Göra klart grejer

[Oscar Silferstjerna]

Jag tror på fri vilja. Det är helt grundläggande för hela min tillvaro. Att vilja är att leva.

Men naturligtvis är den fria viljan utsatt för hårt tryck (tvingande krafter) från en massa olika håll. Marknaden, lagar, regler, myndigheter, chefer, normer, biologi, instinkter, grupptryck. Det är lättare att vika ner sig inför trycket än att göra motstånd. Men det betyder inte att man alltid måste vika ner sig. Man kan också kliva ur de lydigas led. Det är bara mer krävande.

Det här har i allra högsta grad med trådens ämne att göra. Man måste välja vilka projekt man ska bli klar med och vilka man ska prioritera bort. Att bli färdig med större grejer är alltså i mina ögon en fråga om självrannsakan och kreativ självinsikt.

 

[mrund]

Jag har svårt att se annat än total mediokritet i hela min framtid.

Vilket jäkla skrävlande! Tänk på alla människor som ligger i första kvartilen och drömmer om att lyckas nå upp till din mediokra standard!

 

[Svarte Faraonen]

Jag tror på fri vilja. Det är helt grundläggande för hela min tillvaro. Att vilja är att leva.

Men naturligtvis är den fria viljan utsatt för hårt tryck (tvingande krafter) från en massa olika håll. Marknaden, lagar, regler, myndigheter, chefer, normer, biologi, instinkter, grupptryck. Det är lättare att vika ner sig inför trycket än att göra motstånd. Men det betyder inte att man alltid måste vika ner sig. Man kan också kliva ur de lydigas led. Det är bara mer krävande.

Det här har i allra högsta grad med trådens ämne att göra. Man måste välja vilka projekt man ska bli klar med och vilka man ska prioritera bort. Att bli färdig med större grejer är alltså i mina ögon en fråga om självrannsakan och kreativ självinsikt.

Oavsett om fri vilja finns eller inte tycks det som om vissa människor helt enkelt inte har vad som krävs för att göra det krävande – sedan kan man diskutera ifall det var oundvikligt eller en konsekvens av karaktärssvaghet och feghet ställd inför det fria valet.

 

[Oscar Silferstjerna]

Oavsett om fri vilja finns eller inte tycks det som om vissa människor helt enkelt inte har vad som krävs för att göra det krävande – sedan kan man diskutera ifall det var oundvikligt eller en konsekvens av karaktärssvaghet och feghet ställd inför det fria valet.

Ja. Men till karaktärssvaghet och feghet skulle jag också lägga andra möjliga faktorer. Exempelvis sjukdom, åldrande och tidsbrist.

 

[Svarte Faraonen]

Ja. Men till karaktärssvaghet och feghet skulle jag också lägga andra möjliga faktorer. Exempelvis sjukdom, åldrande och tidsbrist.

Nå, jag är i yngre medelåldern och har inte många trängande förpliktelser, så i mitt fall är det karaktärssvaghet och feghet.

 

[mrund]

Nå, jag är i yngre medelåldern och har inte många trängande förpliktelser, så i mitt fall är det karaktärssvaghet och feghet.

Karaktärssvaghet och feghet = arv & miljö. Du fick inte ens slå dina egna tärningar till den här karaktären. (-;

 

[JohanL]

 

[JohanL]

Vill du verkligen skriva en roman eller vill du bara ha skrivit en? (Nä, jag vill faktiskt inte skriva en roman.)

”Skriv kort, helst inte alls.”
—Sigge Ågren

 

[mrund]

”Skriv kort, helst inte alls.”
—Sigge Ågren

För övrigt, min son, ta varning:
det myckna bokskrivandet tar aldrig slut,
och flitiga studier gör kroppen trött.

Predikaren 12:12

 

[adrian_of_arcane_lore]

Nå, jag är i yngre medelåldern och har inte många trängande förpliktelser, så i mitt fall är det karaktärssvaghet och feghet.

