Re: Nja, nja, njaaaa...
Jag måste säga att jag är imponerad av den ofantliga mängd ludd du lyckades trycka in i inlägget, jag tror inte jag förstår ett ord av vad du säger. Eftersom ludd är svårt att tolka, kommer jag tolka dig fel, men what-the-heck, det får du skylla dig själv för.
Du syftar fortfarande på att den perfekta och mest ultimata rollspelsupplevelsen uppnås genom friform och en överentusiastisk spelledare? Det där flummet och Nirvana får du gärna ta igen - på ren svenska.
Du har en framtid som byråkrat eller politiker, pojk!
Hursom, exakt VAD baserar du ditt utlåtande på? det var precis vad jag frågade om först..
nu ska jag berätta om hur vi spelar Neotech. Ett spel där man i ganska stor utsträckning använder regler och tärningar för att se vad som händer.
Spelgruppen min har en förmåga att kasta sig hals över huvud in i strid i just Neotech. De är något försiktigare i andra spel - vilket är lustigt för jag tror inte jag har dödförklarat eller satt in dem på 'dårhus' och skickat dem i fängelse som i Neotech. Hursomhelst, grovhugget finns det tre sätt att klara av striden. Vi har 100% Regelslaveri i den Blåa ringhörnan, vi har Mitt Sätt i den Röda ringhörnan, och vi har Äckel-friformsfascisterna(ja, du tycker ni är finare och bättre rollspelare än mig så jag kallar er vad jag vill) i den gröna ringhörnan.
Vi börjar med regelslavarna (ärligt talat något jag skulle föredra över friform då jag hellre spelar ett bra brädspel än berättar en "saga" tillsammans). De börjar med att sätta folk i Turordning, för att se vem som skjuter först. Sen slår SL alla slag som har med SLP:na att göra, träffa, undvika, träfftabell, skador etc. Spelarna får slå sina egna slag. allt sker i det öppna, spelarna vet vad skurkarna måste slå under för att lyckas. strid genomförs.
sen har vi Mitt sätt. Den eller de som väljer att starta striden får första rundan, sen är det baserat på vem som säger vad först. om de övriga slöar, fortsätter jag med SLP:n i valfri ordning som de borde handlat om det var verklighet. när de frågar när det är deras tur, säger jag kort och koncist 'när du slutar stå där och glo'.
Ponera att en skurk skjuter en rollsperson. I början av striden låter jag oftast tärningarna bestämma allt. Om jag ser att striden går åt ett väldigt olämpligt håll efter vad jag tänkt mig innan, kan jag tänka mig att justera vissa tärningslag, eller helt enkelt temporärt höja vissa färdigheter, så att de träffar lättare. Hur som helst - när skurken träffar, så ber jag SPELAREN slå på träfftabellen. Där har vi ett riktigt stämningsmoment, det säger jag dig. Dallrande knäskålar och svettiga armhålor. Skadan slår jag, och den följer jag alltid slaviskt, då det inte finns mycket uttrymme för improvisation. Spelaren får slå eventuella extraskador - ytterligare lite spänning och en chans att plåga sina spelare.
Vill spelarna göra några knasiga manövrar slår de själva mot lämpligt värde, typ RÖR eller Undvika eller Hoppa eller nått, med min angivna svårighetsgrad.
Sen har vi till sist Äckel-friformsfascisterna.
Start strid:
Steg 1: Spelledaren bestämmer vad som händer
Slut strid.
om du kallar det för att ni har bättre inspiration än mig - gå och lägg dig. Visst, jag ändrar tärningsresultat för att de ska passa min uttänkta story - men det är inget jag hittar på för stunden. en liten mini-encounter med två japanska yakuzamedlemmar får inte bli antiklimax om två skott skulle gå in i huvudet på var sin RP, det är inte en bra historia enligt mig. däremot får de gärna bli skottskadade, det fyller ut speltiden på ett intressant sätt.
Det finns ett gammal talesätt:
Verkligheten överträffar ofta dikten.
Dikten får väl anses vara friformen, eftersom det är en människa som hittar på från sin hjärna, alltså är tärningarna verkligheten, det man inte kan förutse. Om man ska friforma med mentala tärningar, dvs SL hittar på vad varje tärning visar, blir det inte lika kul som om man slår tärningarna. och en friforms-SL har väl knappast bestämt innan, när han skrev äventyret, exakt vad som ska hända vart? nej, precis. och om han har gjort det är alla mina fördomar om friformare sanna - de är äckliga fascister.
Detta leder oss till att en friforms-SL slår mentala tärningar, medvetet eller omedvetet när han bestämmer vad som ska hända. som vi konstaterade ovan är det roligare att slå riktiga tärningar, alltså är en friforms-SL tråkig. Sådeså!
Sedär. jag har med hjälp av eran argumentationsteknik "bevisat" motsatsen till vad ni just "bevisat": Vanligt Rullspelande är den högsta formen av rollspel och friformare är slavar under en SL. Det var ganska bra jobbat, va?
PS. NEJ, jag tänker inte gömma mig bakom en IMHO-sköld, för det gjorde inte ni, och jag är ingen fegis. DS.
[NT]
et var en gång