Ny-gammalt teoriförsök 😅

Jag tänker mest att det är en lista på rätt etablerade termer som folk använder för att prata om olika genrer inom rollspel? Jag vet inte, hur mycket vetenskapliga studier har vi för att säga att romantisk komedi eller kubism är fruktbara och meningsfulla sätt att dela upp filmer och målningar? Ärlig fråga, då jag inte är humanist.
 
Jag tänker mest att det är en lista på rätt etablerade termer som folk använder för att prata om olika genrer inom rollspel? Jag vet inte, hur mycket vetenskapliga studier har vi för att säga att romantisk komedi eller kubism är fruktbara och meningsfulla sätt att dela upp filmer och målningar? Ärlig fråga, då jag inte är humanist.
Säkert åtskilliga.

Men om det nu inte finns några sådana studier, så betyder väl det att vi kan och bör ta de indelningarna med en nypa salt? Att de kanske inte är robusta verktyg för att exempelvis göra förutsägelser.

Och redan det är väl en kritik? Sen kan man förstås ägna sig åt de indelningarna ändå. Vi lever ju i ett fritt land, tyvärr.
 
Men om det nu inte finns några sådana studier, så betyder väl det att vi kan och bör ta de indelningarna med en nypa salt? Att de kanske inte är robusta verktyg för att exempelvis göra förutsägelser.

Nej, men vi kan ju fortfarande ha fruktsamma diskussioner om kubism eller romantiska komedier, det kan fortfarande vara meningsfullt och insiktsskapande att prata om dem, även om vi inte använder dem som verktyg för att göra förutsägelser.
 
Grejen med såna där genreindelningar är väl att de inte princip aldrig fungerar att använda på specifika verk, för det går liksom inte att definiera en genre utifrån "det här innehåller det" utan att exkludera saker (nu metal diskvalificerar sig själv som genre) alternativt "det här kan det innehålla" som ofta gör det för brett för att vara användbart (Enya är rave). Likväl ska folk envisas med att försöka applicera det på enskilda verk och sen uppstår konflikt i definitionerna.

Dvs det går utmärkt att prata om genrer. Det går utmärkt att prata om konventioner och delar. Det går sällan att prata om hela enskilda verk som tillhörande specificitet i genrer.
 
Nej, men vi kan ju fortfarande ha fruktsamma diskussioner om kubism eller romantiska komedier, det kan fortfarande vara meningsfullt och insiktsskapande att prata om dem, även om vi inte använder dem som verktyg för att göra förutsägelser.
Har inte sagt något annat.

Eller ja, jag tror väl att på en grundläggande nivå är allt verktyg för att göra förutsägelser. Men det är en annan diskussion.

Här menar jag bara att det är legitimt att påpeka någots bristande vetenskaplighet, särskilt som det finns gott om människor som tror att vibb och magkänsla är fullgoda verktyg för att nå kunskap.

Själv tycker jag det är en stor axelryckning med ännu en essä som delar in rollspel i korvtårta, fisktank, samberättande och pudelutställning, och skulle gärna läsa ett försök att närma sig frågan mer systematiskt, men som sagt, vi lever i ett fritt land.
 
Det går sällan att prata om hela enskilda verk som tillhörande specificitet i genrer.
Vad ska genre-begreppet alls vara bra för om man inte kan använda det till att tala om enskilda verk? Hela poängen är väl att genren inbegriper specifika verk, och i många fall de som kan användas som genrens idealtyper?
 
Last edited:
Själv tycker jag det är en stor axelryckning med ännu en essä som delar in rollspel i korvtårta, fisktank, samberättande och pudelutställning,
Jag tänker som sagt att det mest är en lista på etablerade begrepp. Det här skiljer sig från till exempel Den stora modellen, som mer sade ”såhär fungerar rollspel”. Det här är mer ”Det finns folk som spelar såhär, och de använder den här termen för sig själva”. Lite som en Wikipedia-artikel. Den försöker inte skapa någon kunskap, utan bara listar saker som andra har sagt i en form som ger en bra översikt.
 
Jag tänker som sagt att det mest är en lista på etablerade begrepp. Det här skiljer sig från till exempel Den stora modellen, som mer sade ”såhär fungerar rollspel”. Det här är mer ”Det finns folk som spelar såhär, och de använder den här termen för sig själva”. Lite som en Wikipedia-artikel. Den försöker inte skapa någon kunskap, utan bara listar saker som andra har sagt i en form som ger en bra översikt.

Fair enough.
 
Samhällsvetaren i mig skulle säga att det inte kommer uppstå något vettig vetenskaplighet eller teoribildning förrän det också samlas in information enligt någon slags metodik. Jag har aldrig sett något sådant kring hur folk alls spelar rollspel (men det kanske finns - däremot på vissa andra områden, som vem som spelar rollspel). Innan det händer får vi leva med den här typen av osäker begreppsbildning. De kanske kan vara grunden till en teoribildning, kanske inte.
 
