Berätta för mig om Mutant Chronicles

Magnus Seter said:
När det gäller Mutant RYMD var det ett omöjligt uppdrag för Johan Sjöberg som skrev det. Han fick ett havererat projekt med en trasig diskett att utgå från och tre veckor på sig, över julledigheten. Troligen för att så mycket redan var bokat i distributionen.
Click to expand...

Just detta känns så märkligt med Ä-spel/Target på slutet av rollspelsåren, att lösningen på något sätt var att bara trycka ut nya spel och nya versioner av tidigare spel, sedan kanske ett tillbehör, och sen gå vidare till nästa spel och låta det förra självdö.

Kan du inte berätta mer i detalj om arbetet med Mutant Chronicles, hur ni tänkte och jobbade, vad som hände under arbetets gång osv?? Hade du skrivit en 500 sidors bok om bara det ämnet så hade jag sannolikt läst ut den samma kväll.
 
Cyberhest said:
Just detta känns så märkligt med Ä-spel/Target på slutet av rollspelsåren, att lösningen på något sätt var att bara trycka ut nya spel och nya versioner av tidigare spel, sedan kanske ett tillbehör, och sen gå vidare till nästa spel och låta det förra självdö.

Kan du inte berätta mer i detalj om arbetet med Mutant Chronicles, hur ni tänkte och jobbade, vad som hände under arbetets gång osv?? Hade du skrivit en 500 sidors bok om bara det ämnet så hade jag sannolikt läst ut den samma kväll.
Click to expand...

Jag ska försöka skriva ihop nått, men det kommer att ta lite tid. Och det kommer ju bara vara mitt begränsade perspektiv utifrån rollspelet, MC var ju så mycket mer som koncept som jag inte var inblandad i (figurer, figurspel, Kampen om Citadellet, Doomtrooper och så vidare).

/M
 
Cyberhest said:
Hade du skrivit en 500 sidors bok om bara det ämnet så hade jag sannolikt läst ut den samma kväll.
Click to expand...

Jag hoppas fortfarande på att det ska komma en bok specifikt om Chronicles en dag. Nej, böckerna om Mutant / Äventyrsspel räckte inte.

Jag har bläddrat i Seters MC-mapp. Jag vet hur mycket material som finns, och som inte finns i tryck… =)
 
Magnus Seter said:
Jag ska försöka skriva ihop nått, men det kommer att ta lite tid. Och det kommer ju bara vara mitt begränsade perspektiv utifrån rollspelet, MC var ju så mycket mer som koncept som jag inte var inblandad i (figurer, figurspel, Kampen om Citadellet, Doomtrooper och så vidare).

/M
Click to expand...

Det låter bra!

Vad var ditt huvudfokus när du jobbade med det? Själva regelsystemet?
 
Cyberhest said:
Just detta känns så märkligt med Ä-spel/Target på slutet av rollspelsåren, att lösningen på något sätt var att bara trycka ut nya spel och nya versioner av tidigare spel, sedan kanske ett tillbehör, och sen gå vidare till nästa spel och låta det förra självdö.
Click to expand...
Ja de hade ju svårt att vårda sina varumärken, oaktat styrkor och svagheter i övrigt. Sen kanske tidsandan var sådan, men de drev verkligen på tempot.
 
Bifur said:
Ja de hade ju svårt att vårda sina varumärken, oaktat styrkor och svagheter i övrigt. Sen kanske tidsandan var sådan, men de drev verkligen på tempot.
Click to expand...

Ja, kan någon med koll ge något slags förklaring till varför Target Games först hetsade fram RYMD och sen bara lät spelet dö? Det låter ju dumt för deras egenintresse, men det kanske finns rimliga förklaringar?
 
Cyberhest said:
Ja, kan någon med koll ge något slags förklaring till varför Target Games först hetsade fram RYMD och sen bara lät spelet dö? Det låter ju dumt för deras egenintresse, men det kanske finns rimliga förklaringar?
Click to expand...
Detta är bara vad jag läst mig till från boken om Äventyrsspel och vad @Magnus Seter berättar, så det kan vara så att jag tolkat allt helt fel.

Men tanken var väl att Michael Stenmark skulle skriva spelet. Han gjorde ett ganska splittrat och kanske inte helt färdigt jobb men tänkte att någon annan skulle göra finliret (detta alltså enligt honom själv). Johan Sjöberg var tänkt att göra detta finlir men disketten han fick var trasig och han hade bara tre veckor på sig att skriva ihop något vilket med tanke på den korta tiden naturligtvis inte blev så bra.

