Orker i moderna svenska rollspel

verlandes. said:
Vem har uttalat detta och vad är deras endgame här? Försöker inte göra mig lustig, men jag har aldrig förstått varifrån detta skulle komma.

Men som sagt, detta börjar bli OT. Åter till huvudfrågan: det är möjligt att du kommer bli besviken på moderna svenska spel när det kommer till orker (om du spelas as written). Har verkligen inte koll på alla, men de jag på rak arm kan komma på försöker nog nyansera orker och andra kulturvarelser - jag tycker själv inte det är konstigt eller förargligt, men smaken är som baken.
Click to expand...
DnD-teamet i ett uttalande med rubriken ”Diversity and Dungeons & Dragons”
den 17 juni 2020:

“Throughout the 50-year history of D&D, some of the peoples in the game—orcs and drow being two of the prime examples—have been characterized as monstrous and evil, using descriptions that are painfully reminiscent of how real-world ethnic groups have been and continue to be denigrated. That’s just not right, and it’s not something we believe in.”
 
Gelékub said:
Jag tycker det här är en jätteintressant diskussion! Dels för jag verkligen diggar orcher (shout out till Warcraft 2 @verlandes. ) Dels för det visar hur fantasy ofta rör sig mellan fiktiv ”fakta” – vad som finns och händer i den här påhittade världen, och symbolism – vad saker egentligen betyder och representerar, både för läsaren, författaren, och vad det säger om oss och vår tid här och nu. (Speciellt sånt vi inte riktigt kan sätta ord på! För annars hade vi inte behövt fantasy, vi hade kunnat läsa en debattartikel istället).

För att fantasyn ska få en emotionell klangbotten verkar det viktigt som att det känns som att det fiktiva ”finns”, men samtidigt har saker i världen olika berättelseroller, så det finns hela tiden en spänning mellan spekulation och saga.

En tolkning jag har är att mycket av Sagan om Ringen verkar bottna i en dröm om att ett krig inte ska vara meningslöst. Att, om man t ex varit med om första världskriget, att man vill att all möda och besvär, all död och lidande, som man genomlidit med sina vänner ska ha betytt Något.

Min känsla kring Tolkiens orker är såklart att de är brutala, men också teknologiska och industriella. De är liksom ansiktet utåt för ett hjärndött, omänskligt krigsmaskineri. Likt att fabriker eller bilar inte är ondskefulla; men kan likväl vara hemska ändå. (Tolkien hatade verkligen bilar).

Tänkte först att de kanske blev mer svartvitt ”onda” först i D&D på 70-talet, men sen kom jag på reaktionsslaget! Alltid kul när man slumpmässigt träffar på goda orcher i t ex Wizardry*. Så det är egentligen inget nytt i spelsammanhang.

Sen kan jag ibland tycka att det är lite kul om monster är lite onda och kaotiska, och framförallt att det inte ska vara enkelt går att byta ut dom mot människor. Men det är ju som bekant bara fantasin som sätter gränser. Det kan vara bra ibland att släppa på förutfattade meningar, för med fördomar blir man ”för dum” ;)

*jämför med de mysiga orcherna i Delicious in Dungeon som är både väldigt bekanta och sin egen grej.
Click to expand...
Ja absolut detta. Väldigt väl uttryckt. Dessutom är väl de rasistiska inslag som tyvärr finns i Tolkiens orcher (citerades ovan) nog ganska lik ww1-propaganda om tyskarna - the Huns - och ffa ryssarna. Men säkert också präglad av hans egna erfarenhet i kriget och det industriella krigets dehumaniserande effekt.

För Tolkiens orcher är ju inte inneboende onda demoner utan snarare brutaliserade och dehumaniserade (de-eldariserade ;) ) 'fria folk' och på så sätt definitivt varelser man kan, likt Gollum, problematisera moraliskt (vare sig de sedan verkligen kan "räddas" eller inte).

Men det jag tror gör att Tolkiens orcher uppfattas som endimensionella onda (trots textmaterialet..) är nog att de har rollen av fiende i en svart-vit konflikt. Så jag tror du har helt rätt i att koppla det till kriget/den stora konflikten.
 
Leon said:
Ja absolut detta. Väldigt väl uttryckt. Dessutom är väl de rasistiska inslag som tyvärr finns i Tolkiens orcher (citerades ovan) nog ganska lik ww1-propaganda om tyskarna - the Huns. Men säkert också präglad av hans egna erfarenhet i kriget och det industriella krigets dehumaniserande effekt.
Click to expand...
"Yes, I think the orcs as real a creation as anything in 'realistic' fiction... only in real life they are on both sides, of course... In real (exterior) life men are on both sides: which means a motley alliance of orcs, beasts, demons, plain naturally honest men, and angels."

Tolkien var alldeles för subtil för att tillskriva det till bara tyskarna.
 
