Mrund utforskar Coriolis

Ingen av spelarna behövde pressa någon färdighet under sittningen, vilket till min irritation hindrade mig från att låta någon bli galen eller taket rasa in. Inte en enda mörkerpoäng fick jag!

Jag har identifierat en exploit: vad man taktiskt sett bör göra som spelledare är förstås att tvinga spelarna att slå extremt många färdighetsslag. Ju fler slag de slår, desto fler MP får man, och desto hårdare har man enligt reglerna rätt att krossa dem.
 
mrund said:
Så sant! De flesta torde vara över på ett par sekunder och över ett enormt avstånd. "Jag insåg att vi befann oss i rymdstrid i det ögonblick när hela kabinen genomgick explosiv dekompression och tog livet av alla utom mig, som råkade sitta på dass."
Click to expand...
Det här handlar väl om att göra scenariot intressant, i slutänden. Om två moderna fregatter möter varandra i klart väder på öppet hav blir det ju inte heller jättespännande utan den som får iväg sina robotar först vinner.

Men om stridande skepp rör sig i en tungt trafikerad rymd där det inte alltid är självklart vem som kan ha våldsamma avsikter?

Om er patrull bara kan göra ett svep av området, för sedan är er delta-V slut, så ni har ett utfall på er att påverka motståndaren?

Om motståndet är uppblåsbara ballonger i någon planets omloppsbana, som slängs upp på en timme, skjuter, och sen försvinner?

etc.

Krig handlar ju om att hitta sätt att vinna, inte om att mötas på lika villkor.
 
Min input, vad nu den är värd. :-) Jag körde bara ett äventyr som involverade möjlig strid mellan rymdskepp, men det handlade om att komma igenom en blockad. Det blev lite svettigt för spelarna om jag minns rätt, men de kom igenom utan att bli upptäckta.

När det gäller strid mellan rymdskepp så är det väl lite som Joe Haldeman resonerar i The Forever War att människor har svårt att reagera fort nog för att kunna sköta den typen av strider, så det är helt kontrollerat av datorer.
 
Preppar för att köra klart "Vilddjurets öga" i kväll och genast gå vidare till "Ikonernas algebra". Upptäcker scenariogeneratorn i häftet Horisontens hemligheter. Å jäklar, det här var intressant! I våras när vi spelade Nordiska Väsen använde jag generatorn i den boken, och scenarierna bara liksom skrev sig själva.

Motsvarigheten i Coriolis 2016 ser ut att vara ännu bättre än den i NV. Nu undrar jag inte längre om jag kommer att ha material nog för att kunna spela Coriolis ända till vårterminens slut.
 
Avslutade scenariot "Vilddjurets öga" på ett lyckat sätt, genom att RPna förklarade pedagogiskt för den besvärlige anläggningschefen att det fanns ett mycket enklare sätt för honom att lösa den uppkomna krisen.

Scenariot innehåller ett udda inslag: en lista på grejor som SL skall meddela spelarna att de har insett. Det blev lite konstigt eftersom spelarna tyckte att de hade insett något delvis helt annorlunda. Konstruktören vill verkligen fösa in dem i ett svårt dilemma. Men det undvek de elegant.
 
mrund said:
Avslutade scenariot "Vilddjurets öga" på ett lyckat sätt, genom att RPna förklarade pedagogiskt för den besvärlige anläggningschefen att det fanns ett mycket enklare sätt för honom att lösa den uppkomna krisen.
Click to expand...
Man blir ju lite nyfiken, hur löste din spelgrupp situationen?
 
Brödbane said:
Man blir ju lite nyfiken, hur löste din spelgrupp situationen?
Click to expand...
"Traktens indianstam och världsande är sura för att ni fäller träden, inte för att ni utvinner levitanium. Borra ett diagonalt hål ner i rotpulpan bara och koppla på en slang. Om du gasar din externt rekryterade personal här så tjänar du garanterat inga mera pengar på anläggningen."
 
Var tydligen en låntagare inne på bibliotek igår och frågade efter Coriolis 2016, precis när vi äntligen fått The Great Dark. Tycker överlag att jag ser ett uppsving för den förra utgåvan nu, både här på forumet men också i Facebook-grupper och så (men kan ju vara sån där confirmation bias).

(jag vidhåller att nya utgåvan är en roligare bok, men det är ju en miljon procent en smaksak).
 
Last edited:
verlandes. said:
(jag vidhåller att nya utgåvan är en roligare bok, men det är ju en miljon procent en smaksak).
Click to expand...

