Eller för den, vad är problemet med att låta en spelare ha rustning som vanliga vapen inte biter på. Det är ju typ vad The Mandalorian handlar om. Han har fullt med upptåg och äventyr fast skott studsar av honom.
Basenanjii blir EXPERT
- Thread starter Basenanji
- Start date
Ja, det blir ju överlag mest andra typer av utmaningar än standard-BRP-pingpong.
(Sedan fattar jag också att det finns många som gillar Final Fantasy-striderna i rollspel och inte vill ha bort dem. Alla spel behöver inte vara för alla.)
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Om man ska snacka vapenskada kan man ju vara en True Expert Pervert och köra skadesystemet i DoD Ivanhoe:
Gjorde någon någonsin detta?
Gjorde någon någonsin detta?
Quadrante
Grisbonde
True beliver
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 8,686
Jag minns det tydigt, använde det aldrig men det fick mig att skriva in vapenegenskapen "Genomslag" i Kopparhavets hjältar 30 år senare...
Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Ett sätt att få RP något ok är att ge dem ”grund FV” i ett antal av deras yrkesfärdigheter. Jag har för mig att mutant RYMD använde detta system.
Så en Riddare har tex FV 8-12 i sina yrkesfärdigheter heradrik, överklasstil (borde vara en B-färdighet), Rida, sjunga/spel, första hjälpen, läsa och skriva, sköld, svärd och lans. Sedan kan han använda BP till att höja dem till FV 15-16.
Vidare tycker jag att kostnaden för att köpa FV blev ALLT FÖR DYR efter FV14. Förslag: kostnad x1 upp till FV 14. Därefter x 2 FV 15-20. Därefter x3 för allt där över.
Magiker var ännu värre. Först köpa FV i dyr magiskola (kostnaden var 5 per steg) och sedan dyra besvärjelser. Mitt förslag är att sänka kostnaden från 5 till 3. Och att det inte kostar att köpa FV i en besvärjelse. Istället blir FV för att kasta en besvärjelse: FV i magiskola - Svårighetsgrad + 10
Så skolvärden 12 och kasta blixt som ligger på skolvärden 6 blir
12-6+10=16
Effektgrad får inte -2 i tv utan kostar bara extra psy
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Ett dåligt sätt att göra dåliga regler bättre? De löser ju i alla fall skadeproblemet. (Ett annat sätt att lösa det är att låta rustningar ha variabel ABS, ytterligare ett är Pendragonslag).
Jag kan inte minnas att jag har sett den. Jag och min vapendragare Sv*nn* delade på Ivanhoe-lådan, han måste ha tagit delen med den där tabellen.
Last edited:
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Tycker tråden illustrerar att för att göra EDD spelbart måste man ändra det så mycket så att det inte längre är EDD ...
Tycker det är tydligt också att göra såna förändringar kräver att man har en tydlig riktning man vill gå åt.
Och att alla på WRNU har helt olika åsikter om vad den riktningen är.
Kanske bättre då att skriva ett eget spel helt från scratch?
//EvilSpook
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Mitt eget försök att göra (grund)DoD spelbart och kul landade i den slutsatsen.Kanske bättre då att skriva ett eget spel helt från scratch?
//EvilSpook
Men vi ska inte skräpa ned tråden med vårt gubb-gnäll. Kul projekt, @Basenanji , jag följer det med intresse. Personligen tycker jag nog det hade varit mest intressant att inte ändra EDD alls, bara köra det som skrivet och se hur det blir.
Jag gillar också perspektivet att systemet är "korrekt", och sen försöker man anpassa och förklara världen kring det.
Bra stuff!
//EvilSpook
Christoffer
It's all pig.
Ey vad tusan, detta handlade ju om att respektera EDDs text och se var man hamnar då, inte kritisera det och komma med husregler. Starta en annan tråd! Tycker avstampet är klockrent, och även om jag inte är övertygad om att DoD eller EDD ens är i närheten så välkonstruerat som exempelvis Moldvay så är ju öppningen att göra just det, respektera B/X med alla reglerna som står med där som skapade hela OSR-rörelsen... Men jag vill se var det landar och blir inspirerad att dra fram EDD själv just för att se om jag skulle nå liknande slutsatser.
