Berätta för mig om Mutant Chronicles

Gerkub

Gelékub
Joined
8 Mar 2021
Messages
1,332
Jag hade knappt hört talas om det innan @krank började skriva om att han var sugen på att jobba med det. Jag blev nyfiken och googlade lite, men vissa saker verkar inte stå på internet. Dessutom vore det kul med lite personliga historier. Så:
  • Vem arbetade med det? Vem hittade på det, skrev texter, gjorde bilder?
  • Vad har du för minnen av det som du vill dela med dig av?
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,225
Jag snor åt mig lite av tråden och frågar också: Vem slåss man mot på Venus och Mars? Varför? Jag kan inte MC mer än som koncept och det jag inte förstått vad grejen där är. Om Legionen/de onda är vagt och okänt, vad hanldar i så fall striderna om?
 

Paal

Imaginär fantast
Joined
10 Nov 2011
Messages
1,367
Framförallt slåss väl Megakorparna mot varandra? Minns det som att vissa var allierade med varandra på vissa platser men inte på andra. Och alla hatade Cybertronic? Jag behöver friska upp minnet, var ett tag sedan jag läste i böckerna.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,446
Jag snor åt mig lite av tråden och frågar också: Vem slåss man mot på Venus och Mars? Varför? Jag kan inte MC mer än som koncept och det jag inte förstått vad grejen där är. Om Legionen/de onda är vagt och okänt, vad hanldar i så fall striderna om?
Vagt, okänt och inbegripna i storskaligt skyttegravskrig över hela solsystemet ;)

Nä, alltså som jag minns de var de i högsta grad fysiskt närvarande med armeer av zombier, nekromutanter och styggelser. Och citadell (som man kan kämpa om). Men det är väl kraften bakom Ondskan, och vad som egentligen fanns på Nero, som var okänt?

Man kunde väl båda slåss mot varandra och mot ondskan? Lite a la korsfararstater
 

Cyberhest

Konträr kverulant
Joined
24 Jan 2006
Messages
465
Location
Stockholm
Spridda minnen:

Framförallt bör man förstå att MC-brandet var multimedialt: det var inte bara ett rollspel, utan en massa olika spel och produkter.

När jag som tioåring började med rollspel i mitten av 90-talet (jag tror 1994 men kan vara 1995) var Mutant Chronicles ca det häftigaste som fanns.

Jag började med brädspelet, ”Kampen om citadellet”, och via Sinkadus (som vid det laget blivit ett reklamblad för nya Target Games-produkter) blev jag också hooked på det då helt nysläppta Doomtrooper, som var namnet på det stora MC-samlarkortspelet (det kom ett till senare, men det spelade jag aldrig).

Jag var nära att börja med miniatyrkrigsspelet Warzone (som, om jag minns rätt, var större än Warhammet 40k i USA, vid någon tidpunkt) också, men jag var för kass på att måla, så det blev inget med det.

Jag minns också när en MC-historia började publiceras i serietidningen Magnum (som körde Preacher vid samma tidpunkt, som var ännu fetare).

Lustigt nog spelade jag bara rollspelet någon enstaka gång. Rollspelet var också extremt föraktat av alla äldre rollspelare, som körde seriösa spel som Vampire.
 
Last edited:

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,999
Location
Ett häxkräl
Rollspelet var också extremt föraktat av alla äldre rollspelare, som körde seriösa spel som Vampire.
Oj vad jag träffas av den här pilen ... Och jag var i gott sällskap.

På tal om det, mina minnen:
  • Minne: What are the trying to do to my beloved Mutant? De har förstört det ännu mer nu?
  • Minne: Så man spelar någon med för litet huvud, för stort vapen och för breda axlar? Töntig GW-rip-off och inte på något sätt seriöst rollspel. Nej, tack.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,581
Location
Rissne
Jag snor åt mig lite av tråden och frågar också: Vem slåss man mot på Venus och Mars? Varför? Jag kan inte MC mer än som koncept och det jag inte förstått vad grejen där är. Om Legionen/de onda är vagt och okänt, vad hanldar i så fall striderna om?
I klassisk MC är Legionen inte det minsta vag eller okänd. I Venus djungler och i de marsianska öknarna slåss man dels mot Legionen (mest Algeroths arméer, krigets apostel. Men i klassisk MC har de flesta apostlar arméer av olika slag pga att allt skulle funka som figurspel också), dels mot varandra (megakorparnas fred är ganska… öh, inte så kontinuerlig eller enhetlig).

