun! If not, find another hobby!
 
Den kallas exekutiv funktion. En svag sådan är vanlig hos folk med bokstavsdiagnoser. Man kan ha en astronomisk intelligens och en sagolik konstnärlig begåvning och ändå inte få speciellt mycket färdigt, just av detta skäl.

En fiffig grej med att ha dysfunktionell exekutiv funktion är också att det är helt random när saker funkar och inte funkar och vad som är enkelt att få gjort och vad som är helt omöjligt.

Jag har inte ADHD (diagnos, jag har försökt få till en utredning men ej fått), men jag har väldiga svårigheter med exekutiv funktion (som i utlåtande från psykolog i stil med "du har uppenbart stora problem med exekutiv funktion"), och det är som att slå ett tärningsslag varje morgon eller inför varje ny uppgift om hjärnan skall vara med nu och saker skall kunna göras, eller om den svävar iväg, drar på en side-quest eller sätter sig på tvären som en tjurig mulåsna.

Grejen är att man måste öva, det finns liksom inga knep eller lösningar. Det är som att läsa och vara dyslektiker (ofta överlappande tillstånd btw), en dyslektiker kan genom aktiv färdighetsträning lära sig att läsa bra och snabbt, men den kommer alltid vara dyslektiker och kommer alltid aktivt behöva upprätthålla den förmågan. Om dyslektikern undviker läsande som en konsekvens av sina svårigheter, kommer allt läsande alltid vara oerhört svårt och otillgängligt. Det enda sättet att ha en chans att lyckas med det är att öva aktivt på det just för att det är svårt, mycket mer än vad andra människor behöver.

Det hjälper inte heller att det är helt individuellt vad i den exekutiva funktionen bristerna finns. Vissa har exempelvis extremt lätt att påbörja och komma igång med saker, men oerhört mycket svårare att fortsätta och avsluta. Andra är extremt trögstartade och kräver en enorm ansträngning för att komma igång, men när de väl är igång så vill de bara hålla på med den saken och gör jättemycket och vill egentligen inte att det skall ta slut alls. Ytterligare andra har lättare att komma igång, men vill avsluta och "göra klart" så fort de börjar, och har inte förmågan att genomföra på ett sätt som faktiskt fungerar, så det "blir klart" när det egentligen knappt är halvklart eller ens det och "blev inte så bra" för att man sprintar igenom projekt för att komma till mållinjen osv.

Det är ju färdigheter alla behöver öva på, men vet man om att man har problemområden är ju "tyvärr" enda sättet att öva mer målmedvetet och mer fokuserat på just dessa. Det blir ju liksom aldrig lätt, men det går att hitta metoder, erfarenheter att falla tillbaka på, övningar och skapa system att ta till hjälp när det blir svårt.
 
Last edited:
Det är ju färdigheter alla behöver öva på, men vet man om att man har problemområden är ju "tyvärr" enda sättet att öva mer målmedvetet och mer fokuserat på just dessa.
Ja, exakt och det är det jag tycker är så briljant med @luddwigs kommentar om att göra små projekt, för då tränar man på att göra klart saker genom att lära sig vad som funkar för just en själv.
 
Ja, exakt och det är det jag tycker är så briljant med @luddwigs kommentar om att göra små projekt, för då tränar man på att göra klart saker genom att lära sig vad som funkar för just en själv.

Ja, "små projekt" är nog trådens absolut bästa tips. Gör inte drömgrejen, gör något litet, något hanterbart och ta det därifrån. Bygg upp "göra klart" muskeln med många reps på låga vikter.

Vill du skriva ett rollspel?
Skriv ett rum i en dungeon.
Gör en husförändring av en regel.
Skapa en SLP.

Vill du springa ett maraton?
Ta en kort promenad.
 
Skriva ett foruminlägg är också att göra färdigt något!

crushed-it.gif
 
För mig har de här två frågorna också varit värdefulla, till exempel vad gäller att skriva en roman eller lära mig programmera riktigt bra.

1. Vill du verkligen skriva en roman eller vill du bara ha skrivit en? (Nä, jag vill faktiskt inte skriva en roman.)

2. Är den här grejen du funderar på värd så mycket? (Nä, det är extremt vanligt att folk skriver romaner och får dem utgivna, de tjänar inga pengar på arbetet och nästan alla böckerna är snart bortglömda.)