Min känsla är också att den nya versionen är roligare - mer fokuserad, förfinade regler och i största allmänhet mer i min smak - men för mig är det en miljon procent jobbigare att läsa och spelleda ett spel på utrikiska.
 
mrund said:
Jag tycker mest det är jobbigt att läsa regelböcker och världsböcker till rollspel. :D
Click to expand...
Detta är min invändning mot 2016-utgåvan! Den nya har ju en mycket mindre spelvärld med färre (och inte lika intrikata) faktioner - den förra utgåvan är ju en hel lunta med världshistoria och politiska strömningar (vilket ju är otroligt om det är ens spelstil!).
 
verlandes. said:
Detta är min invändning mot 2016-utgåvan! Den nya har ju en mycket mindre spelvärld med färre (och inte lika intrikata) faktioner - den förra utgåvan är ju en hel lunta med världshistoria och politiska strömningar (vilket ju är otroligt om det är ens spelstil!).
Click to expand...
Jag inledde (ja, jag upprepar mig här) kampanjen med att ge spelarna en lapp med definitioner på fyra termer de skall ha ständig tillgång till. Tredje horisonten, Coriolis, Zeniter, Förstkomna. Resten får vi allihop snappa upp längs vägen efter behov.
 
jag är 100% inte med på att Great Dark är bättre, vore det inte samma företag som lanserat båda spelen skulle jag stå på nån barrikad och skrika renommésnyltning, för mig är Great Dark inte Coriolis - jag drar mig tillbaka till min gubbfåtölj och surar över tiderna vi lever i
 
Idag tredje sittningen i kampanjen, ännu en gång mycket lyckat. Det tog oss 3 x 4 timmar att spela scenarierna ”Vilddjurets öga” och ”Ikonernas algebra” ur scenariokompendiet.

Det hände något intressant. Spelare Niclas var med för första gången under kampanjen. Hans rollperson hade slumpmässigt fått den ikontalang som låter en spelare möblera världen med en grej per äventyr, d.v.s. en mycket begränsad version av ”spelare med berättelsekontroll” som varit poppis hos indiespelare de senaste dryga 20 åren. Niclas använde den för att hitta sprängdeg i källaren på ett bygge och ta sig förbi en låst säkerhetsdörr, vilket var precis vad berättelsen behövde just då. Kul!
 
Jag har kommit på det perfekta användningsområdet för mina tre första mörkerpoäng.

I nästa scenario, tryckt och köpt, står det att tydligt att handlingen börjar med att det går åt helvete för sällskapet på allvar utan att de får minsta chans att göra något åt det. Det framgår ju tydligt av reglerna att jag som SL inte får göra så mot dem om jag inte pröjsar MP. :p
 
Nu några spelpass in, hur funkar reglerna? Vad kör du RAW och vad är moddat? Och är det något du skulle vilja ändra på?
 
Efter tre sittningar har vi bara använt skapa rollperson-reglerna och enstaka färdigheter och talanger. SL har fått några mörkerpoäng p.g.a. pressade färdighetsslag men inte använt dem. En eldstrid har ägt rum, men den var på så långt håll och hade så liten innebörd för handlingen att vi bara pratade oss igenom den utan att slå tärningar. Spelarna kommenterar roat att "Vi använder ju fan inte reglerna", men är nöjda.

Det är lite oklart om vi har moddat någonting eller vill ändra på något när ingen kring bordet riktigt kan reglerna. Vi går mycket på vad vi minns från att ha spelat Mutant År Noll och Nordiska Väsen på senare år utan att riktigt kunna de reglerna heller. Min metod som SL är att om spelarna vill använda en invecklad del av reglerna så får de hemskt gärna lära sig den biten och göra det. De vet att jag inte plötsligt kommer att dyka upp till en sittning och ha rymdstridsreglerna i huvudet.

Dels är det en fråga om hur mycket SL inte gillar att plugga regler. Men dessutom spelar vi 3-4 olika spel per år, så vi får aldrig den där effekten av att man har spelat samma kampanj i flera år och gradvis lärt sig nästan varenda vrå av regelsystemet. Medianlängden på våra kampanjer 2023-2025 var 9 sittningar.

Jag spelledde mycket DoD under min barndom och ungdom. I efterhand har jag läst om valda avsnitt av de reglerna och insett att vi oavsiktligt spelade helt fel på en massa punkter.
 
Scenariot börjar med att general Yahudd ringer sällskapets mecenat (tror hon) och ber om hjälp, varpå mecenaten ringer sällskapet (tror de) och instruerar dem att hjälpa generalen. I själva verket är all denna kommunikation spoofad av en artificiell intelligens.

MEN.

När mecenaten mitt under scenariot ringde sällskapet på riktigt, då hade de hunnit upptäcka AI:ns förehavanden och var så paranoida att de bara avfärdade henne. "Äh, skit i det där, det är AI:n som försöker lura oss." Mecenaten blev jättearg. :D
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top