Era favoriter bland fiktiva världar

Bifur said:
3. Jonathan Strange & mr. Norells England. Inte direkt rollspelig (och vet inte om jag skulle vilja se den som rollspel heller) men oerhört suggestiv och välkomponerad. Hade gärna sett Clark skriva fler böcker i den världen.
Click to expand...
Älskar denna värld och skulle gärna se den som rollspel!
 
Gustav Lorentz said:
Älskar denna värld och skulle gärna se den som rollspel!
Click to expand...
Jo. På sätt och vis jag med. Men jag tror dess utpräglat litterära stil är svår att fånga i regeltext. Det skulle nog också kräva en dedikerad spelgrupp för att flyga. Men visst, kan man göra Good Socirty och lyckas ganska bra så går det väl säkert även med denna.
 
Favoriter:

Marvels universum. Jag älskar superhjältar och den här kitchen sink-grejen med blandningar av allt man kan tänka sig är jag en sucker för. Scifi, fantasy, skräck, humor, tidsresor, andra dimensioner och allt annat i ett med ett mänskligt perspektiv på det hela.

Masters of the Universe, Secret of Mana, Spelljammer och Star Wars: Efter megablandningen kommer dessa fyra påhitt som blandar scifi och fantasy i olika mängder.

Forgotten Realms: Av de mer renodlade fantasyvärldarna är detta favoriten. En av grejerna är mängden material och att en del av det är skrivet som att världen finns på riktigt, men jag har gillat den sen jag läste första boxen. Nåt med de pergamentaktiga sidorna och omslaget hjälpte, men jag kommer inte ihåg vad exakt det var jag fastnade för först.

Star Trek: Lite kitchen sink över detta universum också i typen av olika berättelser. Jag gillar både själva världsbyggandet, många av avsnitten av olika serier, men också tanken på att det finns en ljus framtid för mänskligheten.
 
  1. Tolkiens Arda: djup, bredd, skönhet, smärta, hopp, förtvivlan. Ett storverk utan like. (Jag har längtat till Klyftedal sedan min första Ringen-läsning när jag gick i åttan.)
  2. Leigh Bracketts Mars*: kanaler, ruiner, öknar, förfall, fantastisk teknik, trotsigt motstånd (länk till soundtrack >>> )
  3. Babylon 5: universum samlat i en gigantisk rymdstation med nästintill oändliga möjligheter.

* Carse walked beside the still black waters in their ancient channel, cut in the dead sea-bottom. He watched the dry wind shake the torches that never went out and listened to the broken music of the harps that were never stilled. Lean lithe men and women passed him in the shadowy streets, silent as cats except for the chime and whisper of the tiny bells the women wear, a sound as delicate as rain, distillate of all the sweet wickedness of the world.
 
Last edited:
Mekanurg said:
Leigh Bracketts Mars*: kanaler, ruiner, öknar, förfall, fantastisk teknik, trotsigt motstånd (länk till soundtrack >>> )

* Carse walked beside the still black waters in their ancient channel, cut in the dead sea-bottom. He watched the dry wind shake the torches that never went out and listened to the broken music of the harps that were never stilled. Lean lithe men and women passed him in the shadowy streets, silent as cats except for the chime and whisper of the tiny bells the women wear, a sound as delicate as rain, distillate of all the sweet wickedness of the world.
Click to expand...
Leigh Bracketts Mars är verkligen helt fantastiskt. Sätter en svart ton, inte olik en del sword & sorcery, där skurkar och uppviglare slåss om eländiga slantar i en döende värld. Samtidigt storslaget. Hennes böcker är öht guld, tror jag hittade dem efter tips av God45?
 
zonk said:
Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?
Click to expand...
Det är säkerligen en mix av atmosfär, sammanhang och i flera fall nostalgi. Det finns en inre logik i världen och dess falanger med agendor. Det finns instabilitet och kamp i maktstrukturer. Bakgrundsmaterial är såpass bra och omfattande att man kan se världen som en större helhet som går att spinna vidare på mer än bara de platser som beskrivs.
 