Vad ska genre-begreppet alls vara bra för om man inte kan använda det till att tala om enskilda verk? Hela poängen är väl att genren inbegriper specifika verk, och i många fall de som kan användas som genrens idealtyper?
Som sagt, delar och konventioner inom genren snarare än hela verk. En genre innehåller väldigt sällan (eller ja, aldrig) en tydlig avgränsning mellan vad som ingår och vad som inte gör det på det sättet folk vill ha det när de vill prata om genre nere på verksnivå. Så om du vill göra en någorlunda sånär korrekt kategorisering av saker blir det oftast att du får göra subgenrer och undantag, vilket mest vattnar ur begreppen.
 
Jag startade en tråd om den mer allmänna frågan kring hur man inhämtar kunskap kring rollspel. Jag tänker att det hänger väldigt mycket på vad för typ av analys man vill göra – en litteraturvetare och en sociolog kommer ju inte ha samma ingång kring det.
 
Som sagt, delar och konventioner inom genren snarare än hela verk. En genre innehåller väldigt sällan (eller ja, aldrig) en tydlig avgränsning mellan vad som ingår och vad som inte gör det på det sättet folk vill ha det när de vill prata om genre nere på verksnivå. Så om du vill göra en någorlunda sånär korrekt kategorisering av saker blir det oftast att du får göra subgenrer och undantag, vilket mest vattnar ur begreppen.
Men vad är det för mening att alls prata om en genre helt separat från verken som ingår i den? Blir inte det helt tomt på innehåll?
 
Själv tycker jag det är en stor axelryckning med ännu en essä som delar in rollspel i korvtårta, fisktank, samberättande och pudelutställning
Borges:
animals are divided into:

1. those that belong to the Emperor,
2. embalmed ones,
3. those that are trained,
4. suckling pigs,
5. mermaids,
6. fabulous ones,
7. stray dogs,
8. those included in the present classification,
9. those that tremble as if they were mad,
10. innumerable ones,
11. those drawn with a very fine camelhair brush,
12. others,
13. those that have just broken a flower vase,
14. those that from a long way off look like flies.
 
Som sagt, delar och konventioner inom genren snarare än hela verk. En genre innehåller väldigt sällan (eller ja, aldrig) en tydlig avgränsning mellan vad som ingår och vad som inte gör det på det sättet folk vill ha det när de vill prata om genre nere på verksnivå. Så om du vill göra en någorlunda sånär korrekt kategorisering av saker blir det oftast att du får göra subgenrer och undantag, vilket mest vattnar ur begreppen.
Fast de subgenrerna och undantagen gör ju folk också i alla kulturformer, och det går ju ändå rätt bra att ha preferenser och ge rekommendationer kring både nu-metal och romantiska komedier.

Jag tycker väl att blogginlägget inte är fel men att påstå att det är de 6 kategorierna som finns säger mer om författarens perspektiv än om rollspel generellt (fyra kategorier som är olika sorters döda monster-spelande, två kategorier övrigt). Det är som om jag säger att all musik är antingen Black metal, death metal, sludge metal, doom metal, pop eller klassiskt.
 
Angående originalinlägget och dess spelkulturer så upplever jag att ett tydligt bekymmer är att det egentligen beskriver två olika saker: dels tre tämligen utmejslade och självdefinierade rörelser, dels de större spelkulturella bakgrunder mot vilka dessa utkristalliserar sig. Särskilt tydligt skulle jag säga att detta utmärker sig i "trad" och "neo-trad". Dessa utgör en form av helhetstermer för två sjok av spelhistoria – den breda spelstilen efter att personer utan bakgrund i krigsspel börjat ta del av rollspel, samt den "mutation" av denna spelstil som ägde rum efter att man i någon mån tagit intryck av vissa av de självdefinierade rörelserna.
 
Men vad är det för mening att alls prata om en genre helt separat från verken som ingår i den? Blir inte det helt tomt på innehåll?
Tom blir den inte, men oerhört trubbigt. Hence definitionsdiskussionerna.

Fast de subgenrerna och undantagen gör ju folk också i alla kulturformer, och det går ju ändå rätt bra att ha preferenser och ge rekommendationer kring både nu-metal och romantiska komedier.
Visst gör det det, men de är ju sällan träffsäkra i någon högre grad om en pratar rent generellt och ska kategorisera saker. Det beror ju lite på vad som är målet. Vill jag kategorisera enskilda verk på ett träffsäkert sätt så går det inte, vill jag göra svepande generaliseringar för att peka i åtminstone rätt riktning så visst.
 
Back
Top