Depression är ju något som man i mångt och mycket kan betrakta som ett sjukdomstillstånd; Något man drabbas av som man varken valt eller styrt över själv och som kan ha en enorm och överväldigande förmåga att helt slå ut ens funktion och möjlighet att göra saker. Det är inget man har valt, utan en omständighet.

Är bördorna man bär tyngre så är ju också resan svårare, och under de omständigheterna är det otroligt imponerande att du lyckats skapa så mycket bra och uppskattat material som du har gjort. En jävla bragd faktiskt.

Du kanske inte känner det själv, men att "bara skriva" (även under det som du uppfattar som "tillfälligt gynnsamma omständigheter") kräver massor av färdigheter, problemlösning, överkommande av svårigheter, utnyttjande av erfarenheter som du har jobbat upp dig till genom att göra. Det finns inget motståndslöst skrivande eller kravlöst skapande. Att du inte upplever det som motstånd är för att du, trots de omständigheter och bördor som du inte råder över, är stark och kapabel nog att ta dig igenom dem. Du har förmågan att möta motstånd och ta dig över det, även om du inte upplever det så.

Det kanske inte är något du känner dig stolt över. Det är extremt vanligt vid depression att man förlorar förmågan att känna uppskattning för sig själv eller det man gör.

Men du bör vara stolt över det, eller i vart fall stolt över den person som trots stora svårigheter och mycket motstånd lyckades skapa de verk som det står ditt namn på. Och jag tror nog hela det här forumet och hela rollspelssverige också är stolta över den personen.

 

[Svarte Faraonen]

Nu ska vi inte ta till några överord. Jag har producerat ett obskyrt egenpublicerat rollspel och en modul till Eon, plus lite krafs i andras böcker. Visst, det är alltid något, men jag hör knappast till de mest framstående i skribentskrået, och jag tror nog det finns dussintals personer som folk snabbare skulle tänka på om de skulle känna stolthet över Rollspelssveriges produktion.

 

[Quadrante]

Även småsaker som blir klart ska ses som bedrifter.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Nu ska vi inte ta till några överord. Jag har producerat ett obskyrt egenpublicerat rollspel och en modul till Eon, plus lite krafs i andras böcker. Visst, det är alltid något, men jag hör knappast till de mest framstående i skribentskrået, och jag tror nog det finns dussintals personer som folk snabbare skulle tänka på om de skulle känna stolthet över Rollspelssveriges produktion.

Jo men det finns skapare som släppt en liten modul till ett spel eller skrivit en liten fanfic-novell ingen läst och är superstolta över det och så finns det världskända konstnärer/författare/musiker etc som hyllas av miljontals människor över generationer och har en enormt stor och erkänd produktion, men som hatar allt de någonsin gjort och upplever sig som misslyckade, usla och värdelösa.

Det finns folk som förändrat världen men som upplevde sina liv som meningslösa och dog olyckliga, fullständigt övertygade om sin egen bedrövlighet.

Att ha egenpublicerat ett obskyrt rollspel och en modul till Eon, särskilt om man gör det under den tunga börda som en depression innebär, är en bedrift. Det är mer än vad de flesta människor skulle klara av.

 

[luddwig]

Nu ska vi inte ta till några överord. Jag har producerat ett obskyrt egenpublicerat rollspel och en modul till Eon, plus lite krafs i andras böcker. Visst, det är alltid något, men jag hör knappast till de mest framstående i skribentskrået, och jag tror nog det finns dussintals personer som folk snabbare skulle tänka på om de skulle känna stolthet över Rollspelssveriges produktion.

Vet inte om det är en korrekt bedömning, men baserat på din post ovan tänker jag att du och jag nog har producerat ungefär lika mycket. Och visst, om vi jämför med andra - framförallt de mest namnkunniga rollspelsskribenterna - är det vi gjort kanske inte så märkvärdigt. Sådana jämförelser tycker jag dock att vi ska försöka undvika, för de leder knappast till något gott. Istället bör vi vara stolta över att vi åstadkommit något alls, och glädjas åt att det finns andra som gillar det vi gjort. För övrigt har jag och några kompisar pratat om att spela Travellers on a Red Road i sommar. Det blir kul.

