Basenanjii blir EXPERT

[Basenanji]

Man besöker närmsta fängelsehåla och smyger in och försöker komma så långt man kan tills resurserna är slut och då går man ut igen. Sen går man till marknaden och försöker köpslå, bluffa, muta, stjäla och övertala allt och alla. Därefter drar man ut i vildmarken på och orienterar, jagar, fiskar och ägnar sig åt botanik. Därefter går man tillbaks till fängelsehålan och börjar om igen.

För det är så man blir bättre. Alla bonus EP bör man lägga på färdigheter utan baschans. Alla SLP:er med udda färdigheter bör anlitas som tränare.

Efter en lång period av färdighetsmalande så börjar alla bli lite bättre i allting (men alla är ungefär lika) utom de som specialiserat sig - för de kommer på efterkälken i färdigheter utan baschans.

Det ger oss också en speciell spelvärld, där alla främlingar är sugna att gå på äventyr utan att nånsin lova något, för de vet att oddsen är emot dem.

Massa inspirerande stuff här tycker jag!

Jag ser framför mig hur rp möter märkliga främlingar som efter lite konversation och en gemensam måltid accepterar att ta någon av dem som lärling i någon obskyr färdighet.

"Sök upp mig i klostret Svarttistelkrans två dagsmarscher norr om Gråborg så ska jag visa hur man kan blanda också de örter kungen förbjudit oss att använda. Men låt det bli vår hemlighet, man kan inte lita på någon i den här oroliga tiden. Däremot kan man lita på att någon som får Vargvatten i sina sår alldeles säkert kommer dö!"

 

[Svarte Faraonen]

En lustig sak jag noterade: kostnaden för att anlita en lärare är minst 150 silvermynt i veckan, och kan bli avsevärt högre. Att leva "lyxigt" kostar 50 silvermynt i veckan. Att jobba som lärare tycks alltså vara ett utmärkt sätt att förtjäna sitt uppehälle för varje rollperson som nått 15 i färdighetsvärde och har INT 13 eller högre.

 

[Rickard]

• En gråalv som är jägare och bra på att spåra. Allierad med grymma sälingar som vet saker om pirater och sjöfarare i norra havet.
• En gråalv som lämnat sitt samhälle i sökande efter andra sanningar än att leva efter Alltet och blivit en sammanbiten krigare, specialiserad på kastspjut och dirk.
• En gråalvsmagiker som behärskar både animism och mentalism och som fått i uppgift att söka sanningen om den kommande tiden.
• En gråalv som är lärd, men som måste lämna haven för att vinna kunskap på fast mark, hur mycket det än bjuder honom emot.
• En gråalvsriddare, en nobel havsvarelse som vill bekämpa det ogudaktiga hot som sägs växa fram och som bara de mest rättrogna kan bekämpa innan allt är slut.
• En..

Jag kan komma på oräkneliga uppslag. Om den här rollpersonen dör, finns tusen andra att ta hans/hennes plats.

Inga av dessa har några av koncepten som din spelare kom med:

• Tänk er en grottalv med grottorientering, geologi, köpslå (handlar med ädelstenar), men också en ganska kompetent strids, samt någon besvärjelse av typen stenvägg och jordvägg
• En gycklare, människa STO 7. kan gyckla, akrobatik, tjuva, övertala, köpslå. Och hugga folk med giftdolk.
• Eller kanske en ond riddare. Kan slåss, rida, etc., men självklart brädspel, sjunga. (Riddaren fuskar med lite nekromanti på fritiden såklart...)

"Ett [yrke] med [magisk] förmåga".

Jag tycker 91:ans upplaga hade något med sina yrkesförmågor, men hade även velat ge fler valmöjligheter (tre val per yrke?). FL-DoD ger övergripande yrken och så har dom förmågor som fördjupar dom, exempelvis lönnmördare. Man hade lätt kunnat låta varje yrke få tillgång till 1-3 fasta besvärjelser (magireglerna måste ändras). Kanske även baka in hjälteförmågor i besvärjelserna, men kanske låta mekaniken vara mer förutsägbar än magin, trots att dom kanske fungerar på samma sätt.

Dina exempel har mer med världen att göra: livsmålen som du skrivit tidigare.

Jag gillar att använda mekanik för att få fram ett koncept, som din kompis. Lika mycket som jag gillar att använda bakgrunder för att skapa en agenda för min rollperson; jag älskade att använda livsmålen i EDD. Jag gillar också att kunna göra story arcs – att planera i förtid hur jag vill att min rollperson ska förändras (inte utvecklas mekaniskt).

 

[lupmet]

Ja, reglerna tycks ju gjorda för att spel ska sträcka sig över längre perioder. Det finns regler för att leva lugnt liv och arbeta för sitt uppehälle, för att träna och för att åldras. Att återhämta skador går långsamt. Det får mig att tänka att scenarion med ett starkt element av tidspress bör hållas som ett undantag – rollpersonerna bör ges chansen att pausa.

