Lackmustest - Är dina närstridsvapen realistiska?

Quadrante said:
Beror på om du slåss själv eller om du slåss för att skapa luckor för andra. Men som sagt, det är vad som sägs.

Click to expand...
Säkert något hax, min erfarenhet av att slåss mot pikformation med kortare vapen säger mig dock att rusa bakåt eller framåt är enda rimliga alternativen, att stå kvar är döden.
 
Zire said:
Fast jag vet inte om jag tycker att det är annorlunda från vardagsspråk, snarare att det är en hängande beskrivning som blir tvetydig.

"Slå för attack, högre än 14 är träff!"

Träff av vad?
Click to expand...
Då innebär att AC 14 är att man blir svårare att träffa om man har en bröstplåt jämfört med en läderrustning. Vilket jag anser är lite svårt att förklara varför.
"Slå för attack, högre än 14 innebär skada"
Det är en annan innebörd. Nu ger det mer förklaring att en bröstplåt skyddar mer än en läderrustning.
 
SpringandeKulle said:
Då innebär att AC 14 är att man blir svårare att träffa om man har en bröstplåt jämfört med en läderrustning. Vilket jag anser är lite svårt att förklara varför.
"Slå för attack, högre än 14 innebär skada"
Det är en annan innebörd. Nu ger det mer förklaring att en bröstplåt skyddar mer än en läderrustning.
Click to expand...
Se det inte som att det är svårt att träffa, utan att det är svårt att träffa på ett sådant sätt som gör skada. Det svåra är inte att klappa till en person med plåtrustning, det svåra är att träffa personen på ett sätt som gör att ditt slag inte bara glider av. En rustning av "riddartyp" gör att du blir, utefter förutsättningen, typ en stridsvagn. Det är ganska enkelt att träffa en stridsvagn med automatkarbin. Problemet är att träffa på ett sätt som får någon effekt på besättningen.
 
Vitulv said:
Se det inte som att det är svårt att träffa, utan att det är svårt att träffa på ett sådant sätt som gör skada. Det svåra är inte att klappa till en person med plåtrustning, det svåra är att träffa personen på ett sätt som gör att ditt slag inte bara glider av. En rustning av "riddartyp" gör att du blir, utefter förutsättningen, typ en stridsvagn. Det är ganska enkelt att träffa en stridsvagn med automatkarbin. Problemet är att träffa på ett sätt som får någon effekt på besättningen.
Click to expand...
För att vara tydlig. Jag är helt med på att när man pratar om AC så är det träff som gör skada som avses. Sen kan man träffa utan göra skada. Men semantiken med att säga att man träffar innebär att man förväntar en effekt. Typ kastar man pil och träffar tavlan så förväntar man sig att man får något poäng. Fast då kan en träff innebära att pilen inte fastnar utan faller ner. Det är en träff men man ser det som en miss. För att vara en träff som man förväntar sig måste pilen sitta kvar.

Jag vill liksom när jag kastar pil att när jag träffar tavlan så innebär det att pilen sitter kvar. Annars är det en miss.
Är dock ok med att andra anser att det räcker med att pilen träffar tavlan men om den sitter kvar eller inte spelar mindre roll.
Jag skulle dock inte vilja förlora mot någon som inte lyckas få sina pilar sitta kvar i tavlan.
 
Skulle det vara lättare om man sa arr rustning sänker kvaliteten på skadan?

Om man träffar blir det en skada. Nivå ett rustning sänker det till lätt skada. Nivå två sänker det till skråma. Nivå tre sänker det till blåmärken. Underförstått att de olika nivåerna har en förklaring och man inte tål hur många som helst av de lägre.
 
Den här tråden gjorde att jag började skriva på ett dokument/artikel om vapen och vapenegenskaper. Den riktar sig till spelkonstruktörer och spelledare som vill modda spelregler. Det är inte färdiga regler.

Det visar sig svårt (så klart) att skriva generellt eftersom olika system har olika krav och fokus. Så den kommer innehålla mer detaljer än vad något enskilt system borde göra. Tror jag antingen måste dela in det i "enkla" och "avancerade" egenskaper eller ha en diskussion om hur man använder informationen - hur man väljer vad man ska ta med.

Om det är någon som är intresserad av att bolla lite av tankarna så hojta till. Jag har mycket i huvudet jag vill få ner på pappret, men jag har svårt att få ner det på ett sådant sätt att det skulle vara till nytta för andra. När jag börjar ha något färdigt så lägger jag upp det på forumet.
 
Faehrengaust said:
Den här tråden gjorde att jag började skriva på ett dokument/artikel om vapen och vapenegenskaper. Den riktar sig till spelkonstruktörer och spelledare som vill modda spelregler. Det är inte färdiga regler.