Eller såg nu, ey, vad @Skarpskytten sa!
Eller såg nu, ey, vad @Skarpskytten sa!
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
En sak jag tänker på med de här gamla svenska rollspelen, är att jag har bilder i mitt huvud om hur spelen var som jag så här runt 40 år senare (!) inte är säker på är helt sanna. Minns att jag läste om DoD82 häromåret och det som slog mig var att det på en del sätt är bättre än DoD84, en tanke som absolut inte slog mig 1984 eller 1994 för den delen (när jag slutat med DoD). På samma sätt ser Mutant i mina ögon idag betydligt mer spelbart ut än DoD/EDD. Hade varit kul att utforska.
(Och jag håller med om gammelDnD, när man förstår premisserna för spelet och spelar det som skrivet så ... är det riktigt bra, långt bättre än DoD/EDD).
Christoffer
It's all pig.
Nej det är ju intressant att ta texten på allvar och se vad det innebär för spelet i sig! Vi plockade ju upp Mutant för något år sedan nu och det lappades ju endel men ändå inte sååå mycket, och ja, helst klart spelbart och roligt som attan!
Ser fram mot mer här @Basenanji !
Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Jättebra skrivet och helt enig med krigare vs magiker
Jag tycker att DoD23 löst detta på ett bra sätt. Vapen ger ordentligt med skada och man kan använda en dolk och sikta på en glipa och vops så fick man in ett bra stick på riddaren i plåtrustning. Strider i EDD förblev evighetslånga och allt för trista. Alla utom Riddare och krigare fick enbart ha lätta vapen som gjorde som mest 1T6+1. Vilket gjorde att förstärkt ringbrynja och där ovanför gjorde att man kunde ta sig an 20 bönder utan större problem. Det konstiga var att SLP i äventyr inte behövde följa regler om Tunga/Lätta vapen. Ett annat problem är skadebonus systemet. Jag tycker att STY 13/14 ger +D2, 15/16 +D3 17/18 +D4 osv.
Realism vs fantasy. Jag är INTE en fan av alla försök till REALISM. Sett till Tolkien böckerna och Hollywood så är ju "hjältarna" tuffa killar/tjejer som tål stryck. Jag tycker allt detta med att räkna på antal kg någon kan bära osv är tråååååkigt. DoD23 löser detta väldigt bra. Obalans i vapenskada kan man ju lösa genom att kika på DoD23 (obs jag är inte anställd eller avlönad av Fria Ligan men efter runt +30 äventyr så får jag säga att just strid och vapenskada riktigt bra genomtänkt. Det enda jag skulle vilja ändra på är att göra Ringbrynja till Abs 5 istället för Abs 4.
RAW EDD...... nej tack. Enig med Hakanlo
Det stämmer. Jag tycker att DoD91 gjorde ett par bra grejor. En var Primära & yrkesfärdigheter. Om vi nu tar de primär och tittar på en tjuv. Ett sätt kan vara att ge dem "grund FV" i ett antal typiska tjuvfärdigheter. Dessa kan vara Bluff, Finna Dolda Ting, Gömma Sig, Hoppa, Klättra, Smyga, Stjäla, upptäcka fara. RP kan få Grundegenskap x 4 i dessa som grund (avrundat uppåt). Så bluffa skulle bli 48% dvs 50% om KAR är 12. Sedan kan spelaren får 60% som de fritt kan spendera på att höja några valfria primära färdigheter.
En riddare får grundfärdighet i Först Hjälpen, Hoppa, klättra, Rida, Läsa/skriva, sjunga, Värdera, Övertala.
