”Var är citatet ifrån?”-leken

Det känns intuitivt inte som en socialist för mig, och då utgår ju de flesta...

Och så någon underskattad också, så att man antagligen inte ens vet ändå. :-)

Jag drar på inga som helst grunder till med Marcel Allain, som skapade Fantômas.
 
Mekanurg said:
Författarens främsta bedrift var att ha varit den ende någonsin som vunnit ett förnämt litteraturpris (ej Nobel) två gånger.
Click to expand...
Det här är en skröna jag hört! Det var pga okänt pseudonym, typ att det var omöjligt att hen kunde skriva så ”bra” som pseudonymen att man inte misstänkte att det kunde vara samma person. Det är dock ca en miljon år sen jag läste litteraturvetenskap så jag minns inte ens om det är en herre eller en dam.

Gissar på Anne Desclos som jag i och för sig inte vet om hon vann något, men jag minns att folk blev förvånade när hon visade sig ha skrivit Berättelsen om O.
 
Jocke said:
Det här är en skröna jag hört! Det var pga okänt pseudonym, typ att det var omöjligt att hen kunde skriva så ”bra” som pseudonymen att man inte misstänkte att det kunde vara samma person. Det är dock ca en miljon år sen jag läste litteraturvetenskap så jag minns inte ens om det är en herre eller en dam.

Gissar på Anne Desclos som jag i och för sig inte vet om hon vann något, men jag minns att folk blev förvånade när hon visade sig ha skrivit Berättelsen om O.
Click to expand...
Oh! Men den skrönan är väll om Romain Gary? Han skrev en komedi under falskt namn.

Kan inte alls citatet så har jag rätt är det bara för att Jocke tipsade mig här 😂
 
God45 said:
Oh! Men den skrönan är väll om Romain Gary? Han skrev en komedi under falskt namn.

Kan inte alls citatet så har jag rätt är det bara för att Jocke tipsade mig här 😂
Click to expand...
Romain Gary är korrekt. Citatet är från romanen Une éducation européenne. Skrönan är sann:
[Romain Gary] is the only person to win the Prix Goncourt twice. This prize for French language literature is awarded only once to an author. Gary, who had already received the prize in 1956 for Les racines du ciel, published La vie devant soi under the pseudonym Émile Ajar in 1975. The Académie Goncourt awarded the prize to the author of that book without knowing his identity. Gary's cousin's son Paul Pavlowitch posed as the author for a time. Gary later revealed the truth in his posthumous book Vie et mort d'Émile Ajar.
Click to expand...
 
Real history was unromantic, steeped in greed and blood and abject eye-rolling stupidity. An endless parade of putative Ozymandiases marching off to glory before snapping off at the ankles in the depths of the desert: that was human history. Every now and then there would be the pretence of civilisation, but soon enough the restless, hateful, atavistic hearts of humanity would tear down the towers and slide back into barbarism, squealing with glee. Decadence loves the taste of blood, even though it is poison.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top