DND har absolut kosmisk ondska, så du kan vara trygg i att det mest mainstreamiga rollspelet i världen har 100% stöd för onda whatever. Om du väljer att orker ska vara snälla så är det upp till dig.
 
FDelux said:
DnD-teamet i ett uttalande med rubriken ”Diversity and Dungeons & Dragons”
den 17 juni 2020:

“Throughout the 50-year history of D&D, some of the peoples in the game—orcs and drow being two of the prime examples—have been characterized as monstrous and evil, using descriptions that are painfully reminiscent of how real-world ethnic groups have been and continue to be denigrated. That’s just not right, and it’s not something we believe in.”
Click to expand...
I mina ögon handlar detta mer om ett företag som vill tjäna pengar genom att tillskriva sig en världsbild de uppfattar kommer attrahera en större kundkrets, snarare än att det är de som sätter en politisk agenda.

Om en majoritet av spelare inte hade varit intresserade av ett nyanserande av orker så är jag övertygad om att Hasbro inte tagit den vägen - jag tror helt enkelt inte att politisk aktivism är något ett sådant företag ägnar sig åt (särskilt inte om det, så som du menar, går emot deras ekonomiska intressen).
 
Last edited:
Franz said:
För att resonera lite kring hur jag själv gör när jag har med orcher i äventyr som jag skriver. Den absolut tråkigaste av alla motivationer är ”de gör såhär för att de är onda”. Då är det betydligt mer spännande att funder över motiven som orcherna har. Vad finns det för orsak till att orcherna gör si eller så? Är orsaken från orchernas perspektiv rimlig? Är orsaken av det slag att konflikten går att lösa på annat sätt än att gå murder hobo på orcherna? Och hittar man ett tillräckligt intressant motiv, då tycker jag att det inte spelar så stor roll huruvida orcherna är direkt onda eller inte. Tycker begreppet ”ond” i rollspel ofta mer är en förevändning för att strunta i att hitta på rimliga intressanta motiv hos antagonisterna.
Click to expand...
Detta tror jag är den huvudsakliga anledningen till varför de flesta spel har mer sammansatta orker än förut. De flesta spelare tycker det är roligare när olika kulturvarelser har ett större djup än "genomonda".

Därmed sagt: att politik reflekteras i spel är inget konstigt - och som redan påpekats så har det alltid varit så. Gamla D&D var inte befriad från sina spelskapares politiska världsåskådningar. Jag tror det är lättare att reagera på politik i spel när världsbilden som presenteras inte stämmer överens med den som man själv har internaliserat.
 
Det är väl inte så konstigt att idéhistoria rör på sig. Jag skulle säga att de förändringar i populärkulturen som TS beklagar sig över bottnar i Kopernikus, Darwin, Freud, o.s.v. till idag och in i framtiden. Det är idéer som sakta (ibland oerhört sakta) men säkert gjort sig gällande i allmänmedvetandet. Hur vi föreställer oss 'ondskans natur' har i allra högsta grad påverkats, och fortsätter att påverkas av det här.

Våra orcher ser inte ut som våra farföräldrars orcher. Och våra barnbarns orcher kommer inte att se ut som våra. Vår politik, vårt straffsystem, vår historieforskning, våra religioner, vår sociologi och vår populärkultur, är alla kopplade till hur vi ser på och tänker om det filosofiska konceptet 'ondska.' Nutiden ser, rätt eller fel, på de gamla idéerna som i otakt med verkligheten (eller helt enkelt "tråkigt" som det uttryckts här i tråden).

Om man inte håller med omvärldens konsensus kan man försöka hitta en reaktionär enklav, eller helt enkelt hålla sig till gårdagens skrivare och tänkare. Det finns massor av fantasy-material skrivet från tidigare än 1980, t.ex., men även där kan man möjligen behöva gallra bort lite insmygande nytänkande.

Lycka till.
 
Finns det något exempel på de här "bara onda" orkerna som TS anser vara sättet att inte "besudla" rollspel på? Jag kan inte dra mig till minnes något sånt?
 
RasmusL said:
Finns det något exempel på de här "bara onda" orkerna som TS anser vara sättet att inte "besudla" rollspel på? Jag kan inte dra mig till minnes något sånt?
Click to expand...

Inte helt säker på vad du är ute efter. Men gamla D&D hade orcher alltid Evil alignment enligt Monstrous Manual, så de var ärftligt onda. Som alltid i rollspel kan SL välja att ändra och variera men stötte du på en slumpmässig orch hade de evil alignment. Detect Evil (via spell eller som paladin) noterade en orch som evil-alignment. Orcher var knappast ensamma i det här lägret, den mesta sortens klassisk kanonmat hade samma upplägg, dvs. de var i grund och botten evil-alignment.

Många, de flesta till och med, rollspel fram till 90-talet hade det här upplägget med ett antal olika varelser som var inbyggt onda och därmed säkra kort att slänga fram för RP:na att besegra. Det var inte något som man (eller jag iaf) höjde på ögonen kring eller tillskrev de här varelserna någon sorts likhet i verkliga världen.

