Jag gillar zoner (uppenbarligen eftersom jag skrev in dem i I Rikets Tjänst), tycker att det ger bra stöd för att mest improvisera, men då och då haka in i mekaniken.
Däremot är jag inte alls glad för resurstärningar. Det ger för mig en extra abstraktion som är svår att förklara (va? tog min mat slut, jag hade ju massor igår!) samtidigt som det inte hjälper mig så mycket. Oftast så improviserar jag ändå och säger att maten börjar ta slut när det är rimligt. Med det så skulle jag kunna tänka mig att ha "mycket/lagom/lite" mat med sig, ungefär som zoner och att när jag säger till så drar man ner det ett snäpp. Så det blir någon slags kvantifiering.
Framförallt så tycker jag att det handlar om vad man vill spela för något. Om resurshantering till exempel är en nyckeldel av spelet (Twilight 2000 mm) så vill jag ha regelstöd för det som kan driva narrativet.
Vad gäller frågan om meta-currency så är jag också kluven. Jag gillar det i grunden för att det kan ge dynamik till spelbordet (jag använder inte min superkraft varje runda). Men det kräver någon typ av "in-game" förklaring. Med magi och superkrafter är det ju lätt, de drivs av någon slags mystisk kraft ändå, med "världsliga" förmågor lite svårare.
Egentligen så tycker jag inte att det är så svårt att spela att jag spenderar en meta-poäng och får en nivås fördel på slaget. Då rör sig alla konsekvenser på "meta-planet". Däremot kan jag tycka att en del av till exempel Ligans Pressa-mekanik kan vara klurig. Jag har lätt att förklara att man blir stressad som rollperson när det gäller. Jag har svårare att förklara att man tar fysisk skada, eller att man blir så ledsen att man inte kan agera för att man misslyckas med ett Speja-slag.
Däremot är jag inte alls glad för resurstärningar. Det ger för mig en extra abstraktion som är svår att förklara (va? tog min mat slut, jag hade ju massor igår!) samtidigt som det inte hjälper mig så mycket. Oftast så improviserar jag ändå och säger att maten börjar ta slut när det är rimligt. Med det så skulle jag kunna tänka mig att ha "mycket/lagom/lite" mat med sig, ungefär som zoner och att när jag säger till så drar man ner det ett snäpp. Så det blir någon slags kvantifiering.
Framförallt så tycker jag att det handlar om vad man vill spela för något. Om resurshantering till exempel är en nyckeldel av spelet (Twilight 2000 mm) så vill jag ha regelstöd för det som kan driva narrativet.
Vad gäller frågan om meta-currency så är jag också kluven. Jag gillar det i grunden för att det kan ge dynamik till spelbordet (jag använder inte min superkraft varje runda). Men det kräver någon typ av "in-game" förklaring. Med magi och superkrafter är det ju lätt, de drivs av någon slags mystisk kraft ändå, med "världsliga" förmågor lite svårare.
Egentligen så tycker jag inte att det är så svårt att spela att jag spenderar en meta-poäng och får en nivås fördel på slaget. Då rör sig alla konsekvenser på "meta-planet". Däremot kan jag tycka att en del av till exempel Ligans Pressa-mekanik kan vara klurig. Jag har lätt att förklara att man blir stressad som rollperson när det gäller. Jag har svårare att förklara att man tar fysisk skada, eller att man blir så ledsen att man inte kan agera för att man misslyckas med ett Speja-slag.