Yrkesfärdigheter (DoD-91 här fick man välja 8 st vilket var USELT. Jag menar att ALLA YRKESFÄRDIGHETER borde kosta 3 EP/BP att höja. Det här med att 8 st kostar 3 EP och resten kostar 8 EP var ju knäppt. Ett yrke innebär ju att dessa ingår i mitt yrke). Men en nyskapad RP kan välja 8-12 st färdigheter som de får Grundegenskap x5 som startfärdighet (avrunda uppåt). Tre av dessa kan RP få +15% i FV (lite nisch)
Sekundära färdigheter är allt som inte är yrkesfärdigheter och kan kosta 5 EPP.
Med mitt förslag så skrotas BP vid skapandet av RP och istället ges FV beroende av grundegenskaper.
Hur ska dessa nu höjas? Mitt förslag är att använda DoD23 med att man sätter ett kryss för fummel/perfekt slag och sedan slår FV-100% och rullar du lika med eller högre blir det förbättring. Efter varje spelmöte delas det ut ERF/Bonus ERF (vilket är förbättringskryss). Men jag tycker att för varje perfekt/fummel du slår så får du extra kryzz. Så om jag fumlar 2 ggr med svärd och slår ett perfekt så får jag slå 3 ggr för att förbättra. MEN om jag lyckas med mitt förbättringsslag på första försöket så ökar färdighet med +5% och de andra kryzzen tas bort.
Vi skrotade 3T6 och 4T6 drop the lowest. Jag använder en kortlek med 4 st 6:or, 5:or, 4:or, 3:or och 2 st 2:or (totalt 18 kort). Sedan drar man 3 kort för varje grundegenskap. OBS!!! STO ingår inte i detta. Vi använder inte STO. Med detta system får man alltid totalt 76 poäng och medelvärde 12.7 (dvs 13 på 4 st och 12 på st). Jag låter spelarna dra värdena först och sedan placera ut dem. Om de inte är nöjda med värdena så kan de dra igen. Alt är att använda 3 ups & 3 downs
OBS! Detta fungerar inte bra för t.ex. en anka. Där funderar jag på point buy eller Slå en extra tärning och ta bort den sämsta.
Magi.... jag tycker att det var märklig med först skolvärde (vilket kostade 5 BP per steg upp till 10 sedan 10 BP per steg upp till 14, sedan 15 per steg upp till 17, sedan 20 BP per steg upp till FV 20....helt sjukt dyrt) och sedan måste man köpa FV i den enskilda besvärjelsen vilket var skitdyrt. Jag skrev till Mr DoD Anders Blixt och frågade hur de tänkte här.... tydligen hade äventyrsspel blivit skrämda av hur en dålig trollkarl i DnD kunde kasta en Fireball och krossa fienden så därför Nerfade magiker på alla sätt och vis. Facit blev urdåliga magiker i DoD. Förslag är att skolvärde för magiskola sänks till 3 (yrkesfärdighetspris) och sedan frisläpps varje besvärjelse när RP når upp till rätt skolvärde. Att kasta en besvärjelse blir FV i magiskolan -skolvärde för besvärjelse +10. Om vi nu ska kasta kontrollera person (en av SL's favoriter för att skapa problem inom gruppen) så är skolvärde 12 och Stina har FV 15 i Mentalism. Chans att lyckas 15-12+10 = 13 (dvs 65% chans att lyckas). Det här med -2 i FV för varje effektgrad....stryckes och istället kostar det bara mer PSY. Alla besvärjelser utom ritualer blir kvicka och kan kastas direkt.
När FV når 10 kan det delas i två attacker med FV*0.75 i chans (avrunda uppåt). Vid FV15 kan RP utdela 3 attacker, vid FV 20 fyra attacker.
Om RP har FV 18 och vill göra 3 attacker blir med FV 14 i varje attack.
Kort sagt är jag mycket enig med Haknlo.
Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Jag tror Skarpskytten sa det bra Tycker tråden illustrerar att för att göra EDD spelbart måste man ändra det så mycket så att det inte längre är EDD ...
Jag funderar på ifall inte ROLLSPELSVERKET är Rollspel är ett bra försök till att ändra DoD-85 till lite mer modern tappning.