Striderna handlar om överlevnad (legionen) och mark/resurser (megakorporationer).
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,581
Location
Rissne
Och alla hatade Cybertronic?
Framför allt hatar Brödraskapet Cybertronic, eftersom de tror att de är lierade med Legionen eftersom de har avancerad tech som synbarligen funkar. Legionen fick ju de tänkande maskinerna att vända sig mot mänskligheten, så om man då har tänkande maskiner som inte gör det så betyder det ju att man måste gjort en deal… Tydligen.

Sedan använder Imperial detta som svepskäl till att anfalla och stjäla Cybertronics egendom närhelst de kan (Imperial är överlag den megakorp som ser militär erövring som ett helt legitimt sätt att utöka sina resurser). Bauhaus har ju med Brödraskapet som en praktisk del i sin allmänna förtryckarregim (Bauhaus är typ 1984 + Brazil + östtyskland/sovjet fast med nordiska sociala skyddsnät. Och… vad vi kanske kan kalla stundtals "30-talstysk" syn på blod och familj), men vill inte fördöma Cybertronic fullt ut pga man har en massa affärsdealings med dem. Så där är det komplicerat. Mishima och Cybertronic har drastiskt olika företagskulturer och mål etc, men de är iaf båda illa ansedda av Brödraskapet så där finns en ganska fruktsam affärshistorik.

En sak jag verkligen gillar nu när jag läser om alla böckerna är att det ändå är förhållandevis komplexa/nyanserade relationer de här megakorparna har med varandra.
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
963
Jag uppfattade alltid MC som helt enkelt en 40K-ripoff med Kaos utbytt mot Kult-monster. Och rymdkapitalism snarare än rymdnazism men det är jag inte säker på att jag plockade upp då det begav sig.

I vilket fall kan jag tänka mig att det här från-sidan-om-intrycket kan tåla att nyanseras lite. :)
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,581
Location
Rissne
Jag uppfattade alltid MC som helt enkelt en 40K-ripoff med Kaos utbytt mot Kult-monster. Och rymdkapitalism snarare än rymdnazism men det är jag inte säker på att jag plockade upp då det begav sig.
Om man tar 40k och så tar man bort space marines och genestealers och rymdorker och rymdalver och animerobotar och ändrar imperiet till att vara ett jämförelsevis jordnära mänskligt cyberpunksamhälle där megakorporationer typ ser ut som vissa gamla jordnationer med symboliken uppvriden till 11 och så byter man ut Kaos mot Kult-monster och så låter man hela grejen utspela sig lokalt i solsystemet istället för i världsrymden så får man nog något som inte är helt olikt MC, skulle jag säga.

Så som jag upplever det ligger alltså likheterna i typ:
  • Det finns en ond armé (där, I admit, "apostlarna" i MC har rätt stora likheter med kaosgudarna i 40k)
  • Det finns en mänsklig civilisation
  • Båda har stora axelskydd
Någon gång har jag beskrivit det som att de är i samma genre, men egentligen inte är mer lika varandra än vad verk i samma genre annars är.

Vilket är intressant, givet att vad jag förstår så var just "kopiera 40k" en viktig del av briefen. Jag som aldrig riktigt gillat 40k är glad att Seter och de andra inte lyckades så bra med just den ambitionen =)
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
963
Intressant grepp att göra något som ser ut mer som en ripoff än vad det är. Likheterna är ju ytliga saker som syns och märks direkt.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,581
Location
Rissne
Minnen, osorterade:

Någon gång i högstadiet, åttan eller nian nånstans (tror jag det var), så hände något som var helt nytt för mig: på något sätt hamnade jag i en situation där jag fick vara med. Jag var rätt utstött/mobbad överlag och saknade helt social kompetens, men det var ett litet gäng som drog med mig och spelade lite Kampen om Citadellet. Sedan fick jag också hänga med och spela Mutant Chronicles. Vad jag minns var det också så att de andra spelat andra spel innan, typ DoD och kanske Mutant och sådant. Men för mig var det här något helt nytt.

