Jag gillar The Three Clue Rule, alltså att det ska finnas (minst) tre ledtrådar som pekar åt samma håll. Som spelare kan man få tunnelseende och missa texten i eldskrift på väggen när man försöker se mönster i råttspåren på golvet.
Så 2/3 av förberedelserna används inte? (Jag har aldrig gillat Three Clue Rule eftersom jag följer denna princip)
Det här är mitt favoritknep. Ha namn, beskrivning och grundläggande beteende för så många karaktärer som möjligt.
Så har jag inte uppfattat det; visst, om de hittar första ledtråden kasseras de två andra, men om de inte skulle hitta en ledtråd har man två andra att ta till. Din princip är också bra såklart! Det handlar väl bara om hur man själv föredrar det (obs att jag vet att det inte gör det -- det finns självklart ett enda rätt sätt att spela rollspel på, och Gud nåde den som bryter mot det sättet!!!!!!!)
Och hittar de inte dessa tre? Neonskrift på väggen. De snubblar över ett klipp från en övervakningskamera där Kalle mördar Ulla, eller en ljudinspelning där Kalle avslöjar vad han gjort för sin bästa vän. Eller så hittar de inte ledtrådarna. Kalle kommer undan, mordet blir inte löst, eller så tar de fast fel person. Tragedi är också en möjlighet.
Visst är det så Brindlewood Bay funkar? Har inte spelat själv men har läst vad The Alexandrian skrivit om det.
Ja, jag har aktat mig lite för three-clue-rule just för att jag tycker att det är aktivt viktigt att man ska kunna vara kass, och att det ska bli konsekvenser av att man är kass.
Vad menar du här? Är det att man kan vara kass som spelare för du brukar väll inte gillar att rollpersonerna är kassa?
Ja, precis. Jag tycker att det är viktigt att man ska kunna vara kass som spelare. Spelar man ett rollspel som ska fokusera på taktik så måste man kunna vara kass på taktik, för annars kan man ju heller inte vara vass på taktik. Finns ingen risk för misslyckande så finns mycket mindre att hämta i att lyckas.
