Om kompetens och EDD
En stark anledning till att låta bli att spela EDD är att reglerna är...ålderdomliga. Ibland också egendomliga. Men, jag gillar ju det faktiskt och tycker att de på många sätt går att använda som utgångspunkt för en fantasieggande spelvärld – vilket i sin tur gör äventyr och kampanjer ännu bättre. Det blir en sorts trestegsraket: regler – spelvärld – äventyr.
En kanske ännu starkare anledning är att reglerna (om vi spelar med dem som de är skrivna) innebär att många rollpersoner blir hemskt inkompetenta. Fem färdigheter med FV från 11-15 och inga specialförmågor, imponerar föga på mina spelkompisar. Och då spelar det nog ingen roll hur intressant spelvärlden är eller hur äventyren är skrivna: kan jag inte göra något roligt med min rollperson, då vill jag inte vara med. Och det är ett slagkraftigt argument som jag övertalas av. När vi snackade om det här på Svejk, blev det helt tydligt att man behövde husregla EDD så det blir spelbart utifrån att spelare vill spela med kompetenta rollpersoner som på ett meningsfullt sätt kan interagera med spelvärlden.
Och i en efterföljande messengertråd förklarade H det här på ett så inspirerande sätt att jag vill låta er andra få ta del av det. Det här är bra. H ville förklara vilken sorts rollperson som faktiskt skulle funka med EDD:
Sjukt coolt karaktärskoncept! Eller...
Eller...
Den där sista blir ju hur cool som helst och jag blev genast sugen på att spela så. Att man verkligen anstränger sig för att modifiera reglerna efter det karaktärskoncept man vill ha. Struntar i begränsningar och ser till att ha gott om bakgrundspoäng – kompetens innebär FV15 minst. På något sätt borde man husregla så helrustningar inte blir så tråkiga (abs 8) och det vore toppen om man kunde ha ett större register över förmågor som tillägg till färdigheter. Det är precis sådan typ av husreglande jag kan gilla: enkelt, intuitivt och man behåller ändå mycket av spelets grundmekanik. Bara den geniala idén att alla har tillgång till besvärjelser är ju ett himla enkelt sätt att "fräscha upp" EDD så det blir kul att spela. Och om jag verkligen skulle spela Ödestiden med H och P då blir det nog roligast att spela det så som de gillar – det viktigaste är ju att spelarna har kul.
Men.
Då har jag också gett upp idén att försöka få EDD att funka som det är skrivet, och det är på något märkligt sätt en inspirerande utmaning för mig. Ni vet det uttjatade uttrycket "It's not a bug, it's a feature!" – jag tycker ju att det är spännande att försöka förstå hur spelvärlden blir om man följer texterna som om de var en "feature".
(Kanske kan man tänka sig att EDD kan spelas på två olika sätt: ett mer heroiskt och episkt och ett mer...brutalt och slumpmässigt. Som att GoT får två uttolkningar med två olika regissörer eller nåt)