Det visar sig svårt (så klart) att skriva generellt eftersom olika system har olika krav och fokus. Så den kommer innehålla mer detaljer än vad något enskilt system borde göra. Tror jag antingen måste dela in det i "enkla" och "avancerade" egenskaper eller ha en diskussion om hur man använder informationen - hur man väljer vad man ska ta med.

Om det är någon som är intresserad av att bolla lite av tankarna så hojta till. Jag har mycket i huvudet jag vill få ner på pappret, men jag har svårt att få ner det på ett sådant sätt att det skulle vara till nytta för andra. När jag börjar ha något färdigt så lägger jag upp det på forumet.
Click to expand...
Coolt!
 
Rickard said:
Fick upp denna i min feed:

Click to expand...

Väldigt bra video, håller med om allt.

Det jag skulle kunna lägga till videon är:
  • Rustningar som passar är lätta att röra sig i. Det räcker med att det är lite fel på måtten någonstans så är det inte alls så lätt att röra sig längre. Och, det är inte alltid en rustning passar perfekt. Man kanske ärvde eller plundrade och anpassade en rustning eller så kanske man hade gått upp i vikt sen senaste fälttåget.
  • Rustningar av hög kvalité är lätta att röra sig i. De historiska plåtrustningarna som visas i videon är alla högkvalitativa så det står härliga till. En del av de moderna replikorna likaså. Historiskt fanns det dock mycket lågkvalitativa rustningar i omlopp.
  • Rustningar som är hela är lätta att röra sig i. En rustning behöver inte utsättas för våld för att gå sönder så pass mycket att den blir svårare att röra sig i. Att gå omkring i dom gör att nitar kan lossna, läderspännen går sönder, etc. och då börjar leder att krångla. Det är inte kul när ett knä låser sig. Därför ska man helst inte marschera i rustningar eller ens ha dom på sig när man reser (ja, äventyrare, jag tittar på er). Rustningen (speciellt plåt) sätter man på sig när man förväntar sig strid.
Men även en perfekt rustning väger, hindrar en del rörelse, skaver och är uttröttande - för att inte tala om obekväm. Inget man vill ha på sig till vardags. Precis det han är inne på i videon.

Men, i strid är de fantastiska. De tillåter alldeles tillräckligt mycket rörelse - nästan som att de är gjorda för det?!? Och de ger så klart att bra skydd.

Den enda tveksamhet jag läst till historiskt är ansiktsskydd. Det fanns riddare som valde att inte ha skydd för ansiktet eller visiret uppfällt, både i duell och på slagfältet. De upplevde att den hindrade uppfattningsförmågan och andningen. Det blev en avvägning - ökade eller minskade risken att dö i strid av att täcka ansiktet?

Jag kan på sätt och vis förstå detta efter att ha slagits i hjälm. Syrebristen är påtaglig bara efter en kort stund, det måste ha varit fruktansvärt på ett lerigt slagfält (bättre om man satt till häst så klart).

En riktigt berömd tornerkämpe som i alla fall ibland valde att slåss utan ansiktsskydd är Jacques de Lalaing (som till slut dog av en kanonkula).
 
Faehrengaust said:
Väldigt bra video, håller med om allt.

Det jag skulle kunna lägga till videon är:
  • Rustningar som passar är lätta att röra sig i. Det räcker med att det är lite fel på måtten någonstans så är det inte alls så lätt att röra sig längre. Och, det är inte alltid en rustning passar perfekt. Man kanske ärvde eller plundrade och anpassade en rustning eller så kanske man hade gått upp i vikt sen senaste fälttåget.
  • Rustningar av hög kvalité är lätta att röra sig i. De historiska plåtrustningarna som visas i videon är alla högkvalitativa så det står härliga till. En del av de moderna replikorna likaså. Historiskt fanns det dock mycket lågkvalitativa rustningar i omlopp.
  • Rustningar som är hela är lätta att röra sig i. En rustning behöver inte utsättas för våld för att gå sönder så pass mycket att den blir svårare att röra sig i. Att gå omkring i dom gör att nitar kan lossna, läderspännen går sönder, etc. och då börjar leder att krångla. Det är inte kul när ett knä låser sig. Därför ska man helst inte marschera i rustningar eller ens ha dom på sig när man reser (ja, äventyrare, jag tittar på er). Rustningen (speciellt plåt) sätter man på sig när man förväntar sig strid.
Men även en perfekt rustning väger, hindrar en del rörelse, skaver och är uttröttande - för att inte tala om obekväm. Inget man vill ha på sig till vardags. Precis det han är inne på i videon.

Men, i strid är de fantastiska. De tillåter alldeles tillräckligt mycket rörelse - nästan som att de är gjorda för det?!? Och de ger så klart att bra skydd.

Den enda tveksamhet jag läst till historiskt är ansiktsskydd. Det fanns riddare som valde att inte ha skydd för ansiktet eller visiret uppfällt, både i duell och på slagfältet. De upplevde att den hindrade uppfattningsförmågan och andningen. Det blev en avvägning - ökade eller minskade risken att dö i strid av att täcka ansiktet?

