Problemet med Alien som franschise är att alien-monstret håller för ungefär en film. Den första filmen är spännande för att det är något nytt. Du vet inte hur monstret fungerar ännu och upptäcker det i samma takt som huvudpersonerna. I tvåan försökte de inte återskapa det, utan gjorde en actionfilm istället. Och därefter har de bara gjort samma sak om och om igen, utan att det har blivit riktigt bra. Det som funkar i Alien Earth är de saker som inte är Xenomorfen. Den är bara en köttkvarn. De andra varelserna var intressantare, eftersom de var något nytt. Speciellt ögat.
Det går bara att överraska en gång - andra gången vet man vad som väntar. Ska man bygga ut en film till en hel franchise (jag antar att det från början inte alls var planen när det gäller Alien), så tror jag att man behöver jobba rejält med världsbygget. Det
går definitivt att bygga ut världen kring Alien på ett mer intressant och djupgående vis. Överraskningseffekten är inte nödvändig, men vill man ändå ha med den borde den gå att vrida på mer än vad som har gjorts (nya versioner av varelsen som beter sig på helt andra sätt).
Man kan också fråga sig vad som egentligen är kärnan i Alien-franchisen. Den första filmen är en renodlad monsterfilm, men redan där finns flera frön som antyder andra teman: Weyland-Yutanis utforskande av universum och utomjordiskt liv, androider som utmanar mänsklig intelligens (och/eller bara lyder order), arbetande människors utsatthet i ett hyperkapitalistiskt system och resterna en möjligen utdöd högteknologisk civilisation (som måste ha omfattat mycket mer än det som visas i filmerna). Mycket av det här finns redan i olika delar av franchisen (inkl. seriealbum, leksaker, romaner, rollspel etc), men (den säkert kommersiellt välmotiverade) fixeringen vid xenomorfen har begränsat mycket.
Personligen tycker jag att det är Weyland-Yutani som är det mest intressanta (även om det är en ganska generisk cyberpunk megacorp). Det hade varit intressantare för världsbygget att istället utgå ifrån företagets anställda och deras säkerligen många mörka hemligheter.
Man kan formulera det hela som några förhoppningsvis fantasieggande frågor. Vad innebär det att Weyland-Yutani har upptäckt äggen, xenomorfen och skeppsvraket? Vilka andra typer av upptäckter kan företaget ha gjort? Hur långt ut i rymden har de och deras konkurrenter kommit? Har de tappat kontrollen över flera av sina upptäckter? Om ja, vad innebär det?
Ja. Precis detta var vad jag syftade på ovan. Man maxar ut xenomorfen i 2an. Sen lyckas man ändå knyta ihop det i 3an, men mycket för att den avsiktligt försöker runda av hela berättelsen än för att xenomorfen fortsätter vara intressant. Det som producerats därefter är mer eller mindre bra försök att hitta nya infallsvinklar. Men det kanske inte riktigt går?
Jo, jag tror att det går. Men man behöver hantera xenomorfen på nya sätt - kanske bara fokusera på äggen (man kan exempelvis stjäla dem) eller på genetiskt material (vilket diskuteras i Alien Resurrection). Xenomorfen kan vara mer än det som hittills har synts i bild.
Man kan också se varelsen som ett dramaturgiskt koncept. Det väsentliga är då inte bara hur den ser ut och fungerar rent biologiskt, utan i lika hög grad vad den får andra att göra. Inkluderar man andra aspekter av xenomorfen - exempelvis manipulerat genetiskt material på ett labb - så behöver det inte bara handla om några som får panik och blir dödade i blodiga scener. Nya experiment kan få konsekvenser som blir lika oväntade som upptäckten av varelsen i den första filmen.
Franchisen och världsbygget har i mina ögon en enorm potential, men den hade kunnat hanteras bättre. Som jag har skrivit i andra trådar handlar världsbyggen i mina ögon om hur yta och djup hänger samman. Och om hur djupet styr ytan, alltså det som är synligt vid en första anblick (xenomorfen i det här fallet).