 

[Swedish Chef]

Jag lärde mig nyligen att både förmågan att ta itu med saker och att avsluta dem är en psykologisk egenskap som många har allvarliga problem med. Den kallas exekutiv funktion. En svag sådan är vanlig hos folk med bokstavsdiagnoser. Man kan ha en astronomisk intelligens och en sagolik konstnärlig begåvning och ändå inte få speciellt mycket färdigt, just av detta skäl. Det är svårt för mig att riktigt fatta eftersom jag visserligen varken har enorm intelligens eller konstnärlig begåvning, men jag är exekutiv funktion på två ben. Jag har nästan genomgående varit tvungen att vara helt självmotiverande i mitt arbete sedan jag var 22.

Det hjälper förstås inte trådstartaren att få läsa att det finns massor av folk som aldrig får saker klara. Men han är åtminstone inte ensam.

Som psykolog känner jag mig ”tvingad” att förtydliga lite känner jag. Vi har flera olika exekutiva funktioner att inte slutföra projekt kan absolut vara orsakat av det. Det är dock inte den enda förklaringen, dåligt självförtroende, nedstämdhet, kan påverka lika mycket. Exekutiv funktionsnedsättning är typiskt vid ADHD, men även vid annan psykisk ohälsa och sjukdom är den nedsatt (framförallt psykossjukdomar). Men brukar koppla nedsatt exekutiva funktion till prefrotala cortex.Här kommer en lista på exekutiva funktions områden.

• Kognitiv flexibilitet
• Målsättande
• Informationshantering
• Uppmärksamhetsreglering

Min poäng är väl snarast att inte slutföra projekt kan förklaras av många anledningar, att lära sig skapa struktur är det som ska hjälpa säger man, men som med mycket annan psykologi vet vi ännu inte tillräckligt om exekutiv funktion.

 

[clarence redd]

Depression är ju något som man i mångt och mycket kan betrakta som ett sjukdomstillstånd; Något man drabbas av som man varken valt eller styrt över själv och som kan ha en enorm och överväldigande förmåga att helt slå ut ens funktion och möjlighet att göra saker. Det är inget man har valt, utan en omständighet.

Är bördorna man bär tyngre så är ju också resan svårare, och under de omständigheterna är det otroligt imponerande att du lyckats skapa så mycket bra och uppskattat material som du har gjort. En jävla bragd faktiskt.

Du kanske inte känner det själv, men att "bara skriva" (även under det som du uppfattar som "tillfälligt gynnsamma omständigheter") kräver massor av färdigheter, problemlösning, överkommande av svårigheter, utnyttjande av erfarenheter som du har jobbat upp dig till genom att göra. Det finns inget motståndslöst skrivande eller kravlöst skapande. Att du inte upplever det som motstånd är för att du, trots de omständigheter och bördor som du inte råder över, är stark och kapabel nog att ta dig igenom dem. Du har förmågan att möta motstånd och ta dig över det, även om du inte upplever det så.

Det kanske inte är något du känner dig stolt över. Det är extremt vanligt vid depression att man förlorar förmågan att känna uppskattning för sig själv eller det man gör.

Men du bör vara stolt över det, eller i vart fall stolt över den person som trots stora svårigheter och mycket motstånd lyckades skapa de verk som det står ditt namn på. Och jag tror nog hela det här forumet och hela rollspelssverige också är stolta över den personen.

Väldigt bra beskrivning!

 

[krank]

lite krafs i andras böcker.

Bara som liten uppdatering: Nu är det 4586 japaner som köpt den översatta versionen av ditt "krafs i andras böcker". Då räknar vi bara PDF:en; den fysiska har jag ingen aning om. Ditt namn står i kolofonen på alla de böckerna. Visserligen ingår även mitt krafs, men jag skulle säga att ditt krafs i den boken egentligen håller högre kvalitet än mitt krafs. Jag är på min höjd en duglig bruksskribent, som gör ett okej hantverk.

Och just i skrivande stund jobbar japanerna också på en översättning av den andra utgåvan.