Efter lite sunt funderande där Skarpskytten skjutit mycket skarpt och fått mitt intelekt att tänka lite extra så ska du nog INTE tänka på allt som jag skriver utan gå mer på vad du själv tycker är bra Regler.
Det verkar som alla vi som var med på EDD's tid har diverse husregler som vi tyckte var mycket bra. Men Risken är ju överhängande att det blir ett eget system som heter Basenanjii-expert....och då blir EDD-förespråkarna sura och säger hädelse.
Dessutom så har jag lagt EDD till handlingarna och kör nu uteslutande DoD23. Jag använder det mest som ett uppslagsverk för att kolla på gamla äventyr och omvandla dem till DoD23. Så jag kommer nog hålla fast vid DoD23 även om EDD kommer ut i nytappning.
Men det verkar vara ett riktigt spännande projekt och jag hoppas att du kör hela vägen och släpper nya regler.
Jag funderar på ifall inte ROLLSPELSVERKET är Rollspel är ett bra försök till att ändra DoD-85 till lite mer modern tappning.
Efter lite sunt funderande där Skarpskytten skjutit mycket skarpt och fått mitt intelekt att tänka lite extra så ska du nog INTE tänka på allt som jag skriver utan gå mer på vad du själv tycker är bra Regler.
Det verkar som alla vi som var med på EDD's tid har diverse husregler som vi tyckte var mycket bra. Men Risken är ju överhängande att det blir ett eget system som heter Basenanjii-expert....och då blir EDD-förespråkarna sura och säger hädelse.
Dessutom så har jag lagt EDD till handlingarna och kör nu uteslutande DoD23. Jag använder det mest som ett uppslagsverk för att kolla på gamla äventyr och omvandla dem till DoD23. Så jag kommer nog hålla fast vid DoD23 även om EDD kommer ut i nytappning.
Men det verkar vara ett riktigt spännande projekt och jag hoppas att du kör hela vägen och släpper nya regler.
NSM
Ruin
- Joined
- 3 Jan 2019
- Messages
- 206
Tycker det här är en jättespännande premiss som såklart bör utforskas om man vill spela EDD RAW. Som krank föreslår så finns det ju andra saker att göra än att banka på en plåtrustning. Eller om man nu måste möta någon med plåtrustning och bara har en dolk, kan man med äventyrsdesign uppmuntra andra lösningar än att hacka med där dolken? Ett löst klippblock på sluttningen ovanför med ett rep kring you say? Jaha nere vid strandkanten är det gyttjigt you say?
Basenanji
Dragspel på magen och munspel i mun
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 11,692
Bland karkioner och kentaurer— om folkslagen i Ergos
Det här kändes svårt redan från början, nästan omöjligt. Min utgångspunkt är att ”Allt som finns i regelböckerna* ska finnas i spelvärlden!” och ”Försök att skapa en kul kampanj som använder GRR Martin som inspiration!”.
För er som inte läst Martins epos eller sett filmatiseringen kan jag kort avslöja: där finns absolut inga karkioner eller kentaurer. Halvlängdsmän, svanmöer, örnmän och hajmän gör sig heller icke besvär. Martin nöjer sig med exotifierande (?!) stereotyper av olika kulturer som bäst (okejrå, vissa varianter antyds, men det är långt till Tolkien). Nu ter sig mitt projekt omöjligt.
Men det är ju gött att blanda va? Så vi kör!
Människorna utgör en dominerande andel av folkslagen. De är den självklara utgångspunkten. Däremot får de gärna förstås som kulturellt diversifierade: i Södra Mark finns det stora inslag av en annan kultur än den som annars präglar Ergos människosamhällen. Den Zamariska kulturen är äldre och mer mystisk och filosofisk än Ergos feodalt uppbyggda samhälle. Där har människorna också en annan mer pragmatisk syn på magi och etik. Sådant gillar jag också för att färdigheter som språk och kulturkännedom ska kunna komma i spel på ett naturligt vis.
