Dödlighet för rollpersoner i rollspel? Vad föredrar du?

[Bandobras_Took]

Dör dem så dör dem, tänker jag. Oavsett genre eller vad det nu är för känsla man är ute efter. Det är inte jag som har ihjäl rollpersonerna, det är reglerna. Sen är det såklart jäkligt tråkigt om alla spelare dör precis i början på en lång kampanj, till exempel. Så att man aldrig får möjlighet att spela färdigt den (det har dock aldrig hänt mig, även om det var väldigt nära att alla dog i första scenen i drakkejsarens hemlighet).

Men att en enskild spelare dör nån gång då och då, tycker jag inte är något problem. Och jag skulle aldrig någonsin bry mig om hur mycket någon spelare tycker om sin karaktär. Om jag inte spelar med barn då, men det är väl inte det vi talar om här? Sympatipoäng från mig får spelare som bidrar med energi och entusiasm och inspiration. Då kan jag va lite snäll och fuska lite med reglerna, särskilt om nån bara dör av ren otur och inte av oaktsamhet/klantighet. Generellt vill jag inte se en spelare dö som en direkt konsekvens av att hen rollspelar sin karaktär på ett trovärdigt sätt. Förutsatt att de inte skapat en personlighet som bara ber om att dö i varenda scen då, om nån nu skulle få för sig att skapa en sån karaktär.

Det var otroligt nära, sist när vi spelade att en spelare som lagt ganska mycket tid på sin rollperson och backstory å verkligen gillade sin "gubbe", som han spelat med flera gånger med och lyckats öka upp skills osv. - att han dog av att han ramla ner från ett träd, pga fummel. Det hade ju onekligen varit en ganska snöplig död för en hjälte. Jag vet inte vad jag hade gjort i den situationen, han fick 4T6 krosskada å hade ett eller två kp kvar. Men det hade å andra sidan varit en död som bringat oerhört mycket skrock vid spelbordet i flera år framöver.

Nåväl, alla får såklart göra på sitt eget sätt! Fram till September nästa år, då SD vinner valet Ursäkta kunde inte hålla mig, ni får censurera!

 

[JohanL]

Men att en enskild spelare dör nån gång då och då, tycker jag inte är något problem.

Rollpersoner är väl en sak, men spelare?

 

[Zire]

Jag vill ha rätt nivå av dödlighet. Det får inte vara så dödligt att spelarna inte gör saker de borde göra (enligt konvention/förväntan/spelvärlden/rolighet). Men heller inte så odödligt att spelarna gör saker de inte borde göra, åtminstone inte för ofta eller utan noggranna övervägande. Sedan är det ju en bonus om det där emellan kryddar spännande situationer.

Men det är sällan själva döden, åtminstone den slumpmässiga, är det underhållande med dödligheten i ett system. Istället är det hur det påverkar val och handlingar innan döden. Att man måste förhålla sig till att rollpersonerna bara kan försvinna.

Men vad som är rätt nivå för ett visst spel eller kampanj beror på genren, stämningen, spelstil, förståelse av sannolikhet, deltagarens preferenser etc.

 

[verlandes.]

Det är inte jag som har ihjäl rollpersonerna, det är reglerna.

Då kan jag va lite snäll och fuska lite med reglerna

Här finns en viss motsägning - om du i det senare exemplet väljer att skona en rollperson innebär det ju att du i det första exemplet har valt att döda hen.

Överlag tror inte riktigt på reglernas absoluta neutralitet - reglerna upprätthålls och appliceras av spelledaren och alla hens val och sympatier. Vissa spel har dödligare regler, men även där finns det grader i helvetet: jag är en rätt mesig spelledare och är inte snar att döda mina rollpersoner (ens i uttalat dödliga system), ändå skulle jag hävda att jag följer reglerna såsom de är skrivna.

edit: sen är jag med dig angående SD, de kan dra åt helvete.

 

[Sömniga Isaac]

Sympatipoäng från mig får spelare som bidrar med energi och entusiasm och inspiration. Då kan jag va lite snäll och fuska lite med reglerna, särskilt om nån bara dör av ren otur och inte av oaktsamhet/klantighet.

Det här skaver lite i mig. Jag vill inte vara den vid spelbordet som lägger värdering i vad jag anser är bra och dåligt spelande. Därför undviker jag att ändra utfall av reglerna, eller väljer ett system där rollpersonerna har valmöjligheter att inte dö om jag nu är rädd för döden. Eller så har vi redan innan vi börjat spelat kommit överens om att husregla hur döden ska hanteras så att alla kan få en så bra upplevelse som möjligt. Jag har inget emot att låta rollpersoner dö, men jag har något emot att vara den som dömer utifrån min känsla av att spelaren spelar bra eller dåligt utifrån mina tankar om bra och dåligt spelande.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag har inget emot att låta rollpersoner dö, men jag har något emot att vara den som dömer utifrån min känsla av att spelaren spelar bra eller dåligt utifrån mina tankar om bra och dåligt spelande.

Stort medhåll, SL som någon sorts bordsförälder som uppmuntrar "bra" och bestraffar "dåligt" spelande har jag mycket svårt för. Därför har jag också väldigt svårt för den där sortens bonuspoäng som skalll delas ut till någon som "rollspelat bra", vad nu det ens betyder.

 

[Zeedox]

Stort medhåll, SL som någon sorts bordsförälder som uppmuntrar "bra" och bestraffar "dåligt" spelande har jag mycket svårt för. Därför har jag också väldigt svårt för den där sortens bonuspoäng som skalll delas ut till någon som "rollspelat bra", vad nu det ens betyder.

Bara för att ge eventuella lurkers en balanserad bild lägger jag in att jag oftast gillar SL som någon form av bordsgruppledare som uppmuntrar ”gott” rollspelande, och spel med det som faktor.