Snyggt! En sak jag verkligen gillar när man tittar på gamla byggen typ pyramiderna och så är resterna av hur de byggde något. Typ hur de förseglade gångarna till gravarna och ändå tog sig ut osv.
Snyggt! En sak jag verkligen gillar när man tittar på gamla byggen typ pyramiderna och så är resterna av hur de byggde något. Typ hur de förseglade gångarna till gravarna och ändå tog sig ut osv.

Henrik Jonsson (PAX-illustratören, inte högerdemagogen)
Ah, fick för mig att båda hette Jonsson!*Jönsson.
(Sen blir jag ju nyfiken på var gränsen mellan "debattör" och "demagog" går för dig, men det är förstås OT, och jag gissar att svaret finns i förledet.)
*Jönsson.
(Sen blir jag ju nyfiken på var gränsen mellan "debattör" och "demagog" går för dig, men det är förstås OT, och jag gissar att svaret finns i förledet.)
Demagogi är att argumentera utifrån slående men osakliga argument. Demagoger använder demagogi som en strategi att skaffa makt och inflytande genom att appellera till folks känslor och fördomar, vanligen genom användande av kraftfull retorik och propaganda.
H. L. Mencken, en amerikansk kritiker, definierar en demagog som "en som predikar doktriner han vet är osanna, till folk han vet är idioter."


Så där känner alla. Jag är också inne i en period där jag tycker det mesta jag ritar är skit, eller iaf sämre än vad jag brukar kunna rita. Några saker jag brukar göra:Jag har blivit fullständigt usel på att överhuvudtaget rita något. Jag tror inte jag blir bättre alls – snarare tror jag att jag övar så lite att jag är på väg att glömma vad jag en gång kunnat. Min beundran till alla som orkar öva, jag är så kass i jämförelse – en människa vars inneboende lättja och svaghet gör att hen aldrig kommer kunna åstadkomma något.
Mitt problem är att jag ofta ser väldigt många poster som lyfter den här idén om att alla kan rita, det är bara att anstränga sig tillräckligt mycket – ofta som en kontring mot AI-vurmare. Och grejen är att jag i hög grad håller med och ställer mig på deras sida idémässigt. Men... då kommer det andra problemet. Och det är att det ofta läggs en moralisk dimension i det här att anstränga sig tillräckligt – att om man inte är beredd att göra det är det för att man är lat eller bortskämd eller vill att allt ska gå lätt för en. Och visst, jag är inte den som någonsin backar för att tillskriva mig själv dåliga egenskaper, men det blir liksom att jag, genom att inte arbeta nitiskt och förbättra mig, sviker de idéer jag säger mig stå för. För det är svårt – inte att lära sig rita i sig, men att lägga ner den mängden ansträngning det krävs. Särskilt när man inte tror att det kommer spela någon roll och att man ändå aldrig kommer nå dit man vill.Så där känner alla. Jag är också inne i en period där jag tycker det mesta jag ritar är skit, eller iaf sämre än vad jag brukar kunna rita. Några saker jag brukar göra:
1. Rita små saker som inte tar så lång tid. Ett svärd istället för en hel jävla borg.
2. Testa en ny teknik eller en annan typ av motiv än du brukar, då behöver du inte jämföra med tidigare saker du gjort.
3. Rita av eller kalkera något - det lär man sig av.
4. Rita avsiktligt fult, då kan du inte känna att du misslyckats.
5. Ta en paus. Spela data, läs en bok eller måla några miniatyrer. Rita bara när du blir sugen på det igen.
6. Ryck på axlarna åt det. Det är inte viktigt att rita.
Man är inte för lat eller bortskämd, men man vill det inte tillräckligt mycket. Jag skulle vilja vara mycket bättre på att rita än vad jag är, men jag vill det inte tillräckligt mycket för att lägga flera timmar om dagen på att göra det. Så roligt tycker jag inte att det är.Mitt problem är att jag ofta ser väldigt många poster som lyfter den här idén om att alla kan rita, det är bara att anstränga sig tillräckligt mycket – ofta som en kontring mot AI-vurmare. Och grejen är att jag i hög grad håller med och ställer mig på deras sida idémässigt. Men... då kommer det andra problemet. Och det är att det ofta läggs en moralisk dimension i det här att anstränga sig tillräckligt – att om man inte är beredd att göra det är det för att man är lat eller bortskämd eller vill att allt ska gå lätt för en. Och visst, jag är inte den som någonsin backar för att tillskriva mig själv dåliga egenskaper, men det blir liksom att jag, genom att inte arbeta nitiskt och förbättra mig, sviker de idéer jag säger mig stå för. För det är svårt – inte att lära sig rita i sig, men att lägga ner den mängden ansträngning det krävs. Särskilt när man inte tror att det kommer spela någon roll och att man ändå aldrig kommer nå dit man vill.
Ja, det är problemet – jag tror inte att jag vill något tillräckligt mycket för att alls kunna bli bra. Särskilt inte när det kommer till färdigheter som kräver övning. Så jag misstänker att jag oundvikligen blir oduglig.