Jag har minnen av att spendera mycket tid med den söndriga grundboken, lusläsandes all lore. I efterhand har en av mina dåvarande medspelare beskrivit det som att jag var den förste av oss att liksom bry mig om lore/story/karaktär. Vi var en spretig grupp, där någon mest ville köra militäruppdrag, en annan var en typisk social spelare som mest sitter i bakgrunden, ytterligare en mest ville opta gubbar…

Ett av de första program jag minns att jag programmerade ihop var i Visual Basic 3, där jag byggde ett program för att slumpa grundegenskaper och räkna ut Skadebonus och sådant till Mutant Chronicles.

Jag minns att jag någon gång spelledde första delen i den officiella kampanjen Venusian Apocalypse, men att de efterföljande nog aldrig blev av.

Jag minns den återkommande känslan av att spendera lång tid med att förbereda äventyr som sen aldrig blev riktigt bra, som jag ville.

Jag minns att jag en gång spelade kättare. Vi hade köpt Algerothboken och självklart ville jag vara hemlig kättare. Men det är svårt att i längden vara hemlig när man har en massa coola krafter. Det hela slutade typ med att jag vid något tillfälle haft ihjäl en massa mooks och stod där i en gränd med blodiga klor när de andra rollpersonerna rundade hörnet och såg mig. Och jag: "…i can explain"

Jag minns någon gång då vi skulle skapa brödraskapare (antar att vi just köpt den boken). De andra fick magianvändande powermonster. Jag misslyckades gång på gång med uppväxthändelser och fick spela ett kasst mähä. Detta är fortfarande det tillfälle jag minns varje gång jag ska diskutera problemet med obalans pga slump i grupper.

Jag minns att jag hittade på en egen nefaritfurste, Kah'Baal, och ritade en ganska ful teckning av honom. Honom spelade jag senare, när vi under gymnasietiden spelade en "nefaritkampanj". Spelarna träffades aldrig, det var PvP och vi intrigerade mot varandra. Det var ganska mycket player skill och jag var dålig. Jag blev grundlurad flera gånger och det gick… obra. Men det var en kul kampanj som jag har övervägande positiva minnen av. Och jag gillar konceptet.

Jag minns att det enda jag typ någonsin snattat/stulit är Ilianboken och någon av Venusian Apocalypse-böckerna på den lokala leksaksbutiken. Jag skämdes redan då extremt mycket.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
11,926
Location
Ludvika
Jag minns inte hur det utryckligen beskrevs i böckerna.

Det jag har menat när jag sagt att de är vaga och okända så menar jag "för gemene person på gatan i Luna City". Det vill säga folk som befinner sig väldigt långt ifrån alla stridigheter, och enbart hör om eventuella krig via corporationernas propagandakanaler.

Sure, en del veteraner som återvänder pratar om monster och odöda och märkliga fortifikationer... men de har ju uppenbarligen blivit tokiga i huvudet =)

Soldeterna som befinner sig i skyttegravarna på Mars, i skuggan av nefariternas citadell och som just bekämpat den fjärde vågen av odöda legionärer den dagen tycker antagligen inte att det är det minsta vagt.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,581
Location
Rissne
Intressant grepp att göra något som ser ut mer som en ripoff än vad det är. Likheterna är ju ytliga saker som syns och märks direkt.
Absolut, och det var vad jag förstått helt medvetet. Huvudprodukten (typ) verkar vad jag förstått egentligen ha varit figurspelet Warzone, som skulle konkurrera direkt med 40k. Jag brukar tänka mig att MCs positiva kvaliteter beror på att Seter och de andra är duktiga författare och liksom inte kan låta bli att skriva bra grejer =)
 

Cyberhest

Konträr kverulant
Joined
24 Jan 2006
Messages
465
Location
Stockholm
Huvudprodukten (typ) verkar vad jag förstått egentligen ha varit figurspelet Warzone, som skulle konkurrera direkt med 40k.
Det låter rimligt. Vibben som Target Games verkligen gav på 90-talet var att man ville hitta nästa Nya Grej att tjäna pengar på, medan man lät rollspelshobbyn långsamt dö ut, eftersom det inte var tillräckligt lönsamt.
 
Top