En sak jag tycker känns viktig är att andra folkslag ska vara mystiska och svåra att förstå sig på. Dessutom vill jag att alver, dvärgar och halvlängdsmän m fl ska vilja leva isolerade från människorna. Alver lever i kalla hav eller djupa, mörka skogar. Dvärgar lever i bergens djup. Halvlängdsmännen i hålor få känner till. Man är inte varandras fiender, men bortsett från viss handel, heller inga självklara allierade. Jag vill bort från den (i mitt tycke) vämjeliga scoutklubbskänslan som vilar över Aragorn o co. Om du väljer att spela något annat än människa väljer du att vara en särskild outsider. Du är annorlunda och det är ok. Förmodligen är du utsänd av ditt folk för att lära mer om den oroliga tid som väntar. Dina färdkamrater är kanske inte dina vänner, men praktiska hjälpredor för stunden.
Men alver måste ju finnas! Jag är däremot inte så himla förtjust i monsterböckernas versioner. Hellre vill jag att alverna ska vara svåra att förstå, tillbakadragna, främmande — långt från Galadriel och Melealina. Mer skogsrå än en glad älva. Alverna menar också att de står i förbindelse med Alltet, en naturdyrkande syn som betonar naturens ordning med allt vad det kan innebära — inte minst en stark strävan efter harmonisk balans som ter sig helt oförståelig för en människa.
Det här blev långt! Får dela upp texten i flera delar, håll tillgodo!
* Hit räknar jag bara Grundreglerna, EDD och de två monsterböckerna.
Det här kändes svårt redan från början, nästan omöjligt. Min utgångspunkt är att ”Allt som finns i regelböckerna* ska finnas i spelvärlden!” och ”Försök att skapa en kul kampanj som använder GRR Martin som inspiration!”.
För er som inte läst Martins epos eller sett filmatiseringen kan jag kort avslöja: där finns absolut inga karkioner eller kentaurer. Halvlängdsmän, svanmöer, örnmän och hajmän gör sig heller icke besvär. Martin nöjer sig med exotifierande (?!) stereotyper av olika kulturer som bäst (okejrå, vissa varianter antyds, men det är långt till Tolkien). Nu ter sig mitt projekt omöjligt.
Men det är ju gött att blanda va? Så vi kör!
Människorna utgör en dominerande andel av folkslagen. De är den självklara utgångspunkten. Däremot får de gärna förstås som kulturellt diversifierade: i Södra Mark finns det stora inslag av en annan kultur än den som annars präglar Ergos människosamhällen. Den Zamariska kulturen är äldre och mer mystisk och filosofisk än Ergos feodalt uppbyggda samhälle. Där har människorna också en annan mer pragmatisk syn på magi och etik. Sådant gillar jag också för att färdigheter som språk och kulturkännedom ska kunna komma i spel på ett naturligt vis.
En sak jag tycker känns viktig är att andra folkslag ska vara mystiska och svåra att förstå sig på. Dessutom vill jag att alver, dvärgar och halvlängdsmän m fl ska vilja leva isolerade från människorna. Alver lever i kalla hav eller djupa, mörka skogar. Dvärgar lever i bergens djup. Halvlängdsmännen i hålor få känner till. Man är inte varandras fiender, men bortsett från viss handel, heller inga självklara allierade. Jag vill bort från den (i mitt tycke) vämjeliga scoutklubbskänslan som vilar över Aragorn o co. Om du väljer att spela något annat än människa väljer du att vara en särskild outsider. Du är annorlunda och det är ok. Förmodligen är du utsänd av ditt folk för att lära mer om den oroliga tid som väntar. Dina färdkamrater är kanske inte dina vänner, men praktiska hjälpredor för stunden.
Men alver måste ju finnas! Jag är däremot inte så himla förtjust i monsterböckernas versioner. Hellre vill jag att alverna ska vara svåra att förstå, tillbakadragna, främmande — långt från Galadriel och Melealina. Mer skogsrå än en glad älva. Alverna menar också att de står i förbindelse med Alltet, en naturdyrkande syn som betonar naturens ordning med allt vad det kan innebära — inte minst en stark strävan efter harmonisk balans som ter sig helt oförståelig för en människa.
