Vilket datorspel hade du velat göra som rollspel?

Jag har kastat åtskilliga blickar på Wing Commander, och tänkt att om man bara kunde göra ett käckt system för strider med rymdskepp så hade det blivit rätt kul som rollspel. Jag har dock fastnat på steget att göra ett käckt system för strider med rymdskepp.

Kolla bara på spelets instruktionsbok: https://retro-commodore.eu/files/downloads/Game Manuals/Amiga/Wing Commander (1990)(Origin)/Wing Commander Special Edition - Manual (1990)(Origin)[600dpi][ocr].pdf

Visst är det ascoolt?

(Det blev graven för vårt CthulhuTech-spelande, det blev inte så käckt med mecha-stompande-momentet. Och vår SL gav upp när det inte uppstod coolt radio-tjatter mellan spelarna. Jag anar ett liknande problem i ett Wing Commander-spel, där radio-tjattret är en viktig aspekt av rymdmomenten.)
 
Last edited:
Jag skulle bygga ett "universellt" SMT-system, först och främst. Ett ganska lätt system i grunden, och sen skulle det finnas stöd för "monster" som har olika abilities. Monstren skulle finnas på utskrivbara kort, och korten skulle också gå att köpas som lekar (och, om man känner sig elak, booster packs osv). SMT-systemet har ett stridssystem, och så separata moduler för att bygga antingen ett Persona eller ett SMT. Det finns ett ganska löst system för att prata och förhandla med monster. Och skapa nya genom att kombinera såna man redan har.

Persona-spel handlar om att du och dina kompisar bekämpar demoner och räddar världen. Det är ganska snälla spel, med fokus på relationer och drama och highschool-lifesim, som ibland avbryts av att man går till separata miljöer och slåss mot monster. Monster slåss man mot, eller frammanar tillfälligt för att kunna använda deras förmågor.

Det finns subsystem eller åtminstone SL-knep för att administrera tonårsdrama, relationer och såpastories.

Utmaningen handlar om att balansera sina olika liv och om att hantera sin tid klokt, och sensmoralen är att ta tillvara på tiden och att vänskap är starkare än något vapen.

Jag försökte mig på detta. Jag hade "Personor" (fast de kallas för Eidolon) utskrivna på inplastade kort, spelarna fick låsa upp nya sådana med hjälp av poäng de fått genom att slåss mot eller bli vän med monster. Det utspelade sig på ett gymnasium i Stockholm, istället för Persona-spelens japanska setting. Jag ville försöka få in en balans i att utforska en övernaturlig labyrint och en hemsk konspiration, och en mer tonårig vardag med lektioner, familj och vänner.

Grunden i regelsystemet var År Noll, mestadels stulet från Flodskörden.

Det visade sig vara ganska svårt att bygga ett eget rollspel OCH spelleda det, även med grundreglerna taget från något annat. Lyckades inte skapa en tillfredställande gameplay-loop, och dessutom blir jag otroligt trött varje år pga pollenallergi. Så jag avbröt kampanjen ett år sen och har inte återkommit till det.
 
Symphony of the Night gillar jag skarpt, hade varit najs att spela kraftfulla vampyrer / varulvar etc som temporärt förlorat sin kraft och röjer runt i skräck-gotiken i jakt på den. Och sen fokusera helt på gear och att levla, rollspelandet händer oxå, men det finns inget system för humanity och dess förlust, eller nåt sånt, nää, här är det power fantasy med flavor som gäller!

Första Castlevania-spelet är ju kul annars för sin "everything and the kitchen sink"-approach där de har med varenda skräckfilms-grej de kan klämma in, varenda Hammer horror-monster eller d:o interiör. Ganska befriande att ta en sån approach till en setting, skräck såväl som nåt annat, bara klämma in varenda grej.
100% med dig. Sotn är ett av mina absoluta favoritspel genom tiderna.
 
Har länge haft tanken på att göra Slottet i Symphony of the Night till en Megadungeon. Inklusive det *Spoiler alert* uppochned vända slottet!

Hade behövt göra om layouten ganska mycket så det funkar i 3D-rymd. Känns konstigt om allt skulle ligga staplat ovanpå varandra (men kanske annorlunda och coolt?).
Gör det!!
 
Det spel som jag absolut hade velat se som rollspel är Legacy of Kain. Dvs Blood Omen, Soul Reaver.

De har väldigt mycket weirdness (då det mesta är en mängd olika timeloops när Kain försöker bryta tidslinjen och sitt eget mörka öde genom att skapa verklighetsbrytande paradoxer) men det är extremt 90s, gothigt och weird.
 
Första Castlevania-spelet är ju kul annars för sin "everything and the kitchen sink"-approach där de har med varenda skräckfilms-grej de kan klämma in, varenda Hammer horror-monster eller d:o interiör. Ganska befriande att ta en sån approach till en setting, skräck såväl som nåt annat, bara klämma in varenda grej.
Det är helt underbart. Jag har funderat ett tag på att göra ett sådant hack till typ Heroes of Cerulea eller något liknande. Kanske ska ta tag i det.
IMG_7584.png
 
Det skulle vara intressant att få utforska Half-life 2-universumet i rollspelsformat, där man glider runt och bekämpar the Combine medans man hör rykten om den mytomspunne Freeman.

Sen skulle det vara rätt lattjo att se hur man kan omvandla Grim Fandango till rollspel. Kuska runt genom dödsriket och vara noir-deckare typ.
 
Mass Effect vore också trevligt. Gillar återigen världen - eller snarare universumet.
Jag gjorde faktiskt ett Mass Effect-hemmabygge en gång. Jag skrev det mellan ME3 och ME:Andromeda. Speltestare en gång och delar av det funkade som jag tänkt mig men samtidigt insåg jag att det fanns en del saker som behövde göras om.
Om jag skulle damma av det nu skulle jag göra ett rejält omtag.

Har sett ett par fan-made inofficiella Mass Effect-rollspel men inget av dem har varit det jag ville ha. Jag ville ha relativt snabba strider men samtidigt få in mekaniken att attacker är olika effektiva mot armor, shields/barriers, eller oskyddade fiender.
 
DEUS EX-spelen har väl en ganska maffig spelvärld som man kan bygga på och rollspela i? Det kanske redan har gjorts? Kanske bättre som en setting-modul till något cyberpunk-spel, som RED t.ex.
 
Med ganska många datorspel jag gillar så har jag nog helt enkelt oerhört svårt att se hur det skulle kunna göra sig kul som rollspel... Vad gör man egentligen i Starcraft-rollspelet? Vad exakt bidrar det med till äventyren att det är Starcraft? (Som exempel alltså, jag tänker likadant om många andra, det är inte specifikt Basenanjis parad jag vill regna på)

Det har varit mitt problem med t.ex. Mechwarrior/Battletech-rollspel också. Liksom, det coola i det världsbygget är den delen som gör sig allra sämst kring ett spelbord - de stora robotarna. Vad finns kvar om man tar bort dem? jäkla speciella eller intressanta tycker jag inte klanerna eller de andra fraktionerna är.
 
Back
Top