Jag kan på sätt och vis förstå detta efter att ha slagits i hjälm. Syrebristen är påtaglig bara efter en kort stund, det måste ha varit fruktansvärt på ett lerigt slagfält (bättre om man satt till häst så klart).

En riktigt berömd tornerkämpe som i alla fall ibland valde att slåss utan ansiktsskydd är Jacques de Lalaing (som till slut dog av en kanonkula).
Click to expand...
Rustningar har en annan fördel som uppväger lite att man förlorar något i reaktionstid. Du behöver inte reagera på alla slag. Vissa slag kan du låta passera och låta rustningen ta hand om. Vilket oftast inte alls funkar lika bra om du inte har någon rustning på dig. Att kunna fokusera på att anfalla istället för att försvara sig ger en hel del fördel jämtemot orustade motståndare.
 
Faehrengaust said:
Den enda tveksamhet jag läst till historiskt är ansiktsskydd. Det fanns riddare som valde att inte ha skydd för ansiktet eller visiret uppfällt, både i duell och på slagfältet. De upplevde att den hindrade uppfattningsförmågan och andningen. Det blev en avvägning - ökade eller minskade risken att dö i strid av att täcka ansiktet?

Jag kan på sätt och vis förstå detta efter att ha slagits i hjälm. Syrebristen är påtaglig bara efter en kort stund, det måste ha varit fruktansvärt på ett lerigt slagfält (bättre om man satt till häst så klart).

En riktigt berömd tornerkämpe som i alla fall ibland valde att slåss utan ansiktsskydd är Jacques de Lalaing (som till slut dog av en kanonkula).
Click to expand...
Har inga problem att föreställa mig att vissa valde att slåss utan hjälm under vissa förutsättningar. Stridens grundelement är eld (våld), rörelse och skydd. Om det blir obalans så att skyddet negativt påverkar förmågan till eld och rörelse för mycket får man anpassa det tidigare. De tre behöver samverka.
 
Sen tänker jag på mentaliteten man kan se hos exempelvis byggarbetare, gärna de lite äldre. "Äsch inte behöver jag visir/hjälm/svetsmask/skyddsling det har ju alltid gått bra"
Bara för att det är bekvämare utan
 
Ett slag som belyser Visirens betydelse är Agincourt 1415.

Efter ett misslyckat kavallerianfall så började de franska riddarna avancerade till fots genom ett lerigt fält (leran i den trakten är inte att leka med kan jag intyga) mot de engelska riddarna som väntade på dem. En krönika säger att en del franska riddare sjönk när till knäna i leran (antagligen överdrivet) när de avancerade medan de engelska riddarna väntade på fastare mark.

Eftersom de engelska bågskyttarna bombarderade fransmännen så var de tvungna att avancera med visiren nedfällda medan de engelska riddarna väntade med visiren uppfällda. När fransmännen kom fram kunde engelska riddarna fälla ner visiren även om alla antagligen inte gjorde det.

Så när fransmännen kom fram var de redan utmattade och skulle slåss mot utvilade engelska riddare. Sen måste man dock ge det franska riddarskapet cred eftersom de ändå lyckades pressa tillbaka engelsmännen i den initiala attacken - men sedan pressades de tillbaka.

Det var antagligen inte den avgörande faktorn i slaget - antagligen var det en kombination av flera faktorer som ledde till den franska förlusten. Men, det påverkade säkerligen.
 
TobiasEkwall said:
Sen tänker jag på mentaliteten man kan se hos exempelvis byggarbetare, gärna de lite äldre. "Äsch inte behöver jag visir/hjälm/svetsmask/skyddsling det har ju alltid gått bra"
Bara för att det är bekvämare utan
Click to expand...

Eller ishockey-spelare. Det var ett himla motstånd mot ansiktsskydden när de infördes.
 
Rickard said:
Fick upp denna i min feed:

Click to expand...
Jag tyckte att det var fantastiskt intressant och vad som var nytt för mig (men helt logiskt) är att rustningarna blev mycket tyngre eftersom de blev mycket tjockare när musköter gjorde sitt inträde.
 
Zire said:
Jag tyckte att det var fantastiskt intressant och vad som var nytt för mig (men helt logiskt) är att rustningarna blev mycket tyngre eftersom de blev mycket tjockare när musköter gjorde sitt inträde.
Click to expand...

Det blev ju en kapprustning, som så småningom - från mitten-andra halvan av 1500-talet - ledde till att det blev orimligt dyrt och tungt att skydda sig fullt ut mot eldvapen och man i stället började lätta på utrustningen i en tradeoff för mer rörlighet, sluta med rustning på hästar osv. Däremot fortsatte förstås rustning vara extremt bra att ha mot svärd, pikar och lansar.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top