Det här blev långt! Får dela upp texten i flera delar, håll tillgodo!
* Hit räknar jag bara Grundreglerna, EDD och de två monsterböckerna.
Basenanji
Dragspel på magen och munspel i mun
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 11,692
Mer om folkslagen i Ergos utifrån EDD
Alverna i monsterböckerna är många (skogsalver, grottalver, gråalver, silveralver, frostalver, har jag missat någon?) och även om alla ska kunna existera i Ergos så vill jag att bara vissa är vanliga där. Några existerar endast som unika exemplar (silveralver, frodtalver). Oftare stöter man i Ergos på gråalver, skogsalver och grottalver.
Gråalverna lever i kolonier norr om kontinenten. De håller sig för sig själva och har en ytterst avvaktande inställning till månniskor. Hellre umgås de med sälingarna som saknar människornas blödiga sentimentalitet.
Skogsalverna lever framföralt i urskogarna i Norramark. Skogarna där är djupa, svårgenomträngliga, mörka, mossiga och knotiga av grenar och rötter. Varmfuktiga, trolska med tjärnar och slingrig mistel. Det sägs att vissa gamla ekar kan röra sig och att skogen flyttar på sig avsiktligt för att förvilla människor.
Grottalverna har valt ett stilla liv i skydd av grottornas mörker och även om det finns farliga hot även där är de enklare att hantera än någon annanstans. Och det klara vattnet är både kallare och renare än någon annanstans. Grottorna är rika på fisk, ål, alger, rötter och delikat svamp. Vem kan känna sig tryggare än där?
Dvärgarna lever i bergens djup i städer och små samhällen. På ytan har de handelsstationer som via en stenlagd väg förbinder stationer och grottor. Beskrivningen av dvärgar i monsterböckerna är lite stereotyp och tråkig tycker jag. Hellre vill jag ge dem motiv för sin kärlek till metaller och ädelstenar, motiv jag kan förstå och sympatisera med. Kanske kan man se metaller som en särskilt kraftfull råvara för massa praktiska och konstnärliga mål? Och bergen som dess andliga behållare vilket kräver en uttolkare som förstår stenen så väl att man kan finna mineraler och metaller där andra bara ser gråberg. Jag vill också att dvärgarna är beslutsamma och hårdföra, men också ödmjuka och allvarliga. De vet (tillsammans med grottalverna) något särskilt om den oroväckande framtiden som de kämpar med att förstå bättre.
Halvlängdsmännen tycker jag är jättesvåra att göra spännande efter alla antingen lite löjliga ”vi går barfota i naturen men pruttar i takt! Tjohej!” — eller de där lite elaka porträtten i Warhammer Fantasy där de är baksluga förrädare och taskiga bråkmakare. Nej, jag vill se ett folkslag som har dragit sig tillbaka till intrikata hålor i marken i områden andra kallar ”ödemark” för att det är det bästa sättet för dem att skydda sig på. Halvlängdsmännen i Ergos är listiga, uttrycksfulla, kunniga, erfarna, konstfärdiga och levnadsglada — men också vist insiktsfulla kring tingens ordning. De vill ha lite att göra med människor, förutom när de av rent praktiska skäl handlar och hantverkar. Några tjuvar, men de hör till ovanligheterna.
Men monsterböckerna innehåller många fler varelser. Jag orkar inte riktigt med att gå genom alla. De kan få finnas som något enstaka exemplar, men några jag har blivit särskilt förtjust i är:
Sälingar
De här gulliga varelserna med sina mörka ögon utan pupiller vill jag göra till kannibalistiska och hatade rovdjur som ruvar i de norra vattnen. De kommer ganska bra överens med gråalverna, men väljer att göra räder i kusttrakterna där de hugger barn och gamla. Sedsn förvandlar de sig till din sälform och släpar ut bytet till sina samhällen. Drt är inte säkert att det finns något annst skäl för sälingarna att döda människor mer än att de njuter av det. Eller för att de tror att det krävs för att inte fastna i sin sälform. Eller båda, vem vet? Men en människa med mörka ögon utan pupiller väcker fasor utan dess like bland människorna i norra Ergos.