Om inte för att de annars kommer gå med kronisk PTSD efter att ha bränt ut sig av stress…

 

[JohanL]

Min erfarenhet av EDD är väl att det som var knivigt var att bredda sin rollperson. Om man började med lite mediokra färdighetsvärden var det OK, för man fick erfarenhetspoäng som lät en höja dem hyfsat enkelt. Men att öppna helt nya färdigheter var avsevärt svårare – särskilt krångligt verkade det vara att som magiker lära sig nya besvärjelser, utan där var det nästan alltid bättre att bli bra på de besvärjelser man redan hade.

Träna upp de låga litet grand med Egenträning är grundidén här. Mycket EDD är en dragkamp med SL om hur mycket downtime man får, för den är sjukt värdefull. Ge rollpersoner ett halvår att träna, så kommer de ur det betydligt bättre.

 

[EvilSpook]

Träna upp de låga litet grand med Egenträning är grundidén här. Mycket EDD är en dragkamp med SL om hur mycket downtime man får, för den är sjukt värdefull. Ge rollpersoner ett halvår att träna, så kommer de ur det betydligt bättre.

Jag vet inte om det är så effektivt? Har du 13 i GE och tränar själv ett halvår får du kanske 14 EP (0,65EP/vecka).

Att springa runt och använda mängder av färdigheter under äventyr ger oftast betydligt mer. Även om du bara har BC/FV 3 så räcker det med kanske 4-5 försök/vecka (alltså inte lyckade slag) med färdigheterna för att få samma utdelning som träningen.

Med reservation för att jag kanske räknat fel.


//EvilSpook

 

[Rickard]

Även om du bara har BC/FV 3 så räcker det med kanske 4-5 försök/vecka (alltså inte lyckade slag) med färdigheterna för att få samma utdelning som träningen.

Gör du detta under en veckas äventyrande är du nog död inom en vecka.

 

[EvilSpook]

Gör du detta under en veckas äventyrande är du nog död inom en vecka.

Fast har man en SL som dödar rollpersoner på grund av misslyckade färdighetsslag ska man nog undvika EDD.

Eller också ser man till att ha en bra rustning, tunnhjälm, en stor sköld och fyra gruppmedlemmar som står beredda att parera så snart man behöver använda dolk, botanik eller köpslå.


//EvilSpook

 

[Rickard]

Fast har man en SL som dödar rollpersoner på grund av misslyckade färdighetsslag ska man nog undvika EDD.

Vad jag menar är att din optimering är rätt orimlig rent praktiskt med rollpersoner som går runt och misslyckas med det mesta. Man får bara erfarenhet för lyckade slag. Det är runt FV 8-12 som är någon sweet spot, med tanke på färdighetskostnadsmultipeln.

 

[Svarte Faraonen]

Bonuserfarenhet är rätt centralt för att ha chansen att bli bättre på låga färdigheter, så slipper man lyckas med dem.

 

[krank]

En kanske ännu starkare anledning är att reglerna (om vi spelar med dem som de är skrivna) innebär att många rollpersoner blir hemskt inkompetenta. Fem färdigheter med FV från 11-15 och inga specialförmågor, imponerar föga på mina spelkompisar. Och då spelar det nog ingen roll hur intressant spelvärlden är eller hur äventyren är skrivna: kan jag inte göra något roligt med min rollperson, då vill jag inte vara med.

Tja, det är väl inte så långt ifrån vad rollspel i allmänhet tycker är "lagom kompetens"? Det är väl rätt ont om spel där man har reell chans att lyckas ens med grejer man ska vara bra på?

Jag har börjat tänka mer och mer att man kan se det som en del av en spelsdesign där tärningsslag är bestraffningar för att du som spelare är kass. Ofta ska det finnas lösningar där man inte måste slå alls – för att man förbereder ordentligt, har med rätt utrustning, kommer på en smart idé. Måste man slå tärning betyder det att något gått fel och man måste falla tillbaka på sina färdigheter.

Det innebär att man måste gå ifrån traditionell äventyrsdesign där allting kräver tärningsslag såklart. Man måste designa för det. Samma sak med strid – plötsligt är strid bara något man ger sig in på om man är helt dum i huvudet eller desperat. Som IRL alltså. Vill man vinna kör man bakhåll, förgiftning eller att lura en drake att ta hand om motståndaren.

Det blir inte så hjältig fantasy, men det betyder att man kan göra jättemycket roligt med rollpersonen – så länge man inte klantar till det och måste slå tärning =)

 

[EvilSpook]

Vad jag menar är att din optimering är rätt orimlig rent praktiskt med rollpersoner som går runt och misslyckas med det mesta.

Yes. Fast mitt resonemang var ju ett svar på JohanLs påstående att egen träning var ”sjukt värdefull”. Min uträkning var ju på samma nivå som den - och började med meningen:

Jag vet inte om det är så effektivt?

//EvilSpook