Så jag kommer bergis aldrig att skriva en roman, och inte heller kommer jag att lära mig att programmera riktigt bra. Och det var skönt att inse att jag har helt andra prioriteringar nu under andra halvan av en svensk medellivslängd.
 
Grejen är att man måste öva, det finns liksom inga knep eller lösningar. Det är som att läsa och vara dyslektiker (ofta överlappande tillstånd btw), en dyslektiker kan genom aktiv färdighetsträning lära sig att läsa bra och snabbt, men den kommer alltid vara dyslektiker och kommer alltid aktivt behöva upprätthålla den förmågan. Om dyslektikern undviker läsande som en konsekvens av sina svårigheter, kommer allt läsande alltid vara oerhört svårt och otillgängligt. Det enda sättet att ha en chans att lyckas med det är att öva aktivt på det just för att det är svårt, mycket mer än vad andra människor behöver.

Det hjälper inte heller att det är helt individuellt vad i den exekutiva funktionen bristerna finns. Vissa har exempelvis extremt lätt att påbörja och komma igång med saker, men oerhört mycket svårare att fortsätta och avsluta. Andra är extremt trögstartade och kräver en enorm ansträngning för att komma igång, men när de väl är igång så vill de bara hålla på med den saken och gör jättemycket och vill egentligen inte att det skall ta slut alls. Ytterligare andra har lättare att komma igång, men vill avsluta och "göra klart" så fort de börjar, och har inte förmågan att genomföra på ett sätt som faktiskt fungerar, så det "blir klart" när det egentligen knappt är halvklart eller ens det och "blev inte så bra" för att man sprintar igenom projekt för att komma till mållinjen osv.

Det är ju färdigheter alla behöver öva på, men vet man om att man har problemområden är ju "tyvärr" enda sättet att öva mer målmedvetet och mer fokuserat på just dessa. Det blir ju liksom aldrig lätt, men det går att hitta metoder, erfarenheter att falla tillbaka på, övningar och skapa system att ta till hjälp när det blir svårt.
Det är ju tyvärr också något av en cirkulär problematik, där den exekutiva dysfunktionen gör att man inte tar tag i övandet, särskilt om man också har en depressionsproblematik som får en att känna att det inte är värt det. Det är därför jag är så värdelös, jag har liksom viljestyrka som en klämmispåse och lyckas aldrig förbättra min förmåga att förbättra mig. Jag vet mycket väl att det går att öva – men jag gör det inte. Det är rättmätigt om folk föraktar mig för detta.
 
Jag vet mycket väl att det går att öva – men jag gör det inte. Det är rättmätigt om folk föraktar mig för detta.
Fri vilja finns inte. Vi är mekanismer vars beteende styrs helt av arv och miljö. (I miljö ingår även det som hände mig för två sekunder sedan.) Därmed finns heller ingen skuld.

Folk som tror på fri vilja brukar fnysa och svara att de minsann gör precis vad de vill. Javisst, svarar jag, men du har ju ingen kontroll över vad du vill.
 
Fri vilja finns inte. Vi är mekanismer vars beteende styrs helt av arv och miljö. (I miljö ingår även det som hände mig för två sekunder sedan.) Därmed finns heller ingen skuld.

Folk som tror på fri vilja brukar fnysa och svara att de minsann gör precis vad de vill. Javisst, svarar jag, men du har ju ingen kontroll över vad du vill.
Jag tror inte på fri vilja. Problemet är att oaktat detta har de flesta människor mycket bättre hjärnor än jag har, sådana som tar dem någonstans i livet där de faktiskt åstadkommer något. Jag har svårt att se annat än total mediokritet i hela min framtid.
 
Jag tror inte på fri vilja. Problemet är att oaktat detta har de flesta människor mycket bättre hjärnor än jag har, sådana som tar dem någonstans i livet där de faktiskt åstadkommer något. Jag har svårt att se annat än total mediokritet i hela min framtid.
Men du gör ju klart grejer? Du har medverkat i utgivna produkter.
Kan du berätta något kort om hur du arbetade sist du gjorde klart en produkt?
 
Back
Top