Fredrik Malmberg hade inte övervakat projektet men när han såg den färdiga produkten blev han så modstulen att han bestämde att projektet omedelbart skulle skrotas och att de skulle göra en reboot direkt.

Någon får jättegärna rätta mig om jag fått det hela om bakfoten.

Måste dock säga att bortsett från Rymd tycker jag att Äventyrsspel var rätt bra på att få ut material till sina varumärken.
 
Min hot take på Mutant Chronicles är att Target Games ville ha sitt eget Warhammer 40,000, men man satte svenskar att skriva det så det fick en rejäl dos socialrealism och folkhemsångest (alias Kult). Så man försökte lösa det genom att helt enkelt hyra in ett par av Games Workshops skribenter, Bill King och Matt Forbeck, som skrev resten av modulerna och försökte injicera lite hederlig anglosaxisk epik i det hela. Detta framstår för mig som en fullgod förklaring på varför stämningen svänger lite fram och tillbaka.

Bill och Matt var rumskamrater en period medan de jobbade för GW, men jag har ingen aning om detta hade något att göra med att de båda valdes ut för att skriva för Mutant Chronicles.
 
Ja att de inte fick ut content till sina produkter var kanske inte helt korrekt, men väl att de så lättvindigt gick vidare till nästa grej. Från postapokalyps-Mutant till Mutant 2089 och sen bara tre år senare Mutant RYMD och året därefter Mutant Chronicles.
 
Tarsus said:
Så man försökte lösa det genom att helt enkelt hyra in ett par av Games Workshops skribenter, Bill King och Matt Forbeck, som skrev resten av modulerna och försökte injicera lite hederlig anglosaxisk epik i det hela.
Click to expand...

Jag vet ärligt talat inte om det är sådär supermycket anglosaxisk epik i expansionerna heller. Det man kan säga om dem är väl att de vad jag förstått är klassiska splatbooks, dvs helt obalanserade. Varje bok tillför nya förmågor etc som är mycket bättre än de tidigare, så ju nyare bok man har desto mäktigare blir ens rollperson… Men det är den del av MC jag verkligen inte kan uttala mig om eftersom jag är så totalt ointresserad av komplexa regelsystem.

Men ser man till liksom det faktiska innehållet, så skulle jag säga att inte ens när man tittar på böckerna som beskriver de där klassiska slagfälten (Venus, Mars) så är det speciellt mycket fokus där. Bauhausboken innehåller en hel del info om Bauhaussamhället, olika ordnar och familjer man kan tillhöra och så, hur polisväsendet funkar, hur de lägre klasserna förhåller sig till de övre (fackföreningar och anarkister etc).

Jag vet inte, är det episkt? I dunno. Jag tycker inte modulerna verkar skilja sig jättemycket från grundboken i stämning på det viset. Även Imperials bakgrundshändelser är ju lite lagom socialrealistiska så att säga.


Däremot går det ju en disconnect genom hela spelet med å ena sidan relativt jordnära/praktiska världsbeskrivningar och sedan å andra sidan massvis med sidor av vapenstats, bilder på vapen, rustningar, fordon med stridsvärden och så vidare. Sett till reglerna är det 100% ett militärspel. Men inte till karaktärsskaparreglerna då. Och å ena sidan Bergting (och andra), och å andra sidan (enstaka) Bonner-helsidor.
 
Last edited:
Cyberhest said:
men väl att de så lättvindigt gick vidare till nästa grej.
Click to expand...
Jo precis. Det var ju inte att man inte gav ut grejer till sina spel (tvärtom) utan att man ändrade så ofta. Det är ju väl belagt i Fandrakes böcker att man från typ slutet av 80-talet upplevde det förfarandet som kommersiellt nödvändigt. Och ur det större företagets synvinkel kan det varit sant, men sett enbart för rollspelsprodukterna är ju frågan om det kanske inte varit mer gynnsamt att hålla i och bygga sitt varumärke. Senare utgivning av både svenska och utländska spel har tydligt gått mot den trenden.
 
Bifur said:
Och ur det större företagets synvinkel kan det varit sant, men sett enbart för rollspelsprodukterna är ju frågan om det kanske inte varit mer gynnsamt att hålla i och bygga sitt varumärke. Senare utgivning av både svenska och utländska spel har tydligt gått mot den trenden.
Click to expand...

Jag vet inte, jag. Har ingen aning om hur det ser ut för andra, men rent generellt är det ju en gammal sanning att grundböcker säljer betydligt bättre än moduler och äventyr och sånt.

Jag vet inte ifall de spel som idag går emot den trenden gör det av lönsamhetsskäl.

