Äventyrare

entomophobiac

Pistoler & Mord
Joined
6 Sep 2000
Messages
10,093
Location
Uppsala
Har läst en modern biografi om Giacomo Casanova under sommaren, mycket för att 1700-talet är lite av en hobbybesatthet jag har, men också för att jag sprang på den i Dogepalatsets souvenirbutik i Venedig. Det intressanta med de moderna ögonen är att Casanova, även om han väl är känd som charmör av rang, idag antagligen fått helt andra titlar (pedofil, bland annat...). Han är något av ett praktarsle rakt igenom sin livstid, och i likhet med många andra praktarslen tycker han att allt är andras fel när ålderns höst närmar sig.

Men! Något som fick mig att reagera är bokens titel. "Adventurer". På franska kallades de här kringstrykande opportunisterna aventurier/-ère. De blev utslängda från en stad eller ett gods, men hoppade på närmaste droska till nästa. De försörjde sig genom bedrägerier, hasardspel, och emellanåt faktiskt arbete eller företagsamhet (enligt boken var Casanova med och grundade det som sedan blev Frankrikes nationella lotteri, åtminstone under en lång tid). Det här låter som en beskrivning av nästan vilken rollpersonsskara som helst, förutom att de inte mördar gobliner för xp.

Nu måste jag skriva ett rollspel där du är en äventyrare på 1700-talet, med utgångspunkt från en Dogs in the Vineyard-inspirerad generator för att skapa "seats" som du kan besöka. Om det så är ett avlägset gods i Ryssland eller det Franska hovet. Men vi vet alla att det kommer bli tillfälligt, och att det framförallt är snabbtänkthet och charm som kommer avgöra hur mycket ädelstenar och dukater ni kan tjäna innan ni måste vidare.

Antagligen passar det här bäst som ett spel med flera spelare som gestaltar en enda rollperson. Eller fokuserat kring en huvudroll (äventyraren) och dennes entourage eller rivaler. Men än så länge är det bara en bunt anteckningar inspirerade av Casanovas minst sagt vårdslösa liv.
 
Har läst en modern biografi om Giacomo Casanova under sommaren, mycket för att 1700-talet är lite av en hobbybesatthet jag har, men också för att jag sprang på den i Dogepalatsets souvenirbutik i Venedig. Det intressanta med de moderna ögonen är att Casanova, även om han väl är känd som charmör av rang, idag antagligen fått helt andra titlar (pedofil, bland annat...). Han är något av ett praktarsle rakt igenom sin livstid, och i likhet med många andra praktarslen tycker han att allt är andras fel när ålderns höst närmar sig.

Men! Något som fick mig att reagera är bokens titel. "Adventurer". På franska kallades de här kringstrykande opportunisterna aventurier/-ère. De blev utslängda från en stad eller ett gods, men hoppade på närmaste droska till nästa. De försörjde sig genom bedrägerier, hasardspel, och emellanåt faktiskt arbete eller företagsamhet (enligt boken var Casanova med och grundade det som sedan blev Frankrikes nationella lotteri, åtminstone under en lång tid). Det här låter som en beskrivning av nästan vilken rollpersonsskara som helst, förutom att de inte mördar gobliner för xp.

Nu måste jag skriva ett rollspel där du är en äventyrare på 1700-talet, med utgångspunkt från en Dogs in the Vineyard-inspirerad generator för att skapa "seats" som du kan besöka. Om det så är ett avlägset gods i Ryssland eller det Franska hovet. Men vi vet alla att det kommer bli tillfälligt, och att det framförallt är snabbtänkthet och charm som kommer avgöra hur mycket ädelstenar och dukater ni kan tjäna innan ni måste vidare.

Antagligen passar det här bäst som ett spel med flera spelare som gestaltar en enda rollperson. Eller fokuserat kring en huvudroll (äventyraren) och dennes entourage eller rivaler. Men än så länge är det bara en bunt anteckningar inspirerade av Casanovas minst sagt vårdslösa liv.
Hade exakt samma tanke för ett tag sedan!
Les Cavaliers tänkte jag att det skulle heta.
 
Casanova kallar sig själv "Chevalier" när han hittar på en titel till sig själv, vilket är den formella titeln för en ädel riddare. "Cavalier" verkar vara en faktisk ryttare eller handla om en arrogant attityd.
Ja, chevaliers menade jag såklart!
 