Hajmännen är lika fruktade i vattnen söderom. På små ensliga öar lever de i samhällen där ingen tycker att det är konstigt med gällock på halsen. Hajmännen är mer mänskliga än sälingarna, men så utstötta och avskydda att de bara kan lita till sina egna. De livnär sig på fiske och fårskötsel, men också som pirater och sjöfarare. Vissa blir utmärkta spioner åt rikena runtom de södra haven.
För någon som älskar varulvsspel så mycket som jag gör så måste ju varulvar finnas — åtminstone i skogarna söder om bergen. De skogar som är mer gran än ek, mer gyttja och våtmark än dungar och bärbuskar, och mer orcher än alver. Där i skogsbrynen bor fattiga människor, jägare och timmermän och i de trakterna sägs det att vissa människor blir så förälskade i vargens kraftfulla flock att de frivilligt väljer vargformen. Åtminstone månljusa nätter. De vargbitna blir då så starka att inget vapen kan skada dem, om det inte är tillverkat av en särskild sorts silver också det smitt med månen som sällskap.
Och finns det varulvar borde det finnas varråttor! Fruktade hamnskiftare specialiserade på att tjuva och lönnmord. I råttans form lyckas de smita förbi den mest alerta vakt och när offret somnat byter den form för att ljudlöst sänka sig över sitt sovande offer med en giftdrypande dolk.
Alverna i monsterböckerna är många (skogsalver, grottalver, gråalver, silveralver, frostalver, har jag missat någon?) och även om alla ska kunna existera i Ergos så vill jag att bara vissa är vanliga där. Några existerar endast som unika exemplar (silveralver, frodtalver). Oftare stöter man i Ergos på gråalver, skogsalver och grottalver.
Gråalverna lever i kolonier norr om kontinenten. De håller sig för sig själva och har en ytterst avvaktande inställning till månniskor. Hellre umgås de med sälingarna som saknar människornas blödiga sentimentalitet.
Skogsalverna lever framföralt i urskogarna i Norramark. Skogarna där är djupa, svårgenomträngliga, mörka, mossiga och knotiga av grenar och rötter. Varmfuktiga, trolska med tjärnar och slingrig mistel. Det sägs att vissa gamla ekar kan röra sig och att skogen flyttar på sig avsiktligt för att förvilla människor.
Grottalverna har valt ett stilla liv i skydd av grottornas mörker och även om det finns farliga hot även där är de enklare att hantera än någon annanstans. Och det klara vattnet är både kallare och renare än någon annanstans. Grottorna är rika på fisk, ål, alger, rötter och delikat svamp. Vem kan känna sig tryggare än där?
Dvärgarna lever i bergens djup i städer och små samhällen. På ytan har de handelsstationer som via en stenlagd väg förbinder stationer och grottor. Beskrivningen av dvärgar i monsterböckerna är lite stereotyp och tråkig tycker jag. Hellre vill jag ge dem motiv för sin kärlek till metaller och ädelstenar, motiv jag kan förstå och sympatisera med. Kanske kan man se metaller som en särskilt kraftfull råvara för massa praktiska och konstnärliga mål? Och bergen som dess andliga behållare vilket kräver en uttolkare som förstår stenen så väl att man kan finna mineraler och metaller där andra bara ser gråberg. Jag vill också att dvärgarna är beslutsamma och hårdföra, men också ödmjuka och allvarliga. De vet (tillsammans med grottalverna) något särskilt om den oroväckande framtiden som de kämpar med att förstå bättre.
