Äventyrare

Leon said:
Jag tror @EvilSpook menar vikingatid :)

Och jag håller med om att vikingarna var riktiga äventyrare: slavhandlare, plundrare och opportunister ut i fingerspetsarna. Andliga (och delvis genetiska) föregångare till normander, korsfarare och ostindiefarare. Bra murderhobos :)
Click to expand...
Jo, men det finns element i det som skulle kunna sträcka sig från bronsålder långt in i medeltid (Hansan).

Så resonemangen är allmängiltiga och tillämpliga på andra länder och epoker, även om kanske vikingarna är de mest uppenbara exemplen.

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Leon said:
Och jag håller med om att vikingarna var riktiga äventyrare: slavhandlare, plundrare och opportunister ut i fingerspetsarna. Andliga (och delvis genetiska) föregångare till normander, korsfarare och ostindiefarare. Bra murderhobos
Click to expand...
Alltså verkligen. Läste precis Wolf Age av Tore Skeije. Mer äventyrare än Olof Haraldsson (den Helige) eller senare Harald Hårdråde får man leta länge efter.
 
entomophobiac said:
Det känns som det största bedrägeriet är rollspelens bedrägeri mot ordet “äventyrare”…
Click to expand...

Känner nog tvärt om att det matchar in med varenda äventyrare jag stött på i rollspel öht på den tiden då man spelade ”äventyrare”…. Antalet gånger man flytt hals över huvud för att man inte ska bli rullad i tjära och fjädrar istället för hyllade som makalösa representanter för sin klass/ras/yrke/whatever-combo är fler än jag ens kan minnas haha…

Vi var väl kanske för blyga för att ligga med adelsdamer/herrar och för moderathatande för att bry oss om att investera i aktier och utsugande på den nivån… men bortsett från det så. :)
 
entomophobiac said:
Det som tilltalar mig med hela tanken om äventyrare av det här slaget är fokuset på intriger och avsaknaden av mord. Det är en del dueller, ett antal misshandlar (ofta med käpp), och döden förekommer absolut som konsekvens av Casanovas agerande. Men för det mesta är konsekvenser inte döden utan att bli utstött, vanhedrad, påkommen, dumpad, etc.
Click to expand...
Och syfilis, naturligvis.
 
entomophobiac said:
Nu måste jag skriva ett rollspel där du är en äventyrare på 1700-talet, med utgångspunkt från en Dogs in the Vineyard-inspirerad generator för att skapa "seats" som du kan besöka. Om det så är ett avlägset gods i Ryssland eller det Franska hovet. Men vi vet alla att det kommer bli tillfälligt, och att det framförallt är snabbtänkthet och charm som kommer avgöra hur mycket ädelstenar och dukater ni kan tjäna innan ni måste vidare.
Click to expand...
Jag vill spela det här spelet. Skriv snabbt!
 
entomophobiac said:
Nu måste jag skriva ett rollspel där du är en äventyrare på 1700-talet, med utgångspunkt från en Dogs in the Vineyard-inspirerad generator för att skapa "seats" som du kan besöka. Om det så är ett avlägset gods i Ryssland eller det Franska hovet. Men vi vet alla att det kommer bli tillfälligt, och att det framförallt är snabbtänkthet och charm som kommer avgöra hur mycket ädelstenar och dukater ni kan tjäna innan ni måste vidare.

Antagligen passar det här bäst som ett spel med flera spelare som gestaltar en enda rollperson. Eller fokuserat kring en huvudroll (äventyraren) och dennes entourage eller rivaler. Men än så länge är det bara en bunt anteckningar inspirerade av Casanovas minst sagt vårdslösa liv.
Click to expand...
Jag hade som sagt samma tanke och då utgick jag ifrån att man inte behöver vara på samma plats hela tiden, alltså RP behöver inte vara en "grupp" som reser tillsammans, men som gärna får stöta på varandra vid olika hov, ibland som rivaler, ibland in cahoots och ibland bara råkar de vara på samma ställe.

Casanova själv var ju en nymfoman och narccisist med låg impulskontroll, antagligen får RP också ha en del drivkrafter av mindre berömvärd art, men man kan ju tänka sig någon mer galant charmör såklart. Syftet måste på något sätt vara att skaffa rykte och rikedom så att man upprätthålla sitt liv i lyx när man blir gammal och ful, eller illa sargad i någon duell.

Men det är ju typ så här jag spelar allt rollspel så jag vet inte... Kanske ska man vara lite mer nytänkande.
 