Så jag skulle säga att det finns ganska gott om exempel på onda orcher (och andra varelser) i rollspelshistorien. Under stor del av rollspelshistorien har det varit vanligt att det finns ett antal varelser (där orcher ofta har ingått i någon sorts klassiska fantasy-världar) som är onda av naturen och som utgör vanliga motståndare för rollpersonerna att besegra.

Cog.
 
cogitare said:
Inte helt säker på vad du är ute efter. Men gamla D&D hade orcher alltid Evil alignment enligt Monstrous Manual, så de var ärftligt onda. Som alltid i rollspel kan SL välja att ändra och variera men stötte du på en slumpmässig orch hade de evil alignment. Detect Evil (via spell eller som paladin) noterade en orch som evil-alignment. Orcher var knappast ensamma i det här lägret, den mesta sortens klassisk kanonmat hade samma upplägg, dvs. de var i grund och botten evil-alignment.

Många, de flesta till och med, rollspel fram till 90-talet hade det här upplägget med ett antal olika varelser som var inbyggt onda och därmed säkra kort att slänga fram för RP:na att besegra. Det var inte något som man (eller jag iaf) höjde på ögonen kring eller tillskrev de här varelserna någon sorts likhet i verkliga världen.

Så jag skulle säga att det finns ganska gott om exempel på onda orcher (och andra varelser) i rollspelshistorien. Under stor del av rollspelshistorien har det varit vanligt att det finns ett antal varelser (där orcher ofta har ingått i någon sorts klassiska fantasy-världar) som är onda av naturen och som utgör vanliga motståndare för rollpersonerna att besegra.

Cog.
Click to expand...
Hm. Jag tänker ändå att det är ett rätt stort hopp från "chaotic/evil" till "endimensionell". Det ska ju sägas att jag inte var en del av hobbyn under denna tid, men när jag idag spelar gamla moduler så använder jag reaction tables även på onda varelser, när det är relevant.
 
Jag vill ha roligt när jag spelar rollspel, och därför låter jag orcherna i de äventyr jag skriver vara något annat än bara onda. Om orcherna är bara onda finns det bara en sak man kan göra med dem: döda! Om de är ett folk som andra, men ett som lutar mer åt att vara våldsamma och grymma, då kan man fortfarande döda dem om man är sådan, men man kan dessutom tala med dem och förhandla med dem, vilket jag tycker är betydligt mer underhållande både om jag är spelare och spelledare.
 
cogitare said:
Inte helt säker på vad du är ute efter. Men gamla D&D hade orcher alltid Evil alignment enligt Monstrous Manual, så de var ärftligt onda. Som alltid i rollspel kan SL välja att ändra och variera men stötte du på en slumpmässig orch hade de evil alignment. Detect Evil (via spell eller som paladin) noterade en orch som evil-alignment. Orcher var knappast ensamma i det här lägret, den mesta sortens klassisk kanonmat hade samma upplägg, dvs. de var i grund och botten evil-alignment.

Många, de flesta till och med, rollspel fram till 90-talet hade det här upplägget med ett antal olika varelser som var inbyggt onda och därmed säkra kort att slänga fram för RP:na att besegra. Det var inte något som man (eller jag iaf) höjde på ögonen kring eller tillskrev de här varelserna någon sorts likhet i verkliga världen.

Så jag skulle säga att det finns ganska gott om exempel på onda orcher (och andra varelser) i rollspelshistorien. Under stor del av rollspelshistorien har det varit vanligt att det finns ett antal varelser (där orcher ofta har ingått i någon sorts klassiska fantasy-världar) som är onda av naturen och som utgör vanliga motståndare för rollpersonerna att besegra.

Cog.
Click to expand...

Det är kanske vad jag är ute efter, särskilt om de explicit beskrivs som "orker är alltid och utan undantag onda varelser", alignmentlåsta liksom.
 
verlandes. said:
Hm. Jag tänker ändå att det är ett rätt stort hopp från "chaotic/evil" till "endimensionell". Det ska ju sägas att jag inte var en del av hobbyn under denna tid, men när jag idag spelar gamla moduler så använder jag reaction tables även på onda varelser, när det är relevant.
Click to expand...

Var inte ett svar om onda orcher är endimensionella eller inte. Det är väl upp till varje SL som presenterar dem (oavsett vad spelet säger om deras eventuella inneboende ondska).

Frågan jag försökte besvara var om det fanns exempel på bara "onda" orcher och då skulle jag säga att man kan titta på merparten (nästan alla) klassiska fantasy-spel från innan 1990 (ish). Från D&D till Palladium till Warhammer osv. Det var så de presenterades i merparten av alla äventyr och de var klassisk kanonmat för rollpersoner att besegra.

Cog.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top