Det är jag som är H och omnämns i trådstarten. Sent om sider känner jag mig manad att tycka något här. Jag och K och Basenanji hade som sagt en lång diskussion om EDDs kvaliteter, och ibland brist därpå. Man kan nog säga att det som så ofta handlade om olika perspektiv och olika önskan om spelstil.
B nalkade sig det hela med ett världsbyggartänk. Jag tänkte mycket på hur man skapar rollpersoner man känner för. Jag tillhör de sentimentala typer som gärna fäster mig vid en rollperson, och tycker om att leva mig in. Jag vill då vara "lagom" kompetent, och jag tycker att i EDD blir man ofta en klant. Inte alltid - man kan bli en OK krigare, men väljer man att vara magiker blir man usel. Det ser jag som en grundläggande designmiss.
B tycker det är intressant att ta konsekvenserna av att helrustning har ABS 8 och ett bredsvärt gör skada T8+1. Tolkar man det i termer av världsbygge innebär det att den som har en helrustning blir en oerhört mäktig person som kan gå runt och köra med bönderna med väldigt låg risk för egen liv och lem. Jag tycker det ger tråkiga och o-spännande strider. Man måste banka i timmar på snubben i helrustning tills man råkar få in en perfekt.
B gillar också att hänvisa till "realism". (Här kanske B inte håller med helt, men argumentet dyker upp). Det är "realistiskt" att rustningar har ABS 8. Det är "realistiskt" att man är klant på magi om man är ung. Jag struntar nästan helt i äkta realism, det räcker med att det känns allmänt rimligt. EDD är nog (får säga "nog") skrivet med en väldigt hög ambition om realism. Det måste vara väldigt svårt att lära sig Kunskap om magi, om man själv inte är magiker. Ergo kostnad 10. Alla kan ju hoppa. Ergo har Hoppa kostnad 1. En tvåhandsyxa är jättestor och tung. Alltså gör den jätteont att få i huvet (2t10+2). En dolk är ju jätteliten, det måste ju reflekteras i reglerna (1t4+1). Att båda dessa ting ger en otrolig obalans i spel struntar man som konstruktör tydligen i. B tycker det ger intressanta effekter. Jag tycker det ger dåligt flyt, begränsar mina val (det är ju nästan bara dumt välja dolk, men jag vill det, för jag kanske har en vision om en cool knivmästare), är obalanserat, och mest känns ologiskt.
Det jag hör från B är en vision om en hård, karg fantasyvärd för långa kampanjer, rollpersoners progress över tid, tydliga livsmål och social klass. När B är inspirerad och börjar bygga äventyr och världar blir det alltid fantastiskt, så jag är helt på och hoppas på förmånen att stifta bekanskap med detta! Men, jag frågar mig ändå, måste man spela EDD "as written". Jag, och säkert halva rollspelssverige, har ju spelat det och haft kul i många år, men jag tror att vi alla utvecklat en handfull husregler för att fila av de vassaste hörnen. Jag har själv sett otroligt många varianter på parering i strid, skadebonus, hur man skapar rollpersoner, hur erfarenhet fungerar, särskilda förmågor från början (vilket kom med DOD91).
Svarte Faraonen ovan pekar ut en av de värsta "buggarna" - erfarenhet när man lyckas, vilket ger extrema snedvridningar, vilket ökar med de ibland väldigt lustiga kostnaderna för färdigheter. Exempel: Man hoppar väldigt ofta. Hoppa har kostnad 1. Snart har alla rollpersoner som satte några få poäng på Hoppa i början typ FV24. Kunskap om Magi slår man ganska sällan för. Kostnad 10. Ingen kommer att få mer än några få FV.
Jag frågar mig nu - kan man fullfölja Bs vision ovan - dra konsekvenserna av Expert för ett intressant världsbygge, men ändå fixa de saker som inte fungerar så bra i spel? Kanske, till liiiiten del, tillfredställa sådana som gillar inte alltför odugliga RP? Vad gör man då? Här är mitt förslag på bra områden att titta på.
- Skapa rollperson. Använd någon annan metod än 3d6 in order som ökar förutsägbarhet och undviker fånerier som STY 5 - STO 17.
- Skapa rollperson. Se till att man får fler färdigheter.
- Färdigheter. Jämna ut kostnader. Kanske som DOD91. Kanske 2 rakt av. Kanske bara säg "du får 10 färdigheter med FV12, två med 14". Whatever.
- Magi. Besvärjelsers kostnader måste absolut halveras, eller kanske mer.
- Erfarenhet. Dela bara ut ett visst antal ERF efter varje session. Typ 10. Fria att användas på allt man försökt använda.
- Strid. Nerfa sköldar så att de inte ger en hel extra handling jämfört med ett vapen.
- Strid. Någonting måste göras för höga FV under 21. Kanske låta alla efter typ 8 dela upp attacker i två eller tre. (Det får man först vid 21+ enl reglerna).
- Strid. Skador. De skulle behöva jämnas ut. Själv skulle jag önska en ny vapentabell, och en mer utslagsgivande skadebonustabell, där SMI ger skadebonus på t ex dolk.
- Hjälteförmågor och hjältepoäng. Bort. Något annat sätt att få förmågor. Kanske från DOD91.
B har ännu inte klargjort helt om han vill bygga barfreder, hacka murar, utkämpa fältslag enligt GDDs regler. Här är han nog oss ett svar skyldig.
Avslutningsvis en observation om Livsmål. Jag tycker Livsmålen är en av de bästa sakerna med EDD. De lyfte spelet. Jag noterar också att det inte på den tiden fanns någon mekanism av typen "varje gång du följer ditt livsmål får den XP/Bonus/klapp på huvudet". Detta är nu närmast obligatorsikt. Se alla Fria ligans spel - favoritföremål, viktigt minne (Blade runner), närmaste kompis, etc, etc. Men jag tycker det är en feature - jag gillar att leva mig in i och spela mina rollpersoner. Jag behöver ingen bonus för det. Om jag får en bonus för att följa mitt livsmål Harmoni och barmhärtiget invaliderar det nästan mitt rollspelande - jag bör kunna följa detta ändå, bara för inlevelsens skull.