Jag tror att Skulduggery (den generiska versionen av Dying Earth) skulle vara att utmärkt system för rollspelet. Det är samma att drivas av sina dåliga egenskaper som det spelet har.
 
Leon said:
Eller är det Jules Verne helt enkelt? Är hans karaktärer äventyrare?
Click to expand...

Vernes huvudpersoner är gärna vetenskapsmän (prof Arronax i En världsomsegling under havet; prof Lidenbrock i Till jordens medelpunkt), rentierer (Phileas Fogg), ingenjörer (Robur i Luftens herre; Barbicane i Från jorden till månen; Cyrus Grant i Den hemlighetsfulla ön), eller militärer (Hector Servadac i Hector Servadacs äventyr). De flesta är gentlemän till sitt manér. Många drivs av något slags ärelystnad (Robus, Barbicane, Lidenbrock), andra av nödlägen (Cyrus Grant & co), men få av girighet. Knappast äventyrare i traditionell mening.
 
entomophobiac said:
För i den har fortfarande U.S. Congress rätten "To declare War, grant Letters of Marque and Reprisal, and make Rules concerning Captures on Land and Water" :) (Article I, Section 8, för den som är nörd.)
Click to expand...

Enligt Wikipedia: On February 13, 2025, US Congressmen Tim Burchett (R-TN) and Mark Messmer (R-IN) introduced a bill, The Cartel Marque and Reprisal Authorization Act of 2025, to the House of Representatives. The Act "would authorize President Trump to commission privately armed and equipped actors to seize the persons and property of any cartel, cartel member, or cartel-linked organizations."

Å andra sidan, privateering till havs har i praktiken inte förekommit efter amerikanska inbördeskriget. Jag hänvisar till 1856 års Parisdeklaration -- länk >>>
 
Last edited:
Cagliostro förekommer som seriöst skum typ i backstoryn till Chock Åter från graven. Hans påfund spökar (ha!) bland annat i Stunde Null. På min bucketlist finns Chock: Gustafs skål, som utspelas på 1770-talet och där sådana där slemmiga äventyrare är tänkta att bli några av rollpersonernas antagonister.
 
JohanL said:
En sak rollspel väldigt sällan gör är att "äventyrare" sällan är något folk vill vara eller som är särskilt smart eller konstruktivt. Ingen blir äventyrare av annat än att tvingas till det av omständigheterna, för att få ihop pengar nog för att kunna pensionera sig från äventyrandet, för att man har sociopatiska tendenser som gör att man inte fungerar i samhället, för att man är på flykt, och liknande saker. Att vara utan permanent hem är nästan obligatoriskt.
Click to expand...

Äventyrerska (adventuress) var en opportunistisk dam med dålig rykte, t.ex. den fiktiva Irene Adler (En skandal i Böhmen) eller den historiska Lola Montez -- länk >>>
 
Mekanurg said:
On February 13, 2025, US Congressmen Tim Burchett (R-TN) and Mark Messmer (R-IN) introduced a bill, The Cartel Marque and Reprisal Authorization Act of 2025, to the House of Representatives.
Click to expand...
Var ju en hel del skumt som gällde även under Iraqi Restoration, med allsköns skandaler kring PMCs.
 
entomophobiac said:
Det känns som det största bedrägeriet är rollspelens bedrägeri mot ordet “äventyrare”…

Lite på samma sätt som rollspelens otjänst mot ordet “karaktär”.
Click to expand...
Nå, om vi ska hänvisa till SAOB så bör man ju poängtera att "karaktär" haft betydelsen "rollfigur" långt innan någon svensk rullat tjugosidiga tärningar.
1785225139379.png

Men en bra källa till litterär inspiration för dylika karaktärer är väl pikaresken eller skälmromanen, som också är populär som genre under den epok som skildras. Stenes Tristram Shandy eller Thackerays Vanity Fair kan ju funka som inspirationskällor, liksom såklart Barry Lyndon.
 
Svarte Faraonen said:
Stenes Tristram Shandy eller Thackerays Vanity Fair kan ju funka som inspirationskällor, liksom såklart Barry Lyndon.
Click to expand...
Tristram Shandy (The Life and Opinions of Tristram Shandy, Gentleman) har jag läst! Den är en rätt bisarr historia av cirkulära övergångar som aldrig har en poäng. Medvetet en sorts satir av personporträtt, vad jag förstått.
 
Jag har en latent idé om att skriva ett rollspelsäventyr på Gösta Berlings saga, just eftersom "kavaljer" är en så perfekt analogi för en rollperson.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top