Detta var ett fiffigt sätt att sammanfatta min syn på hur man bygger en rollperson!
När jag gör rollperson försöker jag alltid förstå premissen i spelet och sedan bygga rollpersonen till detta.
Jag godtar "skeptiker" i ett CoC-äventyr om spelaren intygar på heder och samvete att rollpersonen kommer låta sig övertygas när de väl träffar Shub-Niggurath.
Jag tänker att det finns en gradskillnad. Har jättefina rollspelsminnen av saker som uppstått "utanför äventyrets upptrampade spår" - det tror jag alla har. För mig handlar diskussionen om spelare som är ute efter att obstruera, alternativt "testa spelvärldens gränser" - den attityden kommer göra att även off road-expeditioner blir tråkiga.
... sant. Har haft min beskärda del av det också. Även om TPK känns som det sista, så är det långt närmre just då.
Att vilja bevisa att något inte alls är övernaturligt är i sig en drivkraft för att undersöka!
Dessutom är både orcherna och (särskilt!) trollen helt orimligt farliga för nya äventyrare (jag har TPK:at tre gånger mot orcherna, och trollen är mycket värre), och man borde kunna fatta att man inte har en chans mot dem i strid. Vilket gör det lätt tvivelaktigt som intro, men så ser de flesta MERP-moduler ut - det är oklart vad man förväntas göra i dem, de bara finns där, ibland mycket farligare än några rollpersoner kan klara (Paths of the Dead kan mosa vilken MERP-grupp som helst tio gånger om).
Bygger ju helt på idén att det är dungar som ska rensas. Jag har spellett just de delarna massor av gånger och det är tvärtom extremt bra som intron just för att det inte är ”in och rensa” utan det är bara saker som finns där… att det är oklart vad man förväntas göra är ju just det du inte förväntas något. De finns där att interagera med. Jag har spellett de delarna flera gånger in ungdomen, förvisso innan jag förstod MERP till fullo (men det gjorde det nog snarare mer farligt än mindre) och väldigt många äventyr vi upplevde handlade mer om att scouta kring borgen, försöka plocka en ensam orch, smyga in i trollhålan och rädda tillbaka lite för dagtid osv… såklart många blev trollmos också. Men det gör ju något, att troll är jävla farliga, man håller avstånd, eller flyr ut i dagsljus snabbt som attan…
Låt mig säga så här: Normalt sett uppstår inte problemet. Men, en del spelare är inte normala.
Bah. Det var Bilbos spelare som improviserade att tookskt blod har äventyrandet som drivkraft.
Håller helt med. Och i vår spelgrupp är inte överenskommelsen att spela varenda färdigt äventyr som SL kommer dragandes med
Vår äventyr utgår ifrån spelgruppens RP, och det är mer än ok att att tycka att skum uppdragsgivares idé om gravplundring inte är i linje med vad RP vill ägna kommande 2 månader åt.
Har SL ett hyggligt utbud med äventyr, eller kan generera nya efter behov, tycker jag att det är jättestarkt att ge rollpersonerna alternativ för vad de vill göra, snarare än att de måste känna att de är tvungna att ljuga ihop en anledning för att inte tacka nej till äventyret för att inte sabotera för SL.Håller helt med. Och i vår spelgrupp är inte överenskommelsen att spela varenda färdigt äventyr som SL kommer dragandes med
Ett äventyr behöver en text som förklarar hur man ska göra om spelarna väljer att undvika äventyret lika mycket som en DVD-box med Lord of the Rings behöver instruktioner för hur du ska göra om en av personerna du bjudit in för ett film-maraton hellre vill se Gudfadern.
Det håller jag med om.