Halvlängdsmännen tycker jag är jättesvåra att göra spännande efter alla antingen lite löjliga ”vi går barfota i naturen men pruttar i takt! Tjohej!” — eller de där lite elaka porträtten i Warhammer Fantasy där de är baksluga förrädare och taskiga bråkmakare. Nej, jag vill se ett folkslag som har dragit sig tillbaka till intrikata hålor i marken i områden andra kallar ”ödemark” för att det är det bästa sättet för dem att skydda sig på. Halvlängdsmännen i Ergos är listiga, uttrycksfulla, kunniga, erfarna, konstfärdiga och levnadsglada — men också vist insiktsfulla kring tingens ordning. De vill ha lite att göra med människor, förutom när de av rent praktiska skäl handlar och hantverkar. Några tjuvar, men de hör till ovanligheterna.
Men monsterböckerna innehåller många fler varelser. Jag orkar inte riktigt med att gå genom alla. De kan få finnas som något enstaka exemplar, men några jag har blivit särskilt förtjust i är:
Sälingar
De här gulliga varelserna med sina mörka ögon utan pupiller vill jag göra till kannibalistiska och hatade rovdjur som ruvar i de norra vattnen. De kommer ganska bra överens med gråalverna, men väljer att göra räder i kusttrakterna där de hugger barn och gamla. Sedsn förvandlar de sig till din sälform och släpar ut bytet till sina samhällen. Drt är inte säkert att det finns något annst skäl för sälingarna att döda människor mer än att de njuter av det. Eller för att de tror att det krävs för att inte fastna i sin sälform. Eller båda, vem vet? Men en människa med mörka ögon utan pupiller väcker fasor utan dess like bland människorna i norra Ergos.
Hajmännen är lika fruktade i vattnen söderom. På små ensliga öar lever de i samhällen där ingen tycker att det är konstigt med gällock på halsen. Hajmännen är mer mänskliga än sälingarna, men så utstötta och avskydda att de bara kan lita till sina egna. De livnär sig på fiske och fårskötsel, men också som pirater och sjöfarare. Vissa blir utmärkta spioner åt rikena runtom de södra haven.
För någon som älskar varulvsspel så mycket som jag gör så måste ju varulvar finnas — åtminstone i skogarna söder om bergen. De skogar som är mer gran än ek, mer gyttja och våtmark än dungar och bärbuskar, och mer orcher än alver. Där i skogsbrynen bor fattiga människor, jägare och timmermän och i de trakterna sägs det att vissa människor blir så förälskade i vargens kraftfulla flock att de frivilligt väljer vargformen. Åtminstone månljusa nätter. De vargbitna blir då så starka att inget vapen kan skada dem, om det inte är tillverkat av en särskild sorts silver också det smitt med månen som sällskap.
Och finns det varulvar borde det finnas varråttor! Fruktade hamnskiftare specialiserade på att tjuva och lönnmord. I råttans form lyckas de smita förbi den mest alerta vakt och när offret somnat byter den form för att ljudlöst sänka sig över sitt sovande offer med en giftdrypande dolk.
Basenanji
Dragspel på magen och munspel i mun
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 11,692
…och karkionerna då? Vad blev det av dem?
Tusan! Glömde av dem helt. Karkioner lever ensamma som magiska orakel och stjärnskådare högt uppe i bergen. De har betydligt större problem att handskas med än de ynkliga människorna.
Kentaurer!? Hur får man ihop dem med Martins down-to-earth:iga värld? Jag tänker mig att de blir utmärkta som kungavakt. I stället för tjusiga vita mantlar och (alldeles för snygga) rustningar, vaktas kungaätten i Ergos av ett dussintal mäktiga kentaurer: mystiska hästmän med gyllene rustningar och skarpslipade spjut.
Tusan! Glömde av dem helt. Karkioner lever ensamma som magiska orakel och stjärnskådare högt uppe i bergen. De har betydligt större problem att handskas med än de ynkliga människorna.
Kentaurer!? Hur får man ihop dem med Martins down-to-earth:iga värld? Jag tänker mig att de blir utmärkta som kungavakt. I stället för tjusiga vita mantlar och (alldeles för snygga) rustningar, vaktas kungaätten i Ergos av ett dussintal mäktiga kentaurer: mystiska hästmän med gyllene rustningar och skarpslipade spjut.