Vilka är Sveriges 20 största rollspel?

Nu rapporterar förvisso inte Indierummet någon statistik över vad vi spelar. Men då hade nog fiasco tagit sig in på listan.
Då vi fortfarande hade med oss det (innan pandemin) så var det inte ovanligt att det var det enda spel jag höll i och då hade jag oftast 2-3 grupper igång samtidigt (som mest 4)
Ja, vi får tänka på att kontakta er uttryckligen till nästa sammanställning. Nu har vi redan bra kontakt med flera konventsgeneraler och statistik från det gångna året, så det borde bli enklare att jaga inför nästa lista.
 
Så är det ju. Vilken metod man än använder så visar den ett lite snett resultat. Så min tanke var att man genom att ta medelvärdet från flera metoder skulle, förhoppningsvis, få ett resultat som mer påminner om verkligheten om frågan man ställer sig är "Vilka spel är mest poppis i allmänhet?".
Fast då kommer som sagt gratisspel helt i kläm, och spel som bara beställs via utländska butiker, webbsidor och kickstarter representeras inte alls.

Bäst hade så klart varit att slänga ut en enkät till Sverok och Sveriges spelföreningar istället, så vi får snegla på en sån lösning.
 
Jämförelsen med DungeonCraft som görs i början av videon är intressant, för resultatet från den svenska undersökningen och DungeonCrafts undersökning belyser en rätt avgörande skillnad mellan amerikansk och svensk konventskultur.

I Sverige har konventsarrangemangen alltid främst drivits ideellt av det svenska föreningslivet, ofta i samarbete med det offentliga (finansiering genom saker som studieförbund eller kulturstöd, lån av lokaler som exempelvis skolor eller fritidsgårdar etc), och därför har de snarare blivit en fristad från kommersiella intressen än en arena för dem. Därför har det byggts upp en stark, självorganiserad DIY och alternativkultur kring de svenska konventen, kanske främst manifesterad genom saker som Indierummet, och inte så lite influerad av närliggande konvent som det danska Fastaval (även det organiserade enligt liknande principer).

De kommersiella aktörerna har tagit mer och mer plats under de senaste åren, självklart i samband med att de blivit fler och större, men det är fortfarande inte de som styr eller sätter agendan, utan de deltar i konventsscenen som gäster, villkoren sätts fortfarande av de ideella krafterna med stöd av offentliga medel.

De amerkanska förutsättningarna är helt annorlunda, många av de stora konventen (som GenCon) drivs i vinstsyfte av företag, och rollspelsutgivarna använder framförallt konventen som arenor för marknadsföring och försäljning. Det finns ingen stark orsak från arrangörers håll att premiera exempelvis ett indie-dramaspel framför att boka ännu ett bord för Dungeons & Dragons, när WotC kan betala för platsen och säljer biljetter på ett per-pass basis.

Spelarna är också vana att på konvent så spelar man de stora spelen, det är inte platsen för experiment och alternativ som man kanske har svårt att få med sig kompisgruppen hemma på, utan man tar sin Pathfinder eller DnD karaktär som man kör med vanligtvis och så åker man och spelar med den på GenCon. Många kanske inte ens har en spelgrupp hemma, i USA bor folk stort och utspritt, så det enda tillfället man har att spela alls (iaf innan vi började spela digitalt) var på olika konvent. I Sverige så är det också nästan tvärt om, det finns mängder av rollspelare som inte åker på konvent alls just för att de kan spela hemma och konventen snarare är en helt annan upplevelse.

I USA så domineras konventen av de företag som lägger mest resurser på att dominera konventen, i Sverige domineras konventen av vad besökare och arrangörer tycker är kul, intressant och spännande.
 
Oaktat allt tycker jag det är en kul lista, föreställer mig ändå att många nybörjare har sin första rollspelssession på konvent och då kanske får en lite skojigare introduktion till hobbyn än 5e!
 
Jämförelsen med DungeonCraft som görs i början av videon är intressant, för resultatet från den svenska undersökningen och DungeonCrafts undersökning belyser en rätt avgörande skillnad mellan amerikansk och svensk konventskultur.

I Sverige har konventsarrangemangen alltid främst drivits ideellt av det svenska föreningslivet, ofta i samarbete med det offentliga (finansiering genom saker som studieförbund eller kulturstöd, lån av lokaler som exempelvis skolor eller fritidsgårdar etc), och därför har de snarare blivit en fristad från kommersiella intressen än en arena för dem. Därför har det byggts upp en stark, självorganiserad DIY och alternativkultur kring de svenska konventen, kanske främst manifesterad genom saker som Indierummet, och inte så lite influerad av närliggande konvent som det danska Fastaval (även det organiserade enligt liknande principer).

De kommersiella aktörerna har tagit mer och mer plats under de senaste åren, självklart i samband med att de blivit fler och större, men det är fortfarande inte de som styr eller sätter agendan, utan de deltar i konventsscenen som gäster, villkoren sätts fortfarande av de ideella krafterna med stöd av offentliga medel.

De amerkanska förutsättningarna är helt annorlunda, många av de stora konventen (som GenCon) drivs i vinstsyfte av företag, och rollspelsutgivarna använder framförallt konventen som arenor för marknadsföring och försäljning. Det finns ingen stark orsak från arrangörers håll att premiera exempelvis ett indie-dramaspel framför att boka ännu ett bord för Dungeons & Dragons, när WotC kan betala för platsen och säljer biljetter på ett per-pass basis.

Spelarna är också vana att på konvent så spelar man de stora spelen, det är inte platsen för experiment och alternativ som man kanske har svårt att få med sig kompisgruppen hemma på, utan man tar sin Pathfinder eller DnD karaktär som man kör med vanligtvis och så åker man och spelar med den på GenCon. Många kanske inte ens har en spelgrupp hemma, i USA bor folk stort och utspritt, så det enda tillfället man har att spela alls (iaf innan vi började spela digitalt) var på olika konvent. I Sverige så är det också nästan tvärt om, det finns mängder av rollspelare som inte åker på konvent alls just för att de kan spela hemma och konventen snarare är en helt annan upplevelse.

I USA så domineras konventen av de företag som lägger mest resurser på att dominera konventen, i Sverige domineras konventen av vad besökare och arrangörer tycker är kul, intressant och spännande.
Tack för en träffsäker reflektion.
Delar din analys.
 
@roos om du tänker göra om det hela i framtiden kan jag bidra med statistik från minikonventet SchtaanCon som jag är med och arrangerar i Skellefteå. Spontant skulle jag säga att topp tre där är:

- Drakar och Demoner
- De fördömda
- Alien
 
Back
Top