Jag vet inte hur många som läst dina andra grejor, jag vet inte hur väl Eon säljer osv. Men det här med att det du skrivit inte läses och uppskattas bara för att det finns andra som är mer namnkunniga tycker jag vi kan skippa.

 

[krank]

Hej!

Hur gör ni för att slutföra era grejer! Jag har så mycket som ligger påbörjat. Fansin, uppdrag, expansioner men det kommer aldrig till slutbordet.

Hur gör ni? Behöver tips

//Nidvisa

• Rimligt omfattande projekt med en tydlig "färdig"-målbild. Jag undviker öppna projekt och projekt som sträcker sig över lång tid. Jag måste veta från början när jag så att säga kan säga att jag är klar.
• Inga magnum opus. Inget av mina rollspel är Det Bästa Rollspelet Jag Någonsin Skriver. De är alla works in progress, good enough.
• Arbetar inte bara när jag "är inspirerad". Faktum är att inspiration bara är något jag upplever i den allra första fasen av de flesta projekt; när jag gör planer och punktlistor som beskriver allt som produkten ska innehålla. Allt arbete efter det är sånt jag kan göra oavsett om jag känner för det eller ej. Jag kan alltid sätta mig ner och omvandla en punkt i en punktlista till ett dugligt stycke löptext, det behöver jag inte brinna för så att säga.
• Delar upp allt arbete i greppbara och genomförbara smådelar. Det är för mig mycket lättare att arbeta mig framåt om jag har en tydlig känsla av progression.
• Hör ihop med de ovanstående punkterna; men jag gör en plan ganska tidigt. Jag är rätt fyrkantig av mig, så jag gör också rätt plottriga planer. På samma sätt som jag gärna börjar skrivandet av mina rollspelsböcker med att göra en komplett hierarkisk punktlista med allt som ska finnas i dem.
• Pratar gärna med folk under processen. Visar skisser, ber om råd. Tar in folks åsikter så tidigt i processen som möjligt. Sitter jag bara och petar i hemlighet riskerar jag bara att köra fast, eller köra ner i diket. Här är WRNU en ovärderlig resurs, även om det absolut inte är alla trådar jag startar som faktiskt resulterar i omedelbart användbar input. Det är ändå nyttigt att få in andras tankar.
• Gör något varje dag. Lite är bättre än inget. Det är en central livsfilosofi för mig, som funkat väldigt bra för atg ta mig ur perioder av att känna mig apatisk, överväldigad etc. Dela upp saker i mindre bitar och göra lite varje dag. Och lite är bättre än inget. Fick jag bara två ord skrivna idag? Okej, men det är mer än noll ord så jag tänker mig det som en vinst.

Allt det här är såklart helt utformat utifrån hurdan jag är: Låg på dopamin, långt till starka känslor, fyrkantig, mår bra av rutiner, funkar bra med tydliga strukturer. Det behöver inte funka för nån annan. Jag började också mitt (officiella) rollspelsmakande med att skapa ett spel jag egentligen inte brydde mig så mycket om – Evolutionens Barn. Jag gillar ju inte ens samberättarmekaniker, men just att skriva ett spel och tänka på det som "äh, jag gör bara det här för att testa om jag jklarar av att genomföra alla steg fram till tryck" funkade väldigt bra för mig; det löste upp knutar och släppte tryck och press. Egentligen skulle jag ju göra mitt magnum opus Scriptura; Evolutionens Barn var bara övning.

(Jag har, som många här redan vet, fortfarande inte skrivit något Scriptura. Det var 15 år sen nu…)

 

[Quadrante]

Värdera dina arbeten utifrån hur mycket de betyder för dig, spendera ingen tid på att få (jaga) respons, klapp på axeln eller gillande.

 

[Svarte Faraonen]

Värdera dina arbeten utifrån hur mycket de betyder för dig, spendera ingen tid på att få (jaga) respons, klapp på axeln eller gillande.

Det är inte så lätt att göra om man har ett illa fungerande internt belöningssystem. Det inverkar också på produktiviteten – om man har svårt att känna något positivt för det man gör.