Konkreta tips som gör din fantasy mer historiskt trovärdig!

Som i post #138 så beror det väldigt mycket på var i världen man tittar och när. Läskunnighet beror mycket på kultur. Läskunnighet är en mycket stor tillgång för att kunna rekrytera eller forma kompetens och behålla kunskap (eller propaganda om du är en ledare)
Visst, men men vi snackar oavsett en betydligt lägre nivå än idag. Och man kanske bara kan skriva det som är relevant för en.
 
Som i post #138 så beror det väldigt mycket på var i världen man tittar och när. Läskunnighet beror mycket på kultur. Läskunnighet är en mycket stor tillgång för att kunna rekrytera eller forma kompetens och behålla kunskap (eller propaganda om du är en ledare)
Det finns några intressanta exempel från det romerska principatet.
  • Armén lärde rekryterna att tala, läsa och skriva latin, en nödvändighet för dess ordergivning och byråkrati. Många gånger lärde sig även officerarnas hustrur skrivkonst; det finns korta brev med deras vardagsinfo bevarade från Hadrianus mur.
  • Inom judendomen undervisades pojkar i att läsa de heliga skrifterna. Enligt evangelierna läser snickarsonen Jeshua bar-Josef (Jesus) ur Tanakh utan besvär.
  • De urbana kristna grupperna lärde sina medlemmar läsa och skriva. Återigen handlade det om att kunna läsa de heliga skrifterna. Senare under dominatet blev detta ett av flera skäl till kristendomens framgång: ett välorganiserat samfund vars medlemmar platsade i statens byråkrati.
  • Aristokraterna förlitade sig i stor utsträckning på läs- och skrivkunniga slavar, vilka blev en nyckelgrupp inom gods- och statsförvaltningen.
 
Last edited:
Många städer hade petiga regler för hur hantverk skulle bedrivas, av hygien- eller brandsäkerhetsskäl. Till exempel kunde man föreskriva att smedjor och bagerier skulle ligga på ett visst avstånd från andra byggnader och att de skulle innehålla ett visst antal fyllda vattenhinkar för brandbekämpning.

Vidare fanns det på en del håll regelverk för hur man fick hänga tvätt mellan hus: en ryttare måste kunna färdas utan att få våta kläder i ansiktet.
 
Det finns några intressanta exempel från det romerska principatet.
  • Armén lärde rekryterna att tala, läsa och skriva latin, en nödvändighet för dess ordergivning och byråkrati. Många gånger lärde sig även officerarnas hustrur skrivkonst; det finns korta brev med deras vardagsinfo bevarade från Hadrianus mur.
  • Inom judendomen undervisades pojkar i att läsa de heliga skrifterna. Enligt evangelierna läser snickarsonen Jeshua bar-Josef (Jesus) ur Tanakh utan besvär.
  • De urbana kristna grupperna lärde sina medlemmar läsa och skriva. Återigen handlade det om att kunna läsa de heliga skrifterna. Senare under dominatet blev detta ett av flera skäl till kristendomens framgång: ett välorganiserat samfund vars medlemmar platsade i statens byråkrati.
  • Aristokraterna förlitade sig i stor utsträckning på läs- och skrivkunniga slavar, vilka blev en nyckelgrupp inom gods- och statsförvaltningen.
Därtill: när vi diskuterar medeltida läskunnighet i Europa får vi tänka på att den ofta definierades som att kunna läsa latin. Läskunnigheten på folkspråket var högre, men oklart hur mycket. Vi har dock hittat en del ”vardagstexter” skrivna med runor, till exempel en träbit med uppmaningar som ”Gyda säger åt dig att komma hem” eller ”Kyss mig, älskling”. En vernakulär läs- och skrivkunnighet på folkspråk kan alltså existera bland personer som i lärda sammanhang skulle ses som analfabeter.
 
40. Det finns inga fickor. Kanske att alverna har sådan high tech.
Xx. För er som undrar hur man bar omkring på småsaker utan fickor så har vi här en tekningar som visar hur man gjorde:
4c6052967b344eb38510c58e922b0a3e.jpg


och ett modernt foto för möjligen bättre illustration:
8fc34aca9b1fbc5519be3cda14ebca91.jpg
 
Länder är för det mesta mångspråkiga. Exempel:
  • När d'Artagnan anlände till Paris kunde han förmodligen inte prata franska; hans modersmål gasconska var nära släkt med katalanska. Dumas manövrerar runt det där av plottskäl.
  • När franska armén mobiliserade 1914 var förbanden regionalt rekryterade eftersom soldater från olika delar av landet inte begrep varandra. Det blev särskilt bekymmersamt med enspråkiga basker och bretoner.
  • När Italien enades på 1860-talet, talades italienska enbart i Toscana, därutöver talades ett dussin romanska språk som var ömsesidigt obegripliga plus tyska, slovenska, kroatiska, grekiska och albanska. Rikets förste kung hade franska som modersmål.
  • Karl XII talade finska, nödvändigt med tanke på hur stor andel av hans armé som kom österifrån.
 