London Below i Neverwhere. Inte superkomplex men varje gång jag är i London och åker förbi stationerna som används i boken så försvinner tankarna iväg till något som finns precis under näsan på mig men ändå inte går att se.

Det är sånt där som ger mig lite magi i vardagen och jag älskar det.
 
zonk said:
Vilka är era favoriter bland de fiktiva världar som skapats till rollspel, böcker eller film? Vad är det som får dig att fastna just för dem? Är det mängden av sammanhängande och lödig fakta, a la Tolkiens Midgård? Är det antydningarna som ger fantasin fri flykt? Är det spelbarheten / att det blir en sån bra bok/film/etc av det?

Vi skippar att racka ner på andras favoriter här, utan snackar istället om det vi gillar! Och vi skippar glåpord som "fjantasy" etc!
Click to expand...

Athas/Dark Sun eller Chronopia.

Edit: Gillar så klart många fiktiva världar som Tolkiens Midgård, mytologiska Norden och Grekland, Westeros, Abercrombies värld från First Law-serien, Star Wars (främst äldre grejor).

Cog.
 
Jag tillbringade mycket tid med Fallout 1 och Fallout 2 och älskade världen där. (Jag spelade aldrig de senare spelen och har inte sett TV-serien än.) Det som kändes nytt och spännande för mig då för nästan 30 år sedan var kontrasterna: allvar och humor, epik och trams och den underliggande idén om en apokalyps som inträffat i en framtid som aldrig blev av.

Det tidiga 1900-talets uttalade framtidstro kontrasterat med samma tids mer outtalade mardrömmar om mänsklighetens nyfunna förmåga att förstöra det oförstörbara. Den vackra och optimistiska art deco americana-stilen reducerad till vrak och ruiner. Käck musik och leende reklamfigurer i ett landskap av smuts, damm och hopplöshet.

Geni, tyckte jag.
 
zonk said:
Äääsch vi vill ju se just Moggers svar! :gremlaugh:
Click to expand...
Ok, jag tror faktiskt att detta kan sammanfattas i ett svar. Först, jag älskar setting. Det är den enskilt viktigaste i ett rollspel för mig. Och det är egentligen tre saker som krävs

1. Omedelbar tydlig hook som suger in mig:
Star Wars - Rymdskepp, jediriddare, rebeller, skalan är ogreppbar. Tekniken ser cool ut, filurerna har fräcka namn.
Old World - Tyska zweihänders, råttmän och fienden inom oss! Korsvirkeshus som lutar och spyor i rännstenen.
Mutant UA - Svensk postapokalyptisk Mad Max-fabel. Alltså, man är ju fast redan där!
Ereb Altor - Indiana Jones möter Gilgamesh i renässansfantasymiljö.

Nästa steg då:

2. Det finns något bakom detta:
Star Wars - När man börjar gräva är skalan enorm. Man kan inte nörda ner sig så mycket så att man greppar allt. Det finns alltid en sektor till, ett hot till etc.
Old World - Även här finns det mycket när man börjar gräva, och tro mig, jag har grävt! En del krockar med sig självt och man kan behöva gallra. Allt håller inte högsta klass.
Mutant UA - Det finns en näsan unik skaparglädje här, och den rinner ut över nästan varje sida. Jag kan inte värja mig! Välskrivet, välgenomtänkt och när man vridit sin egen skalle hit och grokkat är det otroligt roligt att skapa till denna setting!
Ereb Altor - Jag vet att Ereb Altor var spretigt, och att allt inte höll samma höjd. Men iom skapandet av nya Ereb Altor har vi försökt se till så att det finns en, eller flera, gemensamma begrepp som allt bygger på. Det finns en logik även om vi inte vill ta bort lapptäcket.

3. Det ska tåla fantasins slitage
I rest my case. Alla dessa världar är iadg rätt gamla. 3 av dem över 40 år, MUA är ju numera 20 år. Det är bara bra skit som överlever så länge!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top