Nekromanti Fraggelrollspel - Speltråd

Fiffi

Jag står en stund och funderar och kliar mig i håret innan jag går fram till de som sitter och spelar.

"En väg för barderna säger du? Ja men du, vet du inte att jag är den mest kända av alla barder, den fantastiska barden Feodora Fraggel!"

[Rullar skådespeleri baserat på vett, får fyra tärningar (t12..) 8,12,6,10]
 
"En väg för barderna säger du? Ja men du, vet du inte att jag är den mest kända av alla barder, den fantastiska barden Feodora Fraggel!"

[Rullar skådespeleri baserat på vett, får fyra tärningar (t12..) 8,12,6,10]
Click to expand...


Cantus sänker sin pipa igen tittar på dig.

"Vad bra! Då behöver du bara spela den här platsens melodi."

Han fortsätter spela och vaggar sakta fram och tillbaka i takt med musiken.
 
Cissi said:
Yra

"Kaaaan du det?"

Jag tittar imponerat på Fiffi.
Click to expand...

Yra
Fraggeln bredvid Cantus tittar på dig medan han plingar på sin gitarr.

"Kan du, lilla fraggel? Annars ser det ut som att du får ta dig igenom labyrinten på egen hand."
 
Yra

"Kan du, lilla fraggel? Annars ser det ut som att du får ta dig igenom labyrinten på egen hand."

Jag tittar på honom.

"Meh, knäpp! Jag är ju med henne ju!"
 
Yra
"Meh, knäpp! Jag är ju med henne ju!"

"Bara en bard kan lämna den här platsen via bardernas väg. Är du inte en bard måste du ta den andra vägen."
 
Yra

"Va?"

Poletten trillar ner, den trillar ner, den trillar ner...

Vänder mig mot Fiffi och tar tag i henne.

"Lämna mig inte här!"
 
Fiffi
Gitarrspelaren vänder sig mot Fiffi.

"Bara en bard kan lämna den här platsen via bardernas väg, men även en bard kan ta den andra vägen. Du behöver inte lämna din vän att möta farorna ensam."
 
Fiffi

Ja nån sång kan jag ju inte, så det blir väl att ta labyrinthen då.

"Yra, jag hjälper dig, bardernas väg kan jag ju gå en annan gång, men en labyrint låter spännade."

Spännande är det ju självklart inte, en trevlig picknick som blev så här, jaja bara att gå in i labyrinten då.
Fiffi vandrar bort mot ingången till labyrinten.
 
Yra

Jag skyndar efter Fiffi. Inte pigg på att bli lämnad ensam här med de här dårfinkarna.

Vi går tillsammans in i labyrinten.
 
Ni ger in i labyrinten genom grottöppningen och konfonteras genast av flera olika gångar som leder i olika riktningar, både uppåtsluttande och nedåtsluttande. Ni börjar försiktigt följa en av gångarna, någa med att hålla reda på hur ni går för att kunna hitta tillbaka igen.

Yra
Labyrinten är förvirrande och du känner nästan omgående att du inte riktigt vet åt vilket håll ni kom ifrån. Men bardernas musik letar sig i alla fall fram till er och den känns lugnande, och Fiffi verkar på något sätt veta hur ni ska gå.

Fiffi
I början känner du dig lite tveksam, men bardernas musik letar sig fram genom tunnlarna på ett ytterst märkligt sätt som du inte riktigt kan sätta fingret på, men effekten blir att du med stor säkerhet alltid kan säga var ni befinner er i förhållande till statyrummet där barderna sitter. Efter några försök känner du att du faktiskt utan problem kan navigera i de många gångerna tack vara just musiken som ledstjärna.

Efter att ha vandrat fram i labyrintens många gångar ett tag kommer ni fram till en liten grottsal som lyses upp av ett mycket varmt, orangefärgat ljus. En snabb försiktig titt in i rummet avslöjar ett fält att mycket väldoftande, gula och vita blommor som växer på grottgovlet. I fältets mitt reser sig en bred kolonn, nästan lika hög som en fraggel, ovan på vilken ett lysande, apelsinfärgat klot, stort som två knytnävar, vilar.
 
Fiffi

Jag begrundar pelaren noga, det är ju inte närheten lika högt som vippstenen.
"Låt oss testa lite först" säger jag med nöjd ton.
Stenen är det som hjälpt mig tidigare så jag tar upp en i handen och säger.
"Om det inte händer något farligt så kan du klättra upp och ta ner den."
Sen kastar jag stenen, missar jag första så tar jag upp fler och fortsätter kasta.
 
Anchorman said:
Sen kastar jag stenen, missar jag första så tar jag upp fler och fortsätter kasta.
Click to expand...

[jag förutsätter att du siktar på det lysande klotet?]

Den första stenen missar, men den andra träffar med ett nästan metalliskt klonk och studsar tillbaka en liten bit. Det lysande klotet rullar några hårsmåner men rullar sedan tillbaka och ligger still, som om det vilar i en urgröpning i pelarens topp. Inget annat händer.
 
Yra

Inget händer. Det bestämmer jag är samma sak som "om inget farligt händer", så jag plockar ner stenen med båda händerna och vänder mig mot Fiffi med den i händerna.

"Så. Nu då?"
 
Yra
Stenen är varm men inte på ett obekvämt sätt. Ljuset mattas något när du tar den, men den verkar inte ha för avsikt att slockna.
 
Fiffi

Jag begrundar stenen noga, tror inte att jag har sett något liknande.

"Det där kan nog vara en av nycklarna vi behöver.
Är den tung? Orkar du bära den?"
 
Yra

"Det väger en del, men inte mer än en välfylld picknickkorg!" Säger jag glatt. "Vart ska vi nu?"
 
Fiffi

"Håll du den där stenen. För nu är det dags att gå vidare."
Jag funderar en stund på hur vi ska gå tillväga. Hitta tillbaka gör vi alltid med hjälp av musiken, men att hindra oss ifrån att gå i cirklar.
Jag tänker att den gång som ser finast ut måste vara bäst så jag går dit.
"Häng på nu Yra, nu går vi."
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top