Även om jag har lätt för att såga MERP med dagens perspektiv, är jag försiktig med att såga MERP om jag tar på mig mina glasögon från 1984.
Nu var det ju inte så att Tolkien Enterprises aktivt sökte efter ett rollspelsförlag och "vettiga regler" för deras franchise (i princip inget ord i den meningen är vettig: TE styrdes av en 63-årig gubbe vid namn Saul Zaentz som gissningsvis inte hade god koll på vad nördiga ungdomar sysslade med i sina föräldrars källare och som garanterat inte hade en aning om att "rollspel" ens existerade; det var definitivt någon från ICE som kläckte idén att kontakta TE, inte tvärtom; och detta var långt innan franchising fanns som koncept), men om så varit fallet? Vilka alternativ fanns tillgängliga på den tiden?
Svaret är "inga".
Antingen valde du AD&D (och hade initiativet kommit från TE hade AD&D troligen blivit vald, eftersom det lär ha varit det enda namnet inom industrin outsiders alls haft en chans ha snappat upp) eller så valde du... vadå? I princip alla andra rollspel vid den tiden var raka motreaktioner mot D&D som just RoleMaster och RuneQuest. Det fanns givetvis fler spel 1984, men hur många av dem hade tillräcklig tyngd och namnigenkänning och var inte i helt andra genrer (som Traveller, Chivalry & Sorcery eller Gamma World)?
Nej, vi får nog trösta oss med att bara att det alls gick att hitta ett fantasyspel som kunde nödtorftigt reskinnas till Middle Earth får anses vara en betydande prestation, även om vi nu i backspegeln lätt kan konstatera att 99% av Tolkienstämningen måste komma från spelledaren och spelgruppen.