Basenanjii blir EXPERT

Kentaurer!? Hur får man ihop dem med Martins down-to-earth:iga värld? Jag tänker mig att de blir utmärkta som kungavakt. I stället för tjusiga vita mantlar och (alldeles för snygga) rustningar, vaktas kungaätten i Ergos av ett dussintal mäktiga kentaurer: mystiska hästmän med gyllene rustningar och skarpslipade spjut.
Den uppenbara användningen är som någon sorts slättfolk i stil med hunner eller mongoler?
 
Jo! Kul fynd när jag gräver i gamla regeltexter:

Grundreglerna (Drakar och Demoner) säger att man ska rulla 3t6 för varje egenskap de ör att det inte vore ett spel om karaktärerna hade 18 i allt. Dessutom skriver de lite klämkäckt att ”Det är alltså ingen katastrof om du får ett par dåliga värden”. Resonemanget är att olika värden (både bra och dåliga) ger roligare karaktärer att spela än ”sådana som är medelmåttor i allting”.

Men!

Man garderar sig raskt med att erbjuda ett alternativt sustem om man vill gsrdera sig mot riktigt usla värden: slå 3t6 tre gånger för varje egenskap.

IMG_3117.jpeg
 
Kentaurer!? Hur får man ihop dem med Martins down-to-earth:iga värld? Jag tänker mig att de blir utmärkta som kungavakt. I stället för tjusiga vita mantlar och (alldeles för snygga) rustningar, vaktas kungaätten i Ergos av ett dussintal mäktiga kentaurer: mystiska hästmän med gyllene rustningar och skarpslipade spjut.
Hur klarar kentaurer trappor? Har de problem med det så kanske de inte ska vakta slott.
 
Kentaurer kanske är förvånansvärt flinka med sina ben? Getter visar ju att fyrfotadjur kan klättra på mer eller mindre vad som helst, och kanske borde vi tänka oss kentaurernas hästdelar mindre som stora åbäkiga rid- eller stridshästar, och mer som härdiga och kvicka vildhästar med kanske 130 cm i mankhöjd.
 
Sammantaget tycker jag att reglerna faktiskt ger gott stöd för att undvika riktigt usla värden om man nu vill undvika sådana. 🙂

Men jag inser också att det är viktigt att förstå vilka förväntningar spelare har på spelet innan de kommer till spelbordet. Jag föreställer mig två olika spelare här. Observera at det inte är frågan om rätt och fel eller bra/dåligt; snarare handlar det om typer av spelare. Jag kan känna med bägge! Poängen med att presentera de här typerna är snarare att vi ska få lättare att prsta med varandra om våra förväntningar så vi kan undvika besvikelser och förstå varandra bättre. Och kanske förstå EDD bättre!

A) Det är kul att få se sina idéer blomma ut vid spelbordet! Den här spelaren har redan innan spel en idé om vad spelet (i grova drag) ska handla om. Det är stimulerande att få prova sina idéer och se sina lösningar bli verklighet vid spelbordet. Den här spelaren vill också kunna skapa en rollperson som motsvarar den inre bilden av rollpersonen. Då blir det tråkigt med slump och begränsningar. Vill spelaren dessutom spela heroisk fantasy blir det dåligt om den beter sig som en klant och misslyckas ofta. Det är viktigt att den egna idén kan förverkligas i spelvärlden och regler som hindrar det är dåliga (eller bara tråkiga). Att få skapa och spela den inre rollpersonen är ett mål i sig.

Jag gissar att de flesta av oss är A. EDD är inget bra regelstöd för den här spelaren.

Spelare B däremot är mer av en tja…spänningssökande spelare. Här är slump inte dåligt för den ger goda förutsättningar för spänning och oförutsägbarhet. Spelaren satsar (som vid ett spelbord) på vissa saker och hoppas att det ska fungera (”Hm, jag vill spela en krigsre som har specialiserat sig på två vapen och Jaga!”) Vad som ska hända vid spelbordet är inte förutbestämt, utan får visa sig genom spel. Det kan gå bra (hoppas vi), men inget är säkert. Belöningen är stor om man lyckas, men riskerna är höga. Rollpersonen blir mer av ett medel för att klara utmaningen att hantera en situation, lösa ett problem eller… klara äventyret.

EDD funkar fint för den här spelaren.

Är det här för trubbiga kategorier? Har jag helt fel? För vilken spelartyp funkar EDD?
 
Andra DoD-festligheter – exempelrollpersonen Zot. Så här beskrivs hans utseende:
View attachment 29177
Starkt av Christer att helt själv välja att Zots utseende mest kan beskrivas som "lätt bedagad hårdrockare".

Lätt att raljera när man tar saker ur sin kontext, men 1985 hade hårdrockarna inte fått begynnande flint än...
 
Vi tyckte att stålgrå ögon var coolt och alla hoppades på att rulla det. Att det är det högsta resultatet (om jag kommer ihåg rätt) får det att se ut som att spelet håller med.
Jag minns inte ögonen, men typ alla rollpersoner i våra grupper hade röd-orangt hår och gälla röster. Det var väldigt enerverande. :gremsuck:

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Rörande dvärgar: det har alltid varit mitt favoritfolk men Pratchetts dvärgar får jag nog säga är den absolut bästa varianten, kombinera det med Tolkiendvärgarnas extrema lojalitet och kanske krydda med Warhammers Book of Grudges och jag mysler. Kanske kan det vara en idé att studera Survivors Of The Underdark – A New Dwarven Paradigm för en idé på varför dvärgar bygger sina enorma salar under mark?
 
Det största problemet med strid i EDD är negeringarna. Att rustning kan ta bort all skada. Att parera kan ta bort all skada. Om två personer med FV10 slåss är det 25% chans att något händer. 75% chans att slagen och rundan är meningslösa!
Matiné har lyckligtvis fixat allt! :)
 
Mitt eget försök att göra (grund)DoD spelbart och kul landade i den slutsatsen.

Men vi ska inte skräpa ned tråden med vårt gubb-gnäll. Kul projekt, @Basenanji , jag följer det med intresse. Personligen tycker jag nog det hade varit mest intressant att inte ändra EDD alls, bara köra det som skrivet och se hur det blir.
Jag var ju själv inne och började peta på reglerna. Dock eftersom jag var den H som representerade en annan syn på spelet än TS. Men när jag läser allt detta graviterar jag nog lite mer mot Basenanjis utgångstanke - spela som det är skrivet och se vart det tar oss. Så länge vi står ut iallafall :) om inte annat för att respektera en kreativ och intressant ide!
 
Last edited:
Back
Top