Last edited:
Just det där med språk och dialekter känns som att det ofta behandlas rätt nonchalant i fantasyvärldar, eller? (Jag har dålig koll.) Min fördom säger att det ofta är olika varianter av ”Alla pratar vanligt” och ”I Frankrike pratar man franska”.
 
Länder är för det mesta mångspråkiga. Exempel:
  • När d'Artagnan anlände till Paris kunde han förmodligen inte prata franska; han modersmål gasconska var nära släkt med katalanska. Dumas manövrerar runt det där av plottskäl.
  • När franska armén mobiliserade 1914 var förband regionalt rekryterade eftersom soldater från olika delar av landet inte begrep varandra. Det blev särskilt bekymmersamt med enspråkiga basker och bretoner.
  • När Italien enades på 1860-talet, talades italienska enbart i Toscana, därutöver talades ett dussin romanska språk som var ömsesidigt obegripliga plus tyska, slovenska, kroatiska, grekiska och albanska. Rikets förste kung hade franska som modersmål.
  • Karl XII talade finska, nödvändigt med tanke på hur stor andel av hans armé som kom österifrån.

Under Alexander den Stores tid skapades en slags "standard grekiska" för att de olika delarna av hans armé och rike skulle kunna kommunicera med varandra.
 
Just det där med språk och dialekter känns som att det ofta behandlas rätt nonchalant i fantasyvärldar, eller? (Jag har dålig koll.) Min fördom säger att det ofta är olika varianter av ”Alla pratar vanligt” och ”I Frankrike pratar man franska”.
Jag tror det är för att de ofta uttrycks i form av färdigheter som man antingen har eller inte, vilket uppmuntrar till att man behandlar dem som diskreta enheter snarare än kontinuum. Om man tittar på historiska språk är det ju snarare så att om din rollperson kommer från låt säga medeltida Toulouse så kommer hen antagligen kunna göra sig förstådd utan allt för stora bekymmer i Montpellier, Barcelona, Bordeaux eller Avignon, åtminstone inte efter att ha vant sig lite. Genua, Paris eller Toledo? Kanske krångligare, men det går att göra. Så egentligen borde man ha sin språkkunskap "centrerad" någonstans och sedan avgöra hur långt dess förståelighet sträcker sig. Men så kommer ju också de "hårda" gränserna – om du åker till Bilbao kommer du träffa en massa folk du inte kan förstå oavsett hur du anstränger dig.
 
jag tyckte språk i spel var ballt en gång i tiden, la massa bakgrundspoäng på att prata X och blev bitter när jag borde valt Y. Ju fler språk som finns i spel desto större risk att man hamnar i en återvändsgränd. "jaha ingen av er pratar gasconska, det var ju synd för det är det enda språk som den viktiga slp pratar" eller att bara en rollperson kan gasconska och alla andra får vara utanför samtalet.
Det är absolut görbart men jag tycker det blir sämre spel - om vi pratar trad-fantasy
 
"jaha ingen av er pratar gasconska, det var ju synd för det är det enda språk som den viktiga slp pratar"
Det betyder väl bara att man måste hitta en tolk? Och sedan fråga sig hur mycket man litar på tolken.

Eller såklart att fler äventyr håller sig inom ett och samma lokalområde, vilket kanske inte är helt tokigt det heller?
 
Det betyder väl bara att man måste hitta en tolk? Och sedan fråga sig hur mycket man litar på tolken.

Eller såklart att fler äventyr håller sig inom ett och samma lokalområde, vilket kanske inte är helt tokigt det heller?
självklart, det går att hitta massa lösningar för det, men det är ju knepigare om du är i toppen av pyramiden och måste dra tillbaka till stan och skaffa en tolk. absolut spelbart om man gillar det.
den vanliga lösningen är ju att jobba förbi det i scenen men i den stund sl löser problemet genom att slp också pratar bretonska så faller ju själva grejen med olika språk.
 
Vi får ju också tänka på att det på många platser är relativt normaliserat att även rätt enkelt folk kan tala flera olika språk, särskilt när många språkliga kommuniteter finns nära varandra. Kanske inte den enklaste livegne, men en någotsånär resvan person i medeltida Centraleuropa kan nog samspråka hyfsat med tyskar, slaver, rumäner, ungrare, etc.
 
Back
Top