Rollspelet A Ghastly Affair har en enorm mängd slumptabeller för att skapa 1700-tals-material, allt ifrån hemliga sällskap (lämpliga för charlataner) till arkitektoniska ”follies”. Man börja titta på aristokratiska familjer och fortsätta därifrån. Det tycks också finnas en hel modul för att generera gods och herresäten.
 
Casanova kallar sig själv "Chevalier" när han hittar på en titel till sig själv, vilket är den formella titeln för en ädel riddare. "Cavalier" verkar vara en faktisk ryttare eller handla om en arrogant attityd.

Ungefär samtida med Casanova levde Chevaliere d'Eon. En sådan där historisk figur som är för märklig för att vara trovärdig i en roman.
 
Ungefär samtida med Casanova levde Chevaliere d'Eon. En sådan där historisk figur som är för märklig för att vara trovärdig i en roman.
Det är flera olika "äventyrare" som figurerar även i den här biografin. Inte helt ovanligt att de blåser varandra på pengar, lämpar över älskarinnor på varandra, hjälper varandra med olika bedrägerier, etc.
 
Notera dock att hon ibland (bland annat när hon nämns här i tråden) betecknas som chevalière, alltså en femininform. Hon identifierade sig som kvinna och var av allt döma synnerligen svårbedömd av sin samtid.
Skyller på min dåliga köksfranska att jag inte noterade att det var skrivet i femininform.
 
Har läst en modern biografi om Giacomo Casanova under sommaren, mycket för att 1700-talet är lite av en hobbybesatthet jag har, men också för att jag sprang på den i Dogepalatsets souvenirbutik i Venedig. Det intressanta med de moderna ögonen är att Casanova, även om han väl är känd som charmör av rang, idag antagligen fått helt andra titlar (pedofil, bland annat...). Han är något av ett praktarsle rakt igenom sin livstid, och i likhet med många andra praktarslen tycker han att allt är andras fel när ålderns höst närmar sig.

Du, jag tror jag också stod och tummade på den i souvenirbutiken där i våras, men beslutade mig för att inte köpa med mig. Tydligt ett misstag!

Men! Något som fick mig att reagera är bokens titel. "Adventurer". På franska kallades de här kringstrykande opportunisterna aventurier/-ère. De blev utslängda från en stad eller ett gods, men hoppade på närmaste droska till nästa. De försörjde sig genom bedrägerier, hasardspel, och emellanåt faktiskt arbete eller företagsamhet (enligt boken var Casanova med och grundade det som sedan blev Frankrikes nationella lotteri, åtminstone under en lång tid). Det här låter som en beskrivning av nästan vilken rollpersonsskara som helst, förutom att de inte mördar gobliner för xp.

Titta även på Merchant Adventurers för ytterligare exempel på svinaktiga historiska förlagor till våra äventyrare :)

Jag undrar ibland om inte den mer positive klangen runt äventyr/äventyrare, som vill har sin grund i nationalromantikens äventyrsromaner, inte har en viss politisk agenda...
 
Den andra kategorin "äventyrare" är de som är en mix av legosoldater, banditer, och pirater.

Ibland sammanfaller dessa med kategorin i originalinlägget.
 
Jag har fått för mig att äventyrare var en tidigare benämning för personer som var riskbenägna. Och det beskriver nog både charlataner och murderhobos väl.
 
En sak rollspel väldigt sällan gör är att "äventyrare" sällan är något folk vill vara eller som är särskilt smart eller konstruktivt. Ingen blir äventyrare av annat än att tvingas till det av omständigheterna, för att få ihop pengar nog för att kunna pensionera sig från äventyrandet, för att man har sociopatiska tendenser som gör att man inte fungerar i samhället, för att man är på flykt, och liknande saker. Att vara utan permanent hem är nästan obligatoriskt.

Ett av få spel som behandlar detta är Jackals, där du dels gör rollpersonen med en anledning att vara äventyrare, men också har som mål att kunna sluta vara äventyrare, genom att hitta någonstans att bo och ha en patron och ett riktigt jobb. Ett så tidigt äventyr som Borderlands till RQ antar detta - det finns en sekvens där man kan få en permanent anställning som vaktkapten och då pensionerar rollpersonen, eftersom denna uppenbarligen vunnit och kommit ur äventyrandet.

I den moderna tiden skulle väl att vara "äventyrare" vara att jobba som Wagner Special Forces i Mali eller något?
 
Back
Top