DoD Drakkejsarens hemlighet - SL-tråd

[Zire]

En fråga om Dimön och rum 15 biblioteket.
Det står att:
"Om rollpersonerna genomsöker biblioteket får de slå mot FINNA DOLDA TING för att hitta en bok som ger fördel i en färdighet.
Slå T4 för att avgöra vilken. 1: BESTIOLOGI, 2: FRÄMMANDE SPRÅK, 3: LÄKEKONST, 4: MYTER & LEGENDER. Flera försök får göras, tills en bok i varje ämne har hittats."

Förstår jag det rätt att de kan hitta fyra böcker som ger fördel på dessa fyra färdigheter? Dvs att så länge de har med böckerna på äventyr framöver kommer de att ha fördel på alla slag för dessa färdigheter?

Tills någonting tråkigt råkar hända med böckerna.

 

[Organ]

En fråga om Dimön och rum 15 biblioteket.
Det står att:
"Om rollpersonerna genomsöker biblioteket får de slå mot FINNA DOLDA TING för att hitta en bok som ger fördel i en färdighet.
Slå T4 för att avgöra vilken. 1: BESTIOLOGI, 2: FRÄMMANDE SPRÅK, 3: LÄKEKONST, 4: MYTER & LEGENDER. Flera försök får göras, tills en bok i varje ämne har hittats."

Förstår jag det rätt att de kan hitta fyra böcker som ger fördel på dessa fyra färdigheter? Dvs att så länge de har med böckerna på äventyr framöver kommer de att ha fördel på alla slag för dessa färdigheter?

Ja, så har i alla fall jag tolkat det. Betänk bara att de endast får fördelen när de har möjlighet att läsa i boken och att det kan ta en liten stund. En lite elak SL kan bestämma att det tar minst en kvart av bläddrande för att få den där fördelstärningen, vilket begränsar användandet. Så det blir ingen fördel på slag för att mitt under en strid luska ut olika monsters svagheter eller för att stabilisera någon som slår dödsslag.

 

[Girighet]

Dimön är ett klassiskt slutet på kampanjen ställe, man hittar så mycket prylar att rollpersonerna nästan blir för mäktiga för att kunna fortsätta äventyra. Tänker tex på alla formelsamlingar som finns där, väljer alla sedan Magisk talang så kommer hela gruppen vara magiker förutom sina vanliga yrken.

 

[Organ]

Trots semestrar och liknande så lyckades hela, nästan, gruppen få till ett spelmöte ändå. Efter äventyren i Orakelgrottan (inlägget ovanför) så begav sig spelarna mot Utkante. Då det föreligger ganska låga odds att spelarna inom en relativ nära framtid kommer att bege sig till Apelsborg så lät jag dem springa på de två alverna vars kompis sitter fängslad hos drakriddarna där. Så när och om de kommer dit så kommer de vara bekanta med båda sidorna i konflikten då de tidigare även stött på drakriddarna i Utkante. Det är upplagt för intressekonflikter och, förhoppningsvis, lite intressant rollspelande.

När rollpersonerna anländer till Utkante så får de till sin förvåning höra att Canutus redan gett sig av. Trots Rabindranaths varningar så lät sig Canutus övertalas av Kvasimund att guidas av honom och hans gäng istället för att vänta på rollpersonerna. Allting förlöpte enligt mitt tidigare inlägg två poster ovan denna.

Innan de lämnar Utkante så lyckas de på natten även skjuta ner ännu en demonisk budbärarfladdermus. Meddelandet innehöll uppgifter som bara Leanara kände till så nu är nog hon bränd hos rollpersonerna. Spelarna har dock bestämt sig för att låtsas som ingenting tills vidare. Det ska bli intressant att se vad detta kommer att leda till.

Tillsammans med Canutus beger sig rollpersonerna mot ruinen efter den nerbrända byn Svartås och vi drar igång äventyret Gårdagens by. Och det blev ett mycket annorlunda, men underhållande upplevelse, både för spelarna och för mig. Det gick förvånansvärt snabbt. Spelarna listade efter bara två cykler ut hur de skulle lösa problemet och det dröjde inte lång tid innan de kommit upp för torntrappan och stod framför magikern Kato och demonen Ix. De tog dock inte den lätta utvägen genom att anta Ix erbjudande utan valde istället att gå i strid med demonen. Rollpersonerna stod emellertid ganska snart som segrare och förbannelsen bröts och Svartås blev till de ruiner byn skulle varit/egentligen varit hela tiden. Och där slutade vi för denna gången.

Sedan jag skrev senast så har det hunnits med hela tre spelmöten. Först begav sig RP till templet Purprubrand där man efter lite (nja, mycket snarare) om och men lyckades hitta den fjärde och sista statydelen. Hurra! RP beger sig skyndsamt till Utkante!

I Utkante så sätter man ihop statydelarna vilket öppnar den hittills förslutna dörren till kryptan under tempelruinen. Där nere finner man svärdet och beger sig sedan i triumf tillbaka uppför trappan. Rätt in i ett bakhåll. Däruppe väntar Leanara som nu öppet avslöjar sig som Sathmogkultist. Hon backas upp av inte bara Kvasimund och hans busar utan även av en svärm onaturligt stora och blodtörstiga fladdermöss och hela två demoner(!). En vild strid av bossfight-typ utbryter. Efter en mängd darriga täringsslag står till slut RP som segrare. Leanara, Kvasimund och alla deras demoniska kritter är besegrade. Inte utan egna förluster dock. Gruppens magiker ligger spetsad på ett svärd med livsblodet i en pöl under sig. Triumfen blandas med gråt och tandangnisslan.

Gruppen bestämmer sig dock för att bege sig till Apelsborg innan man tar sikte på Dimön. Väl där finner man borgen i ruiner men redan besatt av ett annat sällskap. Drakriddarna man tidigare stött på i sällskap med Alfilia Skuggenlöv i sällskap med ett antal lite tvivelaktiga individer som mest ser ut som rövare. Trots försök till diplomati så hamnar man inom kort i strid där drakriddarna till slut besegras. I provisoriska celler hittar man Alfilia Skuggenlöv som av sina tidigare kollegor utsetts till kättare och dömd till döden och även en alv som visade sig vara den vars försvinnande de sedan tidigare hört om. Hon berättar att hon tagits tillfånga av drakriddarna för att tyda någon gammal alvisk skrift i ruinens källare.

I källaren finner man en dörr som endast kan öppnas genom att dels tyda den ovan nämnda skriften och dels genom att lösa en gåta med olikfärgade stenar. Efter en del huvudkli så löser man gåtan och öppnar dörren. Bakom dörren finns någon slags växtvarelse som beger sig ut på borggården, växer sig fast i marken och förstör det som är kvar av ruinen med sina rötter. När den växt klart är ruinen bara en överväxt hög med sten. Lite snopet beger sig RP mot dimön.

 

[Teodice]

För mig för det min första SL-upplevelse. Sjukt kul!
I början följde jag boken ganska noga, men efter ett par utresor började jag lägga till och modifiera. Jag gjorde ett juläventyr med Karkioner och har lagt till ganska många egna regler.
I Utkante gjorde jag Rabindranath till hemlig demondyrkare och nekromantiker, min tanke var att han skulle bli en slags semifinal i Purpurbrand. Han åkallade en Hatisk Demon som förvandlade en av spelarna till en get. Sedan dog nästan alla…
Den enda överlevande fick fly dalen som nu svärmar med nattfolk och odöda.

Det har varit en extremt rolig första kampanj som tagit två år (i långsam takt) att genomföra. Den fick sitt eget liv och jag hade inte riktigt kontroll över vad som hände på slutet, en mycket märklig och inlevelsefull upplevelse!