Sedan… tre år för Mutant 2089? Tre år är ganska lång tid, och M2089 fick ändå ett gäng material, flera boxar etc. Totalt kanske 13-14? Jag vet inte hur många spel som egentligen håller i med utgivning och material i >3 år idag. Är det nog för att tala om en "trend"?

Rymd avbröts ju i förtid pga Malmbergs besvikelse (enligt ovan), men Chronicles fick totalt 14 böcker 1993-1996.

Jag tycker nog att 13-15 böcker över en treårsperiod snarare bör räknas som ganska rik och långvarig utgivning. Men jag vet inte vad folk jämför med riktigt — D&D?
 
krank said:
Jag vet ärligt talat inte om det är sådär supermycket anglosaxisk epik i expansionerna heller.
Click to expand...

Jag kanske tog till en gnutta retorisk hyperbolik, men tanken att man ville göra det mer Warhammer genom att ta in killar som skrev för Warhammer tycker jag inte är helt långsökt. Eller så var det helt enkelt för att de var rutinerade spelskribenter med vana av den internationella publiken man ville nå
.Sedan har varken King eller Forbeck någonsin varit den sortens författare som skriver "bolterporn", och jag håller med om att de ganska nyktra och allvarliga världsbeskrivningarna liksom krockar lite med prylfetischismen i utrustningskapitlen. Jag vet inte om det är en bra jämförelse, men om man tittar till Warhammer så fanns det en tydlig stilistisk skillnad mellan det storslagna och heroiskt lagda figurspelet och det mer jordnära rollspelet. Kanske hade rollspelet Mutant Chronicles stått bättre på egna ben med ett eget, mer karaktärsdrivet fokus (som noir i Luna City) än som en förlängning av figurspelet Warzone.
 
Tarsus said:
Kanske hade rollspelet Mutant Chronicles stått bättre på egna ben med ett eget, mer karaktärsdrivet fokus (som noir i Luna City) än som en förlängning av figurspelet Warzone.
Click to expand...

Kanske. Eller så var dess spretighet och bredd en del av dess styrka. Jag gillade kanske aldrig militärdelarna, men jag gillar ändå tanken med en setting som inte är hyperfokuserad. Jag hade gärna sett lite mer stöd i grundboken för detektivspelande, men såna nynodigheter får man ju knappt i detektivspel 2023 så det känns lite knepigt att förvänta sig där. Men kanske att man separerat stridssystem och vapenfetishism till separata kapitel eller rentav böcker? Haft ett enklare stridssystem i grundboken och ett mer komplext i en tilläggsbok?

Äh, jag vet inte. Jag tycker ändå att givet förutsättningarna så blev det väldigt bra.

Om jag skulle ändra på något i efterhand kanske det varit namnet. Jag köper att de ville kapitalisera på Mutantvarumärket och kanske hade det gått sämre snarare än bättre med ett annat namn. Det får vi aldrig veta. Men just att man använde Mutantnamnet verkar vara en spn grej som stack i många ögon när det begav sig, eftersom spelet inte hade något alls med golks älskade M1/M2 att göra.

Samtidigt verkar det ju som sagt inte ha gått jättedåligt, med 15 böcker över en 3-årsperiod… Trots konservativa Mutansfans vrede =)
 
krank said:
Om jag skulle ändra på något i efterhand kanske det varit namnet. Jag köper att de ville kapitalisera på Mutantvarumärket och kanske hade det gått sämre snarare än bättre med ett annat namn. Det får vi aldrig veta. Men just att man använde Mutantnamnet verkar vara en spn grej som stack i många ögon när det begav sig, eftersom spelet inte hade något alls med golks älskade M1/M2 att göra.
Click to expand...
Samtidigt skulle jag gissa på att om de ändrat namnet så hade fans blivit sura för att de helt lade ner gamla fina Mutant för något helt annat. Det hade nog blivit en diskussion om hur giriga Target sviker sina fans och skrotar spel de gillar i syfte att tjäna pengar.
 
krank said:
Jag köper att de ville kapitalisera på Mutantvarumärket och kanske hade det gått sämre snarare än bättre med ett annat namn. Det får vi aldrig veta
Click to expand...
Å andra sidan tror jag Target Games var ett tillräckligt starkt varumärke för svenskarna. I utlandet spelade varumärket Mutant ingen roll alls.

Det kändes smart att satsa på flera olika marknader. Samlingskortspelet Doomtrooper var väl populärt? Vet inte hur väl mottaget Kampen om Citadellet-brädspelet var.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top