Bra äldre eller nutida svenska fantasyrollspel utan tydliga ideologiska avtryck?

Häpp! Zanguina kom jag på. Verkar vara nedlagt nu, men kanske går att hitta något begagnat.
Det var spelet som Zorkhfeber höll på med, eller hur? Hade inte det ett underforum här på WRNU innan kreatören blev kickad för att dela pronazistiska grejer?
 
Nu är jag verkligen ingen expert på svenska rollspel men jag kan inte komma på något som just inte är fantasy utan historisk medeltid. Om det är hittepåländer med hittepåvarelser så kan det ju även vara kvinnor representerade i inte så vanligt medeltida roller.

Eller räcker det med att skriva som i Deadlands (fritt citerat) "Då så många män dog under amerikanska inbördeskriget är det många kvinnor i traditionellt manliga yrken" för att göra världen logisk och ok?

Om det bara är representationen som är problemet så är det ganska enkelt fixat med en lång namnlista och byta ut dem man inte tycker om. Jag tror inte det är så många tillfällen plotten hänger på SLPns kön.
 
Alltså jag utesluter verkligen inte att spelskapare har varit medvetna kring inkluderande text - tvärtom så välkomnar jag det. TS bekymmer med detta, om jag uppfattar honom rätt, är att "kvinnliga riddare" är något negativt.

Vilket väl får vara vad det är, problemet är när avsaknaden av inkludering ska anses som neutral och icke-ideologisk.
Man kan ju argumentera för att det inkluderande valet (kvinnliga riddare och borgmästare) är det som försöker ta mest avstånd från ideologi eller politik i rollspelandet. Om man spelar kvinna i ett relationsdrama i nutidssverige eller ett mordmysterium i femtiotals-USA så är risken mycket större att något element av strukturellt förtryck, ökad risk för våld i nära relationer eller dylikt kommer dyka upp.

Att ta bort det elementet och säga att det här spelet inte kommer ha några konfliktytor alls på grund av könsmaktsordningen är ju ett sätt att hålla politiska frågor borta (vilket också är ett politiskt beslut, men ni fattar nog). Man försöker hålla spelet lättsamt helt enkelt.

Så om man vill ha ett fantasyspel där man spelar hårt på att könen inte är jämställda så är det kanske lättare att ta ett settinglöst dramaspel och förlägga det i en gyttjeby vid ett drakberg, istället för att leta efter den perfekta skildringen i spel som handlar om helt andra saker än den sortens konflikter.
 
Hur är en garde är det utan de ideologiska avtryck som TS inte vill se så som tex inga kvinnliga musketörer och inga hbtq musketörer osv
 
Nu är detta kanske inte till någon hjälp, då det handlar om regler och löst hållna idéer om en (eurocentrisk) medeltid eller kanske vendel/vikingatid, allt beror hur man läser det. Det finns ingen setting, bara antydning och influenser. Texten har ingen uttalad inkludering (eller exkludering), men kan nog läsas som både och … och politisk om man så vill.

Men, eftersom jag gissar att du inte kommit i kontakt med det så kan du slänga ett getöga hit.


Fortfarande svårt att se problemet med andra spel, då man ändå inte har med allt och spelbordet alltid bestämmer vad som kommer med.
 
Man kan inte både få ”realism” och en setting utan HBTQ-folk.
Nej, det är onekligen svårt.

Men det kan vara så att det är viktigt för TS att det finns ett systematiskt förtryck, bestraffande och marginaliserade av HBTQ-personer i världsbygget för att det inte ska bli kämpigt att ta spelet till sig. Det finns ju ofta i spel som är baserade på vår historiska riktiga värld. Dock är det inte särskilt vanligt i fantasy-världar.
 
Det gjorde ju TS, däremot.

På ämnet: När det gäller realistiska och väl genomtänkta spelvärldar så gissar jag (utan att ha så bra koll själv) att Eon (framförallt senaste utgåvorna) samt spel av @Mogger (Kopparhavets hjältar samt nya Ereb Altor) är de bästa svenska rollspelen att titta på. De lägger otroligt mycket tid på realism och rimlighet i allt från demografi till klimat. @Ymir som skriver för Eon har uttalat sig om att orealistiska könsroller tar bort från spelvärldens integritet.

Däremot är jag inte så säker på att just TS kommer att finna dem i smaken, då den sortens värld som tidigare skissades och som ”liknar Conan” inte låter som något som dessa makare skulle finna realistiskt.
Hade varit just typisk om Eon skrevs av någon lilahårig ickebinär bosatt i Malmöstan, bara.
 
Hade varit just typisk om Eon skrevs av någon lilahårig ickebinär bosatt i Malmöstan, bara.
Det är ju en till dimension:

Spelar det någon roll för TS vem som är avsändare?
Shadowdark har en rätt standard Sword & Sorcery/Conan-setting, men är skriven av en kvinna (som också är HBTQI).
Caverns of Thracia är ett otroligt och klassiskt D&D-äventyr, men författaren är en transperson.

Påverkar detta din spelupplevelse, eller är det främst källmaterialet?
 
Man kan inte både få ”realism” och en setting utan HBTQ-folk.

Jag tror de flesta är medvetna om att det i alla tider och alla kulturer funnits mänskliga liv som avviker från det vi uppfattar som den heterosexuella normen, men jag gissar att TS och hans gelikar inte nödvändigtvis är ute efter spel där "inget normavvikande alls får finnas" utan efter spel som inte skriver fram normavvikande i materialet som ett led i (vad som uppfattas som) politisk aktivism. Önskan om "realism" tror jag mer handlar om en önskan om immersion i en spelvärld som inte påminner en om författarens eller förlagets "dagspolitiska överväganden" - även om jag inte nödvändigtvis håller med personligen (eller framför allt tycker jag inte att det här är någon biggie åt något håll) är det väl en legitim önskan att ha?

(För övrigt tycker jag det är lite presentistiskt att prata om HBTQ i förmoderna samhällen. Alltså, det är väl en teoretisk ram man kan ha, men som alla teoretiska ramar så påverkar den ju hur vi förstår historiska företeelser, och riskerar ju på så vis att vi missrepresenterar de historiska individer vi pratar om, förstås.)
 
@FDelux : prova en webbsökning efter "Zhoria rollspel" så bör du kunna hitta en pdf av det svenska rollspelet Zhoria från 2003. Där är orcher onda krigare som äter sin döda motståndare, och de fåtal kvinnor som dyker upp i illustrationerna är lättklädda, helnakna och/eller fastbundna, så spelet kan knappast sägas drypa av feminism.

En kul grej med rollspel kan annars vara att få kliva in i en främmande värld och sätta sig in i en annan persons perspektiv. Att utmana sina föreställningar om världen lite grann. Det kanske kan ge nåt att prova ett spel med kvinnliga riddare trots allt ...?
 
Jag skulle rekommendera Eon. Inte för att skaparna av Eon inte är ideologiskt präglade när de bygger världar, vem är inte det liksom?, och gud vet att Eon nuförtiden är långt bättre på att inkludera subalterna perspektiv än det var på 90-talet, något annat vore ju oförlåtligt.

Men Eon gör något fundamentalt annorlunda från majoriteten av spelen på marknaden. Istället för att bara bestämma att en specifik kultur har en specifik progressiv företeelse för att man vill ha det så, så analyserar man till Eon istället de grundläggande förutsättningarna för denna företeelse och tar därefter beslutet att antingen exkludera den (utifall att den tex bedöms som hopplöst anakronistisk i en medeltidsvärld), eller konstruera kulturen så att den på ett antropologiskt och historiskt trovärdigt vis kan inkludera den. Eon tillåter även, på grund av detta, olika kulturer att ha radikalt olika värderingar (vi har tex Jargiens förbud mot magi kontra Ebhrons magikerstyrda samhälle, eller Mûhads och Consabers patriarkala kulturer mot Momolans och tirakernas matriarkat), och så långt som möjligt försöker man som skribent undvika att sätta sig till doms över dem. Detta skapar enormt spännande culture gaming, där kulturerna i Eons värld känns dynamiska och trovärdiga och man kan utforska en massa olika teman och konfliktpunkter utifrån det fundament som spelvärlden Mundana utgör.
 
Last edited:
Julie d'Abigny har en cameo i introäventyret till 3:e utgåvan, och hon var ju (bl a) både en kvinnlig duellant och queer. Och helt historisk.
Tror nog stackars TS skapat sig ett riktigt sisyfosarbete i att hitta ett spel som passar hen 😂 .
 
Edit: Tillägg: undvik allt skrivet av @Brior! Han lyckades på något sätt avtrycka en mer balanserad ideologi redan från sitt pojkrum, den rackaren!

Jag ska inte ge mig in i sakdiskussionen, men vill bara göra en allmän reflektion eftersom jag direkt eller indirekt omnämns i tråden. Det är tydligt att TS har andra preferenser och en annan världsuppfattning än jag, och det har jag inga som helst problem med.

Det som blir mig lite märkligt är formuleringar som (1) ”dryper av feminism”, (2) ”ideologisk drapering” och (3) ”världarna ska hänga ihop och vara logiska utifrån sina egna premisser”. Det senare (3) har jag alltid strävat efter och det har enligt min mening bara lite att göra med i vilken utsträckning fantasivärldens premisser överensstämmer med den faktiska historien. Vad gäller (1) och (2) så hittar jag inte på en värld som jag sedan häller feminism på eller draperar ideologiskt. Jag konstruerar uteslutande världar jag själv finner intressanta utan större ideologiska ambitioner än att jag som allmän skeptiker gillar att pröva nya perspektiv och ifrågasätta det vedertagna och förväntade – det kan sedan gälla politik, filosofi eller god smak. Jag är alltså snarare egensinnig än ideologiskt driven och jag oroar mig sällan för vad andra ska tycka.
 
Har inte nämnt regelbitar alls. Det är bitarna om vår världs normer och hierarkier jag tolkar som feminism, och att monster skulle vara likgiltiga till kön (inte bara i tärningsslag), vilket jag redan har svarat. Är ju även spelledarpersonerna som jag också nämnt. Kvinnlig riddare i senaste DoD, i kombination med att byns ledare är kvinna gör den feministiska prägeln ganska uppenbar, direkt. Direkt orealistiskt, såvida det inte förankras på något rimligt sätt lore-mässigt, vilket jag betvivlar att det planeras för. Och då blir det bara ett uttryck för ansträngd ”representation” i mina ögon.

Monstren skiter säkert i kön - varför skulle de bry sig om de äter upp en man eller en kvinna?

Kvinnliga riddare och krigare har funnits historiskt. Inte precis vanligt på något sätt, men det har funnits.
I en fantasivärld där man inte har samma fördomar som i vår värld är det inte alls orimligt eller orealistiskt att det finns en del kvinnliga riddare.
Att behålla alla sexistiska fördomar och regler som folk har haft i vår värld är ju rätt tråkigt, både för spelarna